pelli

Nackdelar inkluderar att någon vet vad man köper och när, samt att det räcker med att en av affärerna har specialbyggd utrustning, eller lagrar kortnumret och blir rånade, för att man ska bli av med en massa pengar.

Jag kan tänka mig att kvittot är bra för personer som ska bokföra det hela på något sätt (få reseersättning, komma ihåg att man betalat etc).

Tim: Till skillnad från när det gäller exempelvis övervakningskameror kan jag här i varje enskilt fall utvärdera ifall integritetsintrånget är värt smidigheten. Därmed väljer jag att potentiellt avslöja att jag varit på Hemköp i förrgår och köpt blandfärs, medan mina mer skumma affärer kanske genomförs kontant.



Vad gäller kortbedrägerier tror jag att default är att kortinnehavaren inte tar smällen, utan det är banken som gör det - särskilt när det inte beror på att kunden tappat bort sin plånbok. (Så kort är bättre ur ett egoistiskt perspektiv, men semi-samhällsekonomiskt är det sämre eftersom tjuven kan få ut mer pengar från stölden. Å andra sidan torde det tack vare spårbarheten också vara svårare att komma undan med att använda stulna kort än stulna kontanter...)



Viktor: Ja, men när det gäller parkeringsbiljetter kan man ju använda själva biljetten, eller den avrivbara minneslappsdelen, som komihåg/bokföring. Särskilt onödigt är kvittot när inte alla automater ger det, eftersom man då inte alltid kan kräva formellt kvitto utan ibland får acceptera själva biljetten.

Jag skulle tycka att det var obehagligt om någon visste att jag köpte köttfärs på hemköp i förrgår, speciellt om de också visste att jag köpte glass på McDonalds i helgen och kondomer på ICA igår kväll. Om någon som har/skaffar sig tillgång till mina korttransaktioner ville så skulle de lätt kunna få reda på allt om mig. Jag vill inte att någon ska ha den möjligheten.

Det stämmer att kunden sällan tar smällen vid kortskimning.



Och jag tycker också att man kan känna sig relativt trygg med kortköp. Det är ingen som har rätt att bereda sig tillgång till ett kontoutdrag av rena "nyfikenhetsskäl". Om någon mot all förmodan ändå gör det så begår sannolikt personen ett brott. Och ska vi skydda oss mot alla brott blir det svårt att leva i samhället. Då är det nog bäst att inte förvara köttfärsen i hemmet heller, då det är möjligt att, genom brott, ta sig in i någons hem precis som att läsa någons kontoutdrag.

Rävöra: Därför är det bra att det är fritt att välja kort eller kontanter! (Personligen tycker jag att du avslöjar mycket känsligare saker på bloggen och twitter än jag gör genom mina kortköp, och dessutom ligger inte mina kontoutdrag publicerade på internet. Visst bestämmer du själv vad du lägger upp på internet, men jag bestämmer också vad jag lägger upp på mitt kontoutdrag.)



Erik: Jag håller med dig, men en poäng jag tycker är värd att ta upp är att det är skillnad på att ha möjlighet att insamla information, och att ha informationen lagrad i en sökbar databas. Det är mycket lättare att få en snabb överblick över mitt liv genom att söka i mitt kontoutdrag, än att rota igenom min kvittohög eller kylskåp.

Erik: Vi pratar om olika typer av brott. Det är OK att folk ser att jag köper köttfärs, men inte att stater och stora privata företag systematiskt lagrar alla mina köttfärsinköp. För företag är datan en värdefull resurs som de kan sälja till vem de vill eller använda till vad de vill.



Att statliga myndigheter har tillgång till informationen är ännu värre. Det är inte osannolikt att kortköpshistoriken skulle användas som indicium vid rättegång eller som del av motivering för husrannsakan eller ytterligare avlyssning.



Pelli: Stämmer att det är en stor skillnad mellan frivillig och obligatorisk övervakning.

Tim: I grund och botten är korrekt information vid rättegångar och polisaffärer en BRA sak. Visst kan bevis peka fel, men överlag är de positiva eftersom nyttan med att sätta dit brottslingar överstiger onyttan med att oskyldiga åker fast.



Dock gäller det förstås att man hanterar bevisen korrekt och inte drar felaktiga slutsatser utifrån dem. Man måste exempelvis vara medveten om att ifall en DNA-profil i genomsnitt matchar en på miljonen, och du hittar en misstänkt i en databas med en miljon människor, så är DNA-träffen inte signifikant och om du inte hittar andra starka bevis så är den misstänkta oskyldig.



Jag håller med om att mer information till en genomkorrupt stat är dåligt, men jag vet inte om du anser att mer information till dagens svenska stat är fel. Då undrar jag var du har lagt gränsen för vilken sorts information polisen ska få och vad för bevis som ska få användas i en rättegång. Ska vi exempelvis förbjuda sökningar i bilregistret, för att oskyldiga riskerar att bli husrannsakade efter att en förfalskning av deras nummerplåt använts vid ett bankrån?

Peng: Då vi diskuterar val på individuell nivå och inte lagstiftning så påverkar mitt val endast mig. Att risken är mindre att jag misstänks för brott är positivt ur mitt perspektiv, oavsett om jag är skyldig eller inte. Därför är det en anledning till att inte betala med kort.



Det andra ämnet du tar upp är ju svårare. Eftersom det är frivilligt att betala med kort så kommer ickedumma brottslingar ändå inte åka fast. Fördelen med att staten lagrar informationen är alltså bara att det försvårar brottslighet något. Fördelen med att privatföretag gör det är att de kan prissätta mer effektivt. Inget av det anser jag vara värt integritetskränkningen eller risken att pekas ut.



(Det är för övrigt svårt att tala om en ickekorrupt stat/rättsprocess eftersom allt styrs av människor.)

Du har nog rätt i att det är bäst att hålla sig borta från register för att undvika att bli utpekad, även om ett kontoutdrag också omvänt exempelvis kan ge dig alibi.



Jag fick inte ett tydligt svar på mitt föregående sista stycke. Anser du att nyttan (administrationsförenklande och brottsförsvårande) med exempelvis bilregistreringsnummer, personnummer, folkbokföring eller brottsregister inte är värd integritetskränkningen?



(Ja, man ska akta sig för absoluter. I Sverige tror jag dock att eventuell korruption främst finns i form av ekonomiska förmåner för de korrupta - inte oskyldigt dömda medborgare.)

Frågorna:



1. Om individen ska delta i frivillig övervakning (urpsrungsfrågan, nej)

2. Om staten ska utöva frivillig övervakning (nej)

3. Om staten ska utöva obligatorisk övervakning (ibland)



Skillnaden mellan 2 och 3 är stor eftersom den senare faktiskt fångar riktig brottslighet men samtidigt gör eventuell integritetskränkning oundviklig istället för jobbig att undvika. Där får man göra avvägningar.



I alla fall som du räknade upp är övervakningen värd problemen. Exempel som inte vore det är t.ex. ickeanonym röstning.



(Ang. korruptionens typ i Sverige: Än så länge, ja :p Dessutom finns flera andrahandsoffer, som fällts för lobbyorganisationers lagar.)

När det gäller frivillig övervakning tycker jag det är upp till individen själv att välja om det är värt nyttan. Detta gäller särskilt om man betraktar all övervakning som frivillig, så att nyttan med att ha ett personnummer är att du slipper mödan att stjäla någon annans identitet och därmed riskera att hamna i fängelse när du exempelvis vill skaffa bankkonto för att kunna handla på internet.



Tveksamheten kring vad som är frivilligt gör mig också lite fundersam kring om man verkligen kan skilja på fall 2 och 3, men detta är petitesser.



(Att bli dömd efter att man vid fullt medvetande brutit mot en lag som visserligen majoriteten är emot, är inte på långa vägar samma sak som att bli dömd för ett brott man inte alls har begått.)

(Nej, men man är ändå offer för korruptionen.)

Tim: Jag tror inte att kortföretagen har någon legal möjlighet att sälja din kortinformation till en tredje part. Jag har inte kollat upp saken i detalj, men det skulle förvåna mig om det inte råder någon form av sekretessliknande klausul i de avtal kunden ingår med kortföretaget. Att kortföretaget sedan kan bryta mot detta är en annan sak, men återigen handlar det då om ett brott som är straffsanktionerat.



Att rättsväsendet har rätt till informationen i vissa situationer stämmer. Men jag tror inte för den skull att man behöver oroa sig i Sverige år 2011. Att man skulle dömas för ett brott, som man inte begått, där korthistoriken utgör avgörande bevisning är inte särskilt sannolikt. Då måste, tycker jag (alltså på individnivå), fördelarna med korten väga tyngre än kontanternas nackdelar. Ingen kan ju förneka att det är praktiskt med kortköp.



Resonemanget fungerar givetvis inte om man faktiskt har något kriminellt att dölja, men jag förutsätter att så inte är fallet.



Därtill är det naturligt att vi måste acceptera vissa "nackdelar" på individnivå, för att uppnå stora fördelar på samhällsnivå. Och indirekt leder fördelarna på samhällsnivå till fördelar på individnivå - eftersom individen lever i samhället. Samhällets fördelar med kortanvändning är mycket stora. Kontanthanteringen kostar i dagsläget mycket stora pengar, om man ser det i dess helhet (tillverkning, transport, bevakning, rån/stölder, personskador, polisinsatser, kriminalvård etc.)



Jag tycker således helt klart att fördelarna med kortköp väger mycket tyngre än integritetskränkningen av att ett kortföretag vet vad jag handlar, och att uppgifterna kan användas emot mig OM jag begår ett brott. Onekligen har jag majoriteten av svenska folket med mig. Givetvis respekterar jag dock även andra åsikter.