Easter 2011
Dagens flygresa gick till väga ungefär som vanligt, och jag provade denna gång att använda SMS-biljett istället för pappersbiljett till flygbussen, eftersom jag sett att läsaren som läser av streckkoder också kan läsa den 36-siffriga SMS-biljetten från mobilens skärm. Det fungerade, och jag blev lite imponerad.
Till skillnad från tidigare flög vi idag till att börja med sydvästerut på måttlig höjd och med klar sikt, så jag kunde klart och tydligt identifiera enskilda hus jag känner till både i Norrköping och Linköping. Jag kände också igen Skeda Udde, Mjölby, Boxholm och Jönköping. Vi passerade också ett ställe med två vinkelräta broar som jag i efterhand kan identifiera som de två broarna över Lilla Bält.
Som vanligt landade vi tidigt, och som vanligt var jag en av de extremt få passagerare som använde sig av chip-passkontrollen till höger om de vanliga kontrollstationerna. Kontrollen går till så att man stoppar in sitt pass i skannern och tittar in i kameran (utan glasögon) några sekunder, och sedan får man gå igenom. Vad jag sett av kontrollantens skärm får han upp två bilder att jämföra med, antagligen det avskannade passfotot och samma foto hämtat från passets chip. Till höger om bilden på ens aktuella ansikte syns en orange stapel på grön bakgrund. Kan det möjligtvis vara hur olik man är enligt något ansiktsigenkänningsprogram?
Som vanligt var bagaget långsamt så att jag missade 11-bussen och tog 11.25-tåget istället. Jag anlände stationen strax efter 12.00, något försenad, och till skillnad från tidigare provade jag att ta bussen från tågstationen in till stan.
Jag vet inte riktigt hur biljettsystemet fungerar, och den enda information jag hittat är att man ska uppge för busschauffören vart man ska, och så talar han om hur mycket man ska betala. På min biljett står det bland annat "FROM: rail station // TO: Cambridge city // ADULT £1.40". För övrigt kostar ett dygnskort för stadstrafik £3.50.
Bussresan tog som väntat drygt 10 minuter, inte mycket mindre än en apostlahästfärd. En faktor var att påstigningen vid tågstationen gick väldigt långsamt för att nästan alla betalade kontant. Faktum är att nästa buss kom ifatt och ställde sig parallellt med oss, och föraren sade åt de passagerare som ännu inte gått på att gå på nästa buss istället. Jag noterade också att den dubbeldäckade bussen bara har en ordinarie dörr - framdörren. Det finns en minimal nödutgångsdörr i motsatta hörnet, men frågan är om det är tillräckligt vid en utrymningssituation.
På väg från busshållplatsen i centrum till Trinity fick jag ett kort med brudparet William&Kate på. Jag läste texten på baksidan medan jag gick, och till en början kunde jag inte komma på varför någon skulle vilja dela ut ett informationskort om kungligheterna på stan gratis. Såhär började det:
'Trivia Question: Name three sports that are of great interest to Prince William.
'Although royals rarely speak about their personal faih, Queen Elizabeth once said, "For me the teachings of Christ and my own personal accountability before God provide a framework in which I try to lead my life." Each of us will be "personally countable before God," [KAPOW!] so how will you do on that Day? [...]'
Det var först vid [KAPOW!] som jag insåg vad kortet handlade om, till skillnad från den uppenbara lappen jag fick för ett år och två dagar sedan under min episka tågresa vid övergångsstället mellan St. Pancras och King's cross. Jag ska inte återge resten av kortet, som bland annat tar upp fyra budord, menande frågar ifall läsaren någonsin har brutit mot dem, och hotar med 'a terrible place called "Hell."'.
Till skillnad från tidigare flög vi idag till att börja med sydvästerut på måttlig höjd och med klar sikt, så jag kunde klart och tydligt identifiera enskilda hus jag känner till både i Norrköping och Linköping. Jag kände också igen Skeda Udde, Mjölby, Boxholm och Jönköping. Vi passerade också ett ställe med två vinkelräta broar som jag i efterhand kan identifiera som de två broarna över Lilla Bält.
Som vanligt landade vi tidigt, och som vanligt var jag en av de extremt få passagerare som använde sig av chip-passkontrollen till höger om de vanliga kontrollstationerna. Kontrollen går till så att man stoppar in sitt pass i skannern och tittar in i kameran (utan glasögon) några sekunder, och sedan får man gå igenom. Vad jag sett av kontrollantens skärm får han upp två bilder att jämföra med, antagligen det avskannade passfotot och samma foto hämtat från passets chip. Till höger om bilden på ens aktuella ansikte syns en orange stapel på grön bakgrund. Kan det möjligtvis vara hur olik man är enligt något ansiktsigenkänningsprogram?
Som vanligt var bagaget långsamt så att jag missade 11-bussen och tog 11.25-tåget istället. Jag anlände stationen strax efter 12.00, något försenad, och till skillnad från tidigare provade jag att ta bussen från tågstationen in till stan.
Jag vet inte riktigt hur biljettsystemet fungerar, och den enda information jag hittat är att man ska uppge för busschauffören vart man ska, och så talar han om hur mycket man ska betala. På min biljett står det bland annat "FROM: rail station // TO: Cambridge city // ADULT £1.40". För övrigt kostar ett dygnskort för stadstrafik £3.50.
Bussresan tog som väntat drygt 10 minuter, inte mycket mindre än en apostlahästfärd. En faktor var att påstigningen vid tågstationen gick väldigt långsamt för att nästan alla betalade kontant. Faktum är att nästa buss kom ifatt och ställde sig parallellt med oss, och föraren sade åt de passagerare som ännu inte gått på att gå på nästa buss istället. Jag noterade också att den dubbeldäckade bussen bara har en ordinarie dörr - framdörren. Det finns en minimal nödutgångsdörr i motsatta hörnet, men frågan är om det är tillräckligt vid en utrymningssituation.
På väg från busshållplatsen i centrum till Trinity fick jag ett kort med brudparet William&Kate på. Jag läste texten på baksidan medan jag gick, och till en början kunde jag inte komma på varför någon skulle vilja dela ut ett informationskort om kungligheterna på stan gratis. Såhär började det:
'Trivia Question: Name three sports that are of great interest to Prince William.
'Although royals rarely speak about their personal faih, Queen Elizabeth once said, "For me the teachings of Christ and my own personal accountability before God provide a framework in which I try to lead my life." Each of us will be "personally countable before God," [KAPOW!] so how will you do on that Day? [...]'
Det var först vid [KAPOW!] som jag insåg vad kortet handlade om, till skillnad från den uppenbara lappen jag fick för ett år och två dagar sedan under min episka tågresa vid övergångsstället mellan St. Pancras och King's cross. Jag ska inte återge resten av kortet, som bland annat tar upp fyra budord, menande frågar ifall läsaren någonsin har brutit mot dem, och hotar med 'a terrible place called "Hell."'.
Kommentarer