IMO15
Nu är jag hemma igen. Då är det dags att börja vänja sig av vid att trycka shift+umlaut a/o när man ska skriva ä eller ö samt att trycka a istället för å.
Gårdagen började som sagt med repetition inför medaljutdelningen. I äkta spansk anda leddes vi in i salen där ca 250 säten var markerade med de tävlandes koder (jag var SWE5) utan någon som helst information om var man skulle leta efter sin plats. Jag hade tur som hade en plats nära ingången och satte mig nästan direkt. Genom observation kom jag fram till att vi satt i poängordning, med guldmedaljörerna längst fram och brons längst bak.
Efter ca 15 minuter kom första meddelandet att vi inte behövde hitta vår egen plats utan bara sätta oss vart vi vill. Ca 25 minuter senare var det fortfarande folk som sprang omkring och letade eftersom de inte var tillräckligt bra på engelska för att förstå när en spanjor talar det språket i mikrofon. Självklart försvårades situationen av att platserna de letade efter besattes av andra människor som förstod. Men förstå skulle de inte ha gjort, för så fort alla satt sig ner fick vi order att ställa oss upp igen och leta upp våra rätta platser.
Syftet med repetitionen var att hela utdelningen skulle ta omkring en halvtimme. Vid tvåtiden, dvs över fyra timmar efter att vi skulle vara redo på studenthemmet för avfärd, kom vi tillbaks och kunde åtnjuta den första riktiga lunchen på fyra dagar.
På grund av repetitionen sköts våra vykortinköpsplaner från gårdagen fram till eftermiddagen. Dock sket sig det också, för vid halv fyra fick vår guide reda på att den höjda säkerheten kring prinsen och prinsessans närvaro på avslutningsceremonin innebar att vi skulle vara redo för avfärd från studenthemmet tre timmar innan ceremonins början 20.00. Den en och halva timmen vi hade till godo var tvungen att läggas på packning, för vi skulle komma hem efter midnatt och bussen till flygplatsen gick 06.30 dagen därpå.
Ceremonin gick bra och vi fick ta en bild med prinsen och prinsessan efteråt.
På avslutningsmiddagen bestod förrätten av getost och sallad (mums för vissa, inklusive mig, men bläurk för andra), huvudrätten av blodig entrecote och efterrätten av kväljande tiramisu. Efter den blev det några maskotstölder: bland annat hjälpte kanadensarna kineserna att ta vår björn och som hämnd tog vi deras ena älg och i tumultet med amerikanarna som var ute efter den andra älgen slets nästan ett huvud av.
Efter hemkomst fortsatte vi alla med packningen och gick och lade oss en efter en vid tresnåret.
Flygresan hem gick odramatiskt till.