Hemresa
Jag gick upp tidigt på lördagsmorgonen (och kokade nudlar till frukost, mums!) för att hinna in till stan för lite sista-minuten-shopping innan jag checkade ut från rummet och släpade ner väskan till busshållplatsen. Mitt flyg gick 13.55 från Stansted men jag tog 10-bussen (ankomsttid 10.50) för att vara på den säkra sidan.
På flygplatsen ringlade en jättelång kö mot Ryanairs biljettdisk och via regelbundna högtalarutrop bad Ryanair och Easyjet om ursäkt för de inställningar som orsakats av den spanska flygledarstrejken. Jag var lyckligtvis inte drabbad.
Innan jag checkade in min väska köpte jag två böcker: en tjock deckare som min mor önskat och en (15 år gammal) bok om ekonomi som min far kanske skulle tycka om. Mammas bok åkte ner i resväskan medan jag behöll pappas för att tjuvläsa lite på flyget. (Jag kom att finna den boken väldigt intressant, så jag har nu lånat den av honom för att läsa ut den först.)
Innanför säkerhetskontrollerna gick jag först till leksaksaffären (Hamleys) som har en massa söta leksaksfiskar, och funderade en stund på hur deras "Edge Rider" - ett leksaksflygplan på fyra hjul som kör rakt framåt men svänger undan när det kommer till kanten - fungerade. Jag kom fram till att de två bakhjulen är drivande och när ett framhjul rullar över kanten så låses det motsatta bakhjulet, men jag lyckades inte lista ut mekanismen bakom.
Sedan gick jag till CD-/video-/dataspel-affären (HMV) som ofta har hutlöst låga priser (upp till 50% lägre än i Sverige) på populära spel, och för första gången köpte jag något där (efter att ha betalat £1.50 vid en internetkiosk för att kunna jämföra med Elgiganten, Siba och Game). Den som är intresserad av att ta del av dessa låga priser kan ta kontakt med mig i mitten av mars nästa år :p
Därefter var det lunchdags - Hoisin Beef med nudlar som vanligt. Drickan köpte jag på WHSmith ("Smith" i folkmun), som numera har nästan samma automatkassa som Sainsbury's. Det är samma hård- och mjukvarustomme, fast annorlunda färger. Det är samma röst, och vissa meddelanden är identiska. En viktig bit som skiljer är dock vad som händer när man väljer "Finish and Pay": På Sainsbury's får man upp en lista över betalningsmedel, men det är bara att stoppa in kortet så fattar automaten. Om man stoppar in kortet direkt på WHSmith så står det "Please Wait" på kortläsaren, men automaten har inte fattat. Då blir man stående där ett tag, tills ett kassabiträde kommer förbi och förklarar hur man ska göra.
Vid gaten dök en priority-passagerare upp med en liten rullväska och en nyinköpt påse vinflaskor. Flygplatspersonalen påpekade att det inte var tillåtet (endast ett handbagage!), och passageraren verkade oförstående, men när de pekade ut att reglerna stod klart och tydligt utskrivna på hans boardinglapp var han tvungen att ge upp. Slutsatsen är att reglerna står där inte bara för att informera passageraren, utan även för att bevisa att passageraren har blivit informerad. Hur det gick med vinflaskorna förtäljer inte historien - deras ägare, som var sist i priority-kön, började packa upp sin rullväska medan vi icke-prioriterade släpptes på, och sedan såg jag honom inte mer.
När vi kom ut till planet var vi tvungna att vänta ett tag nedanför trapporna, antagligen för att planet tankades. Normalt sett brukar vi släppas på men uppmanas att inte ta på oss säkerhetsbältena förrän det är klart (förmodligen för att kunna utrymma snappt om det börjar brinna), men inte denna gång. Kanske har rutinerna ändrats, eller så var det vädret (hala trappor) eller någon annan tillfällighet som låg bakom.
Väl ombord satte jag mig längst bak som vanligt, och en stund klev den svenska Kingsförstaårsmatematiker som jag stiftade bekantskap med på en Archimedeans-föreläsning tidigare denna termin på och slog sig ner bredvid mig. Planet var inte helt fullt, trots att det var lördag, så vi fick vår halva av den bakersta raden för oss själva.
Flygningen gick bra och vi landade 20 minuter tidigt, vilket kanske tog flygplatspersonalen på sängen eftersom dörren in till passkontrollrummet var låst och vi var tvungna att vänta någon minut på att passkontrollanterna skulle dyka upp.
Av någon anledning radade bagagehanterarna upp nästan alla väskor tätt och prydligt på bagagebandet innan de startade det. Min väska fick inte plats i uppradningen utan kom ut bland de sista ströväskorna, men ändå fick jag inte vänta särskilt lång tid. En av fördelarna med Ryanair är just att bagagehanteringen går snabbare eftersom de flesta reser utan bagage. Denna gång var vi 143 vuxna och 10 barn ombord (utav 189 platser?), men bara 53 väskor (uppsnappat vid gaten innan ombordstigning).
Sedan tog jag flygbussen till Norrköping för första gången. Mina föräldrar hämtade upp mig med bilen och vi irrade några varv i området (trots GPS) innan vi hittade ut till Lindö där det var kinesfest.
På flygplatsen ringlade en jättelång kö mot Ryanairs biljettdisk och via regelbundna högtalarutrop bad Ryanair och Easyjet om ursäkt för de inställningar som orsakats av den spanska flygledarstrejken. Jag var lyckligtvis inte drabbad.
Innan jag checkade in min väska köpte jag två böcker: en tjock deckare som min mor önskat och en (15 år gammal) bok om ekonomi som min far kanske skulle tycka om. Mammas bok åkte ner i resväskan medan jag behöll pappas för att tjuvläsa lite på flyget. (Jag kom att finna den boken väldigt intressant, så jag har nu lånat den av honom för att läsa ut den först.)
Innanför säkerhetskontrollerna gick jag först till leksaksaffären (Hamleys) som har en massa söta leksaksfiskar, och funderade en stund på hur deras "Edge Rider" - ett leksaksflygplan på fyra hjul som kör rakt framåt men svänger undan när det kommer till kanten - fungerade. Jag kom fram till att de två bakhjulen är drivande och när ett framhjul rullar över kanten så låses det motsatta bakhjulet, men jag lyckades inte lista ut mekanismen bakom.
Sedan gick jag till CD-/video-/dataspel-affären (HMV) som ofta har hutlöst låga priser (upp till 50% lägre än i Sverige) på populära spel, och för första gången köpte jag något där (efter att ha betalat £1.50 vid en internetkiosk för att kunna jämföra med Elgiganten, Siba och Game). Den som är intresserad av att ta del av dessa låga priser kan ta kontakt med mig i mitten av mars nästa år :p
Därefter var det lunchdags - Hoisin Beef med nudlar som vanligt. Drickan köpte jag på WHSmith ("Smith" i folkmun), som numera har nästan samma automatkassa som Sainsbury's. Det är samma hård- och mjukvarustomme, fast annorlunda färger. Det är samma röst, och vissa meddelanden är identiska. En viktig bit som skiljer är dock vad som händer när man väljer "Finish and Pay": På Sainsbury's får man upp en lista över betalningsmedel, men det är bara att stoppa in kortet så fattar automaten. Om man stoppar in kortet direkt på WHSmith så står det "Please Wait" på kortläsaren, men automaten har inte fattat. Då blir man stående där ett tag, tills ett kassabiträde kommer förbi och förklarar hur man ska göra.
Vid gaten dök en priority-passagerare upp med en liten rullväska och en nyinköpt påse vinflaskor. Flygplatspersonalen påpekade att det inte var tillåtet (endast ett handbagage!), och passageraren verkade oförstående, men när de pekade ut att reglerna stod klart och tydligt utskrivna på hans boardinglapp var han tvungen att ge upp. Slutsatsen är att reglerna står där inte bara för att informera passageraren, utan även för att bevisa att passageraren har blivit informerad. Hur det gick med vinflaskorna förtäljer inte historien - deras ägare, som var sist i priority-kön, började packa upp sin rullväska medan vi icke-prioriterade släpptes på, och sedan såg jag honom inte mer.
När vi kom ut till planet var vi tvungna att vänta ett tag nedanför trapporna, antagligen för att planet tankades. Normalt sett brukar vi släppas på men uppmanas att inte ta på oss säkerhetsbältena förrän det är klart (förmodligen för att kunna utrymma snappt om det börjar brinna), men inte denna gång. Kanske har rutinerna ändrats, eller så var det vädret (hala trappor) eller någon annan tillfällighet som låg bakom.
Väl ombord satte jag mig längst bak som vanligt, och en stund klev den svenska Kingsförstaårsmatematiker som jag stiftade bekantskap med på en Archimedeans-föreläsning tidigare denna termin på och slog sig ner bredvid mig. Planet var inte helt fullt, trots att det var lördag, så vi fick vår halva av den bakersta raden för oss själva.
Flygningen gick bra och vi landade 20 minuter tidigt, vilket kanske tog flygplatspersonalen på sängen eftersom dörren in till passkontrollrummet var låst och vi var tvungna att vänta någon minut på att passkontrollanterna skulle dyka upp.
Av någon anledning radade bagagehanterarna upp nästan alla väskor tätt och prydligt på bagagebandet innan de startade det. Min väska fick inte plats i uppradningen utan kom ut bland de sista ströväskorna, men ändå fick jag inte vänta särskilt lång tid. En av fördelarna med Ryanair är just att bagagehanteringen går snabbare eftersom de flesta reser utan bagage. Denna gång var vi 143 vuxna och 10 barn ombord (utav 189 platser?), men bara 53 väskor (uppsnappat vid gaten innan ombordstigning).
Sedan tog jag flygbussen till Norrköping för första gången. Mina föräldrar hämtade upp mig med bilen och vi irrade några varv i området (trots GPS) innan vi hittade ut till Lindö där det var kinesfest.
Kommentarer