pelli

Även de studenter som planerar att fortsätta med ett master-år ("Part III") rekommenderas att ansöka om graduation i år, ifall det otänkbara skulle inträffa (dåliga provresultat följt av icke-antagning till Part III).

I ansökningen (som faktiskt sker online!) finns en kryssruta med följande text: "Your Degree will be conferred using the Trinitarian formula. If for religious reasons you do not want the Trinitarian formula please tick this box." Det som åsyftas är alltså inte colleget Trinity, utan den kristna treenigheten.

Den relevanta biten i graduationsceremonin går till såhär: Man går fram och knäböjer (går också att välja bort av religiösa eller medicinska skäl) för vicekanslern som tar en i händerna och säger: "Auctoritate mihi commissa admitto te ad gradum (name of degree), in nomine Patris et Filii et Spiritus Sancti." Det är den sista halvan av frasen som går att välja bort.

Jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra ännu. Å ena sidan känns det helt absurt att få sin kandidatexamen i faderns, sonens och den heliga andens namn, men å andra sidan känns det onödigt att bryta traditionen - jag hade antagligen inte ägnat frågan särskilt mycket tanke ifall jag inte aktivt blivit tillfrågad. Vad tycker ni läsare?

Dagens flygresa gick till väga ungefär som vanligt, och jag provade denna gång att använda SMS-biljett istället för pappersbiljett till flygbussen, eftersom jag sett att läsaren som läser av streckkoder också kan läsa den 36-siffriga SMS-biljetten från mobilens skärm. Det fungerade, och jag blev lite imponerad.

Till skillnad från tidigare flög vi idag till att börja med sydvästerut på måttlig höjd och med klar sikt, så jag kunde klart och tydligt identifiera enskilda hus jag känner till både i Norrköping och Linköping. Jag kände också igen Skeda Udde, Mjölby, Boxholm och Jönköping. Vi passerade också ett ställe med två vinkelräta broar som jag i efterhand kan identifiera som de två broarna över Lilla Bält.

Som vanligt landade vi tidigt, och som vanligt var jag en av de extremt få passagerare som använde sig av chip-passkontrollen till höger om de vanliga kontrollstationerna. Kontrollen går till så att man stoppar in sitt pass i skannern och tittar in i kameran (utan glasögon) några sekunder, och sedan får man gå igenom. Vad jag sett av kontrollantens skärm får han upp två bilder att jämföra med, antagligen det avskannade passfotot och samma foto hämtat från passets chip. Till höger om bilden på ens aktuella ansikte syns en orange stapel på grön bakgrund. Kan det möjligtvis vara hur olik man är enligt något ansiktsigenkänningsprogram?

Som vanligt var bagaget långsamt så att jag missade 11-bussen och tog 11.25-tåget istället. Jag anlände stationen strax efter 12.00, något försenad, och till skillnad från tidigare provade jag att ta bussen från tågstationen in till stan.

Jag vet inte riktigt hur biljettsystemet fungerar, och den enda information jag hittat är att man ska uppge för busschauffören vart man ska, och så talar han om hur mycket man ska betala. På min biljett står det bland annat "FROM: rail station // TO: Cambridge city // ADULT £1.40". För övrigt kostar ett dygnskort för stadstrafik £3.50.

Bussresan tog som väntat drygt 10 minuter, inte mycket mindre än en apostlahästfärd. En faktor var att påstigningen vid tågstationen gick väldigt långsamt för att nästan alla betalade kontant. Faktum är att nästa buss kom ifatt och ställde sig parallellt med oss, och föraren sade åt de passagerare som ännu inte gått på att gå på nästa buss istället. Jag noterade också att den dubbeldäckade bussen bara har en ordinarie dörr - framdörren. Det finns en minimal nödutgångsdörr i motsatta hörnet, men frågan är om det är tillräckligt vid en utrymningssituation.

På väg från busshållplatsen i centrum till Trinity fick jag ett kort med brudparet William&Kate på. Jag läste texten på baksidan medan jag gick, och till en början kunde jag inte komma på varför någon skulle vilja dela ut ett informationskort om kungligheterna på stan gratis. Såhär började det:

'Trivia Question: Name three sports that are of great interest to Prince William.

'Although royals rarely speak about their personal faih, Queen Elizabeth once said, "For me the teachings of Christ and my own personal accountability before God provide a framework in which I try to lead my life." Each of us will be "personally countable before God," [KAPOW!] so how will you do on that Day? [...]'

Det var först vid [KAPOW!] som jag insåg vad kortet handlade om, till skillnad från den uppenbara lappen jag fick för ett år och två dagar sedan under min episka tågresa vid övergångsstället mellan St. Pancras och King's cross. Jag ska inte återge resten av kortet, som bland annat tar upp fyra budord, menande frågar ifall läsaren någonsin har brutit mot dem, och hotar med 'a terrible place called "Hell."'.

För några år sedan provade vi att låta Däckhuset på Industrigatan byta våra däck, och sedan dess har vi aldrig bytt däck själva igen.

* Idag när jag var där passade jag på att titta på hur deras tryckhjulsmutterdragare ser ut. Man brukar ju tänka att professionella mekaniker drar åt muttrarna mycket hårdare med sina kraftverktyg, men så borde inte vara fallet om man analyserar krafterna: Eftersom mekanikern håller verktyget i händerna, så kan han (under normala omständigheter) inte applicera mer vridmoment än hans händer kan hålla emot. Det är lite som att använda en handhållen vinsch i en dragkamp - trots att vinschen är stark kan du inte dra hårdare än dina händer orkar hålla. Eftersom verktyget dessutom har mycket kort momentarm (mindre än 20cm vad jag kunde se) borde muttrarna alltså sitta lösare än om man vrider åt så hårt man kan med ett fälgkors (momentarm ca 40 cm).

Så efter att jag kört hem bilen tog jag fram fälgkorset och försökte vrida på muttrarna, men de satt som berget. Antagligen var min klenhet en bidragande faktor, men en annan faktor är nog att man i vissa fall kan hålla emot mycket starkare krafter än man kan dra/trycka med - exempelvis är det lättare att hålla fast i ett rep och bli uppvinschad än det är att dra sig upp för det. Är detta den avgörande skillnaden mellan mutterdragare och fälgkors?

* Idag hade jag också turen att se hur man lossar muttrarna på en lastbil: Man använder sig av en liten kärra med ett svänghjul och en axel med hylsa som man trär på muttern. Svänghjulet varvas upp med tryckluft, och sedan drar man i en spak så att svänghjulet kopplas ihop med axeln, som då får sig ett hårt slag. Muttern lossnar ofta efter ca tre slag.

* Protip: Min erfarenhet av Däckhuset Industrigatan är att man behöver ringa och boka tid mellan några dagar och en vecka i förväg. Man kan också bara åka dit och droppa in, och då varierar väntetiden mellan 10 minuter och en timme (främst beroende på närheten till dubbdäcksgränsdagen). För drop-in gäller det att undvika tiden omkring 15.00 eftersom det är fikarast då.

* För övrigt är det lätt att höra skillnaden mellan dubbade och odubbade däck, bara man tänker på det: Med dubbdäck knastrar det som att man kör på grusväg även när man kör på asfalt, vilket även kan höras inifrån bilen om man vevar ner rutan. Med odubbat överröstas vägljudet i låga hastigheter av andra ljud.

Idag såg jag ett framhjul utan cykel i ett cykelställ. Det ovanliga med detta framhjul var att det inte var fastlåst. Då undrar man förstås vilket av följande scenarion som har inträffat:

1. Någon har haft ett framhjul och lämnat det olåst för att de inte hade något lås.
2. En cykeltjuv har skruvat loss en cykel från dess framhjul utan att märka att framhjulet inte var fastlåst alls.
3. En cykeltjuv har skruvat loss en cykel från dess fastlåsta framhjul och sedan har ägaren tagit vara på låset men lämnat hjulet.

Efter positiv feedback på mitt förra inlägg om gravlaxsås bjuder jag här på något liknande:

På ICA Maxi igår såg jag en produkt som var märkt med:
Signalur // Signalur // Timer
Digital 99 min // Digitalt 99 min // Digital 99 min

Jag reagerade först på att en tredjedel av texten var upprepningar och kunde ha rationaliserats bort ifall man var villig att gå ifrån systemet att språken skulle komma i samma ordning i både titel och beskrivning.

Sedan började jag fundera på vilka språk det faktiskt var. Då jag aldrig hört termen "signalur" tänkte jag att "timer" borde vara svenska, och de övriga två skulle då förstås vara danska och norska. Eftersom norrmän låter så hurtiga är det förstås de som ska ha t:et i "digitalt". Alltså gissade jag på DK-NO-SE, om än med extremt låg konfidens.

Det rätta svaret (språkordningen på förpackningens baksida), var dock SE-NO-EN. "Timer" heter alltså "signalur" på svenska.

Igår skannade jag förra terminens föreläsningsanteckningar, men denna gången använde jag mig av en lite bättre skanner, nämligen en Ricoh Aficio MP6500. Efter lite experimenterande kom jag fram till att den bästa inställningen för mig (som använder blyerts på randigt papper) var "Text", 300dpi och maximal "density" (mörkhet, 7/7).

Själva skanningen av de 221 dubbelsidorna tog mindre än en kvart.

De resulterande svartvita PDF-filerna körde jag genom Digitzones PDF to PNG converter, vilket också gick snabbt. Dock är det bara trialware, men jag hittar ingen information om vad för begränsningar det finns. Kanske kommer det någon dag att plötsligt sluta fungera.

Det känns som att jag har bloggat om det här tidigare, men jag lyckas inte hitta det. Säg till om det låter bekant, eller om ni hittar det gamla inlägget med er Google-fu. Det här är taget ur minnet, så felaktigheter kan förekomma.

Förr kunde man på ICA Maxi köpa två olika burkar med sås som är lämplig att ha på gravad/rökt lax (eller på ris, om man frågar scado), under något/några av namnen "hovmästarsås" eller "(fisk [sic] &) gravlaxsås". Dock såg de två såserna likadana ut, kostade lika mycket, och hade samma ingredienser (i samma ordning) och näringsvärden. Jag brukade välja sort på måfå, och märkte aldrig heller någon skillnad i smak mellan de två.

Ibland kostade burkarna olika mycket, vilket kändes konstigt för mig som visste att de var i princip identiska. Jag undrar vad de som köpte den dyrare såsen hade för anledning (vana? god relation med producenten?).

Numera ser den ena såsen gulare ut och har annan ingrediensordning, och jag tror de kostar olika också.

Tidigare har jag skrivit om hur ICAs matolja kostar mer än om man blandar till den själv. Idag såg jag en ännu absurdare prissättning på Willys i Skäggetorp centrum:
* En 500g-ask gröna druvor kostar 28:90 kr
* En 500g-ask röda druvor kostar 32:90 kr
* En 500g-ask 50/50-mix av gröna och röda druvor kostar 34:90 kr

Det är alltså billigare att bara köpa den dyra produkten, än att köpa en blandning av den dyra och den billiga. Jag undrar om priset främst styrs av produktionen (svårare att göra mix-askar), eller av efterfrågan (folk tycker det är jättevärt att köpa bara 500g och inte bara en sorts druvor).

En annan sak jag såg var att Arlas Klövermjölk kostar lika mycket som Falköpings mejeris mellanmjölk (9:98 kr för 1,5 l). Dock angavs olika jämförpris - 6:66 kr/l för Klövermjölken och 6:69 kr/l för Falköpings (medan det korrekta värdet är 6:65 kr/l). Jag har tidigare hört att det är bra att undvika ARLA för att de inte ska få monopol på marknaden, men jag köpte Klövermjölk ändå på grund av den längre hållbarheten (10 dagar jämfört med 5), eftersom vi dricker mjölk så sällan hemma.

Som jag tidigare har nämnt använder jag hellre kort än kontanter.

När jag handlar med kort brukar jag jämföra det avrundade kontantpriset (som kassabiträdet alltid säger innan jag drar kortet) med det exakta priset, som jag får betala med kortet. För några dagar sedan noterade jag att kassabidrädet avrundade konstigt, typ :37 till :00 istället för :50. Idag hände det igen, och först då insåg jag varför: Avrundningen är ju till för att göra summan kontantbetalbar - inte för att jämna 50-tal är snyggt - och nu när 50-öringen är avskaffad blir det till att avrunda till hela kronor.

En nackdel med kort är att transaktionen tar ganska lång tid (tiotals sekunder), särskilt jämfört med små kontanttransaktioner. I Hemköpskön igår blev jag faktiskt förvånad över hur långsamt mitt kortköp gick jämfört med kontantköpen innan mig. I söndags noterade jag att det går väldigt långsamt att köpa SL-biljetter i automaterna som bara tar kort (men det är värt de 10kr man sparar jämfört med att köpa i spärren), och det blir extra stressigt när man ska köpa biljett till flera personer (man måste köpa dem en i taget) precis innan tunnelbanetåget kommer.

Ett annat problem är att vissa affärer inte tar kort, exempelvis Kinasson (vad jag vet), den "nya" kinaaffären som ligger på Klostergatan vid Musikbörsen. Det var tur att min kontantreserv, två hundralappar, räckte idag.

För övrigt använde jag mig av Baggens korttidsparkering då, eftersom Baggen var full. Där såg jag också för första gången i mitt liv en parkeringsautomat med chipläsare. Jag betalade 3kr med mitt ICA-bankkort, och utnyttjade också den helt onödiga möjligheten att få kvitto utskrivet. (Senare parkerade jag på Druvan, som också hade en sådan ny automat. Dock står det gamla automater längst upp på Åhléns och Baggen.)

I centrala Linköping finns en parkering som många kanske inte känner till - Baggen korttidsparkering. (Lista över Dukatens parkeringar.) Den är belägen under P-Huset Baggen, med infart från Klostergatan, mellan Musikbörsen och videobutiken.

Nackdelar:
* Relativt dyrt, 12kr/timme jämfört med parkeringshusens P-15 (15kr för de första tre timmarna, sedan 10kr/timme).
* VÄLDIGT trångt, man måste vara försiktig för att inte repa lacken eller tappa en backspegel.

Fördelar:
* Ofta ledigt även när Baggen-huset är fullt.
* Minimiavgift 1kr, till skillnad från parkeringshusens 15kr, så billigare om man ska stå mindre än 1h15m.

Igår fick jag en SMS-påminnelse om att jag hade tandläkartid idag, och det var tur för det hade jag helt glömt bort. Detta skulle dessutom vara mitt första besök som jag behöver betala för.

Undersökningen började med en tandröntgen, och jag noterade att tandläkaren inte gick in i det angränsande rummet för att ta bilden, utan bara sträckte in handen och tryckte på knappen. Anledningen till att personalen inte ska befinna sig i rummet när bilden tas är förstås att de inte ska utsättas för alltför mycket strålning (men det är okej för patienten, som bara gör det någon gång om året). Dock var jag glad över att jag då inte behövde bita i fotoplåten så länge.

Det är trevligt att fotoplåten numera inte är en bit film som måste framkallas och tittas på vid ett återbesök, utan en liten elektronisk dosa kopplad till datorn som får upp bilden inom några få sekunder. Därmed kunde vi direkt se ifall någon bild blev dålig (en blev väldigt sned, men det gjorde inget), och jag fick se att visdomständerna i min underkäke pekar rakt framåt istället för uppåt.

Bilderna visade också att jag hade början till hål mellan några kindtänder. Tandläkaren fortsatte sedan med att känna på (gräva runt mellan och skrapa på) alla tänder, samt slipa bort en massa tandsten. Allt var väldigt blodigt.

Efter besöket gick jag direkt in på Kronans droghandel och köpte tandvårdsprodukterna jag blivit rekommenderad. Jag undrar hur mycket de tjänar på att ligga i samma hus som Folktandvården...

Idag spenderade jag 40 minuter på att dammsuga gräsmattan. Anledningen var inte att mossan behövde ruggas upp, utan att gräsmattan var helt grå av grus - rester från den meterhöga snöhög jag skottat ihop under vintern. Grus- och mossblandningen fyllde för övrigt dammsugarpåsen fyra gånger.

Kan någon komma på en bättre metod för att få upp grus ur en gräsmatta?

Idag, klockan 12.38, ringde en kinesisk spambot hem till mig. Den inledde med ungefär "Ursäkta att jag stör vid denna tid, men jag har goda nyheter". Sedan började den beskriva något evenemang som ska äga rum i Stockholm. Det verkar som att de försöker lura en att tro att det inte är ett inspelat meddelande på 190 sekunder utan en riktig kvinna som talar live, eftersom hon stakar sig ofta, och vid ett tillfälle blir det nästan interaktivt då hon frågar "Känner ni till detta?", pausar en stund, och fortsätter med "Det är...".

Ljudkvaliteten var mycket dålig: oftade hackade ljudet till eller blev tyst i en sekund, och frågan är om det var problem med telefonsignalen eller med inspelningen. Jag fick ett liknande samtal igår, men jag kan inte minnas ifall hacken låg på samma ställe då också.

Med reservation för fel på grund av bristande ljudkvalitet, kinesiskaförståelse och minne fick jag ut följande information:
* Det är ett evenemang som tidigare besökt flera nordiska länder men i år endast Sverige.
* Det äger rum i Stockholm omkring den 25:e-29:e, två dagar kl 15 och två dagar kl 19.
* Biljettpris: A-biljett 1500kr, B-biljett 1200kr, C-biljett 800kr, D-biljett 500kr.
* Ring 073958503* för att beställa. (Kontakta mig för att få sista siffran.)
* Buss 44 och/eller 7 är inblandade för att ta sig till platsen.

Frågan är om detta evenemang verkligen finns, eller om de bara försöker lura en på pengar. Ifall de har en hemsida, hur googlar man fram den utan att veta någonting överhuvudtaget om vad evenemanget heter eller går ut på?

När jag nyligen köpte "torkarbladsats stålkastare" på Biltema noterade jag att de använde symbolen ">" för "till" i samband med årsmodeller, exempelvis "Saab 9000 CC 85>94". Det blev dock inte så lyckat när de sedan angav "upp till årsmodell 00" som ">00".

Hemresan
En sak jag noterade på första flyget var att man är extra artig på franska genom att säga det man gör, exempelvis "Vi informerar er att bagaget...". Det är också vanligt att höra exempelvis "Jag önskar er en..." och "Jag tackar er för...".

Jag oroade mig för att missa min anslutning i Amsterdam eftersom jag bara skulle ha en timmas byte, men oron avtog när piloten 45 minuter innan avsedd ankomsttid meddelade att vi skulle landa 30 minuter tidigt. Vi flög ett tag norrut längs kusten, och sedan gjorde vi en stor U-sväng och landade - men endast 20 minuter tidiga.

Sedan taxade vi, först fram till slutet på landningsbanan, sedan längs en annan landningsbana, ungefär halva dess längd, och så taxade vi lite till. När vi kom fram till uppställningsplatsen var försprånget reducerat till 5 minuter. Sedan klev vi av och bussades till terminalbyggnaden, där vi anlände 10 minuter "sent" (det går att argumentera om var exakt man ankommer enligt ankomsttiden).

Trots denna "förlust" av 40 minuter hade jag tillräckligt med tid för att köpa lite presenter som mina föräldrar ska ta med hem till släkten i Kina, samt äta en laxmacka.

Jag hann med nästa plan och allt var frid och fröjd, tills knappt halvvägs in i den drygt 90 minuter långa färden då kaptenen plötsligt meddelade att vi hade ett smärre tekniskt fel på planet och skulle vända tillbaka till Amsterdam. Samtidigt gick planet ner märkbart i höjd, men vi kände inte av någon sväng (det var kolsvart ute så omöjligt att orientera sig visuellt).

Vi hoppades att det var ett mycket väl utfört aprilskämt: denna flight brukar ofta landa absurt mycket i förtid, så det är perfekta upplägget för att lura passagerarna att man återvänt till Amsterdam fast man egentligen är framme tidigt i Linköping. Så småningom kom vi dock ner på låg höjd och såg att städerna låg allt för tätt för att vara i Sverige. Vi landade, och under taxningen stängde kaptenen av vänstra motorn, som det alltså antagligen var fel på. (Det var lite konstigt att det blev väldigt tyst - mycket mindre än hälften så tyst som när båda motorerna var i gång.)

Planet stannade på en uppställningsplats och vi ombads sitta kvar medan personalen bjöd på kaka och juice. Efter en halvtimme meddelande personalen att man hittat felet: en komponent skulle bytas ut vilket skulle ta en kvart. Det gick i princip som planerat, och så småningom kom vi iväg igen.

Kabinpersonalen körde säkerhetsdemonstrationen igen, men bad om ursäkt och sade att sådana var reglerna. Vi hade dessutom redan fått den två gånger - en gång med flygvärdinnan längst fram, och en gång till med henne i mitten av planet så att vi som satt längst bak också skulle få se på nära håll. Lyckligtvis upprepade de den inte på holländska någon av gångerna. Alla andra meddelanden, såsom uppmaningen att behålla bältet på trots att skylten är släkt, utropades också som vanligt, trots att alla redan hört dem.

Vid 01.00 landade vi till slut i Linköping, två och en halv timme sena.

EMBL
European Molecular Biology Laboratory har sitt huvudkontor i Heidelberg, men har en filial i Grenoble, som samarbetar både med ILL och ESRF. Större delen av EMBL-byggnaden utgörs av diverse labb, och det ser ut som att man endast hanterar två olika vätskor: vatten och brunt slam. Jag antar att det är slammet som innehåller bakterier och sprider mindre angenäma odörer.

På senare år har man framförallt satsat på proteinkristallografi, och det verkar som att en stor del av arbetet är att framställa och kristallisera proteiner så att de kan undersökas på ESRF. Detta görs fortfarande manuellt, och även om man försöker att standardisera och automatisera processen bland annat med hjälp av robotar, så är det långt kvar. Dock blev jag imponerad av att de har eget folk som designar och bygger väldigt avancerade experimentapparater.

Lunch
Den sista lunchen åt jag tillsammans med tre studenter från EMBL. Till skillnad från alla andra jag träffat kommunicerade de på engelska till vardags. Det kanske beror på att andelen utlänningar är större bland studenterna än bland forskarna och personalen. En av de tre var kines, född i Swatow (mina föräldrars hemtrakter), och hade studerat en kortare tid i Sverige. Dock kunde han varken tala teochew eller svenska.

Det var ovanligt mycket folk i matsalen, kanske för att det serverades pizza som det ibland görs på fredagar. Kön till pizzan var väldigt lång, men den var värt det. Jag tog dock bara en halv pizza, för att få plats med för- och efterrätt.

Musée des Automates de Grenoble
Dagens absoluta höjdpunkt var Grenobles Automatmuseum, och alla som åker till Grenoble rekommenderas strängt att besöka det.

När jag steg in genom dörrarna frågade en gammal tant mig om jag ville besöka museet och informerade om att det skulle ta ungefär en timme. Jag betalade inträdet på €5, och insåg snart hur hon kunde ge en så exakt tidsangivelse: det ingick en guidad tur av det endast ca 30 kvadratmeter stora museet.

Med mig som enda åhörare började tanten med att visa hur speldosor fungerar (roterande cylinder med piggar som knäpper på klingande metallbleck). Sedan gick hon över till hur en kammekanism kan användas för att konvertera rotation till inprogrammerade invecklade rörelsemönster, vilket används för att bygga rent mekaniska uppvridbara modeller.

Hon visade först en fjäril som bara kunde flaxa med vingarna, sedan en fiolspelare med sex rörelser, och rätt som det var stod jag framför en anka med 14 rörelser som bland annat kunde böja på halsen, äta en metallkula och bajsa ut den, upptäcka när man tände ett ljus och blåsa ut det, och hade ett dunkande hjärta - allt genom mekanik (och pneumatik)! (Mycket mer avancerad men mindre än denna svan.) När jag inte trodde att det kunde bli bättre halade hon fram en liten uppvridbar dosa i fickstorlek som hade en liten blåsbälg och producerade REN FÅGELSÅNG! (Inte helt olikt denna.)

Turen avslutades med att jag fick veva på en liten (typ symaskin) och en stor (typ piano) vevorgel, som alltså konverterade vevet till pumpande på en bälg till en massa pipor och hade piggar som läste av hålen i en lång pappersremsa. Jag fick också ett litet vevardiplom som souvenir, men jag är nog mest stolt över att jag förstod nästan allt tanten sagt.

Kollektivtrafikturism
På morgonen gick jag till tågstationen men missade expressbussen österut så jag satte mig istället på en (spårvagn till en) buss som gick sydösterut. Efter att ha kommit till ändhållplatsen åkte jag tillbaks en bit (med en busschaufför som flera gånger släppte bromsen så fort dörrarna stängdes, så att bussen ryckte till under fötterna på de passsagerare som ännu inte hunnit till sina platser), tog en annan buss vinkelrätt mot den förra, och sedan promenerade jag uppför en lång backe till en annan ändhållplats. Där gick jag på buss nummer 34, som tog mig tvärs igenom stan ända till polygonen.

På just 34:an, men inte någon annan linje vad jag har sett, visades förväntad tid kvar till ankomst till tågstation, vilket var praktiskt eftersom jag då visste om jag behövde oroa mig för att komma för sent eller inte.

Övriga observationer:
* Mitt resekort har 14 stämplar, så jag har "sparat" €9.90 på det.
* Det finns ingen regelbundenhet alls för Grenobles bussar. I alla tidtabeller och på alla hållplatser står varje tid utskriven för sig och det är sällan som en buss går exakt en timme efter en annan buss.
* Många hållplatser i såväl Grenoble som Paris är döpta efter gator och torg genom att man avlägsnar "-gatan"/"-torget"-ekvivalenten. Dessutom döpts många gator och torg efter historiska personer. Alltså har många hållplatser rena personnamn, exempelvis "Victor Hugo".
* På kartan (och därmed även i verkligheten) är staden uppdelad i en massa små kommuner. Jag har besökt, i ordning: Grenoble, Échirolles, Pont-de-Claix, Seyssinet-Parisset, Fontaine, Sassenage, La Tronche, Corenc, Meylan, Saint-Martin-d'Hères, Gières, Saint-Martin-le-Vinoux, Saint-Égrève, Eybens och Poisat.
* I vissa bussar och spårvagnar finns ståplatser med en avlång dyna i bakhöjd som man kan luta sig mot.
* Den moderna spårvagnsmodellen (Alstom Citadis 402) är uppdelad i 7 vagnar. De udda vagnarna har en boggi var med hjul, medan de jämna vagnarna har två dörrpar var och fullt låggolv. Strömavtagaren sitter över vagn 3. Vid vissa hållplatser finns ett kort staket, som vagn 5 stannar vid. De äldre och kortare vagnarna stannar dock med bakänden vid staketet, så jag misstänker att staketet förhindrar antingen koppelåkande mellan multade vagnar eller att folk går över gatan mellan två spårvagnar.

Middag
Jag åt middag på Quality Burger. Till skillnad från de andra gångerna jag ätit middag var restaurangen inte nästan helt tom, men alla andra satt bara och drack te/kaffe/läsk.

Jag åt en "suprème cheese"-burgare som var ganska god, för €7.25. En stor skillnad mot i Sverige är att majonnäs ingick (och ketchup också, förstås). På pommesen stod det att de inte saltar utan man får göra det själv, vilket påminde mig om något jag läste i förrgår. I övrigt skryter de med: att inte ha GMO; att ingen burgare får stå mer än 10 minuter och ingen pommes mer än 5; att köttet är 100% nöt, muskel och spårbart tillbaks till vilken "bovin" det kom ifrån; att en specialist genomför 162 kontroller av ingredienserna och köket varje morgon; samt att Frankrikes Quick-restauranger totalt skickar 9000 prov på analys hos ett oberoende labb varje år.