pelli

Ärligt. Har ni någonsin stött på en enhet som INTE here USB Mass Storage Device när den ska tas bort säkert?
Alla mina USB-minnen heter USB Mass Storage Device
Kortläsaren som sitter fastmonterad i min dator heter USB Mass Storage Device
När jag kopplar in min mobiltelefon heter den USB Mass Storage Device
Minneskortet i mobiltelefonen jag kopplar in heter USB Mass Storage Device

Det är inte lätt när man ska koppla ur sin mobiltelefon igen. Då kanske det råkar bli det andra USB-minnet istället. Jag måste öppna "den här datorn" varje gång - där heter enheterna vettiga namn såsom "PHONE", "PHONE CARD" och "USB DISK" - för att notera vilka bokstäver det är jag ska "ta bort".

Tur att kortläsaren består av flera enheter, så att jag ser vilken jag INTE ska ta bort. Om jag råkar ta bort den går det inte att få tillbaks den igen förrän jag startar om datorn. Antingen det eller att jag sliter loss kortläsaren ur datorn och stoppar tillbaks den igen.

Visst funkar det att installera USB-minnen när de trycks in i USB-porten men aldrig annars - om man avinstallerat minnet och ångrar sig är det bara att rycka ut och trycka in igen. Men det borde finnas en installera-funktion som inte kräver fysisk bortkoppling när det gäller mer permanenta enheter.

Det var en trafikolycka här i närheten nyss. En lastbil med släp hade försökt ta sig under tågbron över Grenadjärgatan. Ironiskt nog slog den i max höjd-skylten som satt på bron. Bakom bron stod lastbilen och släpet helt intakta, bortsett från att skalet saknades på båda. Det såg alltså ut ungefär som någon lastat massor varor på en bogserbil med öppet släp, bortsett från att lite sönderslagna karossdelar låg framför bron.

Jag har tydligen alltid tänkt mig att de grekiska myterna utspelar sig i en alternativ värld. Det är klart att de grekiska gudarna inte fanns på riktigt, men jag har aldrig tidigare reflekterat över att jag inte förväntar mig att fysikaliska lagar gäller i den världen. Detta kom jag först på idag, när jag insåg att jag borde tänkt på detta tidigare: http://www.tjuvlyssnat.se/goteborg/sa-allt-det-dar-om-ikaros-ar-bara-en-myt

Medan jag fumlade med mitt ägg igår läste jag i tidningen att ägg har så onaturligt kort datummärkning för att Bryssel ringde och sa det. Tydligen måste det finnas en EU-regel om äggs datummärkning, och eftersom det finns länder där man inte förvarar ägg i kyl måste man sätta datumet efter hur länge ägget håller sig utan kyl.

Det är alltså onödigt för oss svenskar att både förvara äggen i kyl och hålla oss till datummärkningen, men hellre än att bara använda den förlängda hållbarhetstiden som säkerhetsbuffert - "Oj, det här ägget gick ut förra veckan. Tur att det inte gäller i kyl." - vore det smartare att istället ha äggen utanför kylen (men därmed hålla sig inom de EU-stadgade tre veckorna). Då blir äggen "mogna" snabbare. "Mogna" ägg är lättare att skala, tänkte jag medan mitt ägg föll sönder i mina händer för att det hellre satt ihop med skalet än med sig självt.

På Aftonbladets forum kan man diskutera de nya hastighetsgränserna.

Några säger att de är slöseri med pengar eftersom de inte har någon särskild effekt.
Några säger att det är en kupp att dra in extra pengar till statskassan från hastighetsböter.

Skönt att veta att åtminstone den ena gruppen idioter har fel.

Ibland hör man också samma argument med poliser:

Trafikpoliser som bötfäller hastighetssyndare är ett slöseri på resurser - poliserna borde utreda grövre brott.
Trafikpoliser som bötfäller hastighetssyndare är bara en ursäkt för staten att suga ut medborgarna på pengar.

Självklart kan inte poliserna dra in både mer och mindre pengar än de kostar i lön. Är de en förlustaffär kan de omöjligt finnas där enbart för att staten ska tjäna pengar på dem. Är de en vinstaffär är det mer lönsamt att nyanställa poliser till brottsroteln än att flytta från trafikenheten, och då är inte frågan om trafikpolisen finns eller inte, utan huruvida man vill anställa kriminalutredare eller inte.

Det är för övrigt sjukt att det finns folk som klagar på att det finns hastighetskontroller. Oavsett hur mycket annat man skulle kunna satsa på för att förbättra trafiksäkerheten så är det ju så att reglerna som finns måste efterlevas - och enda sättet att se till att det görs är att kontrollera det. Tycker man att det är fel att man blir bötfälld när man kör i den hastighet man vill är det hastighetsbegränsningarna man ska argumentera emot - inte kontrollerna! Kontroller borde dessutom bli lönsamma om man gjorde såhär:

Man borde specialanställa "hastighetspoliser" som förses med endast en veckas utbildning samt en portabel version av de hastighetskameror som sitter på pinnar runtom i landet. Poliserna får ingen timlön, men provision på säg 20% av böterna de drar in. Därmed går deras jobb främst ut på att hitta de lönsammaste sträckorna - de ställen där mest folk kör för fort.

För att få en timlön på 1000 kr krävs då att de fångar 5 fortkörare i timmen. Kostnader för arbetsgivaren täcks av övriga 80% av böterna.

För rättssäkerhetens skull har kamerorna GPS och accelerometrar så att de vet att de inte förflyttas i hög hastighet mot lagligt körande fordon. Självklart får "poliserna" inte ut sin provision förrän bötern är betald på riktigt - det finns "bilmålvakter". Därmed kan poliserna omöjligt tjäna pengar på annat än att ta fast folk som kör för kort.

Förresten så måste lagen ändras så att det är fordonets ägare som är betalningsskyldig för hastighetsöverträdelser om inte föraren kan identifieras - så att man inte kan gömma sig bakom solskyddet när hastighetskameran fotograferar. Men det är klart det är så det ska vara, man ska inte låna ut bilen till någon man inte litar på håller hastighetsgränserna - eller så får man stå sitt kast när bötern kommer.

Nästa lag som måste ändras är den som gör att en bil kan vara kopplad till tusentals kronor i böter utan att beslagtas och auktioneras ut. Så ska myndigheterna självklart kunna göra. Det löser också bilmålvaktsproblemet.

Totalt sett tjänar alla på systemet förutom fortkörarna. Om det är rätt eller fel har som sagt med hastighetsbegränsningarna att göra, inte kontrollerna!

Så natten mot lördag tog vi flyget hem igen. Bussen från Mubarak City of Education avgick i tid, och alla var väldigt imponerade. Vi tog Arlanda Express till Stockholm och där skulle Hannes köpa biljett till Linköping. Dock var det slutsålt på min avång (X2000 14.05) så han tog regionaltåget 12.40 istället. Eftersom det är banarbete utanför Norrköping gick det tåget bara till Nyköping, och sedan skulle han ta buss därifrån till Linköping, vilket gav en total restid på tre timmar. Han åkte alltså nästan en och en halv timme innan mig, men skulle komma fram endast 20 minuter före.

Resultaten från IOI är också publicerade nu: http://www.ioi2008.org/index.php?option=com_content&task=view&id=39&Itemid=54
Jag kom alltså på 62a plats, med 9 stegs marginal till silvergränsen.
En jämförelse med BOI-resultaten på http://b08.oi.edu.pl/ visar att jag blivit relativt bättre än senast. Endast 6 tävlande från de baltiska länderna klådde mig på IOI, jämfört med 19 på BOI. Av dem som klådde mig på BOI lyckades bara en göra det även på IOI, medan minst 6 stycken tvärtom blev sämre än jag på IOI.

Sa i forrforrgar besokte vi pyramiderna. Det var ganska ful, fast jag gick inte in i nagon av dem. De som gjordedet sade att det bara fanns en trang gang och ett litet rum dar inne, men att det var vart allt koande for att fa titulera sig som en som har varit inne i en av pyramiderna.

I forrgar var det andra tavlingsdagen, och jag fick 94 poang. Logistiken fungerade forvanasvart bra. Organisatorerna insag att det inte var sa viktigt att landerna anlande tavlingshallen i bokstavsordning utan nar vi kom ner i lobbyn omkring 8.20 sa fick vi avga direkt. Nar vi kom in i tavlingsbyggnadenfanns det guider som ledde oss till de olika tavlingssalarna, och de flesta var pa plats 10 minuter innan tavlingens borjan.

I gar akte vi forst till Dream Park, ett tivoli ungefar i klas med grona lund. Jag vagade mig inte pa de farligaste akattraktionerna eftersom jag hade lovat miscado att komma hem vid liv, men jag akte anda en grej dar man blev fastspand langs periferin pa en horisontell roterande cirkelskiva som i sin tur satt pa en ca 10 meter lang arm som pendlade fram och tillbaka, upp till 90 grader at vardera hallet.

Sedan var det avslutningsceremoni pa kvallen. Den skulle borja vid 19, men var guide kom upp och sa at oss att vara nere till 17 i lobbyn. Dar satt vi och vantade i 45 minuter medan en superguide ropade upp bland annat "Azerbaijan". "Barazil" (sic) och "China" minst 20 ganger. Istallet for att ropa upp varje land som skulle ga och satta sig i bussen kunde han ha ropat upp bussnumret. Nu gick det oerhort langsamt. Ungefar klockan 18 blev var buss klar och vi kunde satta oss i den. Vid 18.15 var vi inne i ceremoniaulan, men det tog anda fram till 19 for alla att komma in.

Betank nu att avstandet mellan vart boende och ceremonibygdnaden var ca 500 meter. Det tog alltsa tva hela timmar att forflytta 500 pers 500 meter med ca 12 bussar. Vi tankte att anledningen till att de var sa harda pa bussarna var att landerna skulle komm ain i bokstavsordning, men vi satte oss pa slumpvisa platser, sa det kan inte ha varit anledningen. Allsa kunde de lika garna kort bussarna i skytteltrafik, och latit varje lag ga pa en buss sa fort de kommit ut fran lobbyn. Var uppskattning ar att man hade kunnat transportera 2000 manniskor pa det sattet (12 bussar, 2 timmar, 500 meter). Naval, jag fick iallafall ett silver och simon ett brons, sa jag ar nojd.

Avslutningsceremonin tog ocksa drygt tre timmar. Forutom att medaljorerna lastes upp valdigt langsamt var det fem upptradanden inplanerade. Ett av dem var en balett som bland annat inneholl att tva personer kramades liggandes och rullade runt. Ett annat var opera ackompanjerad med flygel. Det var forsta gangen jag sag en flygel utan hjul transporteras - det skedde med hjalp av en liten hissanordning. Det som sjongs var tva stycken ur Carmen. Ceremonin avslutades med att balettforetaget gjorde exakt samma framforande som pa oppningsceremonin. Undrar om de glomde det, eller bara hoppades att vi hade glomt.

Idag ar det exkursion till stranden. Den skulle borjat 8.00, men bussarna avgick forst 9.30. Vi ar glada att vi sket i att vara med pa det. I kvall ar det middag vid 21 och party vid 22. Bussen till flygplatsen avgar omkring midnatt. Vi landar pa arlanda vid lunchtid och jag ar hemma 15.58.

Igar skulle oppningsceremonin hallas samt en "practice session" dar vi skulle fa bekanta oss med datorerna. De skulle ga 9 och 11 enligt schemat, men vid frukosten fick vi veta att de skulle byta plats. Nar vi kom ner strax innan 9 blev det andrat igen - det var strul med practice session och vi skulle aterkomma vid 10. Nar vi aterkom da fick vi sta och koa ute i solen for att vi skulle vanta pa bussarna som skulle kora oss dit. Det konstiga ar att allt ar samlat i det har komplexet och det ar max tre minuters gangvag mellan alla stallen. I vilket fall stod vi dar och svettades, och sa smaningom framgick det att inga bussar skulle komma och vi fick ga anda.

Vara ledare kommenterade att de kombinerat det samsa fran gang och buss - ga ute i varmen samt sta och vanta ute i varmen. Av nagon anledning var det ocksa extremt viktigt att vi skulle avga i bussordning, sa en man med megafon ropade upp lander och nar ca 8 lander samlats ute pa parkeringen avgick de i samlad tropp som vore de en buss.

Nar vi kom fram fick vi veta att det vi egentligen hade gatt emot var oppningsceremonin, practice session var uppskjuten. Pa den dansade dansoser fran nagot balettforetag egyptisk dans. Det sag ut som om de forsokte se ut som pa gamla egyptiska vaggmalningar. Det fanns ocksa en kandis som spelade pa marimba, men hon tog aldrig fram tva klubbor till sa det var ganska trakigt. Ordforande for IOI laste ocksa upp alla lander i ordning sa lagen fick sta upp vid sina platser och bli appladerade at, men han missade Osterrike och Iran (det marktes eftersom powerpointpresentationen med bilderna snabbt hoppade fram ett steg nar operatoren markte att ett land hoppats over).

Efter lunch blev det practice session, och det framgick bland annat att datorerna inte hade PS2-ingang for tangentbord, sa Hannes som hade tagit med sig ett svenskt PS2-tangentbord kunde inte testa det.

Egentligen skulle vi akt till en golfbana efter lunch, men practice session trangde bort tva timmar. Dessutom tog det alltid langre tid an organisatorerna planerat att samla ihop alla lag och lasta pa bussarna. I vilket fall kom vi ivag sa att vi iallafall kunde ata maten som serverades vid golfbanan. Vi skulle egentligen kommit hem omkring 22 for att sova infor dagens tavling, men det blev narmare midnatt istallet.

Sa idag tavlade vi, och som Jimmy tydligen hade forutspatt startade tavlingen en halvtimme sent for att det tog sa lang tid att samla ihop lagen och promenera till tavlingslokalen. Det hade tydligen varit nagat strul dar borta, och da sade de att de lag vars uppgifter inte blivit klara inte fick ga an - varfor det nu skulle spela roll om man satt vid datorn eller stod och vantade i solen ute pa parkeringen nar det forseglade kuvertet levererades. De lander som fick ga fanns dock inte pa plats, sa inget land gick. En stund senare portionerades lagen ut i godtycklig ordning efter att ha statt uppradade i fina led pa parkeringen i gassande sol i en halvtimme.

Sedan var det lunch, och efterat var det meningen att vi skulle fa "analysis mode" - vi skulle ga tillbaks till vara datorer och analysera vara losningar (och testa nya ideer) efter att ha fatt resultaten. Men eftersom allting blev forsenat fick vi inte resultaten forran 16.30, och vi skulle samlas for inpackning i bussar 16.45 for att komma ivag till en kryssning pa Nilen. Da kom datoransvarig in och deklarerade att analysis mode skulle borja, och bussarna skulle inte ga forran alla var klara. En timme senare packades vi in i bussarna och vantade.

Nagra busar rullade ivag, men inte var och nagra andra. Vi satt i den luftkonditionerade bussen i en timme, och sedan fick vi veta att det skett en olycka nagonstans pa vagen och for var sakerhet skulle vi inte aka ivag forran det var fixat. Sa smaningom kom vi ivag, drygt tva timmar senare an planerat.

Nar vi kom fram fick vi sitta vid nagra bord och det kom en man och erbjod oss drinkar - eller snarare forsokte han lura oss att bestalla nagra. Vi tackade nej, men det gjorde inte ryssarna. De drack var sin cola, och servitoren fick spendera en timme att forklara for dem att de var tvungna att betala, men till slut gav han upp. Ratt at honom.

Sedan kom baten, och da sag vi att massor IOI-manniskor redan var ombord. Tydligen var det planerat fran borjan att vi skulle aka baten i tva omgangar, for det var inte en chans att alla skulle fa plats samtidigt. Dock skulle alla ha avakt fran komplexet vid samma tid, sa "olyckan" kom valdigt lagligt - annars skulle vi fatt vanta i tre timmar vid kajen, medan den andra gruppen akte.

Vi satte oss forst i nedervaningen pa baten, men det var fullt med dieselangor. Pa ovanvaningen spelades det dock skranig musik. Vi valde dovhet framfor dieselforgiftning. Sa smaningom slutade musiken, och vi kunde plotsligt konversera med varandra. Darefter horde vi hur trumensemblen gick ner till bottenvaningen och satte igang (alla trodde forst att det var batmotorn som tuggade, men sedan insag vi att de rytmiska vibrationerna kom nerifran den andra matsalen). Da blev vi glada.

Nu ar vi hemma igen.  Imorgon blir det pyramiderna. Det ar planerat att ta fyra timmar. Undrar om de omfattar tva timmar for oforutsedda handelser.

Forresten ar jag antagen till Cambridge. Och jag fick 100+40+10 av 300 poang idag. Uppgifterna var tydligen extra svara, sa om jag satter 300 (heh) i overmorgon kan jag fa guld :p

Idag har vi tagit det ganska lugnt. Inget ar inplanerat eftersom lagen fortfarande anlander. Pa eftermiddagen sag vi en IMAX-film om dinosaurier (ja, de har en IMAX-biograf i komplexet har), och just nu pagar ett litet party. Det sags att det ska vara en kand DJ, men det later lika enformigt som vanligt.

Nar vi skulle checka in fick vi reda pa att vart flyg skulle bli en och en halv timme forsenat, sa vi fick boka om till ett flyg via Prag. Forst tankte jag att det skulle vara battre eftersom jag aldrig varit i Prag, men sedan kom jag pa att jag inte varit i Amsterdam heller. Men a andra sidan aker vi antagligen via Amsterdam pa hemvagen.

Pa forsta flyget fick Simon, var yngste lagmedlem, ett pussel for att han var sa liten. Fast det var jag som pusslade ihop det. Han spelade istallet spel pa sin Eee PC. Den ar egentligen ganska bra, forutom att man inte kan spela mer sofistikerade spel pa den, samt att kodning (och texteditering i allmanhet) ar valdigt svart nar skarmen ar ungefar lika stor som ett A5.

Osteuropa verkade vara tackt av ett enda stort askmoln, och vi rakade ut for turbulens pa bada flygen. Landningen med det forsta flyget var ocksa lite intressant: vi studsade en gang, och sedan borjade planet luta at hoger sa att det kandes som att hoger vingspets skulle sla i marken och vi nagra volter men piloten loste situationen. Pa det andra planet var det en person som plotsligt borjade stoja pa Arabiska, och vi forstod inte vad han sa. Fredrik, en av vara ledare, lag och sov just da och vacktes av forsta gangen passageraren borjade skrika, och han sade efterat att han tankte att om planet blev kapat sa skulle det lata just sa. Jag tankte samma tanke nar han borjade skrika bakom oss, men jag vande mig om och sag att han inte hade nagot maskingevar vid midjan, och da var det ju lugnt. Vi lyckades aldrig lista ut vad han sa och inte heller huruvida han predikade religion eller var full.

Dessutom fick vi metallbestick till maten. Kniven var rundad i anden och kunde endast sagas med, men gaffeln kunde verkligen penetrera kott, vilken den ocksa var designad for. Var teori ar dock att deras teori ar att om nagon forsoker kapa planet med kniv och gaffel, sa sitter det 150 passagerare till med kniv och gaffel att forsvara sig.

Vid ankomst till flygplatsen gick Hannes for att skaffa visum. Det gick till sa har: Han lamnade fram 20 dollar vid disken, och han fick fem dollar tillbaka och en lapp som det stod "Visa" pa tillbaka. Jimmy, var andralagledare, kommenterade att det var som att ga pa Grona Lund - betala intradesavgift till Egypten.

Min visumansokan, som jag utforde for tva veckor sedan i Sverige hade gatt till sahar: Jag fyllde i ett tvasidigt A4-formular, bifogade 180 kr (dubbla det hannes betalade) samt ett gammalt skolfoto (det var visserligen fran hogstadiet, men mitt pass och darmed passfoto ar annu aldre). Jag akte sedan till posten och betalade 120 kr for att skicka rekommenderat brev (dit och tillbaka), och det tog en vecka. Sensmoralen ar att man inte ska skaffa visum i forvag nar man aker till Egypten.

Vi, tva danska lagledare, och det lettiska laget kom pa samma plan och hamtades med buss vid flygplatsen. Vi kordes en stund pa motorvagar och sedan vande bussen och korde rakt ut i oknen. Vi var dock forberedda pa det for vi hade sett kartan pa hemsidan: http://www.ioi2008.org/index.php?option=com_content&task=view&id=28&Itemid=42

kartan: http://maps.google.com/?ie=UTF8&ll=29.995065,31.016314&spn=0.010872,0.022745&t=k&z=16

Har bor vi i fyrabaddsrum, och det ar ganska praktiskt for de flesta lag ar fyra pers och det finns totalt ca 5 kvinnliga tavlande (av ca 300). Det enda daliga ar att toaletterna och duscharna ar lite ofrascha. Ett annat problem med duschen jag anvade i morse ar att utflodet var mindre an tillflodet, sa duschkabinen fylldes langsamt med vatten. Det kandes lite som i Warbears, dar man kan krypa in genom fonstret till ett rum med blockerad dorr, stanga fonstret, fippla med vattenkranen tre ganger sa att den gar sonder och vattnet borjar forsa in, och vanta.

Det finns 23 datorer till for allmant bruk har, men med tanke pa att jag var den enda i svenska laget som inte hade egen laptop med sig sa blir det nog inte allt for mycket brak om dem. Nagot jag inte vill tanka pa ar dock att varldens smartaste datornordar har tillgang till datorn jag loggar in pa hotmail med...

Resan börjar bra. Tåget var bara 10 minuter försenat och jag har även fått i mig en Deluxe Jr. och en Chili Chicken Jr. på McDå. Nu återstår att se om vi missar bytet i Amsterdam och sedan om eventuellt några lagkamrater nekas inträde i A.R. of Egypt.

I högstadiet skrattade vi nästan ihjäl oss en SO-lektion när vi fick se en rysk soldat marschera på ett väldigt roligt sätt på en utbildningsfilm i några sekunder. När Aleksandr Solzjenitsyn dog häromveckan marscherade soldaterna likadant med hans kista (tror jag det var), och jag påmindes om ovan nämnda händelse. Såhär ser det ut ungefär:
http://www.youtube.com/watch?v=2ucMeFKrs40

Enligt nollvisionen ska alla 90-vägar ha mitträcke, eftersom bilar inte klarar frontalkrock i 90 km/h. På trafikskolorna lär de också ut att man ska vara oerhört försiktig när man gör vänstersvängar på 90-vägar - risken är stor att man blir påkörd bakifrån antingen när man saktar in eller när man svänger (av en omkörande bil, som tycker att bilarna framför som saktar in bakom dig kör för långsamt). Om man ens försöker göra en vänstersväng på 90-väg med bilar bakom sig på uppkörningen blir man kuggad direkt.

Med tanke på hur farligt det är att göra vänstersvängar på 90-väg, hur dumt är det då inte att försöka sig på en U-sväng? I en U-sväng vänder man upp bilens sida mot den övriga trafiken under en längre tid. Många U-svängar misslyckas också, med följd att bilen måste backa en bit när den står tvärs över vägbanan. Som jämförelse kräver nollvisionen max 50 km/h i korsningar där det finns risk för sidokollision - våra bilar klarar inte mer.

Och med tanke på hur dumt det är att försöka göra U-sväng på en 90-väg, hur dumt är det då inte att göra det på våt vägbana (= extra lång bromssträcka för bilarna som kommer farande i 90 km/h) och från passagerarsätet (med sin övningskörande son vid ratten)?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3067455.ab

Monty Hall-problemet lyder som följer:

I en TV-show får en tävlande välja mellan tre dörrar. Bakom en dörr finns det en bil, och bakom de andra två finns det getter. Efter att den tävlande valt en dörr öppnar programledaren en av de andra två dörrarna och visar att där bakom finns det en get. Sedan får den tävlande välja att byta eller inte.

Det som upprör många är att den tävlande tjänar på att byta. Sannolikheten att den tävlande får bilen om han inte byter är 1/3, och sannolikheten om han byter är 2/3. Det folk har problem med att acceptera är att den tävlande väljer mellan två likadana dörrar, och ändå är den ena bättre. Till och med när de har förstått att det måste vara så tycker de att det känns fel innerst inne.

Det man måste övertyga folk om är att:
1. Det är mindre än 50% sannolikhet att välja bilen från början
2. Det är fortfarande samma sannolikhet att bilen finns bakom dörren man valt efter att man gjort ett eventuellt byte

För några veckor sedan lyckades dock Adam komma på ett väldigt övertygande argument. Det är klassiskt att istället för 3 tänka sig 1000 dörrar. Bakom en finns det en bil, och resten är getter. Efter att man valt en dörr slås 998 dörrar upp med getter bakom. Ska man då byta? Lyckas man övertyga folk att det är lönsamt att byta här, så brukar de även ta till sig att det är lönsamt att byta med 3 dörrar. Här är Adams argument på 1000 dörrar:

Adam: Jag tänker på ett tal mellan 1 och 1000. Gissa.
Scado: 123?
Adam: Okej. Det är antingen 123 eller 576. Vilket tror du?

I det här fallet, som är ekvivalent med 1000 dörrar, får folk bättre grepp om hur liten sannolikhet det är att träffa rätt, och de inser att sannolikheten bibehålls efter valet om byte. Få människor skulle argumentera för att det är lika stor chans att det är 123 som 576.

Tyvärr blir det inte lika slående på tre:
Programledare: Bakom dörr 1, 2 eller 3 finns en bil. Gissa.
Tävlande: 1?
Programledare: Okej. Bakom dörr 2 finns det en get, så det är antingen 1 eller 3. Vill du byta?

Jag lyssnar lite halvt på OS-invigningen, och det lät som att de svenska kommentatorerna förundrade sig över att kompass hette "nål som pekar åt söder" på kinesiska - de verkade tycka att den borde peka mot norr. Den förklaring de kunde komma på var att skeden av magnetit (som var den första kompassen) hade mer magnetit i slev-änden, och när den drogs mot norr pekade då skaftet åt söder.

Vi som har gått natur vet förstås att en kompass inte attraheras mot någon av jordens poler (nämnvärt) utan den ställer in sig efter jordens magnetfält. Det innebär att en kompassnål lika mycket pekar åt norr som dess andra ände pekar åt söder.

Vill man förenkla kan man säga att nålens ena ände dras mot norr och den andra mot söder. Därför blir det ingen total kraft på nålen, utan bara ett vridmoment.

På facebook jag den senaste månaden läst på min nyhetssida att sju av mina kontakter ändrat status från "in a relationship" till "single" eller inget alls, medan bara en person gått i motsatt riktning. Då kan man fundera över
1) Är sensommar en väldigt dålig tid för förhållanden?
2) Är facebook ett väldigt brutalt socialt verktyg?