SALTO
(You know the drill.)
På Trinity har många dörrar numera SALTO-lås som öppnas kontaktlöst med våra universitetskort. Det finns två typer av kortläsare: online-läsare som sitter på de större portarna och är direkt uppkopplade mot centraldatorn, och små offline-läsare på ingångarna till exempelvis husen i Burrell's Field och inte har någon uppkoppling alls.
Tidigare, under konverteringsfasen, brukade vi då och då få e-post om att nya offline-lås installerats på vissa dörrar, och att vi behöver uppdatera våra kort genom att använda dem på en online-läsare innan vi kan öppna dem. Den gången de ändrade om så att Burrell's-dörrarna endast släpper in folk som bor i huset blev jag utelåst (eftersom jag kom tillbaks från Main Site med en kompis, och därmed inte viserade mitt eget kort i online-läsaren vid Fellows' Garden) och var tvungen att uppdatera mitt kort genom att visera det i kortläsaren till datorsalen i Porters' Lodge.
Man märker när en stor uppdatering sker genom att viseringen i en online-läsare tar omkring 5 sekunder istället för endast 1 sekund. När man inser det blir det lite som en deja vu-upplevelse: "They're updating thematrix system!"
Jag kände alltså sedan tidigare till att korten är smarta nog att kunna innehålla information om vilka dörrar de har tillgång till, och att denna information uppdateras av online-läsarna. Vi har även fått reda på att offline-läsarna loggar varje visering (oavsett lyckad eller misslyckad). Dock undrade jag över följande:
1. Laddas offline-läsarna upp av användarnas användning av handtaget, eller kan deras batteri ta slut? Hur håller man koll på batterinivån för de omkring 50 olika läsarna?
2. Hur kopplar man upp sig mot offline-läsarna för att uppdatera dem eller läsa av deras information? Finns det ett kabel-jack under kåpan eller använder man någon sorts RFID-dångel kopplat till en laptop?
För några dagar sedan fick jag reda på svaren till dessa frågor, and it blew my mind: SALTO Virtual Network (Ja, jag länkar till en youtube-film, för SVN-sidan på SALTOs hemsida är just denna film, fast utan möjlighet att spola fram eller tillbaka. Nej, jag har inte sett mer än 30 sekunder av filmen. Jag är principiellt emot att information endast presenteras i ljud- eller videoform, eftersom det tar så lång tid att tillgodogöra sig den då.)
Principen bakom SVN är enkel: Alla läsare, även offline-läsarna, är ihopkopplade i ett virtuellt nätverk, och informationsöverföringen sker i smyg PÅ ANVÄNDARNAS KORT. Exempel:
1. Låt säga att läsaren på min framdörr börjar få slut på batteri. Imorgon kväll när jag återvänder från jobbet och öppnar dörren sparas denna information på mitt kort. När jag går till Hall för lunch i övermorgon och passerar Fellows' Garden laddas informationen över till online-läsaren där och vidare till centraldatorn. Sedan kommer någon och byter batterierna. (Access-loggarna laddas över till centraldatorn kontinuerligt på samma sätt. Integrity schmintegrity.)
Dock uppstår problem om batterierna hinner ta slut innan någon använder dörren. Jag tror detta hände på vår framdörr förra terminen, eftersom den slutade fungera helt.
2. Låt säga att min granne blivit bestulen på sitt kort. Kortet spärras i systemet, men än så länge är huset oskyddat eftersom läsarna här inte vet om det. I morgon kväll äter jag middag på rummet, men någon i Burrell's går till Hall, får spärrlistan nedladdad på sitt kort vid Fellows' Garden, och sprider den vidare till sin dörr på väg hem. Hans granne sprider sedan informationen vidare till tvättstugedörren, och när jag kommer tillbaks med kvällstvätten får min bakdörr reda på det. På måndag när jag återvänder från jobbet kommer även framdörren veta.
På tisdag när den listige korttjuven kommer för att länsa vårt hus säger framdörren nej, och då är det kört för honom eftersom kortet självt nu fått veta att det spärrats. Han skulle ha provat köksdörren först!
(Relevant: IPoAC, Sneakernet ?)
På Trinity har många dörrar numera SALTO-lås som öppnas kontaktlöst med våra universitetskort. Det finns två typer av kortläsare: online-läsare som sitter på de större portarna och är direkt uppkopplade mot centraldatorn, och små offline-läsare på ingångarna till exempelvis husen i Burrell's Field och inte har någon uppkoppling alls.
Tidigare, under konverteringsfasen, brukade vi då och då få e-post om att nya offline-lås installerats på vissa dörrar, och att vi behöver uppdatera våra kort genom att använda dem på en online-läsare innan vi kan öppna dem. Den gången de ändrade om så att Burrell's-dörrarna endast släpper in folk som bor i huset blev jag utelåst (eftersom jag kom tillbaks från Main Site med en kompis, och därmed inte viserade mitt eget kort i online-läsaren vid Fellows' Garden) och var tvungen att uppdatera mitt kort genom att visera det i kortläsaren till datorsalen i Porters' Lodge.
Man märker när en stor uppdatering sker genom att viseringen i en online-läsare tar omkring 5 sekunder istället för endast 1 sekund. När man inser det blir det lite som en deja vu-upplevelse: "They're updating the
Jag kände alltså sedan tidigare till att korten är smarta nog att kunna innehålla information om vilka dörrar de har tillgång till, och att denna information uppdateras av online-läsarna. Vi har även fått reda på att offline-läsarna loggar varje visering (oavsett lyckad eller misslyckad). Dock undrade jag över följande:
1. Laddas offline-läsarna upp av användarnas användning av handtaget, eller kan deras batteri ta slut? Hur håller man koll på batterinivån för de omkring 50 olika läsarna?
2. Hur kopplar man upp sig mot offline-läsarna för att uppdatera dem eller läsa av deras information? Finns det ett kabel-jack under kåpan eller använder man någon sorts RFID-dångel kopplat till en laptop?
För några dagar sedan fick jag reda på svaren till dessa frågor, and it blew my mind: SALTO Virtual Network (Ja, jag länkar till en youtube-film, för SVN-sidan på SALTOs hemsida är just denna film, fast utan möjlighet att spola fram eller tillbaka. Nej, jag har inte sett mer än 30 sekunder av filmen. Jag är principiellt emot att information endast presenteras i ljud- eller videoform, eftersom det tar så lång tid att tillgodogöra sig den då.)
Principen bakom SVN är enkel: Alla läsare, även offline-läsarna, är ihopkopplade i ett virtuellt nätverk, och informationsöverföringen sker i smyg PÅ ANVÄNDARNAS KORT. Exempel:
1. Låt säga att läsaren på min framdörr börjar få slut på batteri. Imorgon kväll när jag återvänder från jobbet och öppnar dörren sparas denna information på mitt kort. När jag går till Hall för lunch i övermorgon och passerar Fellows' Garden laddas informationen över till online-läsaren där och vidare till centraldatorn. Sedan kommer någon och byter batterierna. (Access-loggarna laddas över till centraldatorn kontinuerligt på samma sätt. Integrity schmintegrity.)
Dock uppstår problem om batterierna hinner ta slut innan någon använder dörren. Jag tror detta hände på vår framdörr förra terminen, eftersom den slutade fungera helt.
2. Låt säga att min granne blivit bestulen på sitt kort. Kortet spärras i systemet, men än så länge är huset oskyddat eftersom läsarna här inte vet om det. I morgon kväll äter jag middag på rummet, men någon i Burrell's går till Hall, får spärrlistan nedladdad på sitt kort vid Fellows' Garden, och sprider den vidare till sin dörr på väg hem. Hans granne sprider sedan informationen vidare till tvättstugedörren, och när jag kommer tillbaks med kvällstvätten får min bakdörr reda på det. På måndag när jag återvänder från jobbet kommer även framdörren veta.
På tisdag när den listige korttjuven kommer för att länsa vårt hus säger framdörren nej, och då är det kört för honom eftersom kortet självt nu fått veta att det spärrats. Han skulle ha provat köksdörren först!
(Relevant: IPoAC, Sneakernet ?)
Kommentarer