Klapp

Som sagt har min kusin en nollårig unge. Ungen är nu tillräckligt gammal för att åka runt i huset sittandes i folks armar. Släkten verkar tycka att det är roligt att påkalla ungens uppmärksamhet genom att klappa i händerna. Jag tvivlar dock på metodens effektivitet:

Ibland klappar de med händerna någon decimeter ifrån ungens bortvända ansikte utan att den reagerar. Då fortsätter de dock att klappa tills ungen efter någon halv minut slutligen vrider på huvudet av någon annan anledning, och så blir alla uppspelta över att ungen reagerade. Frågan är om min släkt inte förstår skillnaden mellan korrelation och kausation, eller om de tränar ungen att reagera på klapp-stimuli.

En kväll gick jag på stan med min korpulente kusin (som sedan köpte mig en plånbok för 55 spänn), och då hade två butiker anställda som stod vid dörren och attraherade kunder genom att bara klappa i händerna. Det fungerade på mig, för när jag hörde klappen på avstånd kände jag mig tvungen att ta reda på varifrån ljudet kom. Betyder det att jag blev tränad av kineser när jag var liten?

En annan sak släkten gör med ungen nu är att regelbundet hålla den byx- och blöjlös ovanför en hink och vissla. Även här undrar jag ifall visslingen är till för att framkalla kiss/bajs (finns det ett samlingsord för detta?) eller om de tränar ungen att göra sina behov när den hör vissling.

Slutligen en skräckhistoria från the interwebs (översatt): En småbarnsförälder sade till en vän "Varför pratar du med ungen? Den förstår ändå inte!".

Swatow-trafik

För tre år sedan nämnde jag lite skillnader på kinesisk och svensk trafik. Här kommer lite fler observationer från vägarna:

* Numera måste passageraren också vara bältad även i stadstrafik, och det sitter trafikkameror här och var i staden som fotograferar varje bil för att bötfälla bältesbrist och hastighetsöverträdelse.

* Man försöker i allmänhet hålla sig till sin egen körfil, men vid "behov" ignorerar man filmarkeringarna helt. Ibland är detta faktiskt nödvändigt på riktigt, exempelvis när tre filer blir fyra innan en korsning, eftersom filmarkeringarna inte är kontinuerliga:
|     |     |     |     |
|     |     |     |     |
|     |     |     |     |
|     |     |     |     |
|     |     |     |     |
   |     |     |     |
   |     |     |     |
   |     |     |     |
   |     |     |     |
   |     |     |     |
Ibland överlappar till och med de två olika markeringarna.

* Det har blivit så vanligt med korsningar där det är rött för en färdriktning i mer än 99 sekunder, att man på vissa ställen har satt upp en tredje siffra, för att kunna visa (har jag för mig) 150.

* En vanlig busstyp i Swatow har en lysdiodskylt bak som visar bussens nummer i mitten, texten "开往" (kāiwǎng, kör mot) till vänster, och destinationen (ofta scrollande, på grund av platsbrist) till höger. När bussen blinkar vänster ersätts dock automatiskt den vänstra texten med en blinkande pil, medan den högra displayen visar "左转" (zuǒzhuǎn, vänstersväng), och tvärtom vid högersväng.

Reprise

Idag köpte vi en laptop till min farfar. I bakgrunden spelades en remix av God is a Girl. Situationen kändes bekant, och det var inte en deja vu: när jag besökte Kina på vintern för tre år sedan spelade en annan affär samma bakgrundsmusik.

Harmoni

Swatow är en kuststad på ungefär samma breddgrad som södra Egypten, så det är olidligt varmt på sommaren, men på vintern drar sig temperaturen ner mot tiogradersstrecket. Då stänger man av luftkonditioneringen, drar på sig vinterkläderna, och öppnar alla fönster. (Undrar hur mycket energi vi skulle kunna spara i Sverige på vintern om vi sänkte inomhustemperaturen till 10 grader och gick runt med varmare kläder inomhus?)

Detta är enda gången jag lever i riktig harmoni med "naturen" - i Sverige håller jag fönstret stängt under sommaren för att hålla myggen ute. Här finns det inga mygg på vintern, men jag vet inte om det är kylan eller stadsluften som håller dem borta. Just nu är det omkring 15 grader här, så jag har på mig en vanlig tjocktröja såväl inom- som utomhus. Det är precis lagom.

"Harmoni" (和谐,héxié) är för övrigt också en eufemism för statlig censur i Kina.

LPI-SWA

Detta år spenderade jag julafton i luften samt på diverse flygplatser i Kina. Vi lyfte från Linköping på eftermiddagen dagen före, bytte plan i Amsterdam på kvällen, landade i Peking strax efter lunch på julafton, och ankom så småningom Swatow vid midnatt mot juldagen efter ett byte i Shanghai. Dörr till dörr tog resan 26 timmar, och detta är första gången jag kan minnas som jag har bytt flyg 3 gånger på en resa.

På Amsterdam Schiphol fick vi passera en nakenskanner vid gaten innan ombordstigning. Det gick till som följer:
1. Passageraren stiger in i den cylinderformade skannern och sträcker upp armarna över huvudet.
2. Operatören trycker på Scan-knappen på sin kontrollpanel.
3. Skanningen sker på mindre än en sekund.
4. Passageraren stiger ur på andra sidan, och ställer sig på visiteringsplattan.
5. Inom fem sekunder har någon i ett annat rum tittat på resultatet och markerat suspekta områden på en modellbild, som dyker upp på kontrollpanelen.
6. Operatören känner efter på de markerade ställena (för mig var det axlarna).

När vi landade i Peking fick vi reda på att vårt inrikesflyg Peking-Shanghai var inställt men att vi inte kunnat meddelas tidigare eftersom det inte finns något system att skicka meddelanden om sånt från det kinesiska flygbolaget till KLM som vi köpte våra biljetter hos. Vi bokades om till ett annat flyg som avgick samma tid men till den andra Shanghai-flygplatsen, och sedan fick vi bussbiljetter för resan från SHA (Shanghai Hongqiao) till PVG (Shanghai Pudong).

Vid midnatt landade vi på den nybyggda flygplatsen Jieyang Chaoshan Airport, som för några veckor sedan tog över all passagerartrafik samt flygplatskoden SWA efter den gamla flygplatsen Shantou Waisha Airport, som därmed återgår till att vara en ren militärflygplats igen.

Mindre intressanta saker:

* På flygplanet LPI-AMS, en Embraer ERJ 170/190, har man ersatt rök ej-skylten som sitter bredvid säkerhetsbältesskylten med en "turn off electronic devices"-skylt.

* På de kinesiska flygen har man slutat släcka bältesskylten under flygning, vilket förstås inte leder till bättre respekt för den.

* Under flygningen såg jag The Maiden Heist (som var innehållsfattig), HP7.2 (vars titel förkortades så att man inte visste om det var del 1 eller del 2), och de intressanta delarna av The Adjustment Bureau igen.

Limerick

Futility Closet har genom åren återgett en hel del limerickar som leker med stavningar/förkortningar av ord. Idén är att första raden avslutas av ett ord med konstig stavning eller förkortning, och rimmen på rad 2 och 5 stavas sedan på samma sätt. (Detta kan också göras med rad 3 och 4.)

Exempel från Wikipedia:

A lively young damsel named Menzies [Mingis]
Inquired: "Do you know what this thenzies?" [thing is]
Her aunt, with a gasp,
Replied: "It's a wasp,
And you're holding the end where the stenzies." [sting is]

I omvänd kronologisk ordning från Futility Closet:
Crotcheted, isthmus, oui, Worcester, Montana, Thomas
Maine, Michigan, pages
Ounce, Zephyr, St. Louis, St. Thomas
Number, choir, colonel
Degree
Master of Arts
Company, New York, Right Reverend
Michigan, Florida, Delaware, Maryland
Cholmondeley, Sydenham, St John, Salisbury
Sioux
Gloucester, Worcester, Leicester

Rödmire

Någon gång i högstadiet såg vi (ett klipp ur?) någon av de många filmatiseringarna som gjorts av the Scarlet Pimpernel. Det enda jag minns av den filmen är att följande dikt reciterades (samt att klassen skrattade gott åt recitatörens uttal):

They seek him here,
they seek him there.
Those Frenchies seek him everywhere.
Is he in heaven,
or is he in hell?
That damned, elusive pimpernel.

Jag har flera gånger försökt hitta denna dikt på internet utan att lyckas, men nyligen provade jag igen och då insåg jag att den funnits på Wikipedia sedan 2004.

Eftersom dikten förekommer i boken är det inte så förvånande att den varit med i flera filmatiseringar, så frågan är vilken det var som just vi såg. Jag gissar på denna:



(En svartvit variant.)
(Warner Bros. har gjort sin egen version - The Scarlet Pumpernickel)

Daytripper

Jag var uppe tidigt i morse för att åka till Stockholm (med Swebbe, eftersom Sjabbe är opålitlig). Huvudsyftet med resan var att hämta ut mitt pass från kinavisumcentret på Karlavägen 108, vilket gick bra bortsett från att jag glömde mitt körkort där så jag fick åka tillbaks igen för att hämta det.

Ett secondary objective var att köpa en klocka till min korpulente kusin. Mellan öppningsdags vid 10 och lunchdags med 096 vid 11.30 lyckades jag besöka 9 olika klockaffärer (samt gå förbi fyra Ur&Penn som inte är riktiga urmakare) utan att hitta en klocka som uppfyllde alla specifikationerna. På eftermiddagen besökte jag en till, innan jag gick tillbaka till den andra affären i ordningen som jag besökt och köpte en icke-optimal klocka där.

En sak som irriterade mig i min jakt på klockaffärer var att Gallerian och Sturegallerian inte hade någon informationsskylt vid ingången som talade om vad för affärer som fanns eller var affärerna låg. Därmed var jag tvungen att gå igenom hela Gallerian bara för att konstatera att de inte hade någon klockaffär, och jag var tvungen att springa runt i Sturegallerian för att leta efter affären som jag visste existerade. Fältöversten vid Karlaplan hade dock en interaktiv informationspelare där man kunde söka efter butiker och få reda på var de låg.

På vägen hem följde jag med spänning bussens position med hjälp av google-maps-iPad-appen. Det fungerade trots att jag hade stängt av 3G-funktionen på iPad:en, så antingen stängde jag inte av den helt eller så skickade Swebbes WiFi ut väldigt detaljerad positionsinformation.

RIP Kim

Nyheten presenterades i Nordkorea av en "gråtande nyhetspresentatör". Såväl Corren som Aftonbladet har publicerat artiklar, trots att klockan bara är 05.30. Dock verkar Aftonbladets artikel vara en delmängd av Correns, vilket får mig att misstänka att den biten egentligen kommer från TT. Jag undrar om resten av Correns artikel författades nu på morgonen, eller om de har haft en dödsannons färdigskriven, som många stora internationella tidningar har för kända personer.

Gaffelteknik

När man håller gaffeln i vänster hand och kniven i höger finns det fortfarande två möjligheter att placera föremålet man skär upp:
* När man äter vill man placera föremålet till höger, så att gaffeln håller i den mindre biten. Då kan man sedan snabbt använda gaffeln för att stoppa in den avskurna biten i munnen.
* När man lagar mat vill man placera föremålet till vänster, så att gaffeln håller i den större biten. Då är man direkt redo att skära av en till bit utan att byta grepp med gaffeln.

Jag använder mig nästan aldrig av det andra alternativet (jag brukar endast skära upp exempelvis lök eller korv, som man lätt håller med handen), så de senaste två gångerna jag velat skära upp en julskinkeskiva (vi har sådana nedfrysta) i tärningar har jag satt skinkskivan på fel sida och bytt grepp med gaffeln några gånger innan jag insett mitt misstag.

Vatten

Under sommaren bestämde jag mig för att hålla mig hydrerad för en gångs skull. Jag köpte då ett multipack halvlitersflaskor (inklusive vatten), och planerade att byta flaska ett par gånger i veckan. (Om man använde samma flaska under en längre period började det lukta konstigt i den, men jag lyckades inte lista ut ifall det var organismer från flaskvattnet, kranvattnet, eller min mun som var problemet.)

Vattenflaskorna såg ut ungefär som vanliga halvliterspetflaskor, men de var gjorda av tunnare plast och hade sportkork. Sportkorken satt fastskruvad som en vanlig skruvkork, och det var inte alltför svårt att bryta förseglingen och skruva upp den när flaskan var vattenfylld. Jag brukade dock dricka upp allt vatten genom korkens sportöppning först, och sedan när jag skulle skruva loss korken för första gången för att fylla på nytt vatten var det nästan omöjligt att få grepp om den tomma flaskan utan att applicera så mycket kraft att den knycklades ihop.

Julkort

För några dagar sedan fick vi årets första julkort, och jag var extra imponerad av att avsändaren varit ute i så god tid att han blev först trots att han använde julfrimärken (dvs ekonomibrev). Samma dag postade jag min årliga bunt julkort, fast med förstaklassfrimärken som vanligt. Dagen därpå fick vi vårt andra julkort, och innan jag öppnade kuvertet funderade jag ett tag på vem det kunde vara som skickar julkort med förstaklassfrimärken trots att det är långt kvar till jul. Sedan insåg jag att det var adresserat med min handstil...

En nyhet jag har noterat med årets frimärken är att de har postens logga inristad. Jag gissar att det fungerar som en poststämpel, dvs att försvåra återanvändning användning av frimärket - det är svårt att riva loss det igen utan att lämna kvar flikarna i hörnen och eventuellt loggan i mitten. Någon som har en bättre teori?

Scam!

I morse väcktes jag av ett samtal från en person med indisk accent som bland annat sade följande: "I am looking for [min far]. [...] Are you close to him? This is an emergency call. [...] I am calling from Windows Service Center. We have been receiving error messages via international router."

Istället för att göra mig av med scammaren kvickt som attan (som senast) bestämde jag mig för att ta reda på vad han hade för planer. Det visade sig att deras modus operandi är som följer:
1. Låta offret göra lite harmlösa saker med datorn så att det ser ut som om den är full med virus.
2. Övertala offret att ge dem fjärrstyrningstillgång till sin dator, och visa lite mer saker som ser ut som virus.
3. Erbjuda offret att fixa datorn i utbyte mot betalning (via PayPal).
4. Läsa av offrets kortinformation via fjärrstyrningen när offret matar in den i PayPal, för att kunna stjäla ännu mer pengar.

Allt jag beskriver nedan är helt harmlöst att göra, så prova gärna på det!

Han uppmanade mig att köra (Windows+R) eventvwr, och påstod att alla varnings- och felmeddelanden som fanns där var orsakade av virus (fast vid ett senare tillfälle när jag nämnde mitt antivirusprogram sade han "infections are different to viruses, they spread faster"). Dock såg min eventvwr inte riktigt ut som han hade förväntat sig, så han skippade genast till steg 2.

Då jag inte ville ge honom kontroll över min dator bad jag en kompis (via Skype-chatt) i UK att sätta upp en virtuell dator hos sig. Det tog honom 10 minuter att installera den nödvändiga programvaran, och sedan 30 minuter till att installera XP på den virtuella maskinen, och under tiden förhalade jag genom att skylla på seg dator och nitiskt antivirusprogram.

En sak jag sade för att förhala var att antivirusprogrammet stoppade mig från att köra programmet han lät mig ladda ner, och fick till svar "the problem in the computer is so serious it's not even allowing you to connect to us". Han sade åt mig att starta om datorn i felsäkert läge, och sade "this is the safest place where we can try to connect to each other".

Från och med nu låtsades vi att VM:en var min dator, och min kompis fick tala om för mig vad som hände på den medan jag pratade med scammaren i telefon. Så småningom fick vi igång fjärrstyrningen, så att scammaren kunde se vad som hände på "min" skärm, och styra musen och tangentbordet. Det visade sig att scammaren kunde använda logmein, ammyy, såväl som teamviewer. (Alla dessa är legitima program som används av vanligt folk för att fjärrstyra sina egna, vänners eller kunders datorer.)

Scammaren visade mig följande saker för att övertyga mig att min dator hade problem:
1. Alla poster i event viewer. ("There are warnings and then they become errors.")
2. Han körde "inf viruses", vilket öppnar mappen "C:\windows\inf" (och ignorerar "viruses") och sade att allt i den mappen var virus.
3. Han körde "prefetch", vilket öppnar mappen "C:\windows\prefetch" och sade att allt där också var virus. För att demonstrera visade han att det fanns filer med namn som började på "rundll32.exe" (en viktig komponent i windows), och googlade "rundll32.exe virus" (vilket ger relevanta träffar eftersom det finns virus som utger sig för att vara den filen).
4. Han öppnade temp-mappen och sade att alla filer där var relaterade till virus, men han hade inte räknat med att datorn endast var en halvtimme gammal och därmed bara hade två mappar där, så han stängde mappen snabbt igen och drog till med att "once you go into safe mode, some of them are deleted".
5. Han sade att han skulle skanna datorn efter säkerhetshål, så han öppnade cmd och körde kommandot "tree" (som gör en snygg lista av alla mappar och undermappar), och sedan SKREV HAN IN FÖR HAND "internal security expired./././././" (där de sista symbolerna skrevs med jämna tidsmellanrum), eftersom han har kontroll över mus och tangentbord, men låtsades att det var "skann-programmet" som hade detekterat att min "internal security" var "expired".

De erbjöd sig att fixa problemet, och skicka med ett antivirusprogram utan extra kostnad, för €129. Denna avgift skulle täcka att "upgrade the internal security of your computer once for a lifetime", fast det var ett riktigt kap för det skulle tydligen täcka alla mina datorer. Han knappade in addressen www.ikonpcsolution.com/Payment%20Options.html (ofarlig) åt mig, matade in kostnaden in fältet och klickade på "Pay now", vilket skickade mig vidare till PayPals sida för betalning till "ikonpcsolutions@gmail.com". Han sade åt mig att fylla i min kreditkortsinformation i formuläret själv, och säga till honom ifall något var oklart, eftersom han inte kunde se vad jag matade in (yeah, right).

Vi låtsades börja fylla in ett fejkat nummer, och kapade sedan uppkopplingen (scammaren sade förstås inget, för att inte avslöja att han såg vad som hände), och en stund senare påstod jag att det var betalt och klart. Jag hade dock ingen aning om hur bekräftelsesidan såg ut, så jag fick använda mig av lite enkel cold reading: När scammaren frågade "What do you see?" tvekade jag en stund, och då fyllde han snart i med "Do you see 'Thank you for your payment'?", varpå jag kvickt svarade "yes" - och nästa gång det hände (vi försökte flera gånger) visste jag vad jag skulle svara.

Jag var också tvungen att göra en Clever Hans när han frågade mig efter transaktions-ID:t. Jag visste inte hur många siffror numret skulle vara, så jag gav honom två siffror i taget (från random.org) tills scammaren var nöjd. Det visade sig att PayPal:s transaktions-ID innehåller sex siffror (vilket låter väldigt lite, så scammaren kanske inte visste heller?).

Vi lekte med scammaren lite till (han fick bland annat lösa några CAPTCHA:s åt oss för att vi hade "glömt" lösenordet till vårt PayPal-konto när han ville att vi skulle logga in och kolla om transaktionen gått igenom), men han började fatta misstankar när han såg att min kompis använde kortkommandon för att göra saker, och tredje gången jag påstod att betalningen gått igenom frågade han om lite fler detaljer på bekräftelsesidan, som jag förstås inte kunde uppge. Han avslutade med att säga "Are you a computer technician?" (jag svarade nej, att jag bara använder datorn på fritiden) "So you like to play games? [...] That's the game you're playing with us all the time? [...] I have twenty years of computer experience, everybody is not a fool!" (jag skulle kunna säga detsamma till honom, tänkte jag) "If you don't want to upgrade your internal security then Y U NO [not quite sic!] just say so? Why you play games with us for long time?" och så önskade han mig skrattandes en bra dag och god jul, och lade på.

Allt som allt slösade vi bort totalt 3 timmar av deras tid, fördelat på ett antal olika personer som de skickade oss runt mellan. Dock hade vi slösat bort 3 timmar var av vår tid, så det kanske var vi som drog kortaste strået till slut. Det vi dock aldrig fick reda på var ifall de alls brydde sig om PayPal-överföringen, dvs ifall de hade nöjt sig med den om det gått igenom utan att de sett vår kontoinformation, eller om de bara var ute efter kreditkortsnumret och säkerhetskoden (som för övrigt PayPal-formuläret visar i plaintext istället för som asterisker).

RIP Hitchens

Jag läste mina feeds som vanligt i morse, och nyheten om Christopher Hitchens död nådde mig genom SMBC:s ekvivalent till XKCD:s alt-text: Håll musen över den röda knappen nere till vänster.

Ingen annan feed som jag följer har ännu nämnt händelsen, men SvD har en artikel om det.

Inception

Lite då och då dyker ett minne upp i mitt huvud som känns väldigt färskt men är så vagt att jag inte är säker på om det är något som hänt på riktigt eller som jag bara har drömt.

Idag hände det plötsligt igen, och det jag mindes var att jag igår kom på att jag hade drömt en viss sak - låt oss kalla det X. Därmed finns det två möjligheter:

1. Jag drömde X en natt, kom på det dagen efter, och nu minns jag att jag kom på det.
2. Jag drömde att jag kom på att jag drömt X (fastän jag kanske inte alls gjort det), och nu minns jag drömmen.

Oavsett vilket som är sant, vet vi nu att jag på sistone drömt något som jag senare kom ihåg, men vi kan inte säga ifall det var dröm X eller drömmen att jag kom på dröm X.

Detta påminner om det klassiska icke-konstruktiva beviset för att det finns två irrationella tal a och b sådant att a^b är rationellt:

Betrakta talet x = (sqrt2)^(sqrt2), som är antingen rationellt eller irrationellt, fast vi vet inte vilket. Om x är rationellt, så har vi exemplet a = b = sqrt2 med a^b = x rationellt. Om x är irrationellt, så har vi exemplet a = x, b = sqrt2 med a^b = (sqrt2)^(sqrt2*sqrt2) = (sqrt2)^2 = 2 rationellt. Därmed vet vi att sådana a och b existerar, men vi kan inte ge ett konkret exempel.

Quavers

Under terminen har jag försökt smaka mig igenom godisautomaten på CMS. Det godaste jag har provat hittills är Quavers, som smakar ungefär som snacksen man kan köpa på bio och i simhallen. Min mor tyckte dock att de smakar lite som räkchips eller taro

Sainsbury's säljer både Quavers och räkchips. Om nom nom.

Glasögon

Idag gick jag och fick min syn undersökt. Nu ska jag få nya glasögon med styrka -5.00 / -2.25 (dioptrier?), jämfört med mina nuvarande som är -3.75 / -1.75 (om jag minns rätt). Mitt vänsteröga är alltså mer än dubbelt så blint som mitt högeröga, och båda har försämrats med ca 30% på tre år.

Nyss fick jag syn på följande ragecomic (från reddit):



Jag kan bekräfta att en ipadkamera trots dess kasshet ger en märkbar förbättring för mitt vänsteröga, men inte så mycket för mitt högeröga.

Etnicitet

En kväll för några dagar sedan slängde jag ihop och skickade iväg en PhD-ansökan för att stanna i Cambridge. I slutet på ansökan fanns en fråga om min etnicitet, vilket i sig inte var särskilt förvånande. Däremot blev jag lite ställd av timingen: Frågan ställdes efter att jag fyllt i hela ansökan och var på väg att betala, se bild:



Frågan är då varför de undrar, och varför de frågar just där. Den rationalisering jag kan komma på är att de vill ha statistik över de ansökande, och har placerat frågan där för att den inte ska komma med på själva ansökan.

Tomtebarn

I förrgår köpte vi tomtekläder till min kusins nollåriga unge. Detta är svårare än att köpa vanliga kläder, ty man måste veta exakt hur stor ungen är. Normalt när man köper bebiskläder är det bara att sikta lite över, och vänta på att ungen växer in i dem, men julen kan ju inte vänta! Och sedan när ungen växt ur kläderna och de ska ärvas vidare så går det bara till andra barn som är födda omkring samma tid på året, så att de är ungefär rätt storlek till jul!

I och för sig gäller detta även kläder som är säsongsbundna av andra anledningar, exempelvis vinterkläder.

Uniform

Inför förra terminsstarten höjde jag min levnadsstandard ytterligare genom att uniformisera mina strumpor. Jag har nu 10 identiska par svarta strumpor (med planer att köpa in fler), och kommer aldrig mer behöva ödsla tid på att para strumpor efter tvätt - det är bara att slänga strumporna i en hög i byrålådan och ta ut två i taget för användning!

Enda nackdelen är att man inte märker när man tappar bort strumpor.

Hemresa

Flygresan hem var händelselös, bortsett från att vi lyfte 20 minuter sent och landade 5 minuter tidigt.

Flygbussen som kom till Skavsta var av en annorlunda modell, med dubbeldörrar bak som en stadsbuss och bagagehyllor inuti. Glädjen över detta varade dock endast några hundra meter. Det var något fel på bussen som orsakade konstant varningston framme hos chauffören, så han beslutade att köra oss direkt till bussdepån för att byta till en annan buss. Vi lämnade Skavsta 20 minuter sena, och anlände därmed också Linköping 20 minuter sent - flygbussen tar alltid exakt 90 minuter, oavsett väder och trafiksituation.

Stift

Under mina tre år hittills i Cambridge har jag fört anteckningar med stiftpenna. Till en början använde jag bläck för inlämningsuppgifter och prov, men nu har jag gått över till att använda stift till det också.

Någon gång under denna termin, i början på mitt fjärde år, tog det 40-pack stift slut som jag köpte någon gång under första året. (Det visade sig för övrigt innehålla 41 stift.) Nu har jag köpt ett nytt 40-pack, och jag har även pensionerat min kära rosa stiftpenna, som numera är helt svart inuti av allt grafitdamm. Min nya stiftpenna ser ut som en bläckpenna, så en kompis blev förvånad över hur mitt sudd kunde vara så effektivt.

Kontanter

Denna termin har jag tvingats börja använda kontanter, eftersom cafeterian på CMS dels har en minimidebitering för kort och dels har extremt långsam korthantering.

Till skillnad från vissa kontantförespråkare har jag dock funnit att jag har mindre koll på mina pengar när jag använder kontanter än när jag använder kort. Skillnaden kan dock bero på att jag tar ut ca 1000 kr åt gången av lathet (bankomaten är "långt bort") samt på att cafeterian (och godisautomaten) inte lämnar kvitto.

I månadsskiftet okt-nov gick mitt bankkort ut, och ersättningskortet dröjde, så jag var tvungen att använda kontanter även på Sainsbury's i några veckor. (Jag kunde använda mitt Ica-bankkort i bankomaterna till förmånlig växelkurs, vilket var den ursprungliga anledningen att skaffa Icabanken överhuvudtaget.) Eftersom jag alltid använder automatkassan kom jag på följande enkla taktik för att minimera antalet mynt jag hade i plånboken:

Den grundläggande idén är att ge maskinen alla ens pengar, och sedan kommer maskinen ge tillbaks det man ska ha i optimalt antal mynt och sedlar. Eftersom jag bara bryr mig om mynten behöver jag dock bara kasta i alla mina mynt (inmatning i maskinen sker via en myntkopp istället för en myntspringa, så det är inte så krångligt) och sedan mata in tillräckligt mycket sedel. Maskinen räknar ut den optimala växeln, och jag lämnar affären med minimalt antal mynt i fickan.

Tyvärr fungerar inte detta trick, för maskinen lämnar inte optimal växel. Exempelvis fick jag en gång 5 st 20p-mynt (tillsammans med en massa annat).

När jag slutligen fick mitt nya bankkort visade sig att de infört möjlighet för kontaktlös betalning vid belopp på max £15. Enligt informationsbroschyren är det bara att hålla upp kortet mot läsaren - sedan säger det blipp och man är klar. Som en säkerhetsåtgärd efterfrågas PIN ibland. Tyvärr är inte Sainsbury's kortläsare kompatibla vad jag vet, så jag har inte kunnat testa detta än.

Ett större problem är att bankkortet nu stör ut mitt universitetskort, så jag måste ha korten i separata plånboksfack och vika ut flärpen med rätt kort (universitetskortet) när jag ska betala i matkön.

Cyanobakterier

(Detta inlägg författades samtidigt som det föregående, men riktar sig till en annan publik.)

På flyget över Nordsjön/Engelska kanalen noterade jag att det fanns en massa rosabruna stråk i vattnet, som jag misstänkte var algblomning (dvs cyanobakterier). Det intressanta var att det blommade även i spåren flera kilometer efter att fartyg passerat, samt i en sträng nedströms från varje vindkraftverk i en havspark.

Någon som har en bra förklaring? Jag gissade på antingen värmen (värms vindkraftverk upp snabbare än det omgivande vattnet av solen?) eller omrörningen.

Grafteori

(Nu när terminen är över har jag äntligen tid för bloggen. Detta inlägg författades för två månader sedan ombord på en buss från Stansted till Cambridge.)

I boardingkön på Skavsta studerade jag pålarna och banden som används för att styra folkmassan. Varje påle har ett utragbart band som kan hakas fast i någon av de andra pålarna. Min första fundering var då förstås ifall detta var tillräckligt - ibland bygger man ju tre- eller fyrvägskorsningar med banden och då kanske det krävs att korsningspålen har flera band att mata ut.

Den stora frågan är alltså: givet en (sammanhängande) karta över var pålarna ska stå och banden ska dras, hur realiserar man detta så att varje band matas ut från en av pålarna vid dess ändpunkter och varje påle matar ut som mest ett band? Exempel (i ASCII art):
O--O--O--O--O          O<-O<-O<-O<-O
|           |          |           ^
|           |          v           |
O  O--O--O--O   --->   O  O->O->O->O
|           |          |           ^
|           |          v           |
O--O--O--O--O          O->O->O->O->O

Det är självklart omöjligt om det finns fler band än pålar på ritningen. Exempelvis kan inte den "digitala åttan" realiseras eftersom åttan har sju kanter (band) men bara sex noder (pålar):
O--O--O
|  |  |
O--O--O

Om det finns minst lika många pålar som band är det dock alltid möjligt (för en sammanhängande ritning - är ritningen inte sammanhängande får man dela upp i komponenter och behandla varje separat). Då är lösningsalgoritmen som följer:

1. Så länge det finns pålar kvar på ritningen som bara ska anslutas till en granne, mata ut bandet från den ensamma pålen och koppla fast i dess enda granne, samt glöm att den existerar (så om grannen tidigare hade två grannar blir den nu ensam).

2. Antingen blir det en ensam påle kvar, och då är du klar, eller så blir det en enda stor ring kvar att koopla ihop, och då uppnås det genom att alla pålar matar ut åt samma håll, exempelvis medurs.

Det visar sig att kravet på antal band/pålar är ekvivalent med att det finns max en ring av band (per sammanhängande komponent) på ritningen. Notera att denna beskrivning inte beror på var man ställer ut pålarna på ritningen utan endast var man vill dra band (förutsatt att man inte tillåter att band korsas). Alltså kan man inte bygga en åtta hur man än placerar ut pålarna (men om man tillåter korsningar så är det lätt genom att man bygger den som den klassiska racingbanan).

När man bygger kösystem är man ju inte ute efter att hindra folk från att nå vissa områden, utan bara styra dem till att gå en viss bana, så man vill inte ha några ringar alls och då genererar algoritmen alltid en lösning.

Om man vill ringa in saker med banden, exempelvis på ett museum, så behöver man dubblera några av pålarna (för att simulera en påle med flera band att mata ut). Då misstänker jag att en optimal lösning (minst antal extrapålar) uppnås genom att man helt enkelt stoppar in dem i ringar för att bryta upp dem, tills endast en ring återstår.

Liquitabs

På Sainsbury's kunde man tidigare välja mellan tre olika typer av tvättmedel: pulver, tabletter, och liquitabs - självupplösande påsar av flytande tvättmedel. Jag brukade alltid välja tabletter, för att slippa mäta upp rätt mängd pulver och eftersom jag hyste misstanke mot liquitabsen som man skulle placera direkt i trumman bland kläderna istället för i tvättmedelsfacket.

På senare tid har Sainsbury's dragit ner på tablettutbudet, och senast fanns det inga tabletter kvar alls i förpackningar av lagom storlek, så jag var tvungen att köpa liquitabs istället. Eftersom liquitabsen inte kan placeras i tvättmedelsfacket (då kommer de inte ner i maskinen och hinner inte lösas upp), är de dock helt inkompatibla med förtvätt - efter förtvätten har påsarna i trumman lösts upp och inget tvättmedel finns kvar till huvudtvätten. Detta är normalt inget problem, eftersom tvättmedlet ska vara effektivt nog att klara all sorts smuts utan förtvätt.

Dock är våra tvättmaskiner så gamla att de bara har fem fasta program:
1. Förtvätt 45° + Huvudtvätt 90°
2. Förtvätt 45° + Huvudtvätt 60°
3. Förtvätt 45° + Huvudtvätt 45°
4. Huvudtvätt 30°
5. Huvudtvätt 20°

Det går alltså inte att tvätta i över 30° utan att köra en förtvätt som spolar bort alla liquitabs!

Dessutom är "tvättfacket" bara ett hål i maskinens ovansida (med gummiflärp som lock) där man kan lägga pulver på en hylla, varifrån det spolas ner i maskinen. Hyllan har ingen kant, så om man försökte klippa upp liquitabsen och hälla ner tvättmedlet i facket skulle det bara rinna ner direkt. Lösningen är då förstås att vänta tills förtvätten tar slut, och först då klippa upp påsarna och hälla ner dem i maskinen.

Senast hade jag fortfarande några tabletter kvar, så jag körde program 2 och observerade förtvättsfasen. 5 minuter in i programmet påbörjades centrifugeringen efter förtvätten, och det är signalen att börja klippa, så att man är redo att hälla 45 sekunder senare, när huvudtvättmedlet spolas ner i trumman.