pelli

Den senaste veckan har jag besökt Paris, Venedig, Florens, Pisa och Milano tillsammans med familj och släktingar.

Paris var trevligt, bortsett från att metron var dåligt skyltad ovan jord och ingen karta (som man kunde hålla i handen) angav exakt var nedgångarna fanns.

Italien hade god mat, och det fanns sevärdheter som faktiskt var värda att se i Florens.

I övrigt har jag lärt mig följande om italienskt uttal:
c och g uttalas /k/ respektive /g/ framför hårda vokaler, men /tsch/ (typ, som i "ciao") och /dzj/ (typ, som i "giorno") framför mjuka. När man vill ha tvärtom skjuter man in h eller i efteråt. Alltså:
c(h) uttalas som /k/ vid: ca, co, cu, chi, che
c(i) uttalas som /tsch/: cia, cio, ciu, ci, ce
g(h) uttalas som /g/ vid: ga, go, gu, ghi, ghe
g(i) uttalas som /dzj/ vid: gia, gio, giu, gi, ge
Notera att chi och che (kontraintuitivt) uttalas /ki/ och /ke/

Här är för övrigt första versen till en viss italiensk båtlåt (översättningens korrekthet ej garanterad):
Sul mare luccica [Över havet glimrar]
l'astro d'argento. [stjärnan av silver.]
Placida è l'onda, [Lugn är vågen,]
prospero il vento [vinden gynnsam.]
Venite all'agile [Kom (ni) till den snabba]
barchetta mia: [lilla båten min:]
Santa Lucia, Santa Lucia. [Sankta Lucia, Sankta Lucia.]