Att spela fel (revisited)
Idag har jag lyssnat på två timmar av kulturskole(före detta musikskolan)konsert. Det var bitvis bra, men det var jobbigt att alla spelade så mycket fel. Fast det var inte att de spelade fel som var problemet, utan att de var fast beslutna att spela rätt toner.
Grundregeln när man spelar fel är FORTSÄTT SOM OM INGENTING HAR HÄNT. Det får vi lära oss ibland på musikskolan, fast där anger de fel anledning. Anledningen är INTE att man ska hoppas att publiken inte märkte nåt, för det gjorde de antagligen. Poängen är att det INTE GÖR NÅGOT om man missar några toner. Dock GÖR DET MASSOR om man rubbar rytmen, t.ex. genom att stanna upp och försöka hitta rätt ton istället.
Publiken vet nämligen från början att bara du får lite tid på dig kan du spela varje ton exakt rätt. Publiken vet faktiskt att bara man ger en apa tillräckligt mycket tid på ett piano så kan den ta rätt toner i rätt följd (fast med många andra toner emellan). Om du missar en ton finns det alltså ingen poäng med att försöka några gåner till bara för att bevisa att du verkligen kan ta den tonen / det ackordet. Som sagt behöver publiken ingen bekräftelse på det, och en apa kan också göra det.
Så varför är rytmen så viktig då? Det enkla svaret är att vi människor är byggda för att känna tempo och takter. Om du spelar en ton fel och bestämmer att ta den igen lägger du till ett extra slag i takten, och hela publiken snubblar inombords, ungefär som ex-marscherarna under denna mikropaus: http://xkcd.com/389/ .
Alltså, när du spelar fel ska du tänka "OK, jag märkte det och publiken hörde det. Nu ska jag bara se till att hålla takten så att publiken inte snubblar." och fortsätta som om inget hade hänt.
Grundregeln när man spelar fel är FORTSÄTT SOM OM INGENTING HAR HÄNT. Det får vi lära oss ibland på musikskolan, fast där anger de fel anledning. Anledningen är INTE att man ska hoppas att publiken inte märkte nåt, för det gjorde de antagligen. Poängen är att det INTE GÖR NÅGOT om man missar några toner. Dock GÖR DET MASSOR om man rubbar rytmen, t.ex. genom att stanna upp och försöka hitta rätt ton istället.
Publiken vet nämligen från början att bara du får lite tid på dig kan du spela varje ton exakt rätt. Publiken vet faktiskt att bara man ger en apa tillräckligt mycket tid på ett piano så kan den ta rätt toner i rätt följd (fast med många andra toner emellan). Om du missar en ton finns det alltså ingen poäng med att försöka några gåner till bara för att bevisa att du verkligen kan ta den tonen / det ackordet. Som sagt behöver publiken ingen bekräftelse på det, och en apa kan också göra det.
Så varför är rytmen så viktig då? Det enkla svaret är att vi människor är byggda för att känna tempo och takter. Om du spelar en ton fel och bestämmer att ta den igen lägger du till ett extra slag i takten, och hela publiken snubblar inombords, ungefär som ex-marscherarna under denna mikropaus: http://xkcd.com/389/ .
Alltså, när du spelar fel ska du tänka "OK, jag märkte det och publiken hörde det. Nu ska jag bara se till att hålla takten så att publiken inte snubblar." och fortsätta som om inget hade hänt.
Kommentarer