"Förnybart" är inget självändamål
Det innebär att argumentet "Kärnkraft suger för att det tränger ut sol- och vindkraft" är irrelevant om syftet är att få bort fossilkraften (vilket det är om man tror att koldioxidproblemet är akut). Vad som ersätter den - må det vara solkraft, vindkraft, vattenkraft, vågkraft, energisparande, kärnkraft eller en kombination - är mindre viktigt: Om kineserna bestämmer sig för att investera si och så miljarder CNY i alternativ som ska ersätta kolkraftverk så ska de i första hand välja det som ersätter så många som möjligt så snabbt som möjligt.
Men om man tänker lite långsiktigare så kanske konventionell kärnkraft inte är en så bra lösning, eftersom det producerar skadligt kärnavfall som måste tas om hand. Frågan är om det är bättre att investera X miljarder i att ersätta Y kolkraftverk med solkraft eller ersätta 5*Y (typ) kolkraftverk med kärnkraft men behöva lägga pengar i framtiden på att ta hand om ett riskfyllt avfall.
Det är lite som med SMS-lån - ska man skjuta problemen på framtiden? Svaret vore enkelt om det stod någon med en pistol mot mitt huvud och krävde en tusenlapp för att inte skjuta, och jag visste att jag skulle få lön inom 30 dagar så att jag kan betala av lånet med ränta. Tyvärr vet vi när det gäller denna fråga varken om pistolen finns, vad beloppet är, om lönen kommer, eller om pistolmannen kommer komma tillbaks imorgon med fler krav.
Däremot borde reaktorer såsom IFR, som äter upp kärnavfall och spottar ut energi, ligga högst upp på listan över alternativ: För varje minuspoäng en LWR får för att producera ett ton kärnavfall borde en IFR få 0.99 pluspoäng för att äta upp det (att det inte är 100% beror på att förvaringstiden går ner från 100 000 år till typ 500 år, men inte till 0).
För övrigt sägs det att en IFR-design som kallas PRISM redan är klar för konstruktion. Det enda som fattas är att någon investerar 3e9 USD för att bygga den första prototypen och få den godkänd. Det blir lite billigare per MW än solkraftverket Andasol 1, med skillnaden att om IFR fungerar så får vi inte bara energi (som dock kommer ta slut) utan vi blir också av med det "avfall" vi hade tänkt spendera hundratals miljarder dollar på att gräva ner. Det sägs att det svenska redan existerande avfallet kan försörja Sverige i 500 år, och att motsvarande siffra för hela världen är 700 år.
Om Greenpeace:s mål var att ersätta fossilt med förnybart på 100 år, så åstadkommer IFR samma huvudmål (få bort fossilt) men ger oss 500 år extra för sidomålet (100% förnybart), samtidigt som den löser vårt kärnavfallsproblem. Är det inte värt 3e9 USD att ta reda på om detta funkar?
""Kärnkraft suger för att det tränger ut sol- och vindkraft". är irrelevant om syftet är att få bort fossilkraften (vilket det är om man tror att koldioxidproblemet är akut)."
visst är det akut att åtgärda problemet med koldioxiden men många ser det som en del i ett större problem. det handlar om hur vi behandlar den jord som blivit oss given. man vill helt enkelt inte ha en superlösning som åtgärdar de akuta problemen, tillåter oss att fortsätta att leva och konsumera som förut men som möjligtvis lämnar oss med än större problem till senare. enligt detta synsätt hör sol- och vindkraft till de absoluta prioriteterna och det som hindrar dessa "miljövänliga och långsiktigt hållbara" metoder att utvecklas är därför dåligt.
jag tycker som du att det är värt att satsa på IFR om det finns en chans att det kan fungera. men jag är fortfarande rädd för att det uppmuntrar stater att satsa än mer på kärnkraften än vad de redan gör. jag tror att våra bästa möjligheter ligger i att ha många olika energikällor men stater och människor i allmänhet har tyvärr en benägenhet att satsa på det som är billigast för stunden. även om IFR skulle fungera så kvarstår det frågetecken runt kärnkraften och även om jag håller med om att den utgöra en del av vår energiförsörjning så hoppas jag innerligt att världssamfundet undviker att stänga dörren till andra möjligheter.
Ditt argument i första stycket verkar vara "Kärnkraft är en kortsiktigt bra lösning, så om vi använder den frestas vi att fortsätta leva våra ohållbara liv. Istället ska vi investera i mångfaldigt dyrare energikällor, så att folk lär sig att konservera energi."
En bättre lösning vore ju att staten lägger straffskatt (säg 100%) på kärnkraft, så att priset blir detsamma som för förnybart. Då uppnår man samma konsumenteffekt som att välja förnybart, men får massor pengar över (som kan återinvesteras i fossilutfasningen). (Notera att det är skilda saker att en energikälla är billig för kraftbolagen och att den är billig för konsumenterna.)
Låt gå för att vi får ett enormt avfallsproblem, men hela min argumentation handlar ju om att vi inte vet hur stort klimathotet är, och därmed om vi har råd att uppnå delmålet att få bort kärnkraften samtidigt som vi fasar ut fossilkraften.
Dessutom är ju inte avfallsproblemet globalt: Man kan placera allt avfall på ett ställe (säg Sahara) och där kommer man få en minimal lokal miljökatastrof, istället för att hela Jorden värms upp och dör ut. (Se också nästa inlägg.)
Jag håller med dig att vi ska ha många olika energikällor. Men vad stänger egentligen flest dörrar - Greenpeace:s "bort med kärnkraft!" eller IAEA:s "fram för kärnkraft!"? (Dessutom säger Greenpeace själva att kärnkraft inte kommer kunna ta någon betydande del av framtidens elproduktion, så varför påstår de att det är ett stort hot mot förnybart?)
Jag anser att följande är en vettig handlingsplan: Ta exempelvis Greepeaces [r]evolution, men ersätt allt som handlar om att ta bort kärnkraften med en kort notis om att vi inte ska bygga in oss i en urankris, och lägg till forskning på IFR o.dyl. som ett viktigt mål. Ta eventuellt ut en miljöskatt på el som är för billig, men var försiktig med dess konsekvenser.
I ditt sista stycke tycker jag du behandlar förnybart som ett självändamål igen. Om kärnkraft är billigast för stunden (inräknat priset för framtida förvaring och risker), så är det bäst för stunden - även om förnybart hamnar på efterkälken. (Hur mycket som ska betalas in som framtidskostnad får regleras av staten.) När priset sedan ökar så börjar vi forska på förnybart och vi får samma utveckling som om vi hade stängt ner kärnkraften idag, fast förskjutet några år in i framtiden.
(Ett problem som finns med artificiella avgifter på energi är att det sätter marknadskrafterna delvis ur spel, men har det funkat för bensin så fungerar det väl för el också.)
Förnybart (förnyelsebart?!) kan väl visst betraktas som ett självändamål.
Därför att vi "vet" att det inte innebär någon långsiktig påverkan på miljön.
Jag ställer detta "vet" mot ovissheten kring t.ex. fossila bränslen eller uranreserverna.
En investering i förnyelsebara energikällor är inte primärt ett sätt att skaffa elektricitet utan ett sätt att köpa sig från konsekvenser (må de vara av godo eller ondo, hittils tycks det ju mest gå åt fanders).