Jag är okänslig
Jag umgås hellre med folks hjärnor än med deras kroppar. Detta påstående är lite abuse of notation eftersom hjärnan är en rationalitetsmodul som inte kan umgås. Det jag menar är att jag gärna gör saker där känslor ibland kan vara i vägen.
Exempelvis tycker jag om skämt. Problemet är att skämt kan innehålla saker som uppfattas som stötande av vissa, men som inte kan bytas ut utan att förstöra skämtet, trots att det roliga inte (endast) ligger i att det är stötande. (Många snuskskämt kvalificerar alltså inte som problematiska just på detta sätt eftersom de endast är roliga för att de är stötande.)
Riktiga exempel är den klassiska ordvitsen på "läger" som kan uppfattas som antisemitisk och skämt i allmänhet som bygger på stereotyper. Allt vore så mycket enklare om man kunde be folk att bortse från sina känslor för ett tag och skratta åt ett riktigt roligt skämt utan att oroa sig för vad för negativ inverkan det skulle ha på en själv, ens vänner eller samhället om man tog det på allvar.
En lite allvarligare punkt är debatter. I en debatt är det viktigt att kunna behandla allt som kan tänkas vara relevant, och då är det problematiskt om någon närvarande blir sårad eller upprörd av någon aspekt i ämnet. Det är i och för sig sällan som jag debatterar saker på allvar (även om jag ofta debatterar allvarliga saker), men det är irriterande att ens argument inte bara bedöms för vad de är, utan också för vilka känslor de rör upp.
Som exempel är det i en debatt om utbildning i allra högsta grad relevant vilken sorts students perspektiv jag har, och då måste jag få deklarera att jag är smart (i betydelsen har bra betyg etc) utan att folk tolkar det som skryt eller får mindervärdeskomplex. Visst går det att ersätta "smart" med en eufemism som är mer förenlig med jantelagen, men varför krångla till det när alla ändå borde veta vad man menar?
Exempelvis tycker jag om skämt. Problemet är att skämt kan innehålla saker som uppfattas som stötande av vissa, men som inte kan bytas ut utan att förstöra skämtet, trots att det roliga inte (endast) ligger i att det är stötande. (Många snuskskämt kvalificerar alltså inte som problematiska just på detta sätt eftersom de endast är roliga för att de är stötande.)
Riktiga exempel är den klassiska ordvitsen på "läger" som kan uppfattas som antisemitisk och skämt i allmänhet som bygger på stereotyper. Allt vore så mycket enklare om man kunde be folk att bortse från sina känslor för ett tag och skratta åt ett riktigt roligt skämt utan att oroa sig för vad för negativ inverkan det skulle ha på en själv, ens vänner eller samhället om man tog det på allvar.
En lite allvarligare punkt är debatter. I en debatt är det viktigt att kunna behandla allt som kan tänkas vara relevant, och då är det problematiskt om någon närvarande blir sårad eller upprörd av någon aspekt i ämnet. Det är i och för sig sällan som jag debatterar saker på allvar (även om jag ofta debatterar allvarliga saker), men det är irriterande att ens argument inte bara bedöms för vad de är, utan också för vilka känslor de rör upp.
Som exempel är det i en debatt om utbildning i allra högsta grad relevant vilken sorts students perspektiv jag har, och då måste jag få deklarera att jag är smart (i betydelsen har bra betyg etc) utan att folk tolkar det som skryt eller får mindervärdeskomplex. Visst går det att ersätta "smart" med en eufemism som är mer förenlig med jantelagen, men varför krångla till det när alla ändå borde veta vad man menar?
Kommentarer