IOI1
Nar vi skulle checka in fick vi reda pa att vart flyg skulle bli en och en halv timme forsenat, sa vi fick boka om till ett flyg via Prag. Forst tankte jag att det skulle vara battre eftersom jag aldrig varit i Prag, men sedan kom jag pa att jag inte varit i Amsterdam heller. Men a andra sidan aker vi antagligen via Amsterdam pa hemvagen.
Pa forsta flyget fick Simon, var yngste lagmedlem, ett pussel for att han var sa liten. Fast det var jag som pusslade ihop det. Han spelade istallet spel pa sin Eee PC. Den ar egentligen ganska bra, forutom att man inte kan spela mer sofistikerade spel pa den, samt att kodning (och texteditering i allmanhet) ar valdigt svart nar skarmen ar ungefar lika stor som ett A5.
Osteuropa verkade vara tackt av ett enda stort askmoln, och vi rakade ut for turbulens pa bada flygen. Landningen med det forsta flyget var ocksa lite intressant: vi studsade en gang, och sedan borjade planet luta at hoger sa att det kandes som att hoger vingspets skulle sla i marken och vi nagra volter men piloten loste situationen. Pa det andra planet var det en person som plotsligt borjade stoja pa Arabiska, och vi forstod inte vad han sa. Fredrik, en av vara ledare, lag och sov just da och vacktes av forsta gangen passageraren borjade skrika, och han sade efterat att han tankte att om planet blev kapat sa skulle det lata just sa. Jag tankte samma tanke nar han borjade skrika bakom oss, men jag vande mig om och sag att han inte hade nagot maskingevar vid midjan, och da var det ju lugnt. Vi lyckades aldrig lista ut vad han sa och inte heller huruvida han predikade religion eller var full.
Dessutom fick vi metallbestick till maten. Kniven var rundad i anden och kunde endast sagas med, men gaffeln kunde verkligen penetrera kott, vilken den ocksa var designad for. Var teori ar dock att deras teori ar att om nagon forsoker kapa planet med kniv och gaffel, sa sitter det 150 passagerare till med kniv och gaffel att forsvara sig.
Vid ankomst till flygplatsen gick Hannes for att skaffa visum. Det gick till sa har: Han lamnade fram 20 dollar vid disken, och han fick fem dollar tillbaka och en lapp som det stod "Visa" pa tillbaka. Jimmy, var andralagledare, kommenterade att det var som att ga pa Grona Lund - betala intradesavgift till Egypten.
Min visumansokan, som jag utforde for tva veckor sedan i Sverige hade gatt till sahar: Jag fyllde i ett tvasidigt A4-formular, bifogade 180 kr (dubbla det hannes betalade) samt ett gammalt skolfoto (det var visserligen fran hogstadiet, men mitt pass och darmed passfoto ar annu aldre). Jag akte sedan till posten och betalade 120 kr for att skicka rekommenderat brev (dit och tillbaka), och det tog en vecka. Sensmoralen ar att man inte ska skaffa visum i forvag nar man aker till Egypten.
Vi, tva danska lagledare, och det lettiska laget kom pa samma plan och hamtades med buss vid flygplatsen. Vi kordes en stund pa motorvagar och sedan vande bussen och korde rakt ut i oknen. Vi var dock forberedda pa det for vi hade sett kartan pa hemsidan: http://www.ioi2008.org/index.php?option=com_content&task=view&id=28&Itemid=42
kartan: http://maps.google.com/?ie=UTF8&ll=29.995065,31.016314&spn=0.010872,0.022745&t=k&z=16
Har bor vi i fyrabaddsrum, och det ar ganska praktiskt for de flesta lag ar fyra pers och det finns totalt ca 5 kvinnliga tavlande (av ca 300). Det enda daliga ar att toaletterna och duscharna ar lite ofrascha. Ett annat problem med duschen jag anvade i morse ar att utflodet var mindre an tillflodet, sa duschkabinen fylldes langsamt med vatten. Det kandes lite som i Warbears, dar man kan krypa in genom fonstret till ett rum med blockerad dorr, stanga fonstret, fippla med vattenkranen tre ganger sa att den gar sonder och vattnet borjar forsa in, och vanta.
Det finns 23 datorer till for allmant bruk har, men med tanke pa att jag var den enda i svenska laget som inte hade egen laptop med sig sa blir det nog inte allt for mycket brak om dem. Nagot jag inte vill tanka pa ar dock att varldens smartaste datornordar har tillgang till datorn jag loggar in pa hotmail med...
Pa forsta flyget fick Simon, var yngste lagmedlem, ett pussel for att han var sa liten. Fast det var jag som pusslade ihop det. Han spelade istallet spel pa sin Eee PC. Den ar egentligen ganska bra, forutom att man inte kan spela mer sofistikerade spel pa den, samt att kodning (och texteditering i allmanhet) ar valdigt svart nar skarmen ar ungefar lika stor som ett A5.
Osteuropa verkade vara tackt av ett enda stort askmoln, och vi rakade ut for turbulens pa bada flygen. Landningen med det forsta flyget var ocksa lite intressant: vi studsade en gang, och sedan borjade planet luta at hoger sa att det kandes som att hoger vingspets skulle sla i marken och vi nagra volter men piloten loste situationen. Pa det andra planet var det en person som plotsligt borjade stoja pa Arabiska, och vi forstod inte vad han sa. Fredrik, en av vara ledare, lag och sov just da och vacktes av forsta gangen passageraren borjade skrika, och han sade efterat att han tankte att om planet blev kapat sa skulle det lata just sa. Jag tankte samma tanke nar han borjade skrika bakom oss, men jag vande mig om och sag att han inte hade nagot maskingevar vid midjan, och da var det ju lugnt. Vi lyckades aldrig lista ut vad han sa och inte heller huruvida han predikade religion eller var full.
Dessutom fick vi metallbestick till maten. Kniven var rundad i anden och kunde endast sagas med, men gaffeln kunde verkligen penetrera kott, vilken den ocksa var designad for. Var teori ar dock att deras teori ar att om nagon forsoker kapa planet med kniv och gaffel, sa sitter det 150 passagerare till med kniv och gaffel att forsvara sig.
Vid ankomst till flygplatsen gick Hannes for att skaffa visum. Det gick till sa har: Han lamnade fram 20 dollar vid disken, och han fick fem dollar tillbaka och en lapp som det stod "Visa" pa tillbaka. Jimmy, var andralagledare, kommenterade att det var som att ga pa Grona Lund - betala intradesavgift till Egypten.
Min visumansokan, som jag utforde for tva veckor sedan i Sverige hade gatt till sahar: Jag fyllde i ett tvasidigt A4-formular, bifogade 180 kr (dubbla det hannes betalade) samt ett gammalt skolfoto (det var visserligen fran hogstadiet, men mitt pass och darmed passfoto ar annu aldre). Jag akte sedan till posten och betalade 120 kr for att skicka rekommenderat brev (dit och tillbaka), och det tog en vecka. Sensmoralen ar att man inte ska skaffa visum i forvag nar man aker till Egypten.
Vi, tva danska lagledare, och det lettiska laget kom pa samma plan och hamtades med buss vid flygplatsen. Vi kordes en stund pa motorvagar och sedan vande bussen och korde rakt ut i oknen. Vi var dock forberedda pa det for vi hade sett kartan pa hemsidan: http://www.ioi2008.org/index.php?option=com_content&task=view&id=28&Itemid=42
kartan: http://maps.google.com/?ie=UTF8&ll=29.995065,31.016314&spn=0.010872,0.022745&t=k&z=16
Har bor vi i fyrabaddsrum, och det ar ganska praktiskt for de flesta lag ar fyra pers och det finns totalt ca 5 kvinnliga tavlande (av ca 300). Det enda daliga ar att toaletterna och duscharna ar lite ofrascha. Ett annat problem med duschen jag anvade i morse ar att utflodet var mindre an tillflodet, sa duschkabinen fylldes langsamt med vatten. Det kandes lite som i Warbears, dar man kan krypa in genom fonstret till ett rum med blockerad dorr, stanga fonstret, fippla med vattenkranen tre ganger sa att den gar sonder och vattnet borjar forsa in, och vanta.
Det finns 23 datorer till for allmant bruk har, men med tanke pa att jag var den enda i svenska laget som inte hade egen laptop med sig sa blir det nog inte allt for mycket brak om dem. Nagot jag inte vill tanka pa ar dock att varldens smartaste datornordar har tillgang till datorn jag loggar in pa hotmail med...
Kommentarer