pelli

Igår spelade jag en badmintonmatch mot en vänsterhänt kille utan att märka att han var vänsterhänt. Det innebar att jag begick flera taktiska misstag, såsom att springa framåt när han slog forehand.

Idag var den vikarierande föreläsaren vänsterhänt (vilket vad jag minns ingen av de föregående 33 jag har haft har varit), och jag märkte det direkt. Antagligen berodde det på att han skrev sina f och l baklänges (dvs nerifrån och upp).

On a related note märkte jag för några dagar sedan att jag knappt kan rita lodräta streck nerifrån och upp i skrift - de blir sneda åt höger om jag inte anstränger mig hårt. Det var i samband med att vi började med spinn i kvantmekaniken - jag försökte instinktivt rita det lodräta skaftet på uppåt-pilen nerifrån och upp, men efter några sneda försök har jag nu bestämt mig för att rita det uppifrån och ner.

Antagligen har jag kinesiskan att skylla för att jag inte har lärt mig rita streck nerifrån och upp. Där finns det nämligen strikta regler för hur man skriver tecknen - både vilken ordning och vilken riktning strecken har. Det vanligaste är att penndragen går uppifrån och ned samt från vänster till höger. När jag testade denna teori genom att försöka rita vågräta streck från höger till vänster insåg jag dock en annan viktig faktor som jag hade förbisett: Även strecken i de "vana" riktningarna blir lite sneda, men jag är så van vid det att jag tror att de är raka.

En annan sak jag kom att fundera på när jag såg en föreläsare skriva på tavlan (för några veckor sedan) var hur man skriver grekiska bokstäver. Jag hittade en beskrivning på http://www.ibiblio.org/koine/greek/lessons/alphabet.html#howToWrite, och enligt den skrev jag my och ro fel - på dem ska man börja längst nerifrån. De andra två kluriga bokstäverna - sigma och delta - gjorde jag dock rätt på.

Jag bestämde mig för att ändra mitt skrivsätt, och det gick ganska lätt med myna, men jag behöver lite träning för att få rhona riktigt snygga. Denna förändring var lite krångligare än när jag för några år sedan gick över från att dra streck över ä och ö till att göra prickar - det var lätt som en plätt.

För övrigt stör jag mig just nu på en inlupp som använder de två olika skrivsätten för lilla fi (Ja, google charts kan göra LaTeX) som två olika variabler. Hur hade de tänkt sig att man skulle kunna skilja på två saker som uttalas likadant när man tänker? Det vore som att använda de två olika skrivsätten för lilla a som olika variabler. Jag har svårt nog att skilja på a/alfa...

Nästan lika dåligt är att använda de grekiska bokstäver som ser exakt likadana ut som vanliga bokstäver, exempelvis såhär. Lilla omega/w och lilla ny/v är gränsfall - det förstnämnda har jag stora problem med.

Slutligen vill jag nämna att Ebersteinska gymnasiet i Norrköping i sin logga använder något som är väldigt likt stora sigma som E, så att det blir "Sbersteinska".