pelli

"Dualism" kan enligt Wikipedia betyda i princip vad som helst som har med tvådelning att göra, och här bestämmer jag att det betyder att jag modellerar mig själv som två entiteter: En rationellt tänkande entitet, som vi kan kalla "hjärnan", och så allt annat, som vi kan kalla "kroppen". Bli dock inte lurade av terminologin - mycket av det man normalt förknippar med en hjärna tillhör "kroppen". Tro inte heller att jag menar att "hjärnan" är någon sorts sinne som existerar på ett annat plan än den världsliga "kroppen".

Relationen mellan min hjärna och min kropp är ungefär som relationen mellan förälder och barn: Kroppen har en massa viljor men kan inte tänka långsiktigt, så hjärnan måste styra över kroppen för att maximera dess totala lycka över tiden.

Exempelvis förekommer det att kroppen inte känner för att plugga. Då gäller det för hjärnan att väga denna ovilja mot de framtida konsekvenserna av att inte plugga (exempelvis mer plugg senare, sämre provresultat, eller framtida arbetslöshet), och sedan beordra kroppen att göra det som är bäst.

Idealet är att hjärnan ska fatta alla beslut, eftersom det per definition medför bästa resultatet för kroppen (förutsatt att hjärnan har full information, vilket den förstås inte har, men det struntar vi i). Notera att detta absolut inte innebär att jag inte får lata mig, som kanske man skulle kunna tro att "alla beslut ska vara rationella" betyder. Jag får lata mig, så länge min önskan att göra det är större än de negativa konsekvenserna det kommer medföra.

Dock kan kroppen därmed få igenom vad som helst genom att värdera det tillräckligt högt, och det kan vara svårt för hjärnan att veta om kroppen verkligen värderar något så mycket som kroppen tror. Det ovanstående reduceras då i praktiken endast till att hjärnan ska vara medveten om när den ger efter för kroppen.

Som en gammal hemkunskapslärare sade, angående matbutikernas listiga planlösningar som är till för att få kunderna att köpa mer: "Det är okej att bli lurad bara du vet om det."

Det gäller alltså bara att vara ärlig mot sig själv och tänka igenom allt gör i förväg, så att man inte gör en massa "dåligt" av bara farten och sedan ångrar sig. Ett klassiskt tecken på att man misslyckas är att man plötsligt inser att man exempelvis slösat bort en massa tid, köpt något i onödan eller ätit för mycket, och ångrar sig.

Ett annat tecken att vara uppmärksam på är när hjärnan börjar dra sig för att tänka på något, för att det är obehagligt eller jobbigt. Det kan innebära att väldigt negativa konsekvenser lurar runt hörnet, och det gäller att inte låta kroppens känslor ta sig in i hjärnan, för att man ska kunna fatta det bästa beslutet, för kroppens egen skull.

Summa summarum: Det är okej att göra "dåliga" saker, så länge man är fullt medveten om vad man gör och kan säga det till sig själv utan att hjärnan drar sig undan. Exempelvis sade jag till mig själv för en timme sedan "nu slösar jag bort en timme på att blogga, när jag egentligen borde plugga eller sova".