Grenoble 5b
Hemresan
En sak jag noterade på första flyget var att man är extra artig på franska genom att säga det man gör, exempelvis "Vi informerar er att bagaget...". Det är också vanligt att höra exempelvis "Jag önskar er en..." och "Jag tackar er för...".
Jag oroade mig för att missa min anslutning i Amsterdam eftersom jag bara skulle ha en timmas byte, men oron avtog när piloten 45 minuter innan avsedd ankomsttid meddelade att vi skulle landa 30 minuter tidigt. Vi flög ett tag norrut längs kusten, och sedan gjorde vi en stor U-sväng och landade - men endast 20 minuter tidiga.
Sedan taxade vi, först fram till slutet på landningsbanan, sedan längs en annan landningsbana, ungefär halva dess längd, och så taxade vi lite till. När vi kom fram till uppställningsplatsen var försprånget reducerat till 5 minuter. Sedan klev vi av och bussades till terminalbyggnaden, där vi anlände 10 minuter "sent" (det går att argumentera om var exakt man ankommer enligt ankomsttiden).
Trots denna "förlust" av 40 minuter hade jag tillräckligt med tid för att köpa lite presenter som mina föräldrar ska ta med hem till släkten i Kina, samt äta en laxmacka.
Jag hann med nästa plan och allt var frid och fröjd, tills knappt halvvägs in i den drygt 90 minuter långa färden då kaptenen plötsligt meddelade att vi hade ett smärre tekniskt fel på planet och skulle vända tillbaka till Amsterdam. Samtidigt gick planet ner märkbart i höjd, men vi kände inte av någon sväng (det var kolsvart ute så omöjligt att orientera sig visuellt).
Vi hoppades att det var ett mycket väl utfört aprilskämt: denna flight brukar ofta landa absurt mycket i förtid, så det är perfekta upplägget för att lura passagerarna att man återvänt till Amsterdam fast man egentligen är framme tidigt i Linköping. Så småningom kom vi dock ner på låg höjd och såg att städerna låg allt för tätt för att vara i Sverige. Vi landade, och under taxningen stängde kaptenen av vänstra motorn, som det alltså antagligen var fel på. (Det var lite konstigt att det blev väldigt tyst - mycket mindre än hälften så tyst som när båda motorerna var i gång.)
Planet stannade på en uppställningsplats och vi ombads sitta kvar medan personalen bjöd på kaka och juice. Efter en halvtimme meddelande personalen att man hittat felet: en komponent skulle bytas ut vilket skulle ta en kvart. Det gick i princip som planerat, och så småningom kom vi iväg igen.
Kabinpersonalen körde säkerhetsdemonstrationen igen, men bad om ursäkt och sade att sådana var reglerna. Vi hade dessutom redan fått den två gånger - en gång med flygvärdinnan längst fram, och en gång till med henne i mitten av planet så att vi som satt längst bak också skulle få se på nära håll. Lyckligtvis upprepade de den inte på holländska någon av gångerna. Alla andra meddelanden, såsom uppmaningen att behålla bältet på trots att skylten är släkt, utropades också som vanligt, trots att alla redan hört dem.
Vid 01.00 landade vi till slut i Linköping, två och en halv timme sena.
En sak jag noterade på första flyget var att man är extra artig på franska genom att säga det man gör, exempelvis "Vi informerar er att bagaget...". Det är också vanligt att höra exempelvis "Jag önskar er en..." och "Jag tackar er för...".
Jag oroade mig för att missa min anslutning i Amsterdam eftersom jag bara skulle ha en timmas byte, men oron avtog när piloten 45 minuter innan avsedd ankomsttid meddelade att vi skulle landa 30 minuter tidigt. Vi flög ett tag norrut längs kusten, och sedan gjorde vi en stor U-sväng och landade - men endast 20 minuter tidiga.
Sedan taxade vi, först fram till slutet på landningsbanan, sedan längs en annan landningsbana, ungefär halva dess längd, och så taxade vi lite till. När vi kom fram till uppställningsplatsen var försprånget reducerat till 5 minuter. Sedan klev vi av och bussades till terminalbyggnaden, där vi anlände 10 minuter "sent" (det går att argumentera om var exakt man ankommer enligt ankomsttiden).
Trots denna "förlust" av 40 minuter hade jag tillräckligt med tid för att köpa lite presenter som mina föräldrar ska ta med hem till släkten i Kina, samt äta en laxmacka.
Jag hann med nästa plan och allt var frid och fröjd, tills knappt halvvägs in i den drygt 90 minuter långa färden då kaptenen plötsligt meddelade att vi hade ett smärre tekniskt fel på planet och skulle vända tillbaka till Amsterdam. Samtidigt gick planet ner märkbart i höjd, men vi kände inte av någon sväng (det var kolsvart ute så omöjligt att orientera sig visuellt).
Vi hoppades att det var ett mycket väl utfört aprilskämt: denna flight brukar ofta landa absurt mycket i förtid, så det är perfekta upplägget för att lura passagerarna att man återvänt till Amsterdam fast man egentligen är framme tidigt i Linköping. Så småningom kom vi dock ner på låg höjd och såg att städerna låg allt för tätt för att vara i Sverige. Vi landade, och under taxningen stängde kaptenen av vänstra motorn, som det alltså antagligen var fel på. (Det var lite konstigt att det blev väldigt tyst - mycket mindre än hälften så tyst som när båda motorerna var i gång.)
Planet stannade på en uppställningsplats och vi ombads sitta kvar medan personalen bjöd på kaka och juice. Efter en halvtimme meddelande personalen att man hittat felet: en komponent skulle bytas ut vilket skulle ta en kvart. Det gick i princip som planerat, och så småningom kom vi iväg igen.
Kabinpersonalen körde säkerhetsdemonstrationen igen, men bad om ursäkt och sade att sådana var reglerna. Vi hade dessutom redan fått den två gånger - en gång med flygvärdinnan längst fram, och en gång till med henne i mitten av planet så att vi som satt längst bak också skulle få se på nära håll. Lyckligtvis upprepade de den inte på holländska någon av gångerna. Alla andra meddelanden, såsom uppmaningen att behålla bältet på trots att skylten är släkt, utropades också som vanligt, trots att alla redan hört dem.
Vid 01.00 landade vi till slut i Linköping, två och en halv timme sena.
Kommentarer