pelli

I morse blev jag lite förvånad när landskapet utanför flygbussen gick från grått till vitt. På Skavsta föll det blötsnö, och fönstret vid min favoritplats (längst bak till höger) blev täckt med ett lager snö (som dock blåste bort vid starten). Jag var glad över vädret, för det innebar att jag återigen fick bevittna en avisning. Jag noterade att avisningsvätskan var orange, och funderade på ifall det var så främst för att appliceraren skulle kunna se var han/hon hade applicerat. Dock blev jag lite ledsen över att det var så molnigt att jag bara fick en liten skymt av Linköping från ovan.

Min någorlunda jämnåriga sätesgranne var lite nervös över att flyga för första gången. Det fick mig att undra över hur många ombord det var som flög för första gången. Jag gav mig genast in på en överslagsberäkning (som småningom utmynnade i "om alla flyger i genomsnitt 50 gånger per liv, så flyger var 50:e person ombord för första gången"), medan min medpassagerare gav ett mycket enklare approximativt svar: "barnen". (Med mindre påhittad statistik: varje år omsätts 1% av sveriges befolkning på 9 miljoner medan ca 27 miljoner flygresor genomförs, så det är 27/(0.01*9) = 300 snarare än 50. Dock är det nog så att de som flyger mest inte flyger Ryanair...)

Vi spelade Dots and Boxes, och jag kom på att man kunde underlätta poängräkningen och öka spänningen genom att skriva sin aktuella poäng i rutorna man tog (istället för bara något som identifierar vems rutan är), förutsatt att man använder pennor som ser olika ut. Jag fick även reda på att den engelska leken "Sardines" (där en person gömmer sig, resten letar, och när man hittar gömstället så klämmer man in sig själv med) existerar i Sverige också, men under okänt namn.

Efter landningen på Stansted ställde sig de flesta i de långa köerna framför den manuella passkontrollen, medan jag snabbt gled igenom chip-passkontrollen. Jag blev därmed den första att få tag i sin väska från bagagebandet, och sedan sprang jag raka vägen till tåget. På vägen hamnade jag jämsides med en annan springande resenär, och vi utbytte ett leende. När vi äntligen fick tåget i sikte hade vi redan missat avgångstiden, men vi hade två till springande passagerare framför oss, och konduktören släppte på oss allihop.

Jag tog en taxi från tågstationen till Burrell's Field, och fick reda på att det ruskiga vädret inte alls var bra för affärerna - ty folk var ändå inte mer villiga att åka taxi, men däremot blev det mer trafik på de redan hårt belastade vägarna i Cambridge. Jag kom fram lagom till lunch, och allt som allt tog resan sex och en halv timme.

Jag har använt mig av Dropbox under en längre tid som extra backup av mina dokument. För att även backa upp mina foton skulle det krävas mer utrymme än man kan få gratis, så jag skulle behöva betala $99/år för 50GB plats.

Efter att länge ha tvekat över detta bestämde jag mig idag för att hosta upp pengarna och uppgradera mitt Dropbox-konto. Det gick bra ända tills jag skulle betala med kort, och inte fick lämna fältet "State/Province" tomt. Man var till och med tvungen att ange delstat/provins även om man bodde i Vatikanstaten. Av principskäl avbröt jag då transaktionen.

Jag kommer ändå i fortsättningen vara skyddad mot dataförlust av en off-site-backup: När jag är i Linköping är det ett USB-minne, och när jag är i Cambridge är det en stationär dator. Och när jag reser är jag extra säker, för då har jag ju båda två!

Idag hajade jag till när jag såg en TT-artikel med rubriken "Ondskans tempelriddare rannsakas". Vem är "ondskans tempelriddare"? Google ger i nuläget 1200 träffar på söktermen, men om man exkluderar artikelrubriken blir det än så länge inga träffar kvar.

Läser man artikeln får man reda på att det är Anders Behring Breivik det handlar om. Har TT:s journalist själv hittat på ett nytt smeknamn åt honom, eller är det översatt från ett annat språk, där smeknamnet är vedertaget? Jag skulle gissa på det förstnämnda, baserat på den poetiska klangen i resten av artikeltexten:

"[...] Bombhundar strök runt tv-bolagens scenbyggen och mediestöket fick byggnaden att likna en bikupa i rusningstid. [...] Den hjärtformade ön i den lilla insjön där Breivik mördade 69 människor, syns helt oförändrad av händelserna i somras. Fåglar kvittrar, vårblommor tränger sig fram. Men i strandkanten syns ännu spår efter Breiviks mordorgie."

För övrigt irriterar jag mig regelbundet på TT-artiklar som har så lite specifik information att det är nästan omöjligt att söka efter mer detaljer om händelserna. Ett exempel, som senare åtgärdades, var TT-artikeln "Vitamintillskott kan ge tidigare död". Artikeln bestod ursprungligen endast av de tre första styckena (fram till "...receptbelagda."), och innehöll därmed endast "Köpenhamn/Danmark", "A-, C-, E-vitaminer och betakaroten" och "300 000" som specifik information. Det är nästan så lite att även om jag råkade hitta studien så skulle jag ändå inte kunna verifiera att det var rätt studie!

EDIT: Jag har nu hittat en till artikel, "Ondskans tempelriddare i rätten", publicerad samma dag, med samma poetiska klang. Jag misstänker därmed att den är skriven av samma författare.

Idag när jag stod och tvättade ris genom sköljning i kastrullen (jfr ett tidigare inlägg) funderade jag på silar, såll och durkslag. Jag kom inte fram till varför vi har tre ord för i princip samma sak, men jag noterade att engelsmännen också verkar skilja på sieve (sil/såll) och colander (durkslag).

Jag formulerade även en hypotes att durkslag heter durchschlag på tyska, vilket verkar stämma.

Igår morse när jag spelade Realm of the Mad God noterade jag att det fanns två spelare (utav ca 80 i en realm) med snarlika namn. Jag sprang runt lite för mig själv, och en stund senare teleporterade först den ena till mig, och sedan den andra också. Jag undrar om det var ett sammanträffande, eller om de kände varandra.

Här är iallafall konversationen som följde:

Idag testade jag att använda ett hål istället för en kikare, och det gick sisådär:



Jag upprepade också förra experimentet med en bättre kamera. Dock syns inga moln denna gång.