Privatisering

Ett statligt företag är ungefär motsatsen till ett lån. Man ligger ute med pengar (dvs man skulle kunna ta in pengar genom att sälja det), men i gengäld får man "ränta" i form av vinst. Huruvida ett statligt företag ska säljas av beror alltså, ur ekonomisk synvinkel, bara på om en avbetalning av lånet med säljpengarna skulle ge en större minskning av låneräntan än vinsten bolaget brukar ge.

Detta innebär dock inte alls att man måste betala av statsskulden när man säljer ett företag. Det är ofta lämpligt, men inte alls ett krav. Däremot ska man inte behandla inkomsterna av försäljningen som vilken inkomst som helst, utan de ska ses som pengar man får in genom att öka statsskulden - det är pengar som kan investeras, men det är inte hållbart att betala "vardagskostnader" med dem, och de ska inte räknas med i budgetunder-/-överskottet (hihi).

Det jag egentligen ville skriva om idag är dock privatisering, delvis på grund av en krönika i corren.

Problemet med (statligt) monopol är, som bekant, att en aktör får sätta priset ensam. Staten säger "vi vill ha denna service" och det statliga bolaget svarar "det kostar såhär mycket, punga ut eller sänk kraven". Det finns inget incitament att öka effektiviteten, och följaktligen blir verksamheten kanske ineffektiv. Det finns ingen poäng med att göra kvalitetskontroller, för om man säger "er service är undermålig" så behöver bolaget bara svara "det är allt vi kan göra med de pengar vi får".

Om marknaden istället är konkurrensutsatt säger staten "vi vill ha denna service" (eller mer exotiskt "vi vill betala såhär mycket"), och många olika bolag svarar "vi kan göra det till detta pris" (eller "vi kan ge såhär god service"). Under optimala förhållanden kommer det vinnande bolaget leverera så god service som möjligt till så lågt pris som möjligt, ty om det är ineffektivt eller tar ut oskälig vinst kan ett annat bolag lägga ett bättre anbud som ändå är lönsamt. Problemet är att det ekonomiska incitamentet till att vara effektiv också ger incitament till att ge dålig service, så det behövs extra stränga kvalitetskontroller och höga vitesbelopp.

(Ett skäligt vinsttak stör inte konkurrensen, men med kvalitetskontroller och fungerande konkurrens borde oskäliga vinstuttag inte vara något problem. Om exempelvis Engelska skolan plötsligt tar ut massor i vinst utan att minska kvaliteten på undervisningen eller kräva mer pengar av kommunen än andra skolor så who cares?)

Sammanfattning:
Offentligt - Pengar går åt till ineffektivitet
Privat - Pengar går åt till vinster

Privatisering ses av vissa som en ideologisk grej eller ett sätt att spara pengar (hur nu det skulle vara en dålig sak), men det handlar ju om att man använder vinstpengarna som en "garanti" för hög effektivitet som i slutändan förhoppningvis innebär bättre service eller mer pengar över till annat. Att använda "företag ska inte tjäna pengar på barn / sjuka / etc" som argument mot privatisering är naivt. Notera dock att olika verksamheter lämpar sig olika mycket för privatisering, på grund av varierande konkurrensförhållanden (så att säga "det råder inte tillräckligt fri konkurrens mellan skolor för att motivera en privatisering" är helt okej, om det nu stämmer).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mail:(publiceras ej)
URL:
Kommentar: