Grenoble 3a
ESRF
Idag fick jag först en visning av kontrollrummet, varifrån allting styrs. Trots att det sitter fyra stora skärmar på väggen och ytterligare sex längs ett långt bord övervakas allting av en enda operatör (fast det finns ytterligare en person i rummet för säkerhets skull). Förutom att ingripa när de övervakade parametrarna överskrider gränsvärdena sköter operatören också påfyllningen av nya elektroner tre gånger om dygnet (när elektronströmmen i detta fall avtagit från 200 mA till 150 mA). (Anläggningen är igång och experiment körs dygnet runt, men genom automatisering av experimenten minskar antalet arbetande personer i ringen nattetid från 200 till 50.)
(Nöd)stopp av synkrotronen kan genomföras på olika sätt:
1. Stoppa elektronerna med en kopparplåt. Då tas all energi upp på samma ställe, vilket är en fördel eftersom det skonar resten av ringen.
2. Stänga av accelerationen så att elektronerna inte återfår den energi de förlorar genom strålning och därmed saktar ner i en spiralbana tills de slår i ringens innervägg.
3. Stänga av magneterna som håller elektronerna i sin bana, så att de fortsätter rakt fram och ut ur ringen.
4. Bryta all ström till ringen (med samma konsekvens som i punkt 3).
Den enda gång man behövt använda alternativ 4 var när en bugg i programvaran gjorde att man tappade all kontroll över systemet, fast man kunde fortsätta övervaka det. Efter några timmar av passivt tittande (parallellt med frenetiskt felsökande?) beslöt man att kapa strömmen.
Det är ganska stora energier och effekter man handskas med, och tre gånger har man råkat bränna hål på saker med en felriktad röntgenstråle (varefter man tappar vakuumet i systemet och nödstopp 2 utlöses). En annan gång brann en kopparplåt upp efter att dess kylning gått sönder. Dock är det aldrig någon fara för människor eftersom allting är inneslutet bakom tjock betong.
Min vistelse på ESRF avslutades med ett besök i optiklabbet, där man kontrollerar röntgenspeglar. Röntgenstrålning är svårt att reflektera och refraktera eftersom den har så hög energi (och det är därför man ursprungligen inte trodde det var elektromagnetisk strålning utan kallade det för X-rays). ESRF köper in speglarna utifrån, men kontrollerar själva att de inte har några defekter innan man monterar dem. Mellan 50 och 100 speglar om året kontrolleras, fast inte alla dessa är nyinköpta.
Till lunch åt jag tortellini, med rökt kött till förrätt och ost och bröd till efterrätt. Det blev totalt 29 poäng, för €7.14.
Idag fick jag först en visning av kontrollrummet, varifrån allting styrs. Trots att det sitter fyra stora skärmar på väggen och ytterligare sex längs ett långt bord övervakas allting av en enda operatör (fast det finns ytterligare en person i rummet för säkerhets skull). Förutom att ingripa när de övervakade parametrarna överskrider gränsvärdena sköter operatören också påfyllningen av nya elektroner tre gånger om dygnet (när elektronströmmen i detta fall avtagit från 200 mA till 150 mA). (Anläggningen är igång och experiment körs dygnet runt, men genom automatisering av experimenten minskar antalet arbetande personer i ringen nattetid från 200 till 50.)
(Nöd)stopp av synkrotronen kan genomföras på olika sätt:
1. Stoppa elektronerna med en kopparplåt. Då tas all energi upp på samma ställe, vilket är en fördel eftersom det skonar resten av ringen.
2. Stänga av accelerationen så att elektronerna inte återfår den energi de förlorar genom strålning och därmed saktar ner i en spiralbana tills de slår i ringens innervägg.
3. Stänga av magneterna som håller elektronerna i sin bana, så att de fortsätter rakt fram och ut ur ringen.
4. Bryta all ström till ringen (med samma konsekvens som i punkt 3).
Den enda gång man behövt använda alternativ 4 var när en bugg i programvaran gjorde att man tappade all kontroll över systemet, fast man kunde fortsätta övervaka det. Efter några timmar av passivt tittande (parallellt med frenetiskt felsökande?) beslöt man att kapa strömmen.
Det är ganska stora energier och effekter man handskas med, och tre gånger har man råkat bränna hål på saker med en felriktad röntgenstråle (varefter man tappar vakuumet i systemet och nödstopp 2 utlöses). En annan gång brann en kopparplåt upp efter att dess kylning gått sönder. Dock är det aldrig någon fara för människor eftersom allting är inneslutet bakom tjock betong.
Min vistelse på ESRF avslutades med ett besök i optiklabbet, där man kontrollerar röntgenspeglar. Röntgenstrålning är svårt att reflektera och refraktera eftersom den har så hög energi (och det är därför man ursprungligen inte trodde det var elektromagnetisk strålning utan kallade det för X-rays). ESRF köper in speglarna utifrån, men kontrollerar själva att de inte har några defekter innan man monterar dem. Mellan 50 och 100 speglar om året kontrolleras, fast inte alla dessa är nyinköpta.
Till lunch åt jag tortellini, med rökt kött till förrätt och ost och bröd till efterrätt. Det blev totalt 29 poäng, för €7.14.
Kommentarer