WTF?
Idag vaknade jag till så hemska nyheter att jag för första gången kommenterade en aktuell händelse i ett statusmeddelande på Facebook. Jag vet inte hur socialt accepterat det är att tänka vid sådana här händelser (någon som vet som kan förklara?), så jag lägger mina funderingar kring saken här istället.
* Hittills har 84 personer bekräftats döda på Utöya. Det är mer än dubbelt så många som vid värsta skolmassakern på Wikipedias lista - Virginia Tech, 32 döda - som också verkar inneha USA-rekordet för flest ihjälskjutna av en enda person. EnligtWikipedia Wikipedia är världsrekordet för antal dödade i liknande dåd max 52 56.
Sedan är frågan hur många på Utöya som blev ihjälskjutna, och hur många som drunknade när de försökte fly ön genom att simma (inte för att det är bättre att drunkna än att bli skjuten...). Dödspanik bland över 500 ungdomar på en liten ö kan nog orsaka rätt många drunkningsfall.
* Man kunde tidigt ana en koppling mellan de två händelserna, ty medan skotten ännu föll hade det redan kommit rapporter om att skytten, utklädd till polis, hade skaffat sig båttransport till ön genom att uppge att det var en rutinkontroll i samband med bombningarna. Är det rimligt att skytten inte kände till bomben i förväg, och improviserade fram denna ursäkt? Om det nu var skytten som låg bakom bomben, var det då bara en avledningsmanöver för att kunna skjuta så många som möjligt på ön?
* Inledningsvis tog en terroristorganisation på sig ansvaret för dådet, men förhoppningsvis är inga muslimer inblandade i detta - vi har nog med främlingsfientlighet i Sverige som det är.
Dock kanske skadan redan är skedd, på grund av spekulationerna under de få timmarna mellan att bomben exploderade och att det blev känt att skytten var etnisk norrman. Jag kan tänkta mig att följande kan hända i folks huvuden:
0. *Har en hypotes A, tillsammans med lösa indicier B*
1. "Oj, nya indicium C stämmer överens med indicierna B och stödjer hypotes A!"
2. *Uppgraderar stolt B och C till bevis och A till teori*
3. "Oj, det visade sig att jag fullständigt misstolkat C."
4. *Kastar ut C, men bevisen B är nu så övertygande att de räcker för teori A*
...och plötsligt så har en händelse med en främlingsfientlig norsk bombman stärkt teorin att islamistisk terrorism är på upptåg i Norden.
* Är det rätt eller fel att publicera den misstänkta skyttens namn i detta fall? Finns det någon annan anledning än att stilla allmänhetens nyfikenhet och kväsa spekulationerna om att "det var en invandrare eller jude som gjorde det och tidningarna ljuger om att han var etniskt norsk för att de är så politiskt korrekta/korrupta"?
* Hittills har 84 personer bekräftats döda på Utöya. Det är mer än dubbelt så många som vid värsta skolmassakern på Wikipedias lista - Virginia Tech, 32 döda - som också verkar inneha USA-rekordet för flest ihjälskjutna av en enda person. Enligt
Sedan är frågan hur många på Utöya som blev ihjälskjutna, och hur många som drunknade när de försökte fly ön genom att simma (inte för att det är bättre att drunkna än att bli skjuten...). Dödspanik bland över 500 ungdomar på en liten ö kan nog orsaka rätt många drunkningsfall.
* Man kunde tidigt ana en koppling mellan de två händelserna, ty medan skotten ännu föll hade det redan kommit rapporter om att skytten, utklädd till polis, hade skaffat sig båttransport till ön genom att uppge att det var en rutinkontroll i samband med bombningarna. Är det rimligt att skytten inte kände till bomben i förväg, och improviserade fram denna ursäkt? Om det nu var skytten som låg bakom bomben, var det då bara en avledningsmanöver för att kunna skjuta så många som möjligt på ön?
* Inledningsvis tog en terroristorganisation på sig ansvaret för dådet, men förhoppningsvis är inga muslimer inblandade i detta - vi har nog med främlingsfientlighet i Sverige som det är.
Dock kanske skadan redan är skedd, på grund av spekulationerna under de få timmarna mellan att bomben exploderade och att det blev känt att skytten var etnisk norrman. Jag kan tänkta mig att följande kan hända i folks huvuden:
0. *Har en hypotes A, tillsammans med lösa indicier B*
1. "Oj, nya indicium C stämmer överens med indicierna B och stödjer hypotes A!"
2. *Uppgraderar stolt B och C till bevis och A till teori*
3. "Oj, det visade sig att jag fullständigt misstolkat C."
4. *Kastar ut C, men bevisen B är nu så övertygande att de räcker för teori A*
...och plötsligt så har en händelse med en främlingsfientlig norsk bombman stärkt teorin att islamistisk terrorism är på upptåg i Norden.
* Är det rätt eller fel att publicera den misstänkta skyttens namn i detta fall? Finns det någon annan anledning än att stilla allmänhetens nyfikenhet och kväsa spekulationerna om att "det var en invandrare eller jude som gjorde det och tidningarna ljuger om att han var etniskt norsk för att de är så politiskt korrekta/korrupta"?
Uthängning
Jag har lagt märke till att man (i väldigt viss mån) kan gissa vilket land en nyhet i Aftonbladet kommer ifrån, baserat på vilken information man får om gärningsmannen.
Är nyheten svensk, får man veta gärningsmannens ålder och kön, men inget mer. Man kan inte förvänta sig att få reda på ett namn förutom ifall det är en kändis eller brottet är riktigt hemskt.
I Belgien verkar det som att man lämnar ut förnamn samt efternamnets initial (exempelvis "Kim D") till en början, och senare kommer eventuellt resten av namnet.
Den brittiska lokaltidningen som jag läser verkar dock ha en förkärlek för att publicera fulla namn på brottslingar (i vissa fall även innan dom har fallit) samt olycksoffer. Exempelvis hängdes idag en Trinity-student ut som pedofil. (För övrigt känner jag igen namnet från övningsrumsbokningslistorna som användes för två år sedan, innan nyckellåsen byttes ut mot kortlås.)
Tidningen brukar också publicera juryns (eller snarare domarens) motivation, ofta skriven med svaranden som andraperson, till exempel (orelaterat fall): "You seized an opportunity at the recreation ground in Sawston to sexually touch this young girl. [...] It was aggravated by the fact that she was a particularly vulnerable person to such attentions and it has caused her great distress in a young life that needed comfort and security. [...] This is not the first time you have behaved like this towards other young girls. [...] There is a pattern of behaviour in your case that is initially caused by consumption of alcohol which results in either violent and destructive or inappropriate sexual behaviour to others."
Är nyheten svensk, får man veta gärningsmannens ålder och kön, men inget mer. Man kan inte förvänta sig att få reda på ett namn förutom ifall det är en kändis eller brottet är riktigt hemskt.
I Belgien verkar det som att man lämnar ut förnamn samt efternamnets initial (exempelvis "Kim D") till en början, och senare kommer eventuellt resten av namnet.
Den brittiska lokaltidningen som jag läser verkar dock ha en förkärlek för att publicera fulla namn på brottslingar (i vissa fall även innan dom har fallit) samt olycksoffer. Exempelvis hängdes idag en Trinity-student ut som pedofil. (För övrigt känner jag igen namnet från övningsrumsbokningslistorna som användes för två år sedan, innan nyckellåsen byttes ut mot kortlås.)
Tidningen brukar också publicera juryns (eller snarare domarens) motivation, ofta skriven med svaranden som andraperson, till exempel (orelaterat fall): "You seized an opportunity at the recreation ground in Sawston to sexually touch this young girl. [...] It was aggravated by the fact that she was a particularly vulnerable person to such attentions and it has caused her great distress in a young life that needed comfort and security. [...] This is not the first time you have behaved like this towards other young girls. [...] There is a pattern of behaviour in your case that is initially caused by consumption of alcohol which results in either violent and destructive or inappropriate sexual behaviour to others."
The Adjustment Bureau
Idag bjöd CU Graduate Mathematics Society in till pizza- och filmkväll på CMS. Pizzan, hitkörd från Domino's, var mycket god, och filmen, The Adjustment Bureau, var också sevärd och tankeväckande, om än något klyschig. Nu sitter jag på mitt kontor och bloggar, för jag tänkte att det är lika bra jag lämnar datorn här över natten istället för att släpa den fram och tillbaka till rummet bara för några timmars användning.
Filmen leker med tanken att "ödet" finns och upprätthålls av övernaturliga varelser i mänsklig skepnad. Varelserna använder sina krafter till att guida mänskligheten rätt enligt en "grand plan" - människan är annars för impulsiv för sitt eget bästa, och de två gånger vi har fått försöka styra världen utan deras inblandning resulterade i "the Dark Ages" och diverse händelser i början och mitten på 1900-talet.
Utifrån detta är det inte så svårt att lista ut vad filmen handlar om och hur den slutar, markera för att se: Huvudpersonerna i filmen är ett kärlekspar som inte är ämnade att vara tillsammans (den ena, en politiker, har ett mycket viktigare öde, if you catch my drift), men de kämpar emot ödet, och det slutar med att varelserna blir så rörda att de skriver om "the plan" för deras skull.
Sensmoralen är förstås att man ska ta ödet i sina egna händer och kämpa för det man tror på.
Filmen leker med tanken att "ödet" finns och upprätthålls av övernaturliga varelser i mänsklig skepnad. Varelserna använder sina krafter till att guida mänskligheten rätt enligt en "grand plan" - människan är annars för impulsiv för sitt eget bästa, och de två gånger vi har fått försöka styra världen utan deras inblandning resulterade i "the Dark Ages" och diverse händelser i början och mitten på 1900-talet.
Utifrån detta är det inte så svårt att lista ut vad filmen handlar om och hur den slutar, markera för att se: Huvudpersonerna i filmen är ett kärlekspar som inte är ämnade att vara tillsammans (den ena, en politiker, har ett mycket viktigare öde, if you catch my drift), men de kämpar emot ödet, och det slutar med att varelserna blir så rörda att de skriver om "the plan" för deras skull.
Sensmoralen är förstås att man ska ta ödet i sina egna händer och kämpa för det man tror på.
Raven
(Varning för tråkigt inlägg.)
När jag anlände Cambridge för tre år sedan fick jag ett användarnamn (kallat CRSid, Common Registration Service identifier) kopplat till konton på tre olika system:
Hermes: E-post (som jag för övrigt vidarebefordrar till GMail)
PWF (Public Workstation Facility): Inloggning på datorsalsdatorer
Raven: webb-autentisering, ungefär som OpenID
Vilken hemsida som helst får använda Raven - ett exempel är när en person lade upp fotografier av resultatlistorna som sätts upp utanför senathuset. Då begränsade han sidan så att endast folk med Raven-konto (eller som sitter på datorer i cam.ac.uk-domänen) kunde se den. (Man kan ha åsikter om huruvida resultatlistorna ska publiceras överhuvudtaget, men givet att resultaten publicerats offentligt där vem som helst i staden kan se dem anser jag att han gör rätt i att lägga upp dem på en begränsad sida så att även de studenter som åkt hem över sommaren får se dem.)
Raven används även som inloggning till CamSIS (Cambridge Student Information System), där man får reda på sina provresultat. (För övrigt måste man logga in på Raven två gånger när man använder CamSIS utifrån - en gång för att visa att man är medlem av universitetet så att man får tillgång till inloggningssidan, och en gång för att logga in och komma åt ens personliga information.)
För några dagar sedan fick jag lära mig att det finns ett stort "säkerhetshål" i Raven: Jag loggade in på CamSIS på en kompis dator för att se mitt provresultat, och efter att jag loggat ut visade han hur han hade tillgång till min e-post.
Anledningen är att man när man loggar in på en sida via Raven dels loggar in på sidan, och dels loggar in på Raven. När man sedan loggar ut från sidan är man fortfarande inloggad på Raven. Om man sedan öppnar Hermes och väljer att logga in via Raven istället för med sitt Hermes-lösenord (så varför finns Hermes-lösenordet överhuvudtaget?) så behöver man inte ange sitt Raven-lösenord igen utan man får tillgång till e-posten direkt.
Jag tror att standard-inställningen på Raven är att man förblir inloggad som beskrivet ovan, men när man är Raven-inloggad och en ny okänd sida kräver Raven-autentisering så måste man klicka för att godkänna innan ens privata information skickas iväg. Detta skyddar mot onda hemsidor, men inte mot onda datoranvändare. Nu har jag ställt in så att jag aldrig blir riktigt inloggad in på Raven, utan endast på sidan som jag vill autentisera mig mot.
När jag anlände Cambridge för tre år sedan fick jag ett användarnamn (kallat CRSid, Common Registration Service identifier) kopplat till konton på tre olika system:
Hermes: E-post (som jag för övrigt vidarebefordrar till GMail)
PWF (Public Workstation Facility): Inloggning på datorsalsdatorer
Raven: webb-autentisering, ungefär som OpenID
Vilken hemsida som helst får använda Raven - ett exempel är när en person lade upp fotografier av resultatlistorna som sätts upp utanför senathuset. Då begränsade han sidan så att endast folk med Raven-konto (eller som sitter på datorer i cam.ac.uk-domänen) kunde se den. (Man kan ha åsikter om huruvida resultatlistorna ska publiceras överhuvudtaget, men givet att resultaten publicerats offentligt där vem som helst i staden kan se dem anser jag att han gör rätt i att lägga upp dem på en begränsad sida så att även de studenter som åkt hem över sommaren får se dem.)
Raven används även som inloggning till CamSIS (Cambridge Student Information System), där man får reda på sina provresultat. (För övrigt måste man logga in på Raven två gånger när man använder CamSIS utifrån - en gång för att visa att man är medlem av universitetet så att man får tillgång till inloggningssidan, och en gång för att logga in och komma åt ens personliga information.)
För några dagar sedan fick jag lära mig att det finns ett stort "säkerhetshål" i Raven: Jag loggade in på CamSIS på en kompis dator för att se mitt provresultat, och efter att jag loggat ut visade han hur han hade tillgång till min e-post.
Anledningen är att man när man loggar in på en sida via Raven dels loggar in på sidan, och dels loggar in på Raven. När man sedan loggar ut från sidan är man fortfarande inloggad på Raven. Om man sedan öppnar Hermes och väljer att logga in via Raven istället för med sitt Hermes-lösenord (så varför finns Hermes-lösenordet överhuvudtaget?) så behöver man inte ange sitt Raven-lösenord igen utan man får tillgång till e-posten direkt.
Jag tror att standard-inställningen på Raven är att man förblir inloggad som beskrivet ovan, men när man är Raven-inloggad och en ny okänd sida kräver Raven-autentisering så måste man klicka för att godkänna innan ens privata information skickas iväg. Detta skyddar mot onda hemsidor, men inte mot onda datoranvändare. Nu har jag ställt in så att jag aldrig blir riktigt inloggad in på Raven, utan endast på sidan som jag vill autentisera mig mot.
Återvinning och Friends of the Earth
(Detta inlägg blev långt, så de mer intressanta bitarna är fetstilade.)
I UK och Frankrike (och antagligen också US) verkar det som att man slänger allt återvinnbart material i samma soptunna, och sedan samlas det in och sorteras centralt. (Här är en lista på vad som återvinns i Cambridge.)
För mig är detta förstås främmande - dels för att man inte sorterar själv och dels för att det åker runt en extra återvinningssopbil och samlar in det återvinnbara istället för att man åker och lämnar det själv vid affären där man handlar (fast på vissa Sainsbury's-produkter står det exempelvis att plasten kan återvinnas i större Sainsbury's-butiker).
I mina efterforskningar inför detta inlägg stötte jag på en Friends of the Earth-rapport som ifrågasätter det brittiska återvinningssystemet. Dock handlar det inte om huruvida man ska sortera själv och köra sitt eget skräp till återvinninsstationen, utan ifall sopgubbarna ska sortera skräpet centralt eller på plats där de hämtar upp det.
Rapporten kommer fram till att det senare alternativet är bättre, dels för att olika material inte blandas samman på samma sätt som när man slänger allt i en enda kompakteringssopbil, och dels för att sopgubbarna kan ge direkt feedback genom att lämna kvar sådant som inte kan återvinnas tillsammans med en förklarande lapp. Detta sistnämnda verkar vara en mycket bra idé för att optimera återvinningen, och det kanske är värt att köra runt en extra sopbil för det.
Jag var från början positivt inställd till rapporten, men detta förändrades snabbt när jag kom till tredje sidan. Mina känslor beskrivs bäst i en ragecomic:
Visserligen var rubriken för kapitlet "Why is source separation better than commingling?" men är det för mycket begärt av en rapport med titeln "Recycling collections – source separated or commingled?" att man iallafall ska få höra potentiella nackdelar till den föreslagna lösningen? Det faktum att rapporten saknar denna grundläggande objektivitet även i en så okontroversiell fråga som var sopsorteringen ska ske får mig att undra om det helt enkelt är så att Friends of the Earths rapportskribenter inte bryr sig om att presentera fakta objektivt, och att deras medlemmar inte bryr sig om att få tänka själva.
Ett motargument nämns faktiskt i förbigående: "(Although) higher tonnages are collected per shift in commingled systems", men jag är inte riktigt nöjd med deras försvar mot detta: "the compactor vehicles used have [higher cost], higher mileage to more remote MRFs, and there are higher costs associated with separating the materials at the MRF."
Jag håller med om att det kan kosta mer energi att transportera det blandade skräpet till en central sorteringsstation (Materials Recycling Facility) först, förutsatt att man annars hade kört det direkt till en lokal återvinningsindustri, men det låter ganska otroligt att det skulle finnas exempelvis en massa lokala aluminiumåtervinnare.
Resten av argumentet låter ännu mer skumt: I första delen verkar det som att de argumenterar för att kompakteringssopbilar drar mer energi än sopbilar med separata behållare utan kompaktering. Då sortering (oftast) inte påverkar hur effektivt man kan transportera något måste detta innebära att det är mer energisnålt att köra flera rundor med okompakterat skräp än att köra färre rundor med kompaktering. Detta är alltså ett argument mot kompaktering, inte mot central sortering. Om det stämmer bör man alltså sluta kompaktera skräpet även om man fortsätter sortera det centralt, och då försvinner också merkostnaderna med att få isär skräpet igen efter kompakteringen, som nämns i sista biten.
I UK och Frankrike (och antagligen också US) verkar det som att man slänger allt återvinnbart material i samma soptunna, och sedan samlas det in och sorteras centralt. (Här är en lista på vad som återvinns i Cambridge.)
För mig är detta förstås främmande - dels för att man inte sorterar själv och dels för att det åker runt en extra återvinningssopbil och samlar in det återvinnbara istället för att man åker och lämnar det själv vid affären där man handlar (fast på vissa Sainsbury's-produkter står det exempelvis att plasten kan återvinnas i större Sainsbury's-butiker).
I mina efterforskningar inför detta inlägg stötte jag på en Friends of the Earth-rapport som ifrågasätter det brittiska återvinningssystemet. Dock handlar det inte om huruvida man ska sortera själv och köra sitt eget skräp till återvinninsstationen, utan ifall sopgubbarna ska sortera skräpet centralt eller på plats där de hämtar upp det.
Rapporten kommer fram till att det senare alternativet är bättre, dels för att olika material inte blandas samman på samma sätt som när man slänger allt i en enda kompakteringssopbil, och dels för att sopgubbarna kan ge direkt feedback genom att lämna kvar sådant som inte kan återvinnas tillsammans med en förklarande lapp. Detta sistnämnda verkar vara en mycket bra idé för att optimera återvinningen, och det kanske är värt att köra runt en extra sopbil för det.
Jag var från början positivt inställd till rapporten, men detta förändrades snabbt när jag kom till tredje sidan. Mina känslor beskrivs bäst i en ragecomic:
Visserligen var rubriken för kapitlet "Why is source separation better than commingling?" men är det för mycket begärt av en rapport med titeln "Recycling collections – source separated or commingled?" att man iallafall ska få höra potentiella nackdelar till den föreslagna lösningen? Det faktum att rapporten saknar denna grundläggande objektivitet även i en så okontroversiell fråga som var sopsorteringen ska ske får mig att undra om det helt enkelt är så att Friends of the Earths rapportskribenter inte bryr sig om att presentera fakta objektivt, och att deras medlemmar inte bryr sig om att få tänka själva.
Ett motargument nämns faktiskt i förbigående: "(Although) higher tonnages are collected per shift in commingled systems", men jag är inte riktigt nöjd med deras försvar mot detta: "the compactor vehicles used have [higher cost], higher mileage to more remote MRFs, and there are higher costs associated with separating the materials at the MRF."
Jag håller med om att det kan kosta mer energi att transportera det blandade skräpet till en central sorteringsstation (Materials Recycling Facility) först, förutsatt att man annars hade kört det direkt till en lokal återvinningsindustri, men det låter ganska otroligt att det skulle finnas exempelvis en massa lokala aluminiumåtervinnare.
Resten av argumentet låter ännu mer skumt: I första delen verkar det som att de argumenterar för att kompakteringssopbilar drar mer energi än sopbilar med separata behållare utan kompaktering. Då sortering (oftast) inte påverkar hur effektivt man kan transportera något måste detta innebära att det är mer energisnålt att köra flera rundor med okompakterat skräp än att köra färre rundor med kompaktering. Detta är alltså ett argument mot kompaktering, inte mot central sortering. Om det stämmer bör man alltså sluta kompaktera skräpet även om man fortsätter sortera det centralt, och då försvinner också merkostnaderna med att få isär skräpet igen efter kompakteringen, som nämns i sista biten.
Plastpåse
På Sainsbury's är det gratis att ta plastpåsar (som består till 50% av återvunnet material), men de är av så dålig kvalitet att juicekartongens hörn börjar sticka ut ur påsen innan man har kommit halvvägs hem.
Man kan också välja att köpa en stabilare påse för £0.10, dvs ca 1 kr, som beskriver sig själv som följer: "I'm a REUSEABAG. I'm 100% recycled plastic and when I'm completely worn out, you can take me back to Sainsbury's and swap me for a shiny new one - for free!"
Denna påse har ungefär samma kvalitet och pris som våra vanliga ICA-påsar i Sverige, men betraktas alltså här som en återanvändningsvara medan ICA-påsen (för de flesta) är en engångsvara. Detta innebär dock inte att alla svenskar skulle börja återanvända ICA-kassarna ifall man marknadsförde dem som återanvändbara - den främsta anledningen till att denna påse återanvänds är antagligen att de som inte är ute efter att återanvända sin plastpåse väljer att ta gratispåsen istället.
För att ytterligare uppmuntra påsåteranvändning ger Sainsbury's ut en nectar point, värd £0.005 eller ca 5 öre, per återanvänd påse (oavsett typ). Detta leder förstås till frågan hur många poäng man ger till kunden som tar med sig en påse per vara, och vid automatkassorna har man nyligen tvingats sätta upp arga lappar som talar om för kunderna att deras beteende övervakas och att det är stöld att ljuga om antalet återanvända påsar.
Man kan också välja att köpa en stabilare påse för £0.10, dvs ca 1 kr, som beskriver sig själv som följer: "I'm a REUSEABAG. I'm 100% recycled plastic and when I'm completely worn out, you can take me back to Sainsbury's and swap me for a shiny new one - for free!"
Denna påse har ungefär samma kvalitet och pris som våra vanliga ICA-påsar i Sverige, men betraktas alltså här som en återanvändningsvara medan ICA-påsen (för de flesta) är en engångsvara. Detta innebär dock inte att alla svenskar skulle börja återanvända ICA-kassarna ifall man marknadsförde dem som återanvändbara - den främsta anledningen till att denna påse återanvänds är antagligen att de som inte är ute efter att återanvända sin plastpåse väljer att ta gratispåsen istället.
För att ytterligare uppmuntra påsåteranvändning ger Sainsbury's ut en nectar point, värd £0.005 eller ca 5 öre, per återanvänd påse (oavsett typ). Detta leder förstås till frågan hur många poäng man ger till kunden som tar med sig en påse per vara, och vid automatkassorna har man nyligen tvingats sätta upp arga lappar som talar om för kunderna att deras beteende övervakas och att det är stöld att ljuga om antalet återanvända påsar.
Bacon
Igår köpte jag bacon, två paket à 300g. Ordinarie pris är £2.48 per paket, men man fick två paket för £4, och som vanligt på Sainsbury's var rabatten förtryckt på förpackningarna (trots att den inte är permanent).
Till skillnad från i Sverige kan man välja mellan röd och blå bacon, fast färgerna indikerar inte fetthalt utan huruvida köttet är rökt eller icke-rökt. Dock fanns det precis som i Sverige ingen indikation på förpackningarna överhuvudtaget om huruvida köttet var säkert att äta direkt ur förpackningen utan extra tillagning.
Enligt internet är det okej, under förutsättning att köttet verkligen blivit rimmat och rökt på rätt sätt, men det finns inga garantier för att så är fallet och till skillnad från liknande produkter som är menade att ätas "råa" genomgår baconet inte tester för att garantera att det är säkert.
Brittiska Food Standards Agency verkar tycka att bacon, korv och ägg är osäkert. Det stod till och med på insidan av en äggkartong att intag av råa ägg inte rekommenderades av FSA. Ingen sådan text finns dock på baconförpackningarna, kanske för att det anses uppenbart att man inte ska äta rå bacon?
Jag provade att steka två skivor bacon till frukost, men eftersom brittiska skivor är tjockare än svenska blev de - precis som baconet i Hall - inte knapriga.
Igår åt jag bacon- och fläskköttbullar från (ej ur) en konservburk. Den medföljande tomatsåsen var konstigt kryddad, så det var inte jättegott. Dock kokade jag lite grönsaker (från en vanlig fryst grönsaksmix-påse) att ha till, och det tyckte jag var jättegott :s
Efter resterna till lunch idag har jag fyra måltider av stekt ris, bacon och grönsaksmix att se fram emot.
Till skillnad från i Sverige kan man välja mellan röd och blå bacon, fast färgerna indikerar inte fetthalt utan huruvida köttet är rökt eller icke-rökt. Dock fanns det precis som i Sverige ingen indikation på förpackningarna överhuvudtaget om huruvida köttet var säkert att äta direkt ur förpackningen utan extra tillagning.
Enligt internet är det okej, under förutsättning att köttet verkligen blivit rimmat och rökt på rätt sätt, men det finns inga garantier för att så är fallet och till skillnad från liknande produkter som är menade att ätas "råa" genomgår baconet inte tester för att garantera att det är säkert.
Brittiska Food Standards Agency verkar tycka att bacon, korv och ägg är osäkert. Det stod till och med på insidan av en äggkartong att intag av råa ägg inte rekommenderades av FSA. Ingen sådan text finns dock på baconförpackningarna, kanske för att det anses uppenbart att man inte ska äta rå bacon?
Jag provade att steka två skivor bacon till frukost, men eftersom brittiska skivor är tjockare än svenska blev de - precis som baconet i Hall - inte knapriga.
Igår åt jag bacon- och fläskköttbullar från (ej ur) en konservburk. Den medföljande tomatsåsen var konstigt kryddad, så det var inte jättegott. Dock kokade jag lite grönsaker (från en vanlig fryst grönsaksmix-påse) att ha till, och det tyckte jag var jättegott :s
Efter resterna till lunch idag har jag fyra måltider av stekt ris, bacon och grönsaksmix att se fram emot.
5.8 mikrohertz
* Nu har jag börjat komma in i en rutin där jag lagar två portioner mat varje kväll och äter upp en till middag och en till nästkommande lunch. Eftersom de flesta råvaror kommer i kvanta lämpliga för fyra portioner samt har kort datum brukar det bli att jag tillagar samma sak två dagar i rad. En fördel med detta är att jag kan komma ihåg mina misstag från första kvällen till andra.
* Igår kokade jag ris i kastrull för nästan första gången - hemma använder vi alltid riskokare. Jag följde instruktionerna på påsen, som skiljde sig från kinesmetoden på två ställen: 1. Riset skulle sköljas i en sil och inte direkt i kastrullen. (Detta var jag dock beredd på efter att ha bevittnat riskokning hos en kompis för uppemot 10 år sedan, iirc.) 2. Istället för att mäta upp korrekt vattenmängd och ställa tiden så att precis allt överflödigt vatten kokar bort, skulle riset köras genom silen även efter kokningen. (Detta hade jag inte sett förr.)
* Eftersom jag än så länge undvikit kött av hygien-, smak-, och lathetsskäl blir min diet ganska proteinfattig, men detta kompenseras i viss mån av att jag ofta steker ägg till frukost. Inför den första frukosten hade jag köpt in soja men inte salt (soja smakar också salt, och jag hade mycket att bära), och därmed tänkte jag prova att soja äggen istället för att salta dem.
En anledning till att jag ville testa detta var att jag genomgick en väldigt traumatiserande upplevelse som barn när vi bilsemestrade med mina farföräldrar i Norge: Farmor hällde soja på mitt stekta ägg (för kineser gör tydligen så), och hon gjorde det så snabbt att jag inte hann säga ifrån trots att det skedde mitt framför näsan på mig, så jag brast ut i gråt istället. Sedan dess (och innan dess också för den delen) har jag aldrig ätit ägg med soja.
Nu, många år senare, kan jag konstatera att ägg med soja är godare än ägg utan soja, men inte lika gott som ägg med salt. Var ägg med både soja och salt placerar sig på skalan har jag ännu inte hunnit undersöka.
* För några dagar sedan upptäckte jag att kökssvampen innehöll flera små bruna prickar, och senare upptäckte jag även samma prickar på diskbänken och ytorna runt omkring. Av erfarenhet befarade jag det värsta - mögel - men kom efter lite spejande fram till att det bara var den nyinflyttade italienarens kaffepulver.
För övrigt är italienaren en PhD-student som ska spendera två månader här för att biblioteken i Italien har sommarstängt.
* Igår kokade jag ris i kastrull för nästan första gången - hemma använder vi alltid riskokare. Jag följde instruktionerna på påsen, som skiljde sig från kinesmetoden på två ställen: 1. Riset skulle sköljas i en sil och inte direkt i kastrullen. (Detta var jag dock beredd på efter att ha bevittnat riskokning hos en kompis för uppemot 10 år sedan, iirc.) 2. Istället för att mäta upp korrekt vattenmängd och ställa tiden så att precis allt överflödigt vatten kokar bort, skulle riset köras genom silen även efter kokningen. (Detta hade jag inte sett förr.)
* Eftersom jag än så länge undvikit kött av hygien-, smak-, och lathetsskäl blir min diet ganska proteinfattig, men detta kompenseras i viss mån av att jag ofta steker ägg till frukost. Inför den första frukosten hade jag köpt in soja men inte salt (soja smakar också salt, och jag hade mycket att bära), och därmed tänkte jag prova att soja äggen istället för att salta dem.
En anledning till att jag ville testa detta var att jag genomgick en väldigt traumatiserande upplevelse som barn när vi bilsemestrade med mina farföräldrar i Norge: Farmor hällde soja på mitt stekta ägg (för kineser gör tydligen så), och hon gjorde det så snabbt att jag inte hann säga ifrån trots att det skedde mitt framför näsan på mig, så jag brast ut i gråt istället. Sedan dess (och innan dess också för den delen) har jag aldrig ätit ägg med soja.
Nu, många år senare, kan jag konstatera att ägg med soja är godare än ägg utan soja, men inte lika gott som ägg med salt. Var ägg med både soja och salt placerar sig på skalan har jag ännu inte hunnit undersöka.
* För några dagar sedan upptäckte jag att kökssvampen innehöll flera små bruna prickar, och senare upptäckte jag även samma prickar på diskbänken och ytorna runt omkring. Av erfarenhet befarade jag det värsta - mögel - men kom efter lite spejande fram till att det bara var den nyinflyttade italienarens kaffepulver.
För övrigt är italienaren en PhD-student som ska spendera två månader här för att biblioteken i Italien har sommarstängt.
Chinese Dance
Just nu lyssnar jag på "The Year" på Spotify, och en snutt i tredje februari (nummer 34, Tjajkovskijs "Chinese Dance") lät väldigt bekant utan att jag kunde sätta fingret på varifrån jag kände igen den.
Jag fann ett klipp på youtube (den bekanta snutten är 0:07-0:11), och Ctrl+F på "this is" bland kommenterarne gav, efter några missar, detta svar. Är det mer pinsamt att jag kände igen det, eller att jag inte kunde identifiera det?
Jag fann ett klipp på youtube (den bekanta snutten är 0:07-0:11), och Ctrl+F på "this is" bland kommenterarne gav, efter några missar, detta svar. Är det mer pinsamt att jag kände igen det, eller att jag inte kunde identifiera det?
Svensk bloggare tvingas lämna Kina
Artikel på DN.
Det är ganska dumdristigt att uppmana till en flashmobb för yttrandefrihet i Kina, men hatten av för Sven Englund ändå. Dels för detta, och dels för att han skriver på kinesiska, vilket jag aldrig skulle orka - jag orkar inte ens läsa mer än enstaka meningar av det han skrivit. (Beskrivning av konsekvenserna, uppviglingen (kinesiska)).
Det är ganska dumdristigt att uppmana till en flashmobb för yttrandefrihet i Kina, men hatten av för Sven Englund ändå. Dels för detta, och dels för att han skriver på kinesiska, vilket jag aldrig skulle orka - jag orkar inte ens läsa mer än enstaka meningar av det han skrivit. (Beskrivning av konsekvenserna, uppviglingen (kinesiska)).
Miscellany
Jag RSS-prenumererar på Futility Closet, som ibland (men inte särskilt ofta) tar upp intressanta saker, och nyligen läste jag något som fick mig att via google så småningom stöta på J.E. Littlewoods "A Mathematician's Miscellany".
Denna bok innehåller många sidor av tung matematik som jag hoppade över, men resten var antingen intressant eller roande och väl värt mödan att (skum)läsa (om ens intressen liknar mina).
Denna bok innehåller många sidor av tung matematik som jag hoppade över, men resten var antingen intressant eller roande och väl värt mödan att (skum)läsa (om ens intressen liknar mina).
EDL
Igår fick vi ett e-postmeddelande om att säkerheten kring college skulle höjas idag, eftersom English Defence League skulle hålla en demonstration på eftermiddagen, medan Trade Union Council och Fight Against Fascism skulle hålla en motdemonstration både för- och eftermiddag. (Nyhetsrapportering här.)
Jag märkte av detta i morse, när en polishelikopter landade på St John's Playing Fields, ett hundratal meter från mitt rum. Den kom även tillbaks en till gång eftermiddagen - antagligen tankar den eller gör dylika saker här.
För övrigt är helikoptern en NOTAR, vilket betyder att den inte har någon stjärtrotor och därmed inte riktigt ger ifrån sig det karakteristiska helikopterljudet[citation needed]. På avstånd låter den som ett vanligt litet propellerplan, och nu när jag tänker efter har jag hört helikoptern lite då och då de senaste månaderna, men felaktigt identifierat den som ett flygplan varje gång.
En annan indikation på att det var oroligheter på stan var att alla offentliga papperskorgar var igenplastade av säkerhetsskäl, och att det var en massa poliser på gatorna förstås.
Jag märkte av detta i morse, när en polishelikopter landade på St John's Playing Fields, ett hundratal meter från mitt rum. Den kom även tillbaks en till gång eftermiddagen - antagligen tankar den eller gör dylika saker här.
För övrigt är helikoptern en NOTAR, vilket betyder att den inte har någon stjärtrotor och därmed inte riktigt ger ifrån sig det karakteristiska helikopterljudet[citation needed]. På avstånd låter den som ett vanligt litet propellerplan, och nu när jag tänker efter har jag hört helikoptern lite då och då de senaste månaderna, men felaktigt identifierat den som ett flygplan varje gång.
En annan indikation på att det var oroligheter på stan var att alla offentliga papperskorgar var igenplastade av säkerhetsskäl, och att det var en massa poliser på gatorna förstås.
Mästerkock
Nu har jag lagat middag och lunch till mig själv ungefär varannan dag i en vecka, och än är jag vid liv. Jag har investerat ca £40 på köksredskap och £10 på långlivade produkter såsom kryddor och mjöl, och så har jag spenderat £20 på mat hittills (varav en stor del nu står i skafferiet och kylen).
En sak jag har noterat är att britterna är väldigt petiga med datummärkning. Nästan allting (bl.a. svamp, isbergssallad, tomater, gurka) säljs inplastat och med ett "display until"- samt ett "use by"- eller "best before"-datum (ibland finns ostämplade lösviktsalternativ). De angivna hållberhetstiderna är ofta korta (bara några dagar), men tyvärr ändå korrekta.
För övrigt tycker icke-svenskar att det är roligt att vi har ett TV-program som heter "Masterkock". Först idag, efter efterforskningar, har jag dock insett att engelskans "cook" på svenska med lite vilja är ekvivalent med svenskans "kock" på engelska.
En sak jag har noterat är att britterna är väldigt petiga med datummärkning. Nästan allting (bl.a. svamp, isbergssallad, tomater, gurka) säljs inplastat och med ett "display until"- samt ett "use by"- eller "best before"-datum (ibland finns ostämplade lösviktsalternativ). De angivna hållberhetstiderna är ofta korta (bara några dagar), men tyvärr ändå korrekta.
För övrigt tycker icke-svenskar att det är roligt att vi har ett TV-program som heter "Masterkock". Först idag, efter efterforskningar, har jag dock insett att engelskans "cook" på svenska med lite vilja är ekvivalent med svenskans "kock" på engelska.
Forever alone
Nu har den sista av mina vänner lämnat Cambridge, de flesta för gott, så nu är jag alldeles ensam (bortsett från de andra som också har sommarprojekt, eller som stannar kvar av andra anledningar).
Denna eftermiddag spenderade jag två timmar i övningsrummen och testade alla instrumenten: 6 pianon, en elektrisk orgel, en cembalo och en synth.
Sedan gick jag till Sainsbury's och köpte köksattiraljer, så att jag för första gången på tre år här kommer kunna laga något mer avancerat än snabbnudlar, färdigtortellini eller färdigpizza de dagar då Hall är stängd för middag nästa vecka. (Det kommer bli pasta med sås :p)
Flera skyltar på Sainsbury's informerade om att man för att köpa kökskniv skulle vara beredd att visa legitimation ifall man är under 25. Ingen av skyltarna informerade dock om vilken ålder denna legitimationsuppvisning skulle styrka att man hade, så jag frågade ett affärsbiträde som gissade på 18. Kassabiträdet bad inte om leg, men på kvittot stod det "THINK 25 Cashier Confirmed Over 18".
Denna eftermiddag spenderade jag två timmar i övningsrummen och testade alla instrumenten: 6 pianon, en elektrisk orgel, en cembalo och en synth.
Sedan gick jag till Sainsbury's och köpte köksattiraljer, så att jag för första gången på tre år här kommer kunna laga något mer avancerat än snabbnudlar, färdigtortellini eller färdigpizza de dagar då Hall är stängd för middag nästa vecka. (Det kommer bli pasta med sås :p)
Flera skyltar på Sainsbury's informerade om att man för att köpa kökskniv skulle vara beredd att visa legitimation ifall man är under 25. Ingen av skyltarna informerade dock om vilken ålder denna legitimationsuppvisning skulle styrka att man hade, så jag frågade ett affärsbiträde som gissade på 18. Kassabiträdet bad inte om leg, men på kvittot stod det "THINK 25 Cashier Confirmed Over 18".