*Facepalm*

I samand med artikeln om Jakob Åslund som jag skrev om förra veckan presenterade corren en ekvation i två variabler x, y som läsarna skulle lösa. "Problemet" var att ekvationen var sann för alla x och y.

Idag skrev corren att ekvationen var olösbar, men att uttrycket skulle förenklas till x^2-y^2. Sen skrev de också att några hade kommit fram till (x+y)(x-y) men att det inte var enkelt nog.

ARGH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ekvationen var inte alls olösbar - tvärtom var den extremt lösbar. Ekvationer handlar inte om att "hitta enda lösningen", utan om att "hitta alla lösningar" - så när man kommer till "0 = 0" så vet man att alla x och y funkar. Ta som exempel en enkel uppgift: 
Pelle sitter i mitten på en cirkulär ö med radie 1m. Han är törstig, så han vill gå ner till vattnet och dricka. Han vill gå i en rak linje och han vill gå exakt en meter. Ställ upp en ekvation och finn i vilken riktning han ska gå.
Fel svar: Ekvationen blir 1 = 1. Alltså finns det ingen lösning?!?!?!!?!?!? 
Rätt svar: Ekvationen blir 1 = 1. Alltså spelar det ingen roll åt vilket håll han går.

Att säga att x^2-y^2 är enklare än (x+y)(x-y) är dumt. För det första vet alla som har angett svaret (x+y)(x-y) att det är lika med x^2-y^2, jag anser att de flesta som svarat (x+y)(x-y) kommit fram till x^2-y^2 först och sedan skrivit om det. För det andra var det inte ens specificerat att man skulle svara så högstadie-enkelt som möjligt! En äkta matematiker godtar båda svaren, för de är enklast i olika sammanhang, särskilt om frågan ställd var "här har du ett uttryck, gör något".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mail:(publiceras ej)
URL:
Kommentar: