pelli

Nu bär det av till Gdynia i fem dagar. Jag hade tänkt ta med mig Sven Isbjörn, men han är redan på tåget (fast en annan sannolikhetsdel av honom).

Vi var och slöjdade PA på Folkunga idag, och Karl (cykel) och jag (bil) tävlade om att komma först tillbaka till Katedral. Karl hade tur och mötte inga hinder men jag råkade ut för detta:

Min pianolärare satt i en bil och väntade där alla sitter i bilar och väntar på Folkunga. Jag stannade bredvid en stund, men hon kände inte igen mig, och stirrade bara konfunderad på mig.

Vid utfarten från Folkungagatan kom det en bil som blinkade höger för att svänga in bredvid mig, men jag tvekade eftersom den körde så fort. Det var tur, för annars hade vi krockat. Bilen fortsatte blinka höger ända fram till Östgötagatan, där den faktiskt svängde höger.

Sen kom "max 30 km/h"-sträckan. (Vad är poängen med en påbudsskylt som det står "MAX 30 KM/H" på? MAX och KM/H är underförstått, eftersom våra vanliga hastighetsbegränsningsskyltar utelämnar dem, och 30 är bara en riktlinje för hur fort man får köra) Egentligen får man köra 50, men jag körde 30. Karl däremot cyklade snabbare än 30 och korsade Östgötagatan på diagonalen.

Vid korsningen med Vasavägen blev jag hindrad av att en bil i högersvängfältet körde rakt framåt, så jag fick sakta in. När jag sedan körde in på Berzeligatan var jag bara 5 m bakom Karl. Det stod inga bilar på parkeringen, så jag tänkte att det skulle bli lätt att parkera, men det berodde på att parkeringen var avstängd. Jag var tvungen att köra till Katedral N istället och parkera mittemot NEK 191.

När jag lämnat jackan i skåpet kom Karl precis ut från toan. Vi sprang ikapp till salen, och Karl kom några millisekunder före mig. Sedan såg vi lappen på dörren om att lektionen började 15 minuter senare, och Karl utbrast i klassikern "S'like raiiiiaiiiin...".

Dang! My identity has been compromised!

I övrigt värmde det att läsa att någon tyckte så om min blogg.

För övrigt stod det en bil parkerad i korsningen Vallgatan-Konsistoriegatan med varningsblinkers på. Jag, som kom från vänster, uppfattade det som att bilen skulle svänga vänster och att jag hade väjningsplikt enligt högerregeln. Det är inte lätt att väja för stillastående bilar... Dessutom stod den gamla vanliga skåpbilen och skymde sikten åt vänster, så jag blev nästan mosad av en bil som kom nerför backen därifrån.

Jag hade fyra olästa mail, och hade just läst igenom det tredje, när jag plötsligt såg på Windows Live Messenger att jag hade ett oläst mail, och tänkte "woohu!" och klickade på mailikonen för att få upp Hotmail...

Förresten höll jag tal idag. Det var bra men på tok för långt. Jag hade räknat med att 1,5 A4 = 5 min, men det var 33% för snabbt.

Så jag gick på stan med cado idag.

Först kom det en liten unge och sålde majblommor. Hon visade upp lite olika modeller, men alla var LILA! Jag sade att jag ville ha en blå blomma, men det var tydligen ute i år. Fast det kanske är bra att färgerna ändras, så att man inte kan leva på förra årets blomma. Såhär i efterhand känner jag skuld över att jag bara köpte den minsta blomman, för när jag tagit på mig den så var det ingen mer av de 20 andra som sprang runt på stan och sålde som ville sälja till mig längre.

Sen gick vi in på bosses glassbar och köpte glass. Mi scado ville ha mjukglass, men jag ville ha kulglass, så vi köpte var sin. Sen fick jag smaka på hennes jordgubbsmjukglass och hon på min blåbärskula, och vi båda utbrast blä samtidigt. Det fick mig att tänka på hur glad scado blev i söndags när vi sade till Svimmilie att jag kom ihåg alla danserna och scado räknade takterna för att jag inte kunde hålla koll på varje enskilt moment och jag sade att vi kompletterade varandra så jag sade återigen att vi kompletterade varandra - om vi skulle hitta en glass på gatan skulle alltid nån av oss tycka om den, fast inte båda, så det skulle inte bli något bråk. Och cado trodde att marängsuisse skulle smaka som maräng och vara äckligt, men det smakade som banan och var gott, vilket jag visste.

Sen gick vi in på Gallerix, och där fanns det ett vinflaskeformat kort som sjöng "Jag må han leva", men eftersom det inte visste om jag var kille eller tjej sjöng det "Ja må du leva" och "Ja må ni leva" istället (det var en kör, och det lät som de sjöng båda varianterna). Alltså lät det som "Jamo di Leva".

Precis innan hade jag sett en lapp som det stod delfin-al på, så jag sa det till cado. Hon förstod inte, men hon fattade att det var något i stil med plåtter-mos. Det tog henne lite tjat från min sida och en ledtråd för att hon skulle komma på vad det var. När jag återberättade för Hann-ikon och In-grid senare fattade de inte ens vad plåtter-mos var. Men när jag sade urin-vånare kom de på det.

När vi stod på lilla torget och åt glass tittade jag av någon anledning upp, och fick syn på värsta konstverket som ingen någonsin hade sett tidigare! Det visade sig att den röda lyktstolpen på torget inte alls var en lyktstolpe, utan en stolpe med sex lyktor på, ordnade i ett konstnärligt mönster!

När mi cado hade åkt sen stod jag vid bankomaten på Stadium och försökte ringa min mamma när Mia och hennes dotter gick förbi. Hon sade att jag var fantastisk på konserten igår, och jag kontrade med att peka på hennes unge och utbrista DU var fantastisk. (Om den stora bloggkatastrofen 14/4 inte hade ägt rum hade ni också vetat hur mycket hon ägde.)

Sen blev det lite intressant i korsningen Ågatan-Platensgatan när två cyklister, en gående med cykel och en gående utan cykel (jag) försökte vara på samma plats samtidigt. Cyklisten som kom från vänster väjde enligt höggerregeln, men cyklisten som kom från höger försökte svänga vänster innaför cyklisten som kom från vänster, och där var gångaren med cykeln, och jag stod still i samma hörn och väntade på att allt skulle lösa sig.

Här hade jag tänkt recensera konserten jag medverkade i och ge referat av mina två tal, men självklart hann jag bli utloggad innan och just denna gång hade jag glömt kopiera texten innan jag tryckte på spara och just denna gång vägrade IE ge tillbaks texten när jag tryckte på bakåt. Så det blev inget av det.

Förra veckan köpte min mamma hem tre "Naturdiet Mealbar" (60 g/st) till mig, som jag skulle kunna knapra på när jag blev hungrig. Jag förstod inte riktigt innebörden av "mealbar" förrän jag läste på baksidan av den medan balettflickorna tog på sig sina tåspetsskor: "Naturdiet Måltidsbar kan ersätta en eller flera av dagens måltider. Komplettera med sund mat." Enligt tillverkarna skulle alltså 60g kunna ersätta en ELLER FLERA måltider.

Jag fortsatte läsningen: "Produkten bör inte användas/brukes av barn, ungdomar, gravida, ammande eller personer med ätstörningar/spiseforstyrrelser." Förhoppningsvis menar de att produkten inte ska ersätta måltider hos dessa invider, inte att den i sig är skadlig för dem. Annars har jag problem...

När jag kom hem idag från balrepetitionen var det en debatt från Frankrike om Kina-OS. Det var läskigt att se en kines tala franska! Dessutom sändes debatten i kinesisk TV så det var textat på kinesiska. Gissa om jag lyssnade eller läste!

Vid kvällsmaten idag var det ett program om Hong Kong. Där upprörde sig kineserna över, enligt pappa, att britterna hade styrt Hong Kong i 100 år med eget tillsatta ledare och utan demokratiska val för att sedan återlämna det till kineserna 1997 och därefter klaga hos dem över att Hong Kong inte varit särskilt demokratiskt efter återlämnandet.

Jag fick också veta att "gamle Deng", en numera avliden kommunistledare, varit utbytesstudent i Frankrike och importerade croissanten till Kina (fast de visade en bild på en baguette).

Idag köpte mi scado loka vildäpple på Lucullus efter balrepetitionen för att hon hade hört av sina vänner att den var god. Jag tyckte mest att den smakade alkohol, medan hon var lite mer specifik och sade öl (fast mest direkt efter cashewintag).

Bland ingredienserna fanns natriumvätekarbonat, kaliumvätekarbonat, magnesiumklorid och natriumsulfat. Först tänkte jag att de antingen bara borde ha skrivit ut jonerna (natrium-, kalium-, magnesium-, karbonat-, klorid- och sulfatjoner) eller alla kombinationer (natriumvätekarbonat, kaliumvätekarbonat, magnesiumvätekarbonat, natriumklorid, kaliumklorid, magnesiumklorid, natriumsulfat, kaliumsulfat och magnesiumsulfat) eftersom det är vad flaskan innehåller. Sedan reagerade jag på att det var så mycket olika salter i vattnet, och det tog en stund för mig att fatta kopplingen till namnet MINERALvatten.

En stund efter att jag kommit hem kom mamma hem med ett ganska platt höger bak-däck. Vi bestämde oss för att använda en speciell burk för att laga det. Instruktionerna var: skaka, töm ut all luft ur däcket, spruta in burkens innehåll, kör i max 50-60 km/h i 5-10 km, fixa till lufttrycket så snart som möjligt.

Min far tömde bara ut ca 30% av luften. Annars hade fälgen gått i marken. Undrar om instruktionen eller pappa har mest rätt. Sen sprutade vi in burkinnehållet, som faktiskt var under så högt tryck att det klarade av att blåsa upp däcket med bilen ovanpå.

Jag fick det ärofyllda uppdraget att finfördela burkinnehållet genom att köra omkring och sedan fixa lufttrycket. Jag tog två varv runt Skäggetorp, under vilka följande hände:

1. Michaela gick över övergångsstället vid glyttinge, med följd att jag fick stanna (miljöbov!)
2. Jag uppmätte Skäggetorps omkrets till 4,4 km med trippmätaren (den är 4 320 m enligt Google Earth).
3. En svart katt stod på vänstra körbanan. Jag saktade in och det kom ett möte, och katten hoppade av åt höger. Eftersom jag inte hade bevittnat början på detta vägsidobyte ansåg jag mig inte tvungen att spotta över axeln.
4. Två kvinnor korsade vägen, och valde att göra det genom att gena diagonalt över en korsning som helt saknade övergångsställe.

Efter att jag kollat lufttrycken (alla var ÖVER "rekommenderat" värde) tog jag ett anant varv via Bergsrondellen och stötte på Michaela igen. Den här gången hann jag först till övergångsstället (o-miljöbov!) och hon vinkade dessutom.

På väg hem från jobbet bevittnade jag följande tre incidenter på kungsgatan:

Korsning S:t Larsgatan - En polisbil svängde höger utan att ge tecken. Jag var tvungen att stå och vänta vid väjningsplikten i onödan.

Korsning Klostergatan - En bil körde mot enkelriktat

Korsning Gråbrödragatan - En bil stod parkerad mitt i korsningen (visserligen var det personer i och motorn var igång, men det var varken att trafiksituationen krävde det eller någon lastning som pågick)

På måndag ska jag, stefan, sussie och becka framföra en svit som heter "4 MELODIE SLASKIE na 4 skrzypiec", av en viss herr Witold Lutosùawski. Den består av fyra satser, vid namn Zalotny, Gaik, Gasior och Rektor.

Jag frågade Clara, som frågade sin bror, men de hade ingen aning om vad satsernas namn betydde. Det borde vara polska eftersom Witold var polsk, men de kände knappt igen det.

I wikipedias lista över Witolds kompositioner fanns det inte heller något svit för fyra fioler. En sökning på namnet gav bara 3 träffar. Dock hittade jag en polsk-engelsk ordbok som lyckades översätta orden, men jag var inte nöjd: Varför hade jag något som wikipedia påstod inte existerade?

Så småningom kom jag på att jag borde ha googlat "zalotny gaik gasior rektor", vilket jag gjorde. Då såg jag att de faktiskt var de fyra sista satserna ur ett annat verk, listat på wikipedia som "Melodie Ludowe (Folk Melodies), 12 easy pieces for piano (1945) "

Någon, antagligen herr L. själv, hade alltså arrangerat dessa för fyra fioler efteråt. Lite mer efterforskningar gav en sida som innehöll följande:

Cztery Melodie slàskie [Four Silesian Melodies] (1945, arr. 1954) - four violins (school)

Zalotny [Flirting]

Gaik [The grove]

Gàsior [The gander]

Rektor [The Schoolmaster]

Nu när jag hade fått min förklaring och översättning började jag slösurfa på wikipedia, och kom fram till att "slàskie" står för området Schlesien (http://en.wikipedia.org/wiki/Silesia). En av teorierna om varifrån regionen fått sitt namn Slàsk är att det kommer från västslaviskan slàgwa som betyder hög luftfuktighet.

En inte alltför långsökt översättning på svitens namn är alltså "Fyra slaskiga melodier".

Jag behövde några foton från den andra datorn. Lätt som en plätt, tänkte jag, och öppnade den önskade mappen via explorers fildelningssystem.

Att byta till tumnagelvy tog några minuter, eftersom MIN dator var tvungen att läsa alla bildernas tumnagelinfo och skapa tumnaglar utifrån dem. (Nästa gång gick det lättare för då hade den ju såklart skapat thumbs.db i mappen hos den andra datorn). Sedan skulle jag kopiera. Varje bild var 5 MB, men överföringstiden uppskattades till 2 minuter per bild! Dessutom rörde sig mätaren mycket långsammare. Sen plötsligt bröts kontakten, och det hände om och om igen: varje gång jag försökte kopiera en bild tog det längre tid än tre minuter, men innan dess avbröts filöverföringen.

Jaha, då får jag väl prova ett annat överföringssätt då, till exempel upprätta en webbserver, tänkte jag. Jag startade VNC och fick på så vis kontroll över den andra datorn, och laddade ner apache. Tyvärr kunde jag inte köra installationsprogrammet, eftersom det krävs adminrättigheter.

Jaha, vi kör väl /runas då, tänkte jag. Tyvärr funkar det bara på .exe-filer. Installationsfilen var en .msi-fil och är alltså inte en körbar fil i sig. När man öppnar den i windows hittar windows automatiskt vilket program som ska öppna filen, men det går inte i cmd-prompten. Eftersom jag inte orkade ta reda på hur .msi-filer körs gav jag upp det försöket.

Jaha, då byter jag väl användare då, tänkte jag. Jag tryckte på Windows+L och loggade in som admin på den andra datorn. Då bröts VNC-kontakten. VNC kan bara köras på den användare som installerade det. Om jag försökte återupprätta kontakten loggades admin ut istället.

Jaha, då går jag väl NER TILL DATORN och installerar apache då, tänkte jag. Jag klampade ner och installerade apache, konfigurerade om så att webbserverns rotkatalog var "C:/documents and settings" (jag lyckades inte med "C:"), testade att det funkade genom att komma åt den via en webbläsare, och klampade upp igen. Dock gick det inte att komma åt mappen uppifrån, trots att jag gjorde exakt samma sak. Antagligen har windows något skydd på mappen, och när man försöker komma åt den genom internet explorer via en webbserver så skickar IE autentiseringsinfo, och när jag försöker här uppifrån har den självklart inte samma info.

Jaha, då provar jag väl att ändra lite i apache-konfigurationen då, tänkte jag. Jag ändrade httpd.conf, men kunde inte starta om webbservern - det krävs adminrättigheter för att komma åt de filerna. Back to the drawing board...

Jaha, då tar jag väl ner ett USB-minne och för över filerna manuellt då, tänkte jag. Jag grävde fram mitt USB-minne ur väskan och tömte innehållet i min dator. Jag klampade ner och stoppade in det i den andra datorn. Icke sa nicke, det var för brett för att få plats i USB-porten på fronten (vem bygger kontakter insänkta ett 5mm hål som nästan är mindre än kontakten själv?!). Jag fick klättra upp på skrivbordet för att komma åt baksidan.

Nu är iallafall mina bilder här.

Kinesiska namn följer inga regler. När man får en unge ger man den sitt familjenamn och så väljer man två tecken mer eller mindre slumpvis från de 50 000 som finns och ger som tilltallsnamn. Särskilt finns det inga regler om ifall ett namn är ett kill- eller tjejnamn, men i allmänhet får killar manliga ord (typ sten) medan tjejer får kvinnliga (typ blomma).

När man läser en text och kommer fram till ett namn är det alltså möjligt att gissa sig fram till om det är en tjej eller en kille, ifall man är smart. Dessutom finns det ju personliga pronomen: ett som betyder "han" och ett som betyder "henne". Om man inte är smart räcker det alltså att läsa vidare tills nästa gånger personen dyker upp, och hoppas på att den inte nämns vid namn igen då - det finns ingen grammatik som avslöjar genus, så det är allt man har att gå på, bortsett från om namnet skulle komma med en titel eller något epitet.

So far so good. Dock blir det problem när man går över till tal: den största bristen i det kinesiska språket är nämligen att många olika ord låter likadant. Detta innebär att man inte på samma sätt kan skilja könen åt i tal. Om något berättade för dig om sin kompis på kinesiska skulle du inte kunna veta om namnet var maskulint eller feminint eftersom det beror på exakt vilka tecken det är, och till råga på allt låter "han" och "hon" likadant. Men detta är fortfarande inget problem, för poängen med tal är att lyssnaren kan återkoppla - "Hallå, pratar du om en kille eller en tjej?!".

Dock blir det problem i det moderna kinesiska samhället, där man precis som i västerländska kulturer börjar få problem med att se om vissa personer är killar eller tjejer (varje söndag när vi äter lunch samtidigt som vi tittar på kinesisk TV utbrister någon av mina föräldrar "är det där en kille eller en tjej?!", dessutom åt en ny person varje gång):
 
Tänk dig att du träffar en gammal vän, som har med sig en annan vän, som du blir presenterad för - och du kan varken se eller höra på vederbörande om han/hon är en tjej eller kille! Då det inte är lämpligt att fråga "är det en kille eller en tjej?!" framför vederbörande får du nöja dig med att inte veta personens kön, samt vara glad för att du inte är en kille i frankrike i samma situation - franska killar måste nämligen hälsa på alla tjejer med puss och alla killar med handskak. Avvikelser från den regeln ses som extremt stötande.

Förra söndagen skulle jag köpa en flaska cider (63 cl) på ICA för 6.50 + 1kr pant. Jag lämnade fram 7.50, men kassörskan erbjöd mig en 50-öring i växel ändå. Hon hade trott att min 50-öringen var en enkrona, för den var silvrig, och silvriga 50-öringar hade tagits ur bruk, tillsammans med de gamla tjugorna. Istället för att få en aktuell 50-öring blev jag alltså tvungen att ge henne en enkrona i utbyte mot en aktuell och en förlegad 50-öring.

= "Skrattar som en rolig kinesisk kommunistledare"

scado: Jag vill inte flytta till Kina; man kan ju inte flytta från ett kommunistland till ett sämre kommunistland
- Men Kina är ju mindre kommunistiskt än Sverige..
scado: Ja, ett SÄMRE kommunistland