pelli

För sisådär 10 år sedan fanns det en radiokanal, FM 95.5 MHz, som spelade samma tre instrumentala musikstycken (att det var MIDI maskerades av ljudkvaliteten) om och om igen (förutom när de hade egentliga radiosändningar, vilket nästan aldrig hände). Jag tyckte särskilt mycket om ett av styckena, så jag var glad över att alltid ha det tillgängligt på radio.

Så småningom glömde jag dock bort detta, och när jag senare försökt lyssna igen har den klassiska fyllnadsmusiken varit ersatt med annat. Jag har nu med Googles hjälp lyckats ta reda på att kanalen drivs av Linköpings Närradioförening, och i verksamhetsberättelsen från 2002 nämns tre stycken komponerade av Pasi Sivula (last.fm, Myspace), varav ett var min efterlängtade favorit: "Min - In the Lap of the Dragon".

Efter slutfört uppdrag i förrgår åkte jag tillbaks till UK igår morse.

I höstas invigdes en ny väg till Skavsta, men det var först denna gång som flygbussen använde sig av den och jag fick se den nya rondellen. På håll såg det ut att gå en cykelväg tvärs över den lilla rondellen, men vid närmare anblick såg jag at det var rondellkonst i form av en liten landningsbana, se länken ovan, dock utan ett uppblåsbart flygplan.

Sedan en tid tillbaka har man också monterat bommar vid infarten till busshållplatserna på Skavsta, men jag har inte lyckats lista ut hur de kontrolleras. Denna gång såg jag någon sorts sensor monterad på en påle vid bommen. Frågan är om det är en kamera, en radiomottagare, eller helt enkelt en detektor som öppnar bommen för allt som är högt nog för att antagligen vara en buss snarare än en bil.

Vid ombordstigningen verkade det som att de inte var klara med alla kontroller innan passagerarna släpptes på, så alla var tvungna att gå på där bak till att börja med, medan flygplatspersonal fortfarande var kvar framme vid cockpit. Därmed var min favoritplats (längst bak till höger) upptagen när jag kom ombord, trots att jag var ganska långt fram i kön. Jag var tvungen att gå sju rader fram för att få en fönsterplats till höger, men det var det värt.

Det verkar nämligen som att planet alltid (oavsett riktning) flyger så att man kan se Jönköping, Linköping och Norrköping på höger sida om planet, och jag fick en riktigt bra överblick denna gång. Under båda flygningarna för denna blixtvisit fick jag också se en gloria. Jag skulle gissa att det är ganska vanligt att se så länge det finns moln under planet och solen står högt nog att planets skugga inte hamnar för långt bort. Så länge man flyger NYO-STN på förmiddagen och STN-NYO på eftermiddagen finns det alltså all anledning att sitta på höger sida i planet.

När vi taxade ut mot startbanan hade ett mindre jetflygplan just landat, och stod vid taxibanan som ledde till änden av startbanan och väntade på att vi skulle passera (karta). Vi taxade då ut via nästa taxibana, och påbörjade starten från 250m in på banan. Det kändes lite konstigt, men jag antar att om startbanan är lång nog så måste man inte nödvändigtvis börja från änden.

Vid ett tillfälle i luften påbörjade piloten ett meddelande med "Ryanair.... Ladies and gentlemen, [...]". Jag gissar att det är kommunikation med ATC som brukar inledas med "Ryanair XXXX" som identifikation?

På Stansted satt det skyltar som bad om ursäkt för eventuella förseningar i passkontrollen på grund av stridsåtgärd (industrial action). Det blev första gången jag fick stå i en oförsumbar kö (ca 30 pers) till automat-chip-pass-kontrollen.

Utanför tågstationen i Cambridge var rödljusen i en T-korsning avstängda och ersatta med tillfälliga rödljus som släppte fram fordon från ett av de tre hållen i taget. Det verkade inte så ineffektivt jämfört med originalljusen, men den resulterande bilkön ringlade sig flera kvarter bort, ända fram till Parker's Piece (700 m enligt google maps).

I fredags var det middag för badmintonklubben som avslutning på året. För M5, som jag varit lagkapten för, kan de gångna terminerna sammanfattas som följer:

I höstas återtog vi den prestigefyllda titeln sämsta laget i Cambridge, genom att endast vinna en av sex matcher. Vi har varit ganska bekväma med att spela i åttonde och lägsta divisionen eftersom det inte finns någon risk för relegering, men det visade sig till våren att det fanns så många lag att de skapade en nionde division, och vi blev som enda lag från åttonde divisionen placerade där tillsammans med fem nytillkomna lag. Vi gjorde sedan bättre ifrån oss, och vann två matcher. Just nu ligger via tvåa i divisionen enligt tabellerna, men 6 av 15 matcher i divisionen spelades aldrig och när walkover-poängen delas ut kommer vi inte ha någon chans att avancera.

Just nu är jag hemma i Sverige på blixtvisit. Jag gav mig själv god marginal genom att börja planera (bortsett från att köpa flygbiljetter) först igår morse, när flyget skulle gå på eftermiddagen. De två begränsande faktorerna var att man måste checka in 4 timmar i förväg, och köpa tågbiljetterna 2 timmar i förväg (om man inte vill köpa dem på stationen, vilket egentligen inte har några nackdelar förutom kö).

Detta är den första resan STN<-->NYO (bortsett från min intervjuresa för fyra år sedan) som jag:
* Reser utan incheckat baggage
* Reser utan dator (men med iPad)
* Har "vätska" (lypsyl) att visa upp i säkerhetskontrollen
* Tar tåget till Stansted.

När jag var liten hade jag ett digitalt piano, som hade tre demostycken förinspelade. Eftersom knapparna bara hette "Demo n" för n=1,2,3 och eftersom jag aldrig tittade i manualen minns jag styckena endast efter läte och inte namn. Nu, sisådär 10 år senare, är jag ganska säker på att ett av dem var "Jesu, Joy of Man's Desiring", men de andra två minns jag inte så väl. Två kandidater är Chopins Minutvals och Grande Valse Brilliante i Ess-dur, men nyligen dök ett tredje stycke upp i mitt huvud som känns mer rätt.

Jag har dock inget minne av att ha hört stycket de senaste åren, och jag hade ingen aning om vad det heter, så jag fick söka på Musipedia. Det visade sig vara Chopins Nocturne i Bess-moll. Det faktum att jag kan de två första takterna tillräckligt bra för att återskapa dem medan jag knappt känner igen resten av stycket alls stämmer väl överens med teorin att det är ett demostycke på mitt piano, eftersom sådana alltid startas från början och sällan lyssnas igenom ända till slutet.

Om någon har en alternativ teori för var jag kan ha hört detta stycke ifrån är jag väldigt intresserad att ta del av den.

Bonuspoäng till den som kan lista ut vilken av alla Roland-digitalpianomodeller jag hade baserat på demostyckena.

Vid lunchtid idag är det deadline för att lämna in sin Part III essay och anmäla sig till slutproven, så i morse kontrolläste jag min uppsats en sista gång innan jag tog en morgonpromenad till CMS för att lämna in den tillsammans med anmälningsblanketten.

I Part III är provsystemet annorlunda mot föregående år. Istället för att alla skriver samma fyra prov med frågor från varje kurs har vi nu ett prov per kurs. Kurserna är värda antingen 3 units (24-föreläsningskurs) eller 2 units (16-föreläsningskurs). Totalt kan man skriva prov för upp till 19 units, och medelpoängen beräknas utifrån de 17 units som man gjort bäst ifrån sig på.

För att undvika temporal kollision är proven helt enkelt schemalagda efter föreläsningsschemat. Exemelvis examineras under första provtillfället (tor 31/5 förmiddag) alla kurser som förelästes kl 9-10 ti/to/lö i Michaelmas-terminen. Totalt finns det 18 provtillfällen, varav 16 motsvarar de fyra standardtimmarna 9-13 över två dagpariteter och två terminer och resterande två behandlar strökurser. Därmed går sista provet tis 12/6 eftermiddag.

Man kan välja att skriva en essay värd 3 units (så den ersätter en 24-föreläsningskurs), och det är vad jag har spenderat de senaste tre veckorna på att göra. Min uppsats handlar om hur en ytas akustiska egenskaper förändras när den är i rörelse relativt luften, eftersom ett gränsskikt bildas vid ytan. Detta är intressant för ljuddämpning i exempelvis flygplansmotorer, luftkonditioneringssystem och avgasrör.

Till proven har jag valt följande kurser, alla 3 units:
* Perturbation and Stability Methods (Tor 31/5 eftermiddag)
* Slow Viscous Flow (Mån 4/6 förmiddag)
* Astrophysical Fluid Dynamics (Tis 5/6 eftermiddag)
* Convection (Tor 7/6 förmiddag)
* Wave Propagation and Scattering (Fre 8/6 eftermiddag)

I morse blev jag lite förvånad när landskapet utanför flygbussen gick från grått till vitt. På Skavsta föll det blötsnö, och fönstret vid min favoritplats (längst bak till höger) blev täckt med ett lager snö (som dock blåste bort vid starten). Jag var glad över vädret, för det innebar att jag återigen fick bevittna en avisning. Jag noterade att avisningsvätskan var orange, och funderade på ifall det var så främst för att appliceraren skulle kunna se var han/hon hade applicerat. Dock blev jag lite ledsen över att det var så molnigt att jag bara fick en liten skymt av Linköping från ovan.

Min någorlunda jämnåriga sätesgranne var lite nervös över att flyga för första gången. Det fick mig att undra över hur många ombord det var som flög för första gången. Jag gav mig genast in på en överslagsberäkning (som småningom utmynnade i "om alla flyger i genomsnitt 50 gånger per liv, så flyger var 50:e person ombord för första gången"), medan min medpassagerare gav ett mycket enklare approximativt svar: "barnen". (Med mindre påhittad statistik: varje år omsätts 1% av sveriges befolkning på 9 miljoner medan ca 27 miljoner flygresor genomförs, så det är 27/(0.01*9) = 300 snarare än 50. Dock är det nog så att de som flyger mest inte flyger Ryanair...)

Vi spelade Dots and Boxes, och jag kom på att man kunde underlätta poängräkningen och öka spänningen genom att skriva sin aktuella poäng i rutorna man tog (istället för bara något som identifierar vems rutan är), förutsatt att man använder pennor som ser olika ut. Jag fick även reda på att den engelska leken "Sardines" (där en person gömmer sig, resten letar, och när man hittar gömstället så klämmer man in sig själv med) existerar i Sverige också, men under okänt namn.

Efter landningen på Stansted ställde sig de flesta i de långa köerna framför den manuella passkontrollen, medan jag snabbt gled igenom chip-passkontrollen. Jag blev därmed den första att få tag i sin väska från bagagebandet, och sedan sprang jag raka vägen till tåget. På vägen hamnade jag jämsides med en annan springande resenär, och vi utbytte ett leende. När vi äntligen fick tåget i sikte hade vi redan missat avgångstiden, men vi hade två till springande passagerare framför oss, och konduktören släppte på oss allihop.

Jag tog en taxi från tågstationen till Burrell's Field, och fick reda på att det ruskiga vädret inte alls var bra för affärerna - ty folk var ändå inte mer villiga att åka taxi, men däremot blev det mer trafik på de redan hårt belastade vägarna i Cambridge. Jag kom fram lagom till lunch, och allt som allt tog resan sex och en halv timme.

Jag har använt mig av Dropbox under en längre tid som extra backup av mina dokument. För att även backa upp mina foton skulle det krävas mer utrymme än man kan få gratis, så jag skulle behöva betala $99/år för 50GB plats.

Efter att länge ha tvekat över detta bestämde jag mig idag för att hosta upp pengarna och uppgradera mitt Dropbox-konto. Det gick bra ända tills jag skulle betala med kort, och inte fick lämna fältet "State/Province" tomt. Man var till och med tvungen att ange delstat/provins även om man bodde i Vatikanstaten. Av principskäl avbröt jag då transaktionen.

Jag kommer ändå i fortsättningen vara skyddad mot dataförlust av en off-site-backup: När jag är i Linköping är det ett USB-minne, och när jag är i Cambridge är det en stationär dator. Och när jag reser är jag extra säker, för då har jag ju båda två!

Idag hajade jag till när jag såg en TT-artikel med rubriken "Ondskans tempelriddare rannsakas". Vem är "ondskans tempelriddare"? Google ger i nuläget 1200 träffar på söktermen, men om man exkluderar artikelrubriken blir det än så länge inga träffar kvar.

Läser man artikeln får man reda på att det är Anders Behring Breivik det handlar om. Har TT:s journalist själv hittat på ett nytt smeknamn åt honom, eller är det översatt från ett annat språk, där smeknamnet är vedertaget? Jag skulle gissa på det förstnämnda, baserat på den poetiska klangen i resten av artikeltexten:

"[...] Bombhundar strök runt tv-bolagens scenbyggen och mediestöket fick byggnaden att likna en bikupa i rusningstid. [...] Den hjärtformade ön i den lilla insjön där Breivik mördade 69 människor, syns helt oförändrad av händelserna i somras. Fåglar kvittrar, vårblommor tränger sig fram. Men i strandkanten syns ännu spår efter Breiviks mordorgie."

För övrigt irriterar jag mig regelbundet på TT-artiklar som har så lite specifik information att det är nästan omöjligt att söka efter mer detaljer om händelserna. Ett exempel, som senare åtgärdades, var TT-artikeln "Vitamintillskott kan ge tidigare död". Artikeln bestod ursprungligen endast av de tre första styckena (fram till "...receptbelagda."), och innehöll därmed endast "Köpenhamn/Danmark", "A-, C-, E-vitaminer och betakaroten" och "300 000" som specifik information. Det är nästan så lite att även om jag råkade hitta studien så skulle jag ändå inte kunna verifiera att det var rätt studie!

EDIT: Jag har nu hittat en till artikel, "Ondskans tempelriddare i rätten", publicerad samma dag, med samma poetiska klang. Jag misstänker därmed att den är skriven av samma författare.

Idag när jag stod och tvättade ris genom sköljning i kastrullen (jfr ett tidigare inlägg) funderade jag på silar, såll och durkslag. Jag kom inte fram till varför vi har tre ord för i princip samma sak, men jag noterade att engelsmännen också verkar skilja på sieve (sil/såll) och colander (durkslag).

Jag formulerade även en hypotes att durkslag heter durchschlag på tyska, vilket verkar stämma.

Igår morse när jag spelade Realm of the Mad God noterade jag att det fanns två spelare (utav ca 80 i en realm) med snarlika namn. Jag sprang runt lite för mig själv, och en stund senare teleporterade först den ena till mig, och sedan den andra också. Jag undrar om det var ett sammanträffande, eller om de kände varandra.

Här är iallafall konversationen som följde:

Idag testade jag att använda ett hål istället för en kikare, och det gick sisådär:



Jag upprepade också förra experimentet med en bättre kamera. Dock syns inga moln denna gång.

I morse var det vackert väder, så jag bestämde mig för att prova att observera solen med en kikare. Det var lättare än jag väntat mig:



Jag kunde till och med observera solens rörelse i realtid, och på eftermiddagen fångade jag det på film med min mobilkamera:

Vi kan observera solens vandring indirekt genom att exempelvis notera en skuggas position med en stunds mellanrum, eller genom att titta på snabbspolad film. Dock rör sig solen för långsamt för att vi under normala förhållanden ska kunna observera rörelsen i realtid, exempelvis genom att se en skugga förflytta sig.

En idé jag hade för att observera solens rörelse var att använda en riktigt lång skugga. Solen går ett varv per dygn, och multiplicerar man det med en tillräckligt lång skugga kan man få en skaplig hastighet längst ut. För några år sedan provade jag att använda Katedralskolans skugga på ca 50 m, vilket ger en hastighet omkring 4 mm/s. En sådan hastighet är synlig för blotta ögat, men tyvärr var skuggan så suddig att rörelsen ändå inte gick att urskilja - gränsen mellan "skuggad" och "upplyst" var i storleksordningen centimeter.

Jag antog att det var atmosfäriska störningar som låg bakom skuggans suddighet, men igår gav min kompis en bättre teori: Solen är inte en punkt. Precis som du kan täcka för halva solen med handen (men använd månen om du vill prova i verkligheten!) kan en punkt vara delvis skuggad, för att det skuggande föremålet endast täcker en bit av solskivan sedd från punkten.



Enligt Wikipedia är solens diameter cirka en halv grad sedd från jorden, dvs 1/720 ≈ 0.0014 varv. Solen färdas denna sträcka på ca 24/720 timmar = 2 minuter. Detta innebär att en observerad punkt under 2 minuters tid ser solen delvis skuggad, och alltså befinner sig i det diffusa gränslandet mellan "skuggad" och "upplyst". Sett från observatörens perspektiv förflyttar sig det diffusa bandet sin egen bredd på 2 minuter.

Om vi antar att ögat uppfattar rörelse endast om det ser skillnad på två "bilder" med en sekunds mellanrum, så måste det kunna särskilja drygt 100 olika grader av skuggning i det diffusa området för att se det röra sig, vilket är högst osannolikt. Problemet i allmänhet med att observera solens rörelse i realtid är alltså att man måste kunna observera solens position till en noggrannhet av 1% av dess diameter. Om man bygger ett gigantiskt solur med en extra mekanisk visare som följer gnomonens skugga, så kan man observera visarens rörelse i realtid, men skuggans rörelse och det faktum att visaren och skuggan följs åt kan endast observeras indirekt.

Det går faktiskt att observeras solens rörelse i realtid om man använder sig av linser för att fokusera ljuset. Experiment nr 1 i Lära på Lek (som jag skrivit om tidigare) beskriver hur man projicerar en bild av solen på en vägg i ett mörkt rum med hjälp av en kikare (vänd åt det vanliga hållet, men titta inte i den!) och en spegel (för att sätta bilden på en vägg som inte är upplyst). Eftersom bilden av solen är skarp bör man kunna urskilja dess rörelse trots att den tar hela två minuter på sig att förflytta sig sin egen diameter.

Med en fattigmanslins, dvs ett hål, kan man också skärma av tillräckligt mycket av solen för att observera att den förflyttar sig. Nyckeln är att hålet begränsar ljusstyrkan i centrum av fläcken, så att ett smalare område är diffust. Faktum är att det diffusa områdets bredd är lika med hålets diameter. Om man släpper in ljus genom ett millimeterstort hål i ena änden av ett 10 m långt rum får man en ca 10 cm stor ljusfläck på motsatta vägensom förflyttar sig med hastighet ca 1 mm/s. Då dess diffusa kant är 1 mm bred borde det gå att urskilja att den rör sig.


Apropå solens vandring har jag funderat på ifall solrosor verkligen följer solen eller om de bara har en inprogrammerad dygnscykel, dvs vad skulle hända om exempelvis solen plötsligt stannade på himlen, eller om den började gå i sick-sack? Wikipedia svarar att solrosor inte alls roterar (fast svenska Wikipedia håller inte med). Dock finns det blommor som följer solen, vissa direkt genom att rotera mot ljuset, och vissa indirekt genom att följa en dygnscykel.

(Detta inlägg skrevs ur ett geocentriskt perspektiv av bekvämlighet. Jag är egentligen inte geocentrist.)

Igår kväll gick jag och lade mig vid 11 som förberedelse för att förlora en timme under natten, och jag lade min klockradio med displayen nedåt eftersom jag fortfarande är ovan vid ljuset.

När jag vaknade i morse visade min mobil klockan 11. Eftersom jag antog att mobilen inte ställer om sig automatiskt (precis som min förra mobil) var jag förvånad över att ha sovit i ett halvt dygn, och klättrade upp ur sängen eftersom klockan redan var 12. På väg ner till köket blev jag tillfrågad att ställa om alla klockor i huset, så det faktum att köksklockan också visade 11 stämde överens med min världsbild.

Det var först när jag satte mig vid datorn en halvtimme senare och den också visade 11.30 som jag började tveka, eftersom min dator brukar ställa om sig automatiskt. Då gick jag tillbaks till mitt rum och vek upp klockradion, som bara visade 10.30.

Paradoxalt nog tjänade jag alltså en timme på sommartidsomställningen!

Igår kväll tvättade och packade jag på tre timmar, och tidigt i morse släpade jag ner mina saker till förvaringen. Jag lämnade massor marginal för hemfärden idag, så jag satt ute och njöt av solen en timme på Parker's Piece vid flygbusshållplatsen och ytterligare en timme på Stansted vid flygbusshållplatsen där. (På vägen dit noterade jag att det fanns gratis WiFi på bussen, och sedan satt jag och surfade lite på iPad:en varje gång en buss stannade för att lasta av passagerare vid flygplatsen.)

På Stansted åt jag hoisinbiffäggnudlar, vilket jag har gjort några gånger tidigare. Denna gång åt jag också räkchips. Tillredningen går till såhär: Basmaten (ris / risnudlar / äggnudlar) ligger redan nerbäddad i en kartongask. De 12 olika fyllningarna man kan välja mellan ligger i olika grytor. Personalen slevar upp en av dem ovanpå basmaten, väger asken för att bekräfta, och stoppar sedan in den i en mikro på 90 sekunder. Under tiden maten värms betalar man, och på vägen ut tar man med sig en förpreparerad påse räkchips.

Som vanligt gick jag ifrån huvudterminalbyggnaden så fort gatenumret (48) kom upp på informationsskylten, men när jag anlände vid byggnaden som huserar gate 40-59 någon minut senare hade det redan ändrats till nummer 40. Vid gaten tjuvlyssnade jag på personalen som talade bakom ryggen på mig, och fick reda på att planet denna gång skulle bära ca 150 passagerare (det finns plats för knappt 200) och 50 incheckade väskor.

Vi landade som vanligt lite tidigt, närmare bestämt 10 minuter tidigt. Denna gång tog avstigningsproceduren endast 15 minuter, så jag hann med den tidigare flygbussen, som avgick 10 minuter efter ordinarie landningstid. Dock väntade den fem minuter extra så att de flesta från mitt flyg hann med ändå, och det var ett ganska klokt val för antalet passagerare ökade från 7 till 20 under denna väntan.

Några minuter innan vi åkte hörde jag en medpassagerare säga i sin mobiltelefon att bussresan skulle ta 80 minuter, vilket jag reagerade på eftersom det tar 50 minuter till Norrköping och 90 minuter till Linköping. På uppmaning från sin samtalspartner gick personen sedan fram till busschauffören och frågade, och gick prompt av och ställde sig i Stockholmsbusskön. Nästa gång jag hör någon uppge fel restid ska jag alltså påpeka att de kanske sitter på fel buss.

För mer än ca sju år sedan läste jag någonstans att förare av tunga fordon hjälper varandra vid omkörning genom att den omkörda föraren blinkar med helljusen när det omkörande ekipaget har kommit tillräckligt långt att det är säkert att byta tillbaks till högerfilen. (Jag vet att det har varit så lång tid eftersom jag observerade något som möjligen skulle kunna vara detta på vägen till Österrike.) Idag fick jag det äntligen bekräftat när flygbussen körde om en postenlastbil med släp.

När vi nästan var framme i Linköping kom jag på att jag glömt äta en liten låda pasta som jag köpt med mig från Stansted, men den slank snabbt ner.

Lena Mellin skrev idag en artikel på Aftonbladet ("Långsamt går det åt rätt håll") om jämställdhet.

Bildtexten lyder "På alla områden utom ett är 50 procent idealet, då delar kvinnor och män lika. Går utvecklingen mot 50 procent så går den alltså i rätt riktning. Enda undantaget är lönen. Där är idealet 100 procent, det vill säga att kvinnor tjänar lika mycket som män.", vilket visar god förståelse för vad jämställdhet är.

Den som gjorde själva grafiken har dock inte förstått detta: "Andelen kvinnliga landshövdingar" har ökat från 52% till 57%, vilket är ett steg bort från jämställdhet, men har stämplats som "BÄTTRE", medan "andel dagar i föräldraförsäkringen som tagits ut av kvinnor" har minskat från 77% till 76% men har stämplats som "SÄMRE" - trots att det står i artikeln att "Enligt den senaste statistiken tog papporna ut ytterligare en procent av det totala antalet dagar. Grattis, både pappor och mammor."!

Jag läste just en artikel på Naturskyddsföreningens blogg om insektsförvirrning som ersättning för bekämpningsmedel. Idén är att sprida ut en falsk parningsdoft över odlingarna så att skadeinsekterna inte hittar till varandra för att para sig.

Min spontana undran är förstås hur detta är bättre än vanliga bekämpningsmedel: Det är ju också "kemikalier", samt kommer få problem med resistens eftersom det utsätter insekterna för evolutionärt tryck.

De fördelar jag kan tänka mig är att dessa doftämnen inte behöver appliceras i lika stor mängd som insektsgift, samt att de har en större chans att vara ofarliga för människor och natur (men man kan ju aldrig vara riktigt säker när man manipulerar moder natur - eller hur?).

(Detta är ett gammalt inlägg som legat färdigskrivet i produktionskön i drygt två månader, men som tydligen aldrig publicerades.)

Här är tre saker jag spenderade 10 pund på [i slutet av förra terminen]:

1. När min kusin kom på besök åkte vi buss från tågstationen in till centrum för 2 * £1.40. Jag betalade med en tia och fick en massa mynt i växel. Efter besöket promenerade vi tillbaks till stationen, och sedan kände jag mig lat så jag provade att ta en taxi för första gången. Det kostade £7.20 från tågstationen hem till min dörr, så jag gav chauffören exakt de mynt jag fått från busschauffören.

2. Efter terminens slut gick jag till en barberare och fick håret klippt. Jag sade åt honom att ta av motsvarande två månader (vilket vi kom överens om att översätta till en tum), och han lyckades tydligen bra med det för mina föräldrar [märkte att jag klippt mig först några veckor in på lovet]. Jag fick studentrabatt (gäller mån-tors), och betalade då £10 istället för £13.50.

3. Jag lät frisyren vila en dag, och sedan begav jag mig till en fotoaffär (typ Expert) för att ta ett passfoto (dock inte till ett pass - det tas ju på plats i polishuset nuförtiden). Expediten ledde mig till ett hörn av butiken, rullade ner en vit skärm framför varuhyllan, och kopplade loss en av kamerorna som stod på visning för att ta bilden med. Efter att han tagit bilden tog han fram en miniskrivare, som skrev ut 2x3 passfoton på ett fotopapper i full färg genom att skicka igenom papperet flera gånger och applicera en grundfärg i taget.

Förra terminen hade jag en kurs gemensam med en trevlig amerikan som läste en lite bredare blandning av både ren och tillämpad matematik. Han brukade alltid skriva "AMDG" längst upp i hörnet på sina papper, vilket jag till en början antog var hans initialer eftersom det inte var kursen (som hette PSM) och hans förnamn började på A.

En gång hade jag för mig att jag såg honom i Trinity, så för att ta reda på vilket college han gick på försökte jag slå upp honom i universitetets epostadresssregister, men hittade ingen med dessa initialer. Senare provade jag google istället, och fann att enligt wikipedia står AMDG för "ad maiorem dei gloriam" ("till guds större ära") och skrivs av jesuiter högst upp på deras papper. Detta stämmer väl överens med observationen att han alltid har med sig en ring och på sig en pikétröja som det står "jesuit [stad]" på.