Provtaktik
Idag, vid 2pm, hade vi en föreläsning om provtaktik. Hur provet fungerar skrev jag för någon vecka sedan: http://pelli.blogg.se/2009/april/start-of-term.html
Här är lite saker vi fick höra om:
* Halo effect - Småsaker som inte är direkt felaktiga kan påverka examinatorn att tycka sämre om dig om därmed sätta lägre poäng. När examinatorn har 250 tentor att rätta blir det snabbt slentrian, och så länge man smälter in i mängden är det ganska lätt att få sina 20p och en alfa. Om du då sticker ut på något sätt - kanske till och med bara genom annat ordval - så reagerar examinatorn, och ju nogrannare han tittar desto mindre poäng får du. Om du har skrivit en lösning och upptäcker nåt litet fel i efterhand ska du dock skriva det så att examinatorn tror att du vet vad du gör.
* Skriv koncist. Få med allt, men slösa inte massor tid på onödiga ord.
* Kolla i gamla prov och lös gamla inlämningsuppgifter igen. Det finns inte så många olika uppgifter man kan använda, och då ökar chansen att du sett dem förr.
* Om du inte känner att du kommer klara ett ämne - dumpa det. Det är onödigt att slösa en vecka på att repetera något som man ändå fattar nada av. Notera dock att man bör kunna ett ämne för varje provtillfälle, så att man inte bara sitter och rullar tummar.
* Provvakten kan oftast inget alls om matematik. Har man frågor kan de dock hämta en examinator.
* Titta inte på de andra som skriver. De kommer garanterat ha hunnit mycket mer än du iallafall.
* Alla mobiltelefoner kommer samlas i en korg utanför skrivsalen. Efter provet tar man den mobil som man tycker är snyggast.
* Om man satsar på first så ska man samla på sig många alfa.
Senare under dagen fick jag på två supervisions höra att man ska satsa helt på section II-uppgifterna för att ta så många alfa som möjligt. Idén är alltså att direkt gå på de svårare uppgifterna och lösa fem stycken, och bara ifall man har tid efteråt ska man lösa de första fyra. Både jag och min supervisionspartner invände dock att det stod i den orange boken att en alfa skulle vara värd 30 poäng och en beta 15, men supervisorn höll fast vid att en beta som mest var värd en sjättedels alfa, dvs 5 poäng. Det visade sig att han hade rätt och vi båda läst fel.
Måttet som används vid översta gränsen är alltså 30a+5b+m. Det innebär att en II-uppgift med 15-20 råpoäng är värd 45-50p, medan 10-14 råpoäng bara är värda 15-19p. Det är alltså mer än dubbelt så bra med 15 än 14! En I-uppgift blir i sin tur värd som mest 15p, vilket är helt försumbart. Man ska endast gå på dem om man tror att man löser 3st snabbare än man löser en II-uppgift, eller om man redan löst 5 stycken av de sistnämnda (och kollat sina svar noggrant!). Totalt går det att få 4*(5*(20 + 30) + 4*(10 + 5)) = 1240 måttpoäng.
Som ett litet test gjorde jag 2001-P4 nyss. Efter 2:15 av 3h hade jag löst 4+5 uppgifter utan noggrann kontroll, så jag är ganska nöjd. Det var dock ett av de lättare proven (Numbers&Sets och Dynamics), och jag har ännu ganska långt kvar i de andra ämnena.
Här är lite saker vi fick höra om:
* Halo effect - Småsaker som inte är direkt felaktiga kan påverka examinatorn att tycka sämre om dig om därmed sätta lägre poäng. När examinatorn har 250 tentor att rätta blir det snabbt slentrian, och så länge man smälter in i mängden är det ganska lätt att få sina 20p och en alfa. Om du då sticker ut på något sätt - kanske till och med bara genom annat ordval - så reagerar examinatorn, och ju nogrannare han tittar desto mindre poäng får du. Om du har skrivit en lösning och upptäcker nåt litet fel i efterhand ska du dock skriva det så att examinatorn tror att du vet vad du gör.
* Skriv koncist. Få med allt, men slösa inte massor tid på onödiga ord.
* Kolla i gamla prov och lös gamla inlämningsuppgifter igen. Det finns inte så många olika uppgifter man kan använda, och då ökar chansen att du sett dem förr.
* Om du inte känner att du kommer klara ett ämne - dumpa det. Det är onödigt att slösa en vecka på att repetera något som man ändå fattar nada av. Notera dock att man bör kunna ett ämne för varje provtillfälle, så att man inte bara sitter och rullar tummar.
* Provvakten kan oftast inget alls om matematik. Har man frågor kan de dock hämta en examinator.
* Titta inte på de andra som skriver. De kommer garanterat ha hunnit mycket mer än du iallafall.
* Alla mobiltelefoner kommer samlas i en korg utanför skrivsalen. Efter provet tar man den mobil som man tycker är snyggast.
* Om man satsar på first så ska man samla på sig många alfa.
Senare under dagen fick jag på två supervisions höra att man ska satsa helt på section II-uppgifterna för att ta så många alfa som möjligt. Idén är alltså att direkt gå på de svårare uppgifterna och lösa fem stycken, och bara ifall man har tid efteråt ska man lösa de första fyra. Både jag och min supervisionspartner invände dock att det stod i den orange boken att en alfa skulle vara värd 30 poäng och en beta 15, men supervisorn höll fast vid att en beta som mest var värd en sjättedels alfa, dvs 5 poäng. Det visade sig att han hade rätt och vi båda läst fel.
Måttet som används vid översta gränsen är alltså 30a+5b+m. Det innebär att en II-uppgift med 15-20 råpoäng är värd 45-50p, medan 10-14 råpoäng bara är värda 15-19p. Det är alltså mer än dubbelt så bra med 15 än 14! En I-uppgift blir i sin tur värd som mest 15p, vilket är helt försumbart. Man ska endast gå på dem om man tror att man löser 3st snabbare än man löser en II-uppgift, eller om man redan löst 5 stycken av de sistnämnda (och kollat sina svar noggrant!). Totalt går det att få 4*(5*(20 + 30) + 4*(10 + 5)) = 1240 måttpoäng.
Som ett litet test gjorde jag 2001-P4 nyss. Efter 2:15 av 3h hade jag löst 4+5 uppgifter utan noggrann kontroll, så jag är ganska nöjd. Det var dock ett av de lättare proven (Numbers&Sets och Dynamics), och jag har ännu ganska långt kvar i de andra ämnena.
Kommentarer
Viktor
(2009-05-02 @ 12:14:08):
Visst är det härligt när lärarens uppgift är att hjälpa en till bra betyg, inte att sätta det? Helt plötsligt får man en massa extra hjälp. Det är något jag saknar i det svenska systemet.