pelli

Idag när jag öppnade dörren för att miscado skulle åka hem hörde jag det distinkta brummande ljudet av en buss. Jag kikade ut och såg taket på en områdesbuss åka förbi mellan husen. Tänk att den ens får plats på gatorna i Barhäll!

På väg till Ica Maxi såg vi en taxi stå tvärs över nygårsvägen (skäggetorpsringen). Den hade missat sin avfart åt höger och svängde därför vänster över gatan ut mot ingenting för att vända. Det var tur att alla fyra mötande bilar uppfattade situationen.

Sedan råkade jag ut för ett väldigt svårt etiskt dilemma på Maxi. Det låg en tomat på golvet. Skulle jag plocka upp den och slänga den i papperskorgen eller inte?

Seagal-filmens handling är som följer:

Terrorist A kapar ett plan och kräver att terrorist B frisläpps. Senare visar det sig att han egentligen inte bryr sig om terrorist B, utan kravet var en undanmanöver för att han skulle kunna spränga planet över Washington så att nervgasen han har med sig sprids över USA och har ihjäl massor av människor.

Det låter ganska rimligt om man får det presenterat i den ordningen, men hur låter det tvärtom egentligen?

Terrorist A vill ta med sig nervgas på ett plan och spränga det över USA. Som undanmanöver kapar han planet och kräver att terrorist B friges.

Låt säga att du är terrorist A, och har kommit ombord på planet mot USA, och du (egentligen din kompis) har fjärrkontrollen till en bomb kopplad till nervasen i lastutrymmet på planet. Väljer du då att:
a) Påkalla uppmärksamhet genom att kapa planet tillsammans med dina extremistkompisar för att själv kunna styra in planet över USA innan du spränger det?
b) Njuta av din sista färd genom att köpa och konsumera lite flygplansjordnötter (spriten är aja baja för muslimer) och sedan låta spränga planet innan piloterna intet ont anande landar det i USA?

En av Seagals repliker i filmen var "[blahblahblah] Dennis Cahill [blahblahblah]", som textades till "[blablabla] David Cahill [blablabla]". Detta fick mig att tänka på google translate, som översätter Borås till Baguio och Gävle till Brisbane. En googling gav också att Östersund översätts till Wollongong och Sundsvall till Pretoria (men det senare verkar vara fixat nu).

Anledningen kan vara att google translate använder sig av statistisk analys för att översätta texterna, och eftersom Borås förekommer i svenska texter ungefär som Baguio förekommer i engelska har översättningsmaskinen antagit att Borås och Baguio är samma sak. Eller så är det bara någon på google som driver med oss.

"Beslut utan återvändo" lät bekant i TV-tablån. Dock hade jag lite svårt att placera jumbojeten från beskrivningen i rätt film. Mysteriet löstes dock när jag såg att Steven Seagal var med på rollistan. Senast jag såg filmen i TV-tablån var 1/3, vilket jag vet eftersom jag bloggade om det då.

Är det bara en slump att både WTF- och Seagal-filmen visades först i mars och sedan nu? Brukar filmer i allmänhet upprepas med tre månaders mellanrum? Någon borde spara gamla TV-tidningar och undersöka saken.

För övrigt har jag sett Armageddon på TV fyra gånger. Om ett halvår kanske Beslut utan återvändo går om.

Den 24/3 gick Speed 2 på TV enligt min blogg. Idag var det dags igen. Här följer hela WTF-dialogen:

Döv tjej tecknar.
Mannen läser av
"In case anything happens to us...
you want me to know that you love me and that you're gonna be fifteen next month."
och säger
"Relationships based on extreme circumstances, they rarely work out."

Det intressanta med denna film är också hur de ser på retardation.
I slutet på filmen kasar kryssningsfartyget upp på land, och strax därefter kraschar ett flygplan i en påle.

Enligt formeln a = (v^2)/(2s) blir retardationen i det första fallet (7 knop, 100 m säg - egentligen mer) 0.064 m/s^2 och i det andra fallet (41 knop stall speed - egentligen mer, 1 m nosspets till förarplats - egentligen mer) 222 m/s^2.

För en person på 100 kg ombord på båten känns det alltså som om 6 hekto ligger på honom i sidled, medan en 100-kg-kille i planet måste motstå 2,2 ton.

I filmen är det tvärtom: båtpassagerarna kastas ut ur framrutorna medan piloten sitter kvar i sätet (utan att vara död).

På återträffen idag berättade Bob och Jocke att Berzan tidvis luktat illa under deras första och andra år samt att de inte riktigt visste om lukten kom från avloppen eller skolköket. Jag som trodde att Berzans lukt bara var ett rykte spritt av katedralare. De kommenterade också att det var jobbigt att gå i samma skola som högstadieelever.

För övrigt har en viss Katedral-klass (jag vet inte vilken) ställt upp tre år i rad på klasskampen med en film om Berzan, som inleds med repliken (ungefär): "För 50 år sen började en bunker att byggas". Idag såg jag en reklam på TV om eniros utsikt-funktion, och bestämde mig för att ta en titt på Linköping. Det visade sig att den klassen hade rätt - berzan ser verkligen ut som en bunker!

På tal om TV-reklam så har aftonbladets online-TV riktigt störig reklam. När man vill se ett nyhetsklipp (som brukar vara till exempel 40 sekunder) så måste man se en SJ-reklam på 15 sekunder. Okej att de visar reklamen en gång, men om man sedan klickar på något annat nyhetsklipp i flashspelaren så måste man se EXAKT SAMMA reklam igen. Nog för att man kan nöta in budskap genom upprepning, men att sända samma 15-sekunders-reklamsnutt i enminutersintervall ger nog inte den effekt man önskar.

I ca två veckor har jag och Bob planerat en klassåterträff i trädgårdsföreningen idag. Vi mejlade nästan alla 31 och idag gjorde jag mitt yttersta för att ringa de som inte ännu bekräftat (bland annat ringde jag en klasskamrat för att få numret till en orkesterkamrat som går i samma klass som en ex-klasskamrat, och jag tog också numret till en annan orkesterkamrat vars balpartner går i samma klass som en annan ex-klasskamrat men han - den förste balpartnern- svarade inte), och av de 17 som sagt att de skulle komma var det 11 som dök upp. Bortsett från de 5 katedralarna [edit: som jag umgås med mer eller mindre varje dag] var det Bob, Mukko, Majs, Gäbs, Amms [som också är en katedralare] och Jocke.

Vi myste i solskenet och den svalkande blåsten på trädgårdsföreningens stora gräsmatta och vi lade alla våra cyklar ner i gräset för att inte vinden skulle göra det. När Karl och Karin åkte till FU (Folkuniversitetet, inte långfingergesten) för att göra sina Certificate in Advanced English speaking-test gick vi till ICA och köpte glass och gifflar. Julia och Maja åkte hem med Maria när parkeringstiden gått ut, och kvar blev jag och Jocke. En stund senare kom Karl och Karin tillbaka och förbannade sig över den tomma glasskartongen, varefter vi tog en sväng förbi kyrkogården innan vi åkte hem.

Los scados hade sommarparty igår.

Till mat hade vi sallad. Allt gick åt förutom isbergssalladen. Mamma hade föreslagit fyra huvuden, men vi köpte tre, varav två skars upp. Trots det står det en stor skål full med isbergssallad i vår kyl nu.

Vi hade gjort en tipspromenad med 24 frågor som Ingrid vann med 20 rätt. Det roliga med den var att vi gjorde statistik i Excel på den.

Utslagsfrågan bad de tävlande välja ett tal mellan 1 och 1000, och sedan gissa vilket genomsnittet skulle bli av alla tal. Intressant var att 6 av de 16 hade gissat 500 som genomsnitt, men bara tre stycken hade valt just 500 som tal och två hade valt över 500. Resterande 11 valde tal under 100, och genomsnittet blev ca 205. Närmast kom Will med sin gissning på 102, så han skulle få välja prispaket först (vi hade spenderat många timmar på att samla ihop 19 presenter värda ca 40 kr och några timmar på att slå in dem i anonyma paket), men han hade gått till sina utbytesstudentvänners fölsedagsfest.

Efter att alla hade valt och öppnat fick jag välja bland paketen som fanns kvar, och eftersom jag visste vad som låg i dem valde jag det bästa (som av en slump inte hade tagits av någon annan): ett svärd som blåser såpbubblor och en stor flaska såpbubblelösning. Jag tyckte att det näst bästa paketet var hårgrejerna - en bunt tofsar och två spännen - men sen kom jag på att jag numera är korthårig. De 20 paketen nudlar som Sara fick intar därmed andraplatsen enligt mig.

I förrgår när vi vaknade var alla fiskar i akvariet döda. Det skedde direkt efter ett vattenbyte med tillhörande städning. Frågan är om det var fel på tredjedelen vatten som vi tillförde eller om vi rörde upp giftiga ämnen från bottnen vid städningen. Igår flöt fiskarna upp till ytan en efter en, men nu har någon håvat ur dem. Jag har fått i uppdrag att byta ut allt i akvariet (vatten, sten, pump osv.) för att vi ska starta nytt. Det blir jobbigt.

I lördags dansade los cados bal. Jag dansade fel en gång, men pappa slutade filma precis innan. Hoppas att det inte är med på bal-DVD:n.

Idag kom bilderna ut på corren mera, och Will är jättesöt på sin bild (men jag tycker fortfarande inte om katter). Los cados är jättestiliga, fast mi scado har lite shifty eyes.

Igår åt jag god mat med mi scado.

Till frukost/lunch åt vi våfflor. Hemligheten bakom frasigheten är troligen mycket vatten - när det förångas blir det bara tomrum kvar.

På eftermiddagen fick vi bråttom till balträningen, så vi tog bara med oss bestick hemifrån för att kunna köpa färdigmat på ICA. Vi sprang till bussen och kom precis i tid, och så gick vi av vid abisko. Vi köpte krusbärscider och två lådor kycklingsallad. Kronan på verket var ett paket fetaost. Jag hade tagit tid sedan vi steg av bussen, men nästa buss kom bara nio minuter efter den förra, så vi fick springa mot den också.

Nä, det är inte så farligt. Jag hade bara sönder pianot igen.

Denna gång var det en av de två strängarna för stora D.

För 355 dagar sen (10/6 2007) var det kontra-bess.