pelli

Min mor ville se Cold Case kanal 9, och den fanns inte inställd, så jag försökte gå igenom alla frekvenser manuellt. Inte kunde jag veta att om man tryckte höger eller vänster när "scan" var markerad så raderades ögonblickligen alla inställda kanaler. Istället skulle jag ha markerat frekvenstalet och tryckt höger eller vänster för att få scan utan att radera allt.

Så går det när man inte läser manualen, eller är det snarare TV-märket (SABA) som är fel?

I England är postkodsområdena mindre än de svenska postnummerområdena. Det är vanligt att en postkod motsvarar ett mindre område än ens en gata. Till exempel har Trinity College i Cambridge en egen postkod, CB2 1TQ.

När jag var i Spanien skickade jag ett vykort adresserat
Z.H. Liu
CB2 1TQ
UNITED KINGDOM
och eftersom Hans är den enda personen på Trinity College med det namnet kunde vykortet komma fram. Dock är ju Hans i Sverige nu, så idag fick han vykortet med sin svenska adress påklistrad. Övriga svenskar hade fått sina vykort i måndags, så omvägen tog bara tre dagar extra. Det mystiska var också att det inte fanns några brittiska poststämplar på det, och att det inte någonstans på vykortet stod SWEDEN.

Exxon gör reklam för att de genom kondensation och komprimering kan få ner volymen på naturgas (tror jag att det var) 600 gånger. Jag antar att de försöker låta väldigt platseffektiva. De jämför med att krympa Eiffeltornet till under en meter.

Vi som gått högstadiet vet förstås att en 600 gångers volymminskning motsvarar under 10 gångers längdminskning, och därmed blir det ca 300 meter höga Eiffeltornet fortfarande 35 meter högt. Förstorar man en kubikmeter 600 gånger fyller den knappt mitt hus (källaren exkluderad).

För övrigt låter 600 mycket, men jämfört med volymfaktorn 2000 (tror jag, någon som har tabelldata?) för övergången mellan vatten och vattenånga är det ingenting. Det är inget revolutionerande med en massiv volymminskning vid kondensation. Dessutom komprimeras vätska dåligt, så när man väl har kommit på tekniken för kondensation beror komprimeringsfaktorn nästan uteslutande på hur stor gasen var i utgångsläget, vilket inte har något med Exxon att göra.

Moderna svenska toalettstolar är så vattensnåla så de är så små så att WC-ankan inte går ner på tvären. Hur får man då upp rengöringsvätskan under kanten på sidorna?

Nu är jag hemma igen. Då är det dags att börja vänja sig av vid att trycka shift+umlaut a/o när man ska skriva ä eller ö samt att trycka a istället för å.

Gårdagen började som sagt med repetition inför medaljutdelningen. I äkta spansk anda leddes vi in i salen där ca 250 säten var markerade med de tävlandes koder (jag var SWE5) utan någon som helst information om var man skulle leta efter sin plats. Jag hade tur som hade en plats nära ingången och satte mig nästan direkt. Genom observation kom jag fram till att vi satt i poängordning, med guldmedaljörerna längst fram och brons längst bak.

Efter ca 15 minuter kom första meddelandet att vi inte behövde hitta vår egen plats utan bara sätta oss vart vi vill. Ca 25 minuter senare var det fortfarande folk som sprang omkring och letade eftersom de inte var tillräckligt bra på engelska för att förstå när en spanjor talar det språket i mikrofon. Självklart försvårades situationen av att platserna de letade efter besattes av andra människor som förstod. Men förstå skulle de inte ha gjort, för så fort alla satt sig ner fick vi order att ställa oss upp igen och leta upp våra rätta platser.

Syftet med repetitionen var att hela utdelningen skulle ta omkring en halvtimme. Vid tvåtiden, dvs över fyra timmar efter att vi skulle vara redo på studenthemmet för avfärd, kom vi tillbaks och kunde åtnjuta den första riktiga lunchen på fyra dagar.

På grund av repetitionen sköts våra vykortinköpsplaner från gårdagen fram till eftermiddagen. Dock sket sig det också, för vid halv fyra fick vår guide reda på att den höjda säkerheten kring prinsen och prinsessans närvaro på avslutningsceremonin innebar att vi skulle vara redo för avfärd från studenthemmet tre timmar innan ceremonins början 20.00. Den en och halva timmen vi hade till godo var tvungen att läggas på packning, för vi skulle komma hem efter midnatt och bussen till flygplatsen gick 06.30 dagen därpå.

Ceremonin gick bra och vi fick ta en bild med prinsen och prinsessan efteråt.

På avslutningsmiddagen bestod förrätten av getost och sallad (mums för vissa, inklusive mig, men bläurk för andra), huvudrätten av blodig entrecote och efterrätten av kväljande tiramisu. Efter den blev det några maskotstölder: bland annat hjälpte kanadensarna kineserna att ta vår björn och som hämnd tog vi deras ena älg och i tumultet med amerikanarna som var ute efter den andra älgen slets nästan ett huvud av.

Efter hemkomst fortsatte vi alla med packningen och gick och lade oss en efter en vid tresnåret.

Flygresan hem gick odramatiskt till.

Jag hamnade precis pa silvergränsen. Det är bra efter omständigheterna, men man kan inte undga att tänka pa att jag var precis under för tva ar sedan. Jag har fyra poäng mer än jag hade da, men har bara klättrat fran 132a plats till 127e. I övrigt fick resten av Sverige bara tre honourable mentions. Det betyder att bade Norge (en guld, en mention) och Danmark (tva silver, en mention) klar oss i medaljväg, trots att vi totalt har mer poäng än dem. Dessutom är jag bara delat tredje bäst i Norden, sa jag far väl nöja mig med att ha klatt alla i NMC.

Igar skulle vi pa sightseeing i Toledo. Bussen skulle aka 13.30 och vi skulle äta lunch nar vi kom fram, men efter klagomal pa maten bestämdes att vi skulle äta innan vi akte istället. Trots det skulle vi dock äta picknick-maten, sa det blev inte mycket bättre, förutom att vi inte behövde vänta en timme till innan maten. Efter lite mer krangel bar det iväg vid fyratiden, och vi hade en tva timmar lang sightseeingtur i Toledo. Det var helt okej, för det fanns manga smala och skuggiga gator, men guiden gav oss ingen tid där att köpa souvenirer/vykort.

Kvällsmaten at vi pa en tjurfäktningsarena i Aranjuez. För att undvika den gagna dagens kaos med mat fick vi sitta och vänta i bussen en stund. Sedan när vi släpptes in var det timslang kö ända, fast vi var inte sist sa vi fick bara vänta en halvtimme. Positivt var väl att det fanns tva matstand istället för ett, sa det inte tog dubbelt sa lang tid.

Under middagen fick vi reda pa att det skulle bli en repetition inför avslutningsceremonin idag för alla medaljörer. Tänk att spanjorerna som är sa daliga pa att planera ända maste repetera inför bade öppnings- och avslutningsceremoni! Det var tal om att vi dessutom skulle missa lunchen pa studenthemmet pa grund av det och att vi skulle tvingas äta picknicklunch (tva torra bröd med benig bacon, rutten ost eller liknande) för fjärde dagen i rad. Lyckligtvis blir det inte sa.

Dock var alla medaljörer tvungna att ga upp tidigt idag, för att avaka nagon gang vid tio. Betänk att det nu är fjärde kvällen vi kommit hem efter midnatt.

Efter att vi ätit kom Victor, Jana och Paul och pratade med oss. Paul klagade förstas som vanligt pa hur kassa vi var, fast han var nöjd innerst inne.

Sedan var det flamencoshow, och det sög. Det verkar finnas totalt tre ackord i flamencomusik, varav det första används 90% av tiden. Dansandet var ocksa trakigt att se pa.

Igar at vi lunch i retiroparken (parken vi var i för en vecka sedan) och sen skulle vi till pradomuseet (som vi var i för en vecka sedan) samt ha nagon sorts tävling i parken, men eftersom vi redan varit pa museet fick vi stanna i parken och vänta medan de andra fick en guidning av museet. Efter ca tva timmar ville dock Thomas ga pa toa. Problemet var bara att det inte fanns nagon toalett vad guiderna visste. Var guide hade dock en karta med toalett markerad och Thomas gick ivag för att ga pa den. Han kom tillbaka en lang stund senare, utan att ha hittat den, och da sade han att han hade fatt nog. Han var upprörd över att organisatörerna tagit oss till en plats utan toalett, sa han ville aka hem. Var guide ringde ledningen och fick da veta att vi skulle uteslutas ur tävlingen ifall laget inte var komplett sa vi sag ingen poäng med att stanna utan alla akte tillbaks till studenthemmet.

Pa kvällen at vi samma buffé som efter öppningsceremonin och det var ocksa lika gott. Pa väggarna hade de satt upp nästan alla resultat, och med lite information fran Jörgen har vi kommit fram till att Sverige blir bäst i Norden, men att jag, som är bäst i svenska laget med 22 poäng, blir kladd bade av Jörgen med 35 och en danskjävel pa 24. Jörgen räknade antalet personer som hade möjlighet att fa 35 eller mer, och kom fram till att de var 46 stycken. Da en tolftedel av 550 är just ca 46 betyder det att han har väldigt stor chans att ta guld. Jag, a andra sidan, verkar löpa väldigt stor risk att fa brons igen.

Det verkar som att förmiddagen var mer eller mindre frivillig, sa nu sitter vi pa studenthemmet och ska svara pa fragor om Madrid genom att söka pa internet. Egentligen skulle vi ha fragat folk pa stan.

Vi har just varit pa ett annat studenthem för att kolla partiella resultat, och jag har fatt full poäng pa 1 och 5. Jag är ganska säker pa att fa fullt även pa 4 sa det blir nog 21 poäng totalt. Danskjävlarna, som kladde oss med 1 poäng pa Baltic Way, verkar kunna kla oss igen. Vi far se ikväll eller imorgon.

Igar var det en jobbig heldag av exkursion. Pa morgonen var spartanernas uttryck "tonight we dine in hell" ganska passande.

Dagen började ganska okej med en timmes bussresa till Segovia (en gammal stad) och tva timmars lugn vandring där. Sedan akte vi till El Escorial (ett kloster med fotbollsplaner och pool i närheten). Vi anlände omkring 14.00, och da at vi var picknicklunch, som bestod av tva baguetter varav den ena hade fyra skivor skinka instoppad och den andra nagon sorts potatis- och äggomelett. Det var varken mycket eller god mat.

Sedan satt vi och trakade fram till 15.45, da vi gick upp till klostret och stod utanför i solen och trängdes för att fa komma in och fa en guidad tur. Turen tog ungefär tva timmar, och sedan gick vi tillbaks till fotbollsplanerna och poolen. Efter att ha slagit ihjäl nästan fyra timmar till pa att inte göra nagat började maten serveras.

En cateringfirma hade satt upp tva stora eldar som de stekte pommes frites i en stor stekpanna (ca 1,5 m i diameter) och tortilla (potatis- och äggomelett) i en annan stor stekpanna pa. Brevid fanns även stekar. Det var ganska lämplig mat, eftersom klostret var dedikerat at Sankt Lars som dog genom att bli grillad levande. Utsmyckningarna i klostret var ocksa stekspadar lite da och da.

Problemet var bara att 600 pers skulle fa den där maten. Kön växte sig lang direkt, men sedan bestämde ledningen att guiderna skulle hämta maten at sina lag för att underlätta, men sedan kom de pa att guiderna inte alls kunde bära sex portioner med mat själva sa det blev lang kö igen. Jag och Peter var inte i kön, utan vi satt och väntade vid ett bord. En och en halv timme senare, vid 23.00, blev kön äntligen sa kort att vi kunde ga och ta mat. Da hade vi inte ätit nagat (och inte ens haft möjligheten att ga sjÄlva och skaffa mat) pa drygt atta timmar.

Da hade pommes fritesen redan tagit slut, och vi fick endast sallad, tre stekbitar, en tortillaklump samt en plastgaffel att äta allt med. Helvetet var inte ett ord starkt nog för att beskriva den middagen.

Under tiden hade en fotbollsturnering pagatt men eftersom de inte hade räknat med att maten skulle ta sa lang tid hann de inte spela finalen innan vi skulle aka hem med bussarna vid midnatt.

Var guide hade hört rykten att organisatörerna planerat dagen sa lang och tröttsam för att vi inte skulle orka ga ut och festa efterat. Jag funderade pa om vi inte alla borde ga ut till McDonald's i protest samt för att äta oss mätta istället, men jag var för trött.

De följande tre dagarna kommer vi ocksa atervända hem vid midnatt enligt planeringen. Spanskjävlar!

Gabriel har sett pa CBS 60 Minutes att bara fem frisyrer är tillatna i Nordkorea. Ikväll var det "party" pa en gräsplan vid Madrids autonoma universitet, och da sag vi att nordkoreanerna hade stajlat till sig lite extra inför kvällen genom att kamma haret snett.

Det var ett rockband som spelade, och det var en stor andel av guiderna som hoppade omkring. Ibland kastade de vatten (bokstavligen, inte bildligt talat) pa varandra, och da gällde det att inte vara i närheten. De badade även i vattenspridare.

Roligast att se var en nordkorean som höll en österrikisk tjej i händerna och hoppade omkring. Det var typ studsig bugg och de gjorde totalt tva turer (tjejen snurrade en gang och killen tva) över 10 minuter. Ibland var det en tredje kille med i ringen och hoppade. När vi stod där och tittade kom vi plötsligt pa att det är olagligt att halla händer offentligt i Nordkorea, sa man kan ju undra vad han tänkte där när de höll bada händerna.

Förresten fick vi en väldigt flexibel linjal pa första tävlingsdagen. Gradskivor var otillatna men man kunde böja linjalen till en cirkel och pa sa sätt mäta upp 12 grader per centimeter pa linjalen. Gabriel tyckte istället att linjalen var sa böjbar att man kunde smiska varandra med den och kallade en för en spank-linjal, och mycket riktigt sag vi idag tva killar som sprang runt och smiskade varandra med de röa linjalerna.

Idag löste jag tva problem och Jörgen likasa. Har jag tur far vi bada silver, har jag otur far han guld och jag brons.

I övrigt trodde sig resten av svenska laget ha löst första uppgiften men alla hade begatt ett fatalt misstag. Det var en funktionalekvation och efter att ha löst en andragradsekvation fick de att f(x) = x eller f(x) = 1/x för alla x. Utifran detta drog de slutsatsen att f(x) = x och f(x) = 1/x var de enda lösningarna. Det var visserligen sant, men det logiska resonemanget faller. Jag illustrerar det med en jämförelse mellan kön.

Säg att en utomjordisk ras studerar människorna och kommer fram till att varje människa är antingen man eller kvinna. Om svenska laget vore utomjordingar skulle de da dragit slutsatsen att antingen var alla människor män eller sa var alla kvinnor.

Idag hade vi första testet. Det gick sämst för mig. Jag löste bara en uppgift, och kanske med avdrag, medan Jörgen kanske klarade alla tre. Fyra av oss har typ löst första problemet, vilket innebar att vi ligger före danskjävlarna men efter Nörgeguttarna.

I vilket fall var skrivsalen sämst eftersom bänkarna lutade. Till och med papper hade svart att ligga kvar. Pa plussidan fick vi en matpase innehallandes fyra mealbars varav tva var flingor och tva frukt.

Förutom den arliga IMO-ryggsäcken och -T-shirten fick vi igar även ett par tofflor, en solfjäder och en mössa som kunde fällas ihop till en pase med dragkedja innehallandes själva mössan.

Pa frukosten imorse fanns det olivolja, salt och bröd. Jag at massor, och danmarks guide (som för övrigt själv at olivolja och bröd för att hon var fran mallorca där man äter olivolja och bröd till skillnad fran i madrid) tyckte att jag var konstig :s

Idag var det öppningsceremoni, och till skillnad mot som det brukar vara fick bara en i laget taga runt pa "scenen". Scenen var dessutom en manege, för vi var pa en cirkus, och vi fick även se en kvinna jonglera med fötterna samt fyra tröjlösa män klättra pa varandra. Jag kommenterade till Gabriel at vi var lite fel malgrupp (90% killar).

Efter öppningsceremonin akte vi tlil ett annat studenthem för att äta lunch och det var en buffé bestaende av ca sex olika mingelrätter. Det var bra tänkt att ge oss stamat för tidigare har det alltid blivit problem med bordsplaceringen när det bara finns precis lika manga platser som människor och alla vill sitta med sina lag. Trots att man nu kunde sta och äta med sitt lag blev det dock mer att man gick runt och pratade med de andra tävlande, särskilt de man sett tre-fyra ganger förr. Jørgen, norrmannen som deltagit lika länge som jag men tog silver förra aret, fragade mig för övrigt hur fasiken jag lyckades lösa problem 4 pa nordiska matematiktävlingen.

Imorgon är det tävling, och de verkar ha tänkt noga igenom arets regler. Till exempel har de lagt till att man far skriva med annat än svart bläck (anledningen till den regeln var att allt skulle synas vid kopiering) samt att man far ta med sig papperet med uppgifterna ut (aren innan fick provvakterna svara pa manga sadana fragor).

Nu har vi flyttat till ett annat studenthem närmare universitetet. Vi bor i enbäddsrum och har handfat pa rummen. Var guide är jättetrevlig och vi far massor med mat. Tyvärr far man välja mellan pommes och sallad, sa det blir inte sa hälsosamt.

Innan vi kom hit satt vi dock pa gatan och väntade pa bussen i tva och en halv timme. Under tiden tog kanadensarna och gömde sven i en väska och ville sla vad med oss över sven om var sven fanns. Till slut lyckades vi iallafall komma at deras älgburk, och det visade sig att de hade en andra älg i den. Det var den ursprungliga älgen (dvs CanMoo nr 2) och den var nagot större.

I morse at vi var inköpta frukost (som bland annat innehöll massor med jordgubbsmarmelad) och därefter hade vi mockarna igen. Den här gangen hade vi och kanadensarna samma uppgifter och ngen löste nagot mer än första uppgiften av tre.

Lunchen intog vi pa en hamburgerresturang och Tony blev sa glad över att det fanns tonyburgare ("Tonyburguesa") att hela svenska laget beställde var sin. Sedan akte vi metro till nagon park där vi satt i en timme medan Victor knöt en knut av sitt skosnöre (ja, han lossade faktiskt sitt skosnöre enkom för att visa det) utan att släppa greppet om ändarna pa det samt vände pa ett mynt utan att vända pa det.

Malet med vistelsen i parken var att vänta pa att pradomuseets gratistid skulle börja, och när det inträffade gick vi in och tittade pa massa malningar. När vi tröttnat gick vi till Burger King och beställde var sin läsk. Här har de tydligen inte hört talas om Morgan Spurlock sa de hade storlekarna "mediana", "grande" och "gigante".

Vi at en trerättersmiddag, inledd av spaghetti med köttfärssas (men man kunde även välja sallad, gazpacho eller nagot annat) som atföljdes av Entrecote, Svärdfisk eller fisk. Till dessert fick man välja mellan glass, fruktcocktail och pudding.

När vi akte tillbaka gled metrotaget in smockfullt pa stationen, men vi klämde oss pa ända.Halvvägs framme fick vi plötsligt höra ett utrop om att taget bara skulle aka tva stationer till. Alla klev av vid ändstationen och perrongen var packad med folk när nästa tag kom fem minuter senare.

Ikäll ska vi packa och imorgon bitti kommer en buss och kör oss till var officiella boplats pa IMO.

Idag fick vi svärdfisk till lunch. I övrigt har vi pluggat, särskilt pa geometri, vilket jag suger pa.

Kanadensarna har stulit sven nagra ganger men vi har inte lyckats komma at CanMoo. Dessutom är det inte samma som för tva ar sen, för den gamla älgen var bredare mellan hornen. En i deras lag har medgett det men en annan har mordhotat honom för det medgivandet.

Innan kvällsmaten gick vi till en überaffär för att köpa frukost till imorgon, eftersom serveringen pa studenthemmet är stängd pa söndagar. Där fick man tydligen inte ta bilder, men de hade en skylt över en av kassorna som det stod "Caja especial para minusválidos". Vi misstänker att det betyder "specialkassa för mindre värda".

Igar kom kanadensarna. Fyra sjättedelar av laget är kineser. De har älgen med sig, men de är väldigt rädda om den.

Denna förmiddag har vi haft mock olympiads, och jag löste en av fyra uppgifter. Da uppgifterna motsvarar andraproblem pa IMO betyder det att jag kommer fa 7+7+3 poäng.

Vi har ganska fasta matvanor nu. Pa studenthemmet där vi bor serveras frukost fram till 9.00, lunch vid 14.00 och middag vid 21.00. Till frukost kan man ta bröd eller rostat bröd eller orostat bröd; mjölk, juice, kaffe och choklad samt en förpackad efterrätt. Till lunch och middag far man välja mellan tva förrätter (varav den ena brukar vara sallad), tva huvudrätter (som främst är en kött- eller fiskbit), och tva desserter (varav den ena brukar vara frukt). Vi svenskar brukar ta massor bröd till och hälla olivolja pa, sa att det gar at ungefär en halv deciliter vid vart bord varje maltid.

Pa förmiddagen idag hade vi en liten exkursion. Vi besökte först en gammal tagstation ombyggd till shoppingcentrum (som man för övrigt inte fick ta kort i) för att den lag bredvid tunnelbanestationen. Sedan sag vi en liten kyrka som Goya lag begravd och hade malat i. Jana klagade pa att man varken fick ta kort eller hade möjlighet att köpa broschyrer eller dylikt med bilder pa freskerna.

Guidade av Erics handhallna GPS fann vi till slut vart mal - ett egyptiskt tempel. Det var tydligen en modern gava till Spanien, sa det hade luftkonditionering och var inrett som ett museum med IR-sensorer och diabildsprojektorer som beskrev vad som hade hänt i de olika rummen om museet hade varit ett riktigt tempel. Det fanns ocksa en modell pa hur templet skulle ha sett ut (eller har sett ut innan det flyttades) och det var ganska likt förutom att det pa modellen fanns tva murar framför templet med portar i medan museet endast hade portvalv utan mur runt.

Nu ar vi hemma igen som planerat, och det är tur det, för det börjar redan bli outhärdligt att vistas utomhus. IMO-exkursionsplanerarna kommer nog inte vara lika hänsynsfulla.

Ikväll kommer kanadensarna och efter att de sovit ut ska vi träna tillsammans. Det känns lite konstigt att Yufei, som vi tränade tillsammans med i Slovenien för tva ar sen, nu är Kanadas vice lagledare. Fast det är inte värre än att tysken som tävlade i IMO senast förra aret och vann sin fjärde medalj (silver första gangen, guld resten) nu är Tysklands vice lagledare.

Vi tränar i princip 24 timmar i sträck. Det brukar ga till sa att Victor och Jana föreläser lite, och när de är klara föreläser de lite till för att det är sa kul, och sen när vi far fritid sitter vi och försöker lösa alla problem de ger oss.

För övrigt är jag snabbast pa att skriva ñçñçñçñçñçñçñçñ och dessutom kan jag tala uppochner. ¡dnw

Dessutom har spaniackerna icke-tecknet (¬) pa tangentbordet. Var spekulation är att det är för att möjliggöra smileyn ¬_¬ . Potenser är ocksa lätta: bª .

I övrigt steker de väldigt god aubergine här. Det heter berenjena pa spanska. Och idag vid lunchen lärde jag mig vad "den här" heter pa spanska - "esto". Därmed kan jag peka och lata samtidigt.

Nu är jag framme, och ingenting har blivit stulet än. Vi har akt übersnabb metro med strömskena istället för kontaktledning, och vädret har varit skönt hittills (natten var sval och morgonen svalare).

Imorgon bär det av till Spanien. Åter 22/7.

Jag cyklade med miscado till stan idag. När vi skulle svänga höger från ågatan efter domkyrkoparken körde en cyklist förbi på höger sida. Han körde alltså på gångbanan och om inte både jag och den andra cyklisten som svängde höger (miscado hade redan passerat korsningen) tittat över axeln hade det blivit krock. Precis därefteråt var cykelparkeringen på vänster sida, och jag gav signal för att svänga in (jag hade möte och den andra cyklisten bakom mig). Eftersom jag saktade in för mötet bestämde sig cyklisten bakom för att köra om på min vänstra sida (han var nog så nära att han behövt bromsa in själv för att byta sida) och kom då ifatt miscado som precis skulle svänga, men det löste sig också utan krock.

Vårt huvudmål var att köpa massor T-shirts till mig, och jag hade 300 kr-presentkort (Stadium och Intersport) att shoppa för. Problemet var bara att jag var väldigt kräsen med dem, så det blev en T-shirt och två långärmade tröjor på Stadium för 350 kr och två T-shirts på Sandströms för 250 kr. När vi sprang runt i alla affärerna kom vi iallafall fram till att allt med horisontella ränder under ca 5cm bredd oavsett randavstånd såg ut som Karls pyjamas, eller iallafall något som Karl skulle kunna ha som pyjamas. Dessutom konstaterade vi att T-shirts utan tryck var tråkiga med att T-shirts med tryck i allmänhet var fult.

På Cubus hade de intressant bakgrundsmusik. Texten gick ungefär såhär:
You've got the sweetest ass in the world, you've got the sweetest ass in the world.