pelli

Enligt Ny Teknik väljer kunder bort Krav-märkta varor. Ett experiment visade att testvarorna var 2,9 procent mindre populära om de var märkta än om de inte var märkta, trots att det var samma pris. 2,9 procent låter inte så mycket, men det innebär alltså att det är fler som väljer bort krav än som väljer krav.

Min gissning är att detta beror på att folk inte har någon uppfattning om vad saker egentligen är värda. Istället baseras prisuppfattningen på andra faktorer, såsom hur mycket varan brukar kosta eller som i det här fallet: huruvida varan är krav-märkt eller inte. Krav-märkning förknippas antagligen med onödiga kostnader, så i brist på referensprodukter uppfattas nog krav-märkta varor som icke prisvärda. Och även om man får välja mellan krav och icke-krav för samma pris så kan krav-produkten uppfattas som av sämre kvalitet eftersom den "borde vara dyrare".

Nyss fick jag ett massmail som handlade om att Vattenfall som ägs av svenska staten håller på att bygga två nya kolkraftverk i Tyskland. Vidare nämns att Vattenfall bryter kol samt bygger och köper kolkraftverk i utlandet, att om alla Vattenfalls kolkraftverk stod i Sverige så skulle Sveriges koldioxidutsläpp per capita vara tre gånger så höga och hamna på fjärde plats (från botten) i världen, samt att 300 000 människor om året (i världen?) dör av "klimatförändringen".

Låt mig först ta en billig poäng på att notera att det råkar vara i just Tyskland, landet som sagt blankt nej till kärnkraft under en längre period för att stimulera "förnybar el", som kolkraftverken håller på att byggas.

Dessutom vill jag klaga på överföringsargumentet. Koldioxidutsläppen kommer av elproduktionen, som är en följd av elkonsumtionen. Om svenskarna inte konsumerar elen som produceras i kolkraftverken, så varför ska utsläppen då tillgodoräknas oss bara för att vi råkar äga dem? Visst kan vi anses vara medskyldiga och belastas med en viss del, men då får man inte glömma att subtrahera den från tyskarnas utsläpp - ett ton koldioxid i tyskland blir inte två bara för att ägarna är svenska!

Att dividera utländskproducerad koldioxid på inhemsk capita ger desutom en lika intetsägande siffra som hur många mobiler Ericsson producerar per Nokia-anställd. Genomsnitt används för att beräkna värden som är ungefär samma oavsett hur stor populationen är - medellivslängden i ett land förväntas vara ungefär samma oavsett det bor en eller två miljoner där. Det finns dock ingen koppling mellan hur många ton koldioxid svenskägda kolkraftverk utomlands släpper ut och hur många svenskar det finns, och därmed säger kvoten mellan dem ingenting.

Slutligen kan man argumentera för att det inte spelar så stor roll vem som äger kraftverken. Tyskland har marknadsekonomi och om Vattenfall bestämmer sig för att sälja sina kolkraftverk så kommer de inte läggas ner utan snarare övertas av någon annan. Dit vill jag dock inte gå. Jag håller med Greenpeace (tvi!) att vi är ansvariga även för saker vi gör utomlands (fast det betyder inte nödvändigtvis att Vattenfall ska sälja av sina kolkraftverk).

Idag skriver Corren att en miljon svenskar redan har vaccinerats. Jag hade ingen aning om att det var så många, trots att jag följer Corren och Aftonbladet. Cirkulerar det mycket vaccinationsinformation i Sverige i andra medier (exv. skolor)?

I vilket fall känns det betryggande, med tanke på hur många som har dött "i samband med" (dvs inte nödvändigtvis orsakat av) vaccination respektive svininfluensa hittills. Vad jag vet är det fyra för vaccinet, så totalt förväntas 36 personer dö i samband med vaccinationen om hela Sverige vaccinerar sig. Vad gäller sjukdomen säger google maps att det just nu är 2 dödsfall och under 2000 smittor, men det är antagligen fler smittade som inte testats så vi kan säga 2 dödsfall på 10 000 smittade. Då behöver svininfluensan nå 180 000, dvs bara 2% av Sveriges befolkning, för att vara i samband med lika många dödsfall som en full massvaccination.

En annan grej man kan räkna på är följande:
Låt säga att en miljon människor har vaccinerats under en månad, dvs ca 30 000 per dag. Samtidigt har 250 personer per dag dött i Sverige. Därmed borde det varje dag vara 3e4 * 250 / 9e6 = 0.83 personer som både vaccineras och dör. Jag orkar inte tänka efter (det är lite problem med att man inte kan dö och sedan bli vaccinerad), men rent statistiskt förväntas alltså åtminstone 0.41 personer varje dag dö samma dag som de fått vaccinet.

För ett år sedan blev jag extremt förvånad när jag kom till England och hörde "cheers" i betydelsen "tack". Jag ansåg mig vara väldigt kunnig i engelska, och ändå hade jag missat ett ord som gemene engelsman säger varje dag till folk runt omkring.

Denna termin, efter dessutom ett (halv-)års vistelse i England och matematikstudier (innehållandes mängder av algebra) på engelska, kom nästa språkchock: En betydande del av engelska befolkningen uttalar "H" som "häitch" istället för "äitch".

Min tilltro till engelskundervisningen i svenska skolan har fått sig en rejäl törn - hur kan man lära ut ett språk nära 10 år utan att beröra "tack" och "h"?!

Förresten vet vi ju alla att svenskar har svårt för skillnaden mellan ch och sh, j och y, samt w och v (där det första ljudet i varje par inte finns i svenska). Enligt min erfarenhet uppför sig det första paret som man tror - vissa säger "sheep", "share" istället för "cheap", "chair" etc, det andra paret är lite hur som - "yust", "joung" istället för "just","young", och det tredje paret är helt tvärt om (!) - "Darth Wader" istället för "Darth Vader".

Här är ett skämt baserat på par nummer två.

BBC skriver idag om att forskare kommit på en teori om hur låg stråldos kan orsaka hjärt- och kärlsjukdomar (ej cancer!!!). Teorin är inte fullt testad än, men den ger en kausal förklaring till en tidigare känd korrelation (dvs man visste att det fanns en koppling men nu tror man sig veta hur den fungerar).

Artikeln säger att risken ökar med ökad dos, vilket är väldigt vagt. Om förhållandet är proportionellt blir det väldigt enkelt att räkna på - en viss stråldos (ett visst antal partiklar) kommer då ge lika många sjukdomsfall oavsett det är en människa som tar emot den eller en miljon människor som delar på den.

(För övrigt såg jag en intressant text om stråldoser i olika yrken - det stod att flygvärdinnor/piloter får i sig mer strålning än exempelvis arbetare på kärnkraftverk, men konstaterade bara kallt att "denna strålning går inte att undvika".)

"Min" dusch dras med vissa problem:
* På morgonen när jag ska duscha har vattnet i systemet kallnat och det tar ca 300 sekunders spolning (jag har räknat) innan vattnet blir varmt.
* Duschmunstycket är fastmonterat i väggen och går inte att ta ner, så om duschen är igång fyller vattnet hela duschkabinen och går inte att undvika.
* Duschdörren är konstruerad så att man inte kan öppna den när duschen är igång utan att det genast blir översvämning utanför.

De första dagarna utvecklade jag därmed metoden att sätta upp handen mot duschmunstycket så att vattnet rinner längs väggen istället för att träffa mig medan jag väntade på att det skulle bli varmt. Notera att fingrarna ska peka nedåt så att vattnet lämnar handen direkt istället för att rinna längs armen till armbågen (är det bara jag som funderar på hur vatten rinner när jag står i duschen?).

Nu har jag dock kommit på en bättre lösning: Spola varmvattnet i handfatet på den angränsande toan istället. Förutom att jag inte behöver stå naken och få kallvattenstänk på mig i fem minuter så sparar detta också på miljön eftersom det är rent "varmvatten" som spolas. Duschen är spärrad så att man som mest kan få en 50-50-blandning eller nåt.

Corren skriver att transportstyrelsen vill göra något åt att i genomsnitt 22 cyklister om året dör i kollision med motorfordon i Sverige. De olika förslag som presenteras för säkring av cykelöverfarter är:
1) Företräde för cyklar.
2) Särskilt vägmärke för cykelöverfarter.
3) 30 km/h vid cykelöverfarter.

Generellt tycker jag att företräde för cyklar vid överfarter är onödigt om inte farligt. Cyklar rullar för snabbt för att bilister ska tvingas väja för dem när de dyker upp från ingenstans, och cyklisten kan kliva av och utnyttja "zebralagen" (förutsatt att det är övergångsställe bredvid) när han/hon vill ha företräde, vilket också eliminerar överraskningsmomentet. Jag kan faktiskt inte tänka mig någon cykelöverfart i Linköping där en företrädesregel skulle vara till nytta (längs huvudstråken är cyklisterna antingen ute i körbanan eller ljusreglerade).

Att skylta och/eller hastighetsbegränsa överallt känns inte heller bra, eftersom det kan bli för många skyltar och många onödiga inbromsningar som distraherar föraren. Däremot kunde det vara bra att ha skyltar som tydligt signalerar väjningsplikt mot just cyklar samt markeringar i körbanan så att cyklisterna vet, vid de tillfällen då det redan i dagsläget är väjningsplikt mot cyklar (när man korsar cykelbana, vilket faktiskt är väldigt svårt att veta om man gör eller inte) och eventuellt vissa andra utvalda cykelöverfarter. På farliga ställen där cyklar förekommer men inte ska ha företräde kan man sätta upp varning för cyklar och mopeder (vilket man också gör i dagsläget).

Mina föräldrar har försökt ringa mig på skype i två dagar utan att det har fungerat. Senast kom de fram men ljudet fungerade inte helt. De har lyckats dra slutsatsen att det var något tekniskt fel som låg bakom, men ändå frågar de anklagande:
- Varför lägger du på när vi ringer?
- Varför ringer du inte tillbaks när det inte fungerar?

De kan tydligen inte räkna ut att det tekniska felet även ligger bakom att samtalen inte kommer fram, ungefär som Bush vägrar inse att den mekanism som ligger bakom risken att fågelinfluensa börjar smitta mellan människor också kan ge upphov till nya arter utan intelligent designer.

Ceremonin bestod av att scholarsen gick fram i tutorgrupper till mastern, tutorn sa nåt om att vi blivit valda till scholars och läste upp våra namn, och mastern sa "By the authority committed to me, I admit you as Senior/Junior Scholars of Trinity College" och skakade hand med alla. Sedan var det drinks (och laxsnittar) i Master's Lodge. Efteråt gick vi förbi Scholars' lawn, som vi numera får gå på om vi har "full academic dress", och gick några varv på gräset.

Nästa år kommer alla Junior Scholars (dvs de flesta i mitt år som fick firsts) åter gå igenom samma ceremoni, då de uppgraderas till Senior Scholar, men jag som redan är det kommer inte få del av laxsnittarna igen.

Idag (igår svensk tid) var det blog action day (och även sista dagen att ansöka till Cambridge). Detta år var temat "Climate change". Bara så ni vet.

När jag gick i musikklass medverkade vi en gång i ett Cats-medley. Detta var en av anledningarna till att skämdes så mycket för att inte känna till handlingen i Cats att jag kollade upp den på internet för några dagar sedan.

Lo and behold, DET FINNS INGEN HANDLING. Det är bara en grupp artister utklädda till katter som står på scen och sjunger en liten låt om var och en. Texten till musiken är dikter ur "Old Possum's Book of Practical Cats" av T.S. Eliot. Hur något sådant kunde bli Broadways näst mest uppspelade show (efter Phantom) har jag svårt att förstå.

Nu bor jag alltså i A3 Burrell's Field, som faktiskt är ungefär lika stort som mitt förra rum. Fördelar:
* Det är ett hörnrum med fönster åt öster och söder (fast de öppnas bara 15 cm på grund av inbrottsrisken).
* Kranen har vred istället för tryckknappar så nu kan jag tvätta båda händerna samtidigt (men fortfarande bara med antningen kallt eller varmt vatten).
* Bekväm armlös snurrstol istället för trång trästol med dyna.
* Vi är bara tre pers som delar på två toaletter, en dusch, ett badkar och ett kök.
* Nära till Centre for Mathematical Sciences (där jag för övrigt såg Stephen Hawking idag!!!!).
Nackdelar:
* 5% dyrare
* Längre bort från centrum, föreläsningar och hall.

Denna termin går jag på följande föreläsningar:
* IB Methods (MWF9)
* IB Analysis II (MWF10)
* IB Linear Algebra (MWF11)
* III Category Theory (TuThS9)
* IB Markov Chains (TuTh10)
* IB Quantum Mechanics (TuTh11)

Just nu jobbar jag hårt med att bli klar med examples sheets för kurserna jag läste förra terminen som ska supervisas nu. Dock har jag på något vis lyckats bli klar med fredagens inlämning idag, så jag har lite andrum.

På fredag är det scholars-ceremoni, där bland annat de 23 förstaårsmattetrinitarianerna som fick firsts kommer att formellt upptas som scholars av mastern. Inför det har jag varit i biblioteket och pledgeat min allegiance till Trinity College genom att skriva mitt namn i en bok, samt köpt en vit fluga (som man knyter själv) och vita "bands" - två vita tyglappar med ett resårband som man sätter runt halsen.

Idag snubblade jag över den knäppaste gåta jag sett (förutom nonsensgåtan jag fick i ett mail nyligen):
En man går in på en restaurang och beställer albatross. Efter att ha smakat på den begår han självmord. Varför?

* Smakade den som han hade förväntat sig? Nej
* Hade han begått självmord om den smakat som han förväntat sig? Ja, fast inte genast. (Svaret är alltså inte att han varit i en överlevnadssituation och ätit människokött i tron att det var albatross, och bestämmer sig för att begå självmord när han inser det eftersom albatrossen inte smakar som det han åt.)

Jag har varit ute och handlat så nu är det officiellt: Jag kommer inte ro detta år utan spela badminton istället.

I boardingkön var det två personer som diskuterade att man passerar så många identitetskontroller när man flyger från Skavsta till Stansted. Här är min analys (som jag antar att många själva gått igenom):

Följande kontroller genomförs:
A. Biljett (dvs. boardingkort) och pass vid bagageinlämning
B. Biljett innan säkerhetskontroll
C. Pass för att lämna Schengenzonen och komma till gaten
D. Biljett och pass för gå genom gaten och komma ut på plattan
E. Biljett ombord på planet
F. Pass vid ankomsten

Syftena torde vara följande:
1. Se till att passageraren inte klantat sig och missuppfattat flygplats eller datum (B och delvis A), köat till fel gate (D) eller gått fel ute på plattan (E).
2. Se till att inte ett potentiellt explosivt bagage kommer med ett flygplan utan att någon inblandad också är ombord: Personen som lämnar in bagaget kopplas via pass till biljetten och väskan (A). Samma person måste passera genom gaten och identifieras via pass som biljettinnehavaren och ansvarig för väskan (D) om planet ska lyfta (annars lastas allt bagage av och alla passagerare ombord får gå ut och identifiera sina väskor). För att det inte ska bli en person för mycket ute på plattan (och en person för lite på planet de gånger personalen räknar) måste någon ta väskinlämnares plats i flygplanet, och eftersom detta nödvändigtvis omfattar ett byte av biljetter (E) så kan man antaga att den som är med ombord när planet lyfter definitivt är inblandad.
3. Se till att veta vilka som är ombord på planet om något händer (D, förutsatt att två personer inte byter plats på plattan).
4. Sverige måste hålla koll på vilka som lämnar Schengen (C).
5. UK vill hålla koll på och bestämma vilka som kommer in i UK (F).

Att ha så många kontroller innebär antagligen ett slöseri med passagerarnas tid, men i gengäld kan allting göras i sin egen takt - A och B samt säkerhetskontrollen kan passeras i god tid innan avgång, C öppnas omkring en timme innan avgång, D och E ca en halvtimme innan - och passagerarna är mer eller mindre fria att shoppa eller fika under tiden. Utan exempelvis kontroll A och D måste passagerarna till varje flight isoleras i samband med bagageinlämningen och därmed spendera större delen av tiden i ett kalt väntrum med för få stolar.

För övrigt är det procedur att passagerarna inte ska vara fastspända under tiden planet tankas.

Väl ankommen till Stansted missade jag bussen med en halv minut - jag kom fram till bussen när föraren höll sitt "välkommen, spänn fast er"-tal innan han själv spände fast sig och körde iväg. Han såg mig, men jag ryckte på axlarna och tänkte att två minuter var för de ca 40 passagerarna som redan var ombord var mer än 60 minuter för mig. Nästa buss var det lång kö till, men en tredjedel stod i fel kö för de hade orange biljetter i kreditkortsstorlek istället för blåvita i boardingkortstorlek.

Nu är (typ) allting packat, och datorn ska strax stängas av. Imorgon bitti ska jag upp tidigt för att hinna med flyget, och datorn bör vara på igen vid tretiden på eftermiddagen brittisk tid.

Förberedelserna har egentligen bara pågått under en dag, eftersom jag varit förutseende nog att förvara allt som ska med till England i en stor hög och dessutom haft en lista på allt jag tog med mig hem innan sommaren. Den senaste tiden har jag hunnit med följande:

* Trippelfödelsedagsparty med folket.

* Skola in en ny balettpianist samt inse att det inte är pianot i balettstudion som är jättefalskt, utan att det är dopplereffekten när dansarna springer förbi som ger upphov till de upplevda svävningarna!

* Skanna in 657 handskrivna sidor (drygt 3 kg) och sedan hitta 200 till när det var för sent.

* Besöka orkestern och spela Glennlåtar och Pirates 3.

* Gå på en lördagskonsert med kulturskolan där pescados systerystrar medverkade.