Grenoble 2

ESRF
Idag fick jag lite mer ingående guidningar av tre svenskar och en svensktalande fransman.

De första två jobbade med proteinkristallografi, vilket går ut på att lista ut ett proteins 3D-struktur genom att kristallisera det och sedan studera diffraktionsmönstret från röntgenstrålningen på kristallen. Detta utgör en stor andel av all forskning på ESRF, tack vare att man har lyckats standardisera och automatisera stora delar av processen. Exempelvis behövde man förr stänga av strålen för att gå in och byta prov manuellt, och säkerhetsproceduren kring detta tog två minuter, medan man idag har en robot som kan hantera 50 prov per gång. Man har också numera avancerade program istället för penna och papper för att utföra analyserna.

Den tredje svensken gav mig en ganska kort introduktion till vad han gjorde, och fortsatte sedan med att ge en massa användbara råd om min framtid. Bland annat rekommenderade han starkt att jag ska åka till USA eller Kina för min PhD, och så sade han att en doktorstitel är bra att ha även när man söker helt orelaterade jobb, eftersom den visar att man är bra på att lära sig nya saker snabbt.

Fransmannen överraskade både mig och den tredje svensken genom att prata svenska. Han hade spenderat 10 år i Lund, och pratade därmed skånska med viss brytning som dock lät mer tysk än fransk. Han forskar på ytdiffraktion, och gav mig en detaljerad visning av experimentapparaturen.

Lunchen intogs i polygonens matsal, som bjöd på en mängd valmöjligheter, både vad gäller huvudrätt, sallad, efterrätt och ost. Jag tog kyckling med pommes, morotssallad och banan- och chokladglass. Det kostade 22 "poäng", vilket konverterades till €6.30 som drogs från lunchkortet jag fick. Efter lunchen satt vi (jag, min kontaktperson, och hennes två franska kollegor) en stund ute i solen, och jag fick veta att "polygone" i detta fall inte betyder månghörning, utan skjutbana.

Turism
Jag gick upp tidigt i morse som planerat, och gav mig ut på en drygt två timmar lång kollektivtrafiktur. Först tog jag en spårvagn söderut, vilket tog nästan en hel timme eftersom spårvagnen körde så långsamt i centrum, och hade väldigt frekventa stopp. Sedan tog jag en buss in mot staden, men hoppade av halvvägs för att istället åka västerut. Grenoble ligger inklämt mellan höga berg i en (och en halv) floddal, där floderna Drac och Isère möts, och just västerut fanns det väldigt många vertikala bergväggar väldigt tätt inpå bebyggelsen.

Så småningom hamnade jag på en buss vars ändhållplats visade sig vara en stor bussdepå, som jag fick tid att titta närmare på eftersom nästa buss jag planerat att åka inte gick förrän en kvart senare. (Övriga väntetider har varit max 5 minuter.)

Efter ESRF-besöket tog jag bussen in till stan, men det hann mulna på vägen så jag bestämde mig för att inte ta linbanan upp till bastiljen (jag vill få en panoramavy över staden i solsken!), och åkte till naturhistoriska museet istället. Inträdet kostade bara €1.10 (ungdomar 18-25), men så var det bara två våningar också: en våning med uppstoppade djur, och en våning med mineraler. De enda andra besökarna där var en högstadie(?)klass som gick runt med papper och antecknade (ritade?).

Då museibesöket var över på bara 20 minuter, styrde jag min kosa mot nästa museum, men när jag kom fram insåg jag att det var stängt på tisdagar (vilket jag till och med hade antecknat i min turistguide!), och jag återupptog mitt kollektivtrafikluffande genom att ta (en spårvagn för att komma till) en buss mot nordost, upp bland bergen.

Jag noterade att det sista biten av den resan satt kontaktledningar ovanför vägen, antagligen för trådbussar, men också att ledningarna gick tvärs över refuger och liknande, vilket antydde att de inte längre används. Jag fick också för första gången se snötäckta toppar - nere i dalen döljs de av lägre men närmre skogsbeklädda berg. Vid ändhållplatsen hoppade jag på den enda landsortsbusslinje som inte går ut på landet (och därmed räknas som en stadsbusslinje) och åkte in till centrum igen.

Det började så småningom spöregna, men jag tog några spårvagnar österut och åkte sedan tillbaks till tågstationen med ett lokdraget pendeltåg.

Tredagarsbusskortet kostade €9.70, vilket är lite mindre än 7 enkelresor à €1.40, och mycket mindre än 10 enkelresor för €12. Kortet ska stämplas vid varje påstigning, i apparater hos busschauförren eller på spårvagnshållplatsen. Enkelbiljetten gäller för byten inom en timme, och detta syns också på tredagarskortet: En tid skrivs ut på baksidan första gången jag stämplar, men sedan "gäller" den i en timme, och först efteråt skrivs en ny tid ut. Idag har jag stämplar från 7.32, 8.36, 15.27, 16.33, 17.42 och 18.57.

Middag
Middagen intogs på pastastället som jag rekognoscerade fram igår. Jag åt en mumsig pasta med boscaiolasås (tomat, bacon?, svamp), serverad i en liten hämtmatskartong tillsammans med en burk coca-cola. Det hela gick på €5.40, efter att jag fått 10% studentrabatt:
- Vous êtes étudiant?
- Je suis étudiant suédois.
- C'est pas grave!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mail:(publiceras ej)
URL:
Kommentar: