Pannkakor
I morse gjorde jag pannkakor till frukost istället för stekt ägg. Då mitt kök inte är fullt utrustat försökte jag vispa smeten i en matlåda med ett par pinnar. Dock var det svårt att få smeten klimpfri, så efter en stunds fruktlöst vispande satte jag istället på det tättslutande locket, och skakade matlådan våldsamt i några sekunder. Det fungerade.
Schampo
När jag köper schampo i UK kräver jag främst att flaskan ska vara genomskinlig så man kan se hur mycket som återstår. Schampot jag köpte denna gång hade en extra bonus: flaskan är designad att stå uppochner, och öppningen är konstruerad så att inget läcker ut när man inte klämmer på flaskan.
Den enda nackdelen är det luktar som WC-anka (eukalyptus och citrus).
Den enda nackdelen är det luktar som WC-anka (eukalyptus och citrus).
Morgonflyg
När jag bokade dagens biljett valde jag morgonflyget, som avgick 7.05, av misstag. Därmed var jag tvungen att ta flygbussen som avgick 4.00 från Linköping.
När jag lämnade in mitt bagage på Skavsta, vid 05.30, hörde jag något ljud i bakgrunden, men tänkte inte på vad det var förrän flygplatspersonalen beklagade sig över fåglarna som bosatt sig i taket och kvittrade oavbrutet.
I väntan på att få gå igenom passkontrollen insåg jag hur man känner igen passkontrollanterna (bortsett från på uniformen), så att man kan förbereda sig på att köa framför deras bås. De är den enda flygplatspersonalen som rör sig bland resenärerna bärandes på kaffekoppar, ty ingen annan har ett stillasittande jobb.
Ute på plattan i Skavsta stod många flygplan, och vårt hade bara påstigning fram. Därmed blev det extra tomt omkring min favoritplats (längst bak till höger i planet, 33F), eftersom de flesta inte tänkte på att man ändå kan komma av fort via bakdörren på Stansted.
När vi kom fram till Stansted körde piloten först fel. Flygplatsen har tre långa byggnader där flygplan kan lägga till - låt oss kalla dem A (gate 1-19), B (gate 20-39), C (gate 40-59). Alla gånger förutom en har flyget avgått ifrån och ankommit till C, som är förbunden med huvudbyggnaden via en gångbro. Denna gången svängde vi in framför A, stannade tvärt, stod stilla en stund, vände, och taxade ut igen.
Dock stannade vi vid byggnad B, som trots att den ligger på ungefär samma avstånd från huvudbyggnaden som C endast är förbunden med den via ett automatiserat tågsystem som tar en omväg via den avlägsnaste byggnaden A. Därmed tog det mig över 10 minuter att ta mig ifrån planet, genom passkontrollen, och till bagagebandet. Tidigare har jag lyckats gå av planet sist (vid byggnad C) och komma fram innan bagaget, men denna gång kom bagaget först trots att jag var på första tåget ifrån byggnad A.
I väntan på bussen till Cambridge såg jag en ny bussmodell, som hade en väldigt osmickrande puckel, samt destinationsskylten placerad i midjehöjd under vindrutan istället för ovanför den: Volvo B9R Plaxton Elite. Någon som kan förklara syftet med detta, förutom att passagerarna ska kunna titta lite uppåt?
Vanligtvis flyger jag med senare flyg, och tar då bussen på eftermiddagen eller kvällen. Då är det antingen redan mörkt, eller så brukar jag sitta på höger sida av bussen för att slippa solen. Eftersom bussen denna gång gick 9.00 på morgonen satt jag därmed istället på vänster sida, och såg två saker jag inte sett förut:
Första gången vägen slutar vara enkelriktad sitter det en skylt som påminner om att det är "drive on left" på fyra olika språk.
I Duxford ligger ett Imperial War Museum och man kan se flera stora gamla stridsflygplan från motorvägen.
När jag lämnade in mitt bagage på Skavsta, vid 05.30, hörde jag något ljud i bakgrunden, men tänkte inte på vad det var förrän flygplatspersonalen beklagade sig över fåglarna som bosatt sig i taket och kvittrade oavbrutet.
I väntan på att få gå igenom passkontrollen insåg jag hur man känner igen passkontrollanterna (bortsett från på uniformen), så att man kan förbereda sig på att köa framför deras bås. De är den enda flygplatspersonalen som rör sig bland resenärerna bärandes på kaffekoppar, ty ingen annan har ett stillasittande jobb.
Ute på plattan i Skavsta stod många flygplan, och vårt hade bara påstigning fram. Därmed blev det extra tomt omkring min favoritplats (längst bak till höger i planet, 33F), eftersom de flesta inte tänkte på att man ändå kan komma av fort via bakdörren på Stansted.
När vi kom fram till Stansted körde piloten först fel. Flygplatsen har tre långa byggnader där flygplan kan lägga till - låt oss kalla dem A (gate 1-19), B (gate 20-39), C (gate 40-59). Alla gånger förutom en har flyget avgått ifrån och ankommit till C, som är förbunden med huvudbyggnaden via en gångbro. Denna gången svängde vi in framför A, stannade tvärt, stod stilla en stund, vände, och taxade ut igen.
Dock stannade vi vid byggnad B, som trots att den ligger på ungefär samma avstånd från huvudbyggnaden som C endast är förbunden med den via ett automatiserat tågsystem som tar en omväg via den avlägsnaste byggnaden A. Därmed tog det mig över 10 minuter att ta mig ifrån planet, genom passkontrollen, och till bagagebandet. Tidigare har jag lyckats gå av planet sist (vid byggnad C) och komma fram innan bagaget, men denna gång kom bagaget först trots att jag var på första tåget ifrån byggnad A.
I väntan på bussen till Cambridge såg jag en ny bussmodell, som hade en väldigt osmickrande puckel, samt destinationsskylten placerad i midjehöjd under vindrutan istället för ovanför den: Volvo B9R Plaxton Elite. Någon som kan förklara syftet med detta, förutom att passagerarna ska kunna titta lite uppåt?
Vanligtvis flyger jag med senare flyg, och tar då bussen på eftermiddagen eller kvällen. Då är det antingen redan mörkt, eller så brukar jag sitta på höger sida av bussen för att slippa solen. Eftersom bussen denna gång gick 9.00 på morgonen satt jag därmed istället på vänster sida, och såg två saker jag inte sett förut:
Första gången vägen slutar vara enkelriktad sitter det en skylt som påminner om att det är "drive on left" på fyra olika språk.
I Duxford ligger ett Imperial War Museum och man kan se flera stora gamla stridsflygplan från motorvägen.
Teochew
Mina föräldrar gjorde en stor uppoffring för mig: De talade ursprungligen teochew med varandra, men när jag föddes gav de upp sitt modersmål och började prata mandarin med varandra och mig - det var bättre för mig att kunna kommunicera med alla kineser istället för bara släkten hemma i Swatow.
Eftersom jag lärt mig mandarin främst från mina föräldrar "bryter" jag på teochew trots att jag inte talar det. Denna brytning härstammar från att ljuden -n, zh-, ch-, sh-, r- och f- saknas i teochew. När jag inte tänker mig för uttalar jag då felaktigt:
* -n som -ng
* zh-, ch-, sh- som z-, c-, s-
* r- som z- (jämför hur engelskans chair och franskans chaise är samma ord)
* men inte f- som h-, utan tvärtom har mina föräldrar överkompenserat för denna brist genom att ibland felaktigt uttala h- som f-.
Ett ljud som fattas i både mandarin och teochew är v-. Jag tror mandariner brukar kunna uttala "DVD" rätt, medan teochewer säger "dii buii dii".
Eftersom jag lärt mig mandarin främst från mina föräldrar "bryter" jag på teochew trots att jag inte talar det. Denna brytning härstammar från att ljuden -n, zh-, ch-, sh-, r- och f- saknas i teochew. När jag inte tänker mig för uttalar jag då felaktigt:
* -n som -ng
* zh-, ch-, sh- som z-, c-, s-
* r- som z- (jämför hur engelskans chair och franskans chaise är samma ord)
* men inte f- som h-, utan tvärtom har mina föräldrar överkompenserat för denna brist genom att ibland felaktigt uttala h- som f-.
Ett ljud som fattas i både mandarin och teochew är v-. Jag tror mandariner brukar kunna uttala "DVD" rätt, medan teochewer säger "dii buii dii".
Tecken
Det är svårt att läsa baklänges eftersom vi normalt inte läser ord bokstav för bokstav utan mer som en helhet. Exempel (börja allra längst från höger): "tehleh ne mos rem natu vatskob röf vatskob dro resäl etni tlamron iv mosretfe segnälkab asäl tta tråvs rä ted". Jämför med en omvänd mening: "helhet en som mer utan bokstav för bokstav ord läser inte normalt vi eftersom baklänges läsa att svårt är det".
Då varje kinesiskt tecken är ett eget ord, typ, är det inte så mycket svårare att läsa kinesiska baklänges eller vertikalt jämfört med normalt. Detta innebär att man har lite mer frihet med hur man ordnar text, exempel:
* Ursprungligen skrev man uppifrån och ner, från höger till vänster, så egentligen borde jag kallat vertikalt för "normalt". I skönlitteratur är detta fortfarande vanligt.
* På skyltar ovanför dörren på antika hus (samt efterapande moderna hus) ska man läsa från höger till vänster.
* I storstädernas shoppingdistrikt har affärer ofta stora vertikala skyltar (bärandes affärens namn) som löper ner längs husfasaden.
* På bussar, lastbilar och flygplan ska man ofta läsa texten från fören, så på högersidan av fordonet står texten "baklänges" (från höger till vänster). (Enligt google gör China Southern så, men inte Air China.)
* Det går att skriva fraser på vägbanan, vertikalt. Frågan är dock om man ska skriva uppifrån och ner, som folk är lite mer vana vid att läsa, eller nerifrån och upp, så att tecknen dyker upp framför bilen i rätt ordning. I praktiken varierar man, men det är oftast standardfraser såsom "小型车" (småbilar), eventuellt plus "道" (fil), samt ortsnamn, så avsaknaden av en standard oraskar inte så mycket problem.
Övrigt spånande:
* Finns kinesiska korsord? Kanske skriver man ett tecken per ruta och har ledtrådar för fraser istället för ord, men det kan omöjligen vara lika kul eftersom ett tecken bara betyder några få saker, jämfört med en bokstav som kan ingå i ord med extremt varierande betydelse.
* I kinesiskt schack (象棋, xiàngqí) använder man cirkulära pjäser med tecken på. Jag gissar att man hade uppfunnit symboler eller figurer om kinesiska istället hade haft avlånga ord som inte är så lätta att passa in i cirklar eller kvadrater.
Då varje kinesiskt tecken är ett eget ord, typ, är det inte så mycket svårare att läsa kinesiska baklänges eller vertikalt jämfört med normalt. Detta innebär att man har lite mer frihet med hur man ordnar text, exempel:
* Ursprungligen skrev man uppifrån och ner, från höger till vänster, så egentligen borde jag kallat vertikalt för "normalt". I skönlitteratur är detta fortfarande vanligt.
* På skyltar ovanför dörren på antika hus (samt efterapande moderna hus) ska man läsa från höger till vänster.
* I storstädernas shoppingdistrikt har affärer ofta stora vertikala skyltar (bärandes affärens namn) som löper ner längs husfasaden.
* På bussar, lastbilar och flygplan ska man ofta läsa texten från fören, så på högersidan av fordonet står texten "baklänges" (från höger till vänster). (Enligt google gör China Southern så, men inte Air China.)
* Det går att skriva fraser på vägbanan, vertikalt. Frågan är dock om man ska skriva uppifrån och ner, som folk är lite mer vana vid att läsa, eller nerifrån och upp, så att tecknen dyker upp framför bilen i rätt ordning. I praktiken varierar man, men det är oftast standardfraser såsom "小型车" (småbilar), eventuellt plus "道" (fil), samt ortsnamn, så avsaknaden av en standard oraskar inte så mycket problem.
Övrigt spånande:
* Finns kinesiska korsord? Kanske skriver man ett tecken per ruta och har ledtrådar för fraser istället för ord, men det kan omöjligen vara lika kul eftersom ett tecken bara betyder några få saker, jämfört med en bokstav som kan ingå i ord med extremt varierande betydelse.
* I kinesiskt schack (象棋, xiàngqí) använder man cirkulära pjäser med tecken på. Jag gissar att man hade uppfunnit symboler eller figurer om kinesiska istället hade haft avlånga ord som inte är så lätta att passa in i cirklar eller kvadrater.
747 Combi
Det känns som att jag redan bloggat om det här, men google says no, so here goes:
Jag minns hur jag i min ungdom flugit med B747 några gånger, sittandes på nästan sista raden (drygt rad 40) vid vingarnas bakkant. Långt senare insåg jag att jag alla de gångerna flugit med en B747 Combi, som har ett lastutrymme bak, och jag skämdes lite över att inte ha reagerat på att vingarna måste ha suttit extremt långt bak om jag verkligen satt längst bak i planet.
Igår flög vi med en B747 Combi från Shanghai till Amsterdam. Innan start i Shanghai var lastdörren öppen, och på marken stod bland annat en lastpall med en jeep fastspänd.
Jag minns hur jag i min ungdom flugit med B747 några gånger, sittandes på nästan sista raden (drygt rad 40) vid vingarnas bakkant. Långt senare insåg jag att jag alla de gångerna flugit med en B747 Combi, som har ett lastutrymme bak, och jag skämdes lite över att inte ha reagerat på att vingarna måste ha suttit extremt långt bak om jag verkligen satt längst bak i planet.
Igår flög vi med en B747 Combi från Shanghai till Amsterdam. Innan start i Shanghai var lastdörren öppen, och på marken stod bland annat en lastpall med en jeep fastspänd.
Mer trafik
* På landsvägarna (2x3-filiga betongvägar med mittrefug) var det inte ovanligt att se 2+2-axlade lastbilar. En gång såg jag en 3+2-axlad lastbil, som av hjulen att döma styrde på de tre främre "axlarna", medan de två bakre var fasta. På svenska vägar ser jag sällan två axlar fram, och nästan aldrig tre. Undrar om detta är en indikator på skillnad i kvalitet på vägar eller fordon, eller bara en historisk slump.
* På landsvägar med minst tre filer i samma riktning brukar mina släktingar köra i mittfilen, antagligen för att minimera risken att köra på folk/djur som kommer inspringandes/-cyklandes/-körandes från sidorna. Eftersom mittbarriären ofta innehåller buskar som skymmer sikten saktar man ner (från 80 km/h) till 60 km/h och tutar när man passerar öppningar i barriären om man kör i vänsterfil.
* Vi köpte min farfars laptop i en shoppinggalleria som bland annat hade en Walmart i källaren. På parkeringen utanför stod (förutom en MASSA mopeder) främst lite nyare bilar, och över 80% av dem hade små pluppar där back som jag antar innehöll backsensorer. Bilarna vi åkte i hade förutom backsensor också en backkamera (som utnyttjade en skärm i mittpanelen som också kan användas för DVD-uppspelning). I Shanghai såg vi en lite lyxigare bil, som på backkamerabilden också hade två kurvor inritade som följde rattens rörelser och visade var bilen skulle hamna vid det aktuella rattutslaget. Den bilen hade också en LCD-display i backspegeln som jag efter en stund listade ut visade vilket väderstreck bilen pekade mot.
* I Shanghai åkte vi också i en taxi som inte hade bälte bak, och vars GPS tidvis indikerade 130 km/h, när vi åkte på en motorväg med trolig gräns 80 km/h, eventuellt 100 km/h. Alla professionella chaufförer vet dock var fartkamerorna sitter, och saktar in där men endast där. Här skulle snitthastighetsmätning mellan kamerorna göra susen.
* På landsvägar med minst tre filer i samma riktning brukar mina släktingar köra i mittfilen, antagligen för att minimera risken att köra på folk/djur som kommer inspringandes/-cyklandes/-körandes från sidorna. Eftersom mittbarriären ofta innehåller buskar som skymmer sikten saktar man ner (från 80 km/h) till 60 km/h och tutar när man passerar öppningar i barriären om man kör i vänsterfil.
* Vi köpte min farfars laptop i en shoppinggalleria som bland annat hade en Walmart i källaren. På parkeringen utanför stod (förutom en MASSA mopeder) främst lite nyare bilar, och över 80% av dem hade små pluppar där back som jag antar innehöll backsensorer. Bilarna vi åkte i hade förutom backsensor också en backkamera (som utnyttjade en skärm i mittpanelen som också kan användas för DVD-uppspelning). I Shanghai såg vi en lite lyxigare bil, som på backkamerabilden också hade två kurvor inritade som följde rattens rörelser och visade var bilen skulle hamna vid det aktuella rattutslaget. Den bilen hade också en LCD-display i backspegeln som jag efter en stund listade ut visade vilket väderstreck bilen pekade mot.
* I Shanghai åkte vi också i en taxi som inte hade bälte bak, och vars GPS tidvis indikerade 130 km/h, när vi åkte på en motorväg med trolig gräns 80 km/h, eventuellt 100 km/h. Alla professionella chaufförer vet dock var fartkamerorna sitter, och saktar in där men endast där. Här skulle snitthastighetsmätning mellan kamerorna göra susen.
Mat
De två klassiska delikatesserna i Kina är hajfenssoppa (som man inte ska äta av hänsyn till djur och miljö) och svalbosoppa (som egentligen inte är gjort på svalors bo, utan en annan fågelarts bo). På denna kinaresa har vi dock inte ätit något sånt, utan endast de lokala delikatesserna sjögurka och havsöra (som båda har äcklig gummiliknande konsistens, den första lite geggigare än den andra). Övrigt som har hänt på restaurang under denna resa:
* Grillat griskultingskinn serverades. På serveringsfatet låg hela ovansidan av grisen, urgröpt, med huvudet och benen på plats, och med ryggskinnet uppskuret i små rutor att plocka ifrån.
På ögonens plats satt det två körsbärstomater. Efter att vi ätit bort det mesta av ryggskinnet togs fatet bort, och strax kom det tillbaka ett nytt fat med det resterande grisköttet uppskuret, och tomaterna skurna till små kaniner (exempel).
* En kväll sade värden, på teochew, "Jag kör bil så..." (jag förstod inte mer), och sedan drack vi äppelcidervinäger som om det vore vin.
* På en lite lågklassigare restaurang där vi åt i en barack vid sidan av huvudbyggnaden var jag inte orolig för hyginenen, ty porslinsskålarna och -skeden kom inplastade och märkta med "汕头市放心餐具消毒服务有限公司" (Swatow stad oroa-dig-inte servis-desinfektions-service AB). Dessutom åt vi hotpot, där all mat kastas i grytan med kokande vatten i mitten av bordet innan den äts. (Inte riktigt en autoklav dock.)
* En restaurang vi gick på hette "毋米粥" (risfri risgröt), vilket innebar risgröt som kokats så länge att riskornen helt lösts upp. De specialiserade sig på hotpot där man istället för kokande vatten hade denna risfria risgröt i grytan. Under hela måltiden stod en servitör och opererade grytan samt reglerade den uppvärmande gasolbrännaren.
* På en lite högklassigare restaurang hade man ändå dåligt översatt engelska i menyn. Som vanligt var det maskinöversatt, för så fort det var ett lite längre namn innehöll översättningen ett verb. Jag har inget äkta exempel, men exempelvis "蛋炒饭" (ägg-stek-ris) skulle kunna bli "The egg fries the rice". Det som fick min uppmärksamhet var dock "素炒什锦" (vegetariskt stekt diverse), som hette "Fried Vegetarians with Different Ingredients".
* En annan dålig översättning jag sett är "cereal crop circles" för flingor av Cheerios-typ.
* Grillat griskultingskinn serverades. På serveringsfatet låg hela ovansidan av grisen, urgröpt, med huvudet och benen på plats, och med ryggskinnet uppskuret i små rutor att plocka ifrån.
På ögonens plats satt det två körsbärstomater. Efter att vi ätit bort det mesta av ryggskinnet togs fatet bort, och strax kom det tillbaka ett nytt fat med det resterande grisköttet uppskuret, och tomaterna skurna till små kaniner (exempel).
* En kväll sade värden, på teochew, "Jag kör bil så..." (jag förstod inte mer), och sedan drack vi äppelcidervinäger som om det vore vin.
* På en lite lågklassigare restaurang där vi åt i en barack vid sidan av huvudbyggnaden var jag inte orolig för hyginenen, ty porslinsskålarna och -skeden kom inplastade och märkta med "汕头市放心餐具消毒服务有限公司" (Swatow stad oroa-dig-inte servis-desinfektions-service AB). Dessutom åt vi hotpot, där all mat kastas i grytan med kokande vatten i mitten av bordet innan den äts. (Inte riktigt en autoklav dock.)
* En restaurang vi gick på hette "毋米粥" (risfri risgröt), vilket innebar risgröt som kokats så länge att riskornen helt lösts upp. De specialiserade sig på hotpot där man istället för kokande vatten hade denna risfria risgröt i grytan. Under hela måltiden stod en servitör och opererade grytan samt reglerade den uppvärmande gasolbrännaren.
* På en lite högklassigare restaurang hade man ändå dåligt översatt engelska i menyn. Som vanligt var det maskinöversatt, för så fort det var ett lite längre namn innehöll översättningen ett verb. Jag har inget äkta exempel, men exempelvis "蛋炒饭" (ägg-stek-ris) skulle kunna bli "The egg fries the rice". Det som fick min uppmärksamhet var dock "素炒什锦" (vegetariskt stekt diverse), som hette "Fried Vegetarians with Different Ingredients".
* En annan dålig översättning jag sett är "cereal crop circles" för flingor av Cheerios-typ.
Musik
På nyårsdagen såg vi en repris från ett nyårsnatts-TV-program där en duo sjöng ett stycke innehållandes texten "我是一颗小小的石头" (jag är en liten liten sten). Det var bra, men jag var inte så imponerad förrän jag fick höra att kvinnan var en utklädd okastrerad man.
Eftersom jag har spenderat mycket tid i närheten av mitt kusinbarn har jag också utsatts för mycket barnmusikvideos. Jag har fattat tycke för följande två:
* En sång om en snigel som klättrar upp för ett vindruveträd och blir skrattad åt av fåglar eftersom druvorna inte är mogna än, men replikerar "skratta inte åt mig, när jag kommit upp kommer druvorna vara mogna". Jag tycker extra mycket om snigelns ansiktsuttryck när den beslutsamt klättrar upp för stammen, och när den kommer fram till de mogna druvorna.
* En sång om en kattmamma som väntar på att hennes två ungar ska komma hem och sova. Jag tycker extra mycket om videosnutten i sticket mellan första och andra versen.
Eftersom jag har spenderat mycket tid i närheten av mitt kusinbarn har jag också utsatts för mycket barnmusikvideos. Jag har fattat tycke för följande två:
* En sång om en snigel som klättrar upp för ett vindruveträd och blir skrattad åt av fåglar eftersom druvorna inte är mogna än, men replikerar "skratta inte åt mig, när jag kommit upp kommer druvorna vara mogna". Jag tycker extra mycket om snigelns ansiktsuttryck när den beslutsamt klättrar upp för stammen, och när den kommer fram till de mogna druvorna.
* En sång om en kattmamma som väntar på att hennes två ungar ska komma hem och sova. Jag tycker extra mycket om videosnutten i sticket mellan första och andra versen.
Xylofon
Idag åkte vi till en bäbisbutik och köpte saker till mitt kusinbarn. På en hylla stod nio olika leksaksxylofoner av olika modell (lite olika former och olika motiv).
Alla hade åtta plattor med samma färgkodning och var "stämda" till en vanlig durskala, fast bara nästan. Den första xylofonen var någorlunda korrekt, men de resterande åtta hade alla mer eller mindre allvarliga brister. Det värsta var att tredje och fjärde plattan bara hade rätt förhållande (halvtonssteg) på två av dem, medan de klingade LIKA på fyra och var separerade med ett heltonssteg på två. Två andra vanliga fel var att första plattan var en halvton för låg, eller att åttonde plattan var en halvton för hög.
Efter att ha undersökt instrumenten noga och kommit fram till ovanstående berättade jag för min svärkusin, som lyckligtvis inte sade "Det spelar väl ingen roll? Ungen hör ändå inte att det är fel!" [jfr botten på förra inlägget], utan "Då köper vi den som är rätt!". Butiksbiträdet gick då, till min fasa, ut på lagret och hämtade ett oöppnat exemplar, men bröt förseglingen så att jag med min expertis fick undersöka det. Resultatet var positivt, och jag proklamerade att xylofonen dög.
Den stora frågan är nu ifall
1. felstämningen berodde på slumpmässiga variationer i tillverkningsprocessen så att vi hade tur att få ett till korrekt exemplar,
eller
2. (ve och fasa) tillverkningsprocessen producerar identiska kopior men på åtta modeller av nio är felinställd så att alla exemplar är stämda på samma felaktiga sätt.
Alla hade åtta plattor med samma färgkodning och var "stämda" till en vanlig durskala, fast bara nästan. Den första xylofonen var någorlunda korrekt, men de resterande åtta hade alla mer eller mindre allvarliga brister. Det värsta var att tredje och fjärde plattan bara hade rätt förhållande (halvtonssteg) på två av dem, medan de klingade LIKA på fyra och var separerade med ett heltonssteg på två. Två andra vanliga fel var att första plattan var en halvton för låg, eller att åttonde plattan var en halvton för hög.
Efter att ha undersökt instrumenten noga och kommit fram till ovanstående berättade jag för min svärkusin, som lyckligtvis inte sade "Det spelar väl ingen roll? Ungen hör ändå inte att det är fel!" [jfr botten på förra inlägget], utan "Då köper vi den som är rätt!". Butiksbiträdet gick då, till min fasa, ut på lagret och hämtade ett oöppnat exemplar, men bröt förseglingen så att jag med min expertis fick undersöka det. Resultatet var positivt, och jag proklamerade att xylofonen dög.
Den stora frågan är nu ifall
1. felstämningen berodde på slumpmässiga variationer i tillverkningsprocessen så att vi hade tur att få ett till korrekt exemplar,
eller
2. (ve och fasa) tillverkningsprocessen producerar identiska kopior men på åtta modeller av nio är felinställd så att alla exemplar är stämda på samma felaktiga sätt.