pelli

För en timme sedan upptäckte jag att en söm i mina byxor höll på att gå upp, så jag tog fram den nål och tråd som min mor skickade med mig för två år sedan och förberedde mig på det värsta.

Det tog mig inte länge att inse att jag inte hade någon aning om hur jag skulle göra, och jag kunde inte låta bli att känna att syslöjden, ett av de ämnen som utgör svenska skolans stolthet, har bedragit mig. Visserligen lämnade jag syslöjden för gott för åtta år sedan, men vad jag minns fick vi lära oss vad jag idag anser är helt fel saker: Istället för att lära oss tillverka mössor, gosedjur, grytlappar och halsdukar med tillgång till en välutrustad slöjdsal borde vi ha lärt oss reparera spruckna byxor och lösa knappar med bara nål och tråd.

Det hade också varit praktiskt att få med sig en ungdomsinriktad bok som beskriver de enklaste stygnen och deras tillämpningar samt grundläggande symaskinshantering. Här föregår hemkunskapen med gott exempel, och jag är säker på att om ämnet syslöjd inte fanns så skulle hemkunskapsboken ha innehållit ett kapitel om sömnad.

Dock finns ju internet att tillgå, men det är ganska svårt att hitta bra information just om att sy för hand (särskilt med fokus på reparation och inte kreation). Kommentera gärna med länktips.

Nu återstår att se om mina sewing skillz håller för maskintvätt...

I natt slutade sommartiden (Daylight Saving Time) och därmed ställdes alla klockor tillbaks en timme. Detta drar jag nytta av när jag ställer fram och tillbaks min klocka i resorna mellan Sverige och UK. Min klocka kan nämligen hålla tre tider: En analog och två digitala. De digitala är lätta att ställa om, men den analoga klockan ställs genom att man håller inne en knapp så att minutvisaren börjar rotera med ca 0.2 Hz, och släpper när rätt tid uppnåtts. Att ställa bak klockan en timme (dvs fram elva timmar) tar ungefär en minut, och det är jag för lat för att göra.

Lösningen är som följer: På hösten, när jag åker från Sverige (GMT+1+1DST) till UK (GMT+1DST) låter jag min analoga klocka förbli en timme före, och sedan ställer jag bak den två timmar (dvs fram tio timmar) när tiden slår om till vintertid i UK (GMT). På våren, när tiden slår om i Sverige från vintertid (GMT+1) till sommartid (GMT+1+1DST) låter jag återigen klockan vara, och då kommer den visa rätt tid när jag åker till UK (GMT+1DST). Den sista jobbiga tidsomställningen, i samband med resan från Sverige till UK efter jul, kan jag undvika genom att helt enkelt strunta i att ställa om klockan till svensk tid över jullovet.

Genom detta system behöver min analoga klocka bara göra ett extravarv per år, i utbyte mot att den visar fel timme 2.5 månader om året. Det är en kompromiss mellan att alltid ha rätt tid (4 extravarv, 0 felmånader) och att aldrig ställa klockan (0 extravarv, 7.5 felmånader). Om någon kommer på ett vettigt mått för att väga extravarv mot felmånader, samt hittar ett bättre system under detta mått, kan ni kommentera här nedan. De tider jag vill ha över året är, per halvmånad, 100001 211112 222222 110001.

De två digitala klockorna hanterar jag som följer: Den ena är alltid inställd på GMT+1 = GMT+1DST. Den andra klockan ställer jag omväxlande om mellan GMT och GMT+1+1DST, vilket bara behöver göras en gång på våren och en gång på hösten. Vid sex av de åtta tidsbytena (6 resor + 2 sommartidsbyten) behöver jag alltså bara trycka på en knapp för att byta till den andra tiden.

För övrigt genomförs DST i Sverige genom att alla klockor slår om från 02.59 till 02.00 på natten. Det fick mig att fundera på om följande gåta kunde fungera: "Hur ofta visar klockorna i Sverige och UK samma tid? Svar: En timme om året". Idén var att Sverige, som ligger en timme före, skulle ställa bak sina klockor från 02.59 till 02.00 samtidigt som UKs klockor slog 02.00, och så skulle de gå parallellt i en timme, innan de svenska klockorna rullar vidare och de brittiska tar ett extravarv. Dock är EU smartare än så, och tidsomställningen sker samtidigt (GMT+1 <-> GMT+2) i de flesta europeiska länder.

Däremot är det annorlunda i övriga världen, exempelvis USA. Vissa stater byter tid ett visst klockslag lokal tid, och då kan två stater hålla samma tid exakt en timma om året. Vissa stater byter inte tid alls, vilket innebär att två stater kan hålla samma tid halva året, och olika tid andra halvan. Detta har jag tänkt på när jag tänkt på när jag [sic] i min ungdom besökte Hoover Dam på gränsen mellan Nevada (GMT-8) och Arizona (GMT-7). Det finns klockor på båda sidor om dammen som visar de olika staternas tider, och under sommaren ställer Nevada men inte Arizona fram klockan. Då lär nog en och annan observant turist undra varför man satt upp klockor på var sin sida om dammen om staterna ändå håller samma tid.

Ibland när jag läser får jag problem med ord som har betydelse på flera olika språk. Närmare bestämt är det när jag inte vet (eller har glömt) vilket språk texten är på, och därmed använder orden för att identifiera det. Jag är inte heller bra på att blanda språk, så även om ordet betyder exakt samma sak på de olika språken måste jag stanna och läsa om meningen/uttrycket från början ifall jag upptäcker efter några ord att jag felidentifierat språket. (Detta är främst ett problem när man blandar svenska och engelska fraser på MSN.)

Ett tvetydigt ord som dock inte brukar orsaka några problem är "pain", vilket är franska (no pun intended!) för "bröd", men jag blev lite fundersam när jag i Sainsbury's-kön fick syn på "pain flute". (Produkten såg ut som en helt vanlig baguette.)

I morse kom jag på att jag skulle blogga om "pain flute" i samband med att jag noterade något annat jag kunnde blogga om: Parkeringsskyltar.

På vägen till CMS finns parkeringsfickor med en skylt som det står "Max 1 hour. No return within 1 hour" på, vilket innebär att man efter att ha parkerat där inte får parkera inom samma område igen under en timme. Då kan man inte maska genom att bara flytta lite på bilen, och det gör också livet lättare för parkeringsvakterna: det är bara att skriva ner registreringnummer för alla bilar i området och återvända en timme senare för att lappa alla bilar som står kvar utan att behöva oroa sig för om de stått där hela timmen eller inte.

För övrigt tog det mig ett tag att klura ut vad andra halvan av min anteckning "pain flute, no return" på mobilen betydde, trots att jag skrev den i morse.

Idag spelade vi vår första badmintonmatch för terminen. Som vanligt förlorade vi, men det var på håret. Vi gick ut svagt i början, men matchen fick en oväntad vändning i mitten när vårt tredjepar vann över deras förstapar med 22-20 tack vare en nätrullare från mig. Efter 7 extremt jämna matcher ledde vi med 4-3, men vi förlorade nästa match med lite större marginal. Sista matchen spelade vårt tredjepar (dvs jag) mot deras andrapar, som såg lite nervösa ut efter att sett oss klå deras förstapar, men vi förlorade med 5-21 :p

För övrigt har jag använt blogg.se:s nya funktion och postdaterat detta inlägg till 22:00 trots att det skrevs 22:40. Får se om det fungerar...

Förra året och för några dagar sedan visade Fluid Dynamics-föreläsaren ett av de mest förbluffande experiment jag någonsin sett (på film). Det finns en motsvarande film på youtube här. Jag har länkat direkt till de sista 20 sekundrarna av experimentet, där förbluffningen sker, och jag rekommenderar starkt alla att titta.

Nyckeln i experimentet är att Reynoldstalet är litet, vilket innebär att hastigheten och längdskalan är liten jämfört med vätskans viskositet (tjockhet). Då uppstår ingen turbulens, och enligt Navier-Stokes ekvationer blir flödet reversibelt: Gör man något, och sedan tvärtom, så återvänder alla vätskepartiklar dit de började. "Science. It works, bitches..."

(Dock är kameravinkeln i experimentet lite missvisande: färgklickarna blandas inte utan dras ut till smala spiraler.)

En helt orelaterad WTF är följande nyhet: En man misstogs för djävulen av släktingar som sedan flydde genom att hoppa ut genom fönstret på tredje våningen. En död, tio skadade.

Så var det dags för denna termins TV-licens-utskick. Som vanligt är brevet inte addresserat till mig personligen, utan till "The Present Occupier, W 7 Burrells Field", och så har en porter skrivit dit mitt namn och lagt brevet i mitt fack.

Förra gången noterade jag att utskickarna hade en lite annorlunda taktik: I brevet fanns en utförlig beskrivning av vad som skulle hände och vilka rättigheter man hade ifall ärendet går till rättegång. Det var lite maffiakänsla över brevet ("Nice wife you've got. Wouldn't want anything to happen to her, would you?").

Denna gång är brevet dock inte lika smyghotfullt. Istället har de satsat på ett kuvert med två plastfönster: ett för adressen, och ett för en text som lyder "URGENT NOTICE: Your student address is under investigation.". Antagligen insåg de att alla kastar kuvertet i soptunnan direkt i postrummet när de ser vem det kommer ifrån, så hur listigt innehållet än är blir det inte läst om det inte syns igenom.

I övrigt innehåller brevet inget nytt: Inget live-TV-tittande tillåtet oavsett det är på TV, dator eller mobil; Böter på upp till 1000 pund; Du är föremål för en undersökning; En kontrollant kommer komma på besök; Kontakta oss för att betala eller anmäla att du inte behöver någon licens...

En gång mailade jag faktiskt och avanmälde mig, och fick till svar "Tack. Vi kanske skickar någon för att bekräfta dina uppgifter". Självklart dyker aldrig någon upp, oavsett man gör något eller inte.

Jag är iallafall glad över kuvertet, som jag kan använda som kladdpapper.

Windows Live Messenger 2011 är ute. Alla läsare avrådes från att installera "Windows Live Essentials 2011" (som för övrigt är ungefär 150 MB) när Windows Update ber om det. De fyra största förändringarna i Messenger är som följer:

1. Integration med Facebook, Myspace och LinkedIn. Jag vet inte vad det är, men något är det.

2. Fokus på socialt nätverk eller nyheter. Nya defaultfönstret visar antingen senaste uppdateringarna från vänner (såsom ny visningsbild eller nytt personligt meddelande, och det går också att kommentera på dessa - precis som på facebook) eller nyheter från MSN. Dock går det att växla till "Compact mode" och då ser det ut som vanligt - en enkel kontaktlista.

3. Inget separat visningsnamn. Namnet du angett i din hotmail-profil är ditt visningsnamn. Visserligen går det att ändra, men då kommer också dina mail att skickas i detta namn istället.

4. Fula smileys. Alla smileys har gjorts om, och nu har den arga smileyn ett stort (elakt?) leende.

De första två punkterna innebär att WLM håller på att förvandlas till facebook, men det går att ignorera. Det är på grund av de sista två punkterna som jag nu har återinstallerat en äldre version härifrån.

De senaste dagarna har det varit så kallt om morgnarna att jag har tagit fram vinterjackan. (Framåt eftermiddagen och kvällen brukar det dock vara så varmt att jag går utan jacka.) En liten tröst är att det är ännu kallare i Sverige.

Idag slutade week 2 (som bekant går veckorna här från torsdag till onsdag med början på första föreläsningsdagen), och följaktligen har alla kurser kommit kvartsvägs.

Detta innebär att det är dags att bli klar med inlupparna för 24-timmarskurserna eftersom de har fyra inluppar, medan det är några dagar kvar för 16-timmarskurserna som bara har tre inluppar. Jag är färdig med inlupparna till de fyra 24-timmarskurserna, och jag har kommit en bit på de två 16-timmarskurserna, så jag ligger ganska bra till.

Min screwed-o-meter är up and running, och enligt den är min screwedness 44% (där 100% är en example sheet om dagen), med screwednesshorisont vid slutet av terminen. Dock tänkte jag även göra uppgifterna för de två kurser jag inte blir supad på, vilket ger en screwedness på 62% istället. Dessutom sneglar jag lite på intressanta pure-uppgifter, men de gör jag mest i huvet när jag ligger i sängen och väntar på att somna (eftersom applied-uppgifter inte är kompatibla med papperslöshet).

Nu har alla kurser slutat repetera, men tempot är för lågt för mig i flera av dem. Detta beror delvis på att jag ligger i med inlupparna och därmed är välbekant med materialet från föregående föreläsningar (samt kommande, i de fall jag behövt slå upp något på nätet). Tiden jag får över på föreläsningarna återinvesteras i mer inluppsarbete.

För länge sedan snubblade jag över en skosnöresajt (http://www.fieggen.com/shoelace/) som bland annat beskriver flera olika sätt att knyta och trä skosnören.

Det visar sig att de flesta knyter sina skor med samma knut, fast på två olika sätt:
* Standard-knuten: Gör en ögla, linda det andra snöret runt, dra igenom.
* Kaninöron-knuten: Gör två öglor, knyt ihop dem.
Dock finns det ett tredje, snabbare (världens snabbaste?) sätt att knyta denna knut:
* Ian-knuten: Håll ett skosnöre i var hand, för ihop händerna, MAGIC! (Klicka på länken för att se.)

Nu har jag lärt mig Ian-knuten (tips för att enkelt komma till steg 1 finns nedan), och jag har också insett att jag tidigare alltid knöt mina skor med kärringrosett istället för råbandsrosett. Det gör att rosetten blir sned (vriden), och tydligen håller det sämre också. Nu är mina rosetter jättesymmetriska!

Dessutom finns det exempel på extra säkra knutar som är mycket elegantare än bara en extraknut med öglorna (men tar längre tid att göra):
* Ians säkra knut: Gör två öglor, gör en dubbelknut (se länken). Linda fler varv för mer säkerhet. Resultatet är en rosett som ser ut att hållas fast av flera band. Dra (hårt) i de lösa ändarna för att knyta upp.

Såhär påbörjar jag Ian-knuten:
1. Gör en vanlig knut, vänster över höger. (Måste göras åt rätt håll, annars blir det kärringknut.) Avsluta med ändarna fastnypta mellan tumme och pekfinger i var hand, fingrarna pekandes neråt.
2. För händerna runt i var sin båge motsols ungefär ett kvarts varv utan att rotera dem. (Höger hand går uppåt till vänster, vänster hand går neråt till höger.) Därmed börjar höger skosnöre lindas runt höger tumme, och vänster skosnöre runt vänster pekfinger.
3. Rotera upp händerna så att fingrarna pekar inåt (denna rörelse kan kombineras med föregående steg). Snörena fortsätter lindas runt fingrarna.
4. Flytta lite på händerna så kommer du till steg 1. Fortsätt enligt instruktionerna.

Östgötatrafiken har gjort om hela sin hemsida, och det verkar överlag ha blivit bättre.

Sökfunktionen har gjorts mer "användarvänlig", vilket innebär att den i praktiken har blivit mer användarvänlig i vissa avseenden (mer lättförståelig för ovana, färre klick, karta över hållplatser och färdväg!!!!!!) men mindre användarvänlig i andra (långrandig färdvägsbeskrivning, mindre detaljerad information, långsam autocomplete). Det största problemet med användarvänligheten är dock att sökfunktionen har blivit helt datorovänlig.

Den gamla sökfunktionen finns dock kvar på http://193.45.213.123/linkoping/web2elmer/, åtminstone för tillfället. Ersätt alltså "http://www.ostgotatrafiken.se/reseplanerare/" med detta på lämpliga ställen, och ni kan låtsas som att inget har hänt (Tim).

EDIT: Ötraf tar emot synpunkter på sajten här: http://kundo.se/org/ostgotatrafikense/

(Den ointresserade läsaren rekommenderas att endast läsa det som står i fetstil.)

För en dryg vecka sedan gjorde jag mitt första riktiga val. Hittills har jag hållit alla dörrar öppna genom att läsa alla kurser, men denna termin går det 20 kurser fördelade på 8 schemaplatser, och eftersom jag inte har någon time-turner har jag tvingats välja.

Jag hade tänkt mig att valet skulle bli svårt, eftersom jag gillar både pure och applied. Pure för det rigorösa tankesättet där man har full koll på vad allt är och vad som händer. Applied för att man gör häftiga saker med verklighetsförankring. (Dessutom finns applicable där statistik också är häftigt och verkligt.) När jag läste kurslistan blev dock beslutet enkelt: Alla pure-kurser var tråkiga (förutom en som jag gick på för två år sedan men inte förstod) eller enkla, medan alla applied-kurser var antingen häftiga eller användbara.

Följaktligen ser mitt schema ut som följer:
MWF 9: Fluid Dynamics II (D)
MWF 10: Cosmology (C)
MWF 11: Partial Differential Equations (D)
MWF 12: Principles of Quantum Mechanics (D)
TuThS 9: Dynamical Systems (C)
TuTh 10: General Relativity (D)
TuTh 11: Electrodynamics (D)
TuThS 12: Classical Dynamics (C)
(Min IMO-bekant kommenterade mitt kursval såhär: "At MIT, we call that physics.")

Det finns två typer av kurser. C-kurserna är enklare och kommer ha 4 I-frågor och 2 II-frågor på slutprovet. D-kurserna är svårare och kommer ha 3 eller 4 II-frågor, beroende på om de är 16-timmars eller 24-timmars.

Ett annat val som blev lätt var vilka kurser jag skulle supervisas i. (För övrigt noterade Ian att supervise borde vara motsatsen till undervisa, fast det är det inte.) Åtta kurser tyckte jag nämligen var lite mycket, så jag frågade min DoS i samband med DoS-mötet då jag skulle välja, och han sade att Dynamical Systems inte var någon större fara att skippa om man inte ville fortsätta med Mathematical Biology (urk), och Partial Differential Equations skulle inte bli jätteanvänbart heller. Det blev alltså supar i de övriga sex kurserna.

Nu har föreläsningarna pågått i exakt en vecka, och jag har kommit fram till följande:

* De flesta kurser spenderar massor tid på repetition av sådant vi redan lärt oss. Föreläsarna verkar vara måna om att kurserna ska vara fristående, trots att det finns förkunskapskrav. Extra illa blir det när samma koncept förekommer i många olika kurser. Vi har till exempel sett samma bevis (fast olika notation) för att en Hermitesk matris/operator har reella egenvärden och ortogonala egenvektorer (för olika egenvärden) i inte mindre än 5 olika kurser (IA Vectors and Matrices, IB Linear Algebra, IB Methods, IB Quantum Mechanics, II Principles of Quantum Mechanics). Detta är ett slöseri på tid.

* C-kurser har väldigt långsamt tempo. Detta är förstås syftet, men likväl är det ett slöseri på tid (för mig).

* I applied läggar man ibland mycket tid på att fundera över saker som är självklara om man kan pure. Detta är också ett slöseri på tid (för mig).

* All dödtid som uppstår på föreläsningar enligt ovan kan läggas på att lösa inlämningsuppgifterna, förutsatt att man har skrivit ut dem (vilket jag har börjat göra).

* Min DoS hade rätt i att föreläsaren för Classical Dynamics suger (i slutet av kursen förra året var det tydligen bara en student kvar som gick på föreläsningarna, och hon var galen) och att det är mer värt att använda sig av anteckningarna på nätet. Nu sitter jag på Graph Theory-föreläsningen (pure) istället och lyssnar lite halvt medan jag löser inluppar. På lördagar går jag också på Number Theory (pure) eftersom det inte är någon Electrodynamics. Däremot går jag inte på Topics in Analysis (pure) på General Relativity-luckan.

Idag köpte jag flaskvatten. Dock var det inte för vattnets skull utan för flaskans. Jag planerar nämligen att bygga något i stil med det man kan hitta i denna facebookgrupps foton.

Därmed har jag två liter vatten som jag inte har någon användning för. Jag skulle kunna hälla ut allt i vasken men om ni läsare har några förslag på vad det kan användas till är jag idel öra.

Notera att jag vanligtvis dricker kranvatten, men det gör jag aldrig, så där finns det inget att spara. Däremot diskar jag med kranvatten ibland, men då ska det ju vara varmt. Jag skulle dock kunna ersätta kallvattnet i diskvattenblandningen med mitt flaskatten...

Resultaten från förra årets slutprov (dvs poängsumma och fördelning mellan olika kurser) anlände via mail redan två veckor efter sista provdagen, men det är först nu jag har fått detaljerna (poängantalet för varje uppgift). De visar att mina uppskattningar för beta+alfa var ganska bra:

Paper 1. Uppskattat: 3+6. Resultat: 3+6.
Paper 2. Uppskattat: 3+4. Resultat: 3+4.
Paper 3. Uppskattat: 3+6. Resultat: 4+5.
Paper 4. Uppskattat: 3,5+5. Resultat: 4+5.

(Notera att jag endast räknar "äkta" betor, dvs sådana som kommer från I-uppgifter. Alla failade II-upgifter gav mig en beta eftersom jag ändå lyckats skrapa ihop minst 10 av 20 poäng på dem.)

Fördelat efter ämne (missade alfor/betor inom parentes):
Pure. Analysis II: 1+2 (0+1), Groups, Rings and Modules: 3+2 (0+1), Linear Algebra: 2+2, Metric and Topological Spaces: 1+0 (0+1)
Applicable. Markov Chains: 1+0, Optimization: 2+2, Statistics: 0+3
Applied: Complex Methods: 1+0, Electromagnetism: 1+1 (1+1), Fluid Dynamics: 0+3, Quantum Mechanics: 1+3, Variational Principles: 1+2

(Denna tabell är inte perfekt eftersom den inte innehåller de uppgifter som sållats bort för att jag löste för många uppgifter vissa dagar (bland annat en II-uppgift i electromagnetism), men däremot räknar som misslyckanden de uppgifter jag bara drog till med något på i sista sekunden (bland annat en I-uppgift i electromagnetism).)

Vi kan se en tydlig trend, som jag noterade redan efter Paper 2: Jag failar på pure men inte på applied.

Idag genomförde jag min åttonde resa Linköping - Cambridge. Eftersom ingen vulkan hade utbrott blev det återigen flyg för min del. (För övrigt efterlyser jag en noggrann uträkning på koldioxidutsläpp för de två olika alternativen. En sådan bör bland annat räkna med utsläppen från flygbussar, dieseltåg, kol-, kärn- och vattenkraftverk för att driva eltågen, samt generell logistik såsom drift av flygplatser och tågstationer :p Extrapoäng om ni räknar med att tågresan genererar två snabbmatsmåltider istället för miljösnålare hemma-alternativ.)

Flygbussen till Skavsta ankom 5 minuter tidigt, men det kompenserades av att det var lång kö till säkerhetskontrollen, minst 15 minuter. En nyhet var att incheckningsdiskarna (som för Ryanair bara är bagage-drop-diskar) var flightspecifika.

Flygningen gick bra, och jag fick för första gången bevittna signaturen på baksidan av ett kreditkort användas som den ska, nämligen till att jämföra med kundens signatur på kvittot för att verifiera att kunden är rättmätig innehavare av kortet i de fall då ingen utrustning finns tillgänglig för att ta PIN-kod.

Flyget landade 5 minuter tidigt, men det kompenserades av att bagaget tog en halvtimme på sig att anlända. Därmed missade jag bussen och eftersom de numera bara går varannan timme tog jag tåget istället, vilket jag aldrig har gjort förr. Jag hade planerat detta i förväg, men jag hade inte tänkt mig att jag skulle behöva springa till tåget för att hinna med (Ryanair och allt runtomkring är oftast väldigt punktligt, så 30 minuters marginal är normalt rikligt med tid), men så blev det.

Tåget anlände ungefär samma tid som bussen jag missade, fast till tågstationen som ligger 2,5 km bort istället för busstationen som ligger 1,5 km bort. Det blev en något längre promenad, men väl värt de knappt två timmarna jag sparade. Biljetten var också 20% billigare enkel resa, men tur och retur blir det dyrare eftersom bussen har fördelaktiga paketpriser (vilket tåget också har, men där gäller returen bara inom en månad).

Nu har jag flyttat in i Bobaks gamla rum. Det är mycket större än mina tidigare rum, men det är också dyrare. Jag har även eget badrum, och utsikt över en trädgård där det skuttar runt en ekorre i gräset. En nackdel som Bobak noterade är att det kommer in massor nyckelpigor om man öppnar fönstret.

Imorgon eftermiddag ska jag hämta ut mina grejer från förrådet där de har stått över sommaren. Det kommer bli svårt eftersom de står längst in i hörnet i ett stort rum vars golv är täckt av diverse väskor och lådor tillhörande andra utlandsstudenter som ännu inte kommit tillbaks.

För övrigt träffade jag en gammal IMO-vän utanför Hall idag. I Slovenien 2006 var han med i kanadensiska laget som hårdtränade med oss en vecka i förväg på ett vandrarhem längs landsvägen utanför en håla i bergen, och han var även Deputy Leader för Kanada två år senare. Nu ska han göra sin Part III här.