Grenoble 4b

Musée des Automates de Grenoble
Dagens absoluta höjdpunkt var Grenobles Automatmuseum, och alla som åker till Grenoble rekommenderas strängt att besöka det.

När jag steg in genom dörrarna frågade en gammal tant mig om jag ville besöka museet och informerade om att det skulle ta ungefär en timme. Jag betalade inträdet på €5, och insåg snart hur hon kunde ge en så exakt tidsangivelse: det ingick en guidad tur av det endast ca 30 kvadratmeter stora museet.

Med mig som enda åhörare började tanten med att visa hur speldosor fungerar (roterande cylinder med piggar som knäpper på klingande metallbleck). Sedan gick hon över till hur en kammekanism kan användas för att konvertera rotation till inprogrammerade invecklade rörelsemönster, vilket används för att bygga rent mekaniska uppvridbara modeller.

Hon visade först en fjäril som bara kunde flaxa med vingarna, sedan en fiolspelare med sex rörelser, och rätt som det var stod jag framför en anka med 14 rörelser som bland annat kunde böja på halsen, äta en metallkula och bajsa ut den, upptäcka när man tände ett ljus och blåsa ut det, och hade ett dunkande hjärta - allt genom mekanik (och pneumatik)! (Mycket mer avancerad men mindre än denna svan.) När jag inte trodde att det kunde bli bättre halade hon fram en liten uppvridbar dosa i fickstorlek som hade en liten blåsbälg och producerade REN FÅGELSÅNG! (Inte helt olikt denna.)

Turen avslutades med att jag fick veva på en liten (typ symaskin) och en stor (typ piano) vevorgel, som alltså konverterade vevet till pumpande på en bälg till en massa pipor och hade piggar som läste av hålen i en lång pappersremsa. Jag fick också ett litet vevardiplom som souvenir, men jag är nog mest stolt över att jag förstod nästan allt tanten sagt.

Kollektivtrafikturism
På morgonen gick jag till tågstationen men missade expressbussen österut så jag satte mig istället på en (spårvagn till en) buss som gick sydösterut. Efter att ha kommit till ändhållplatsen åkte jag tillbaks en bit (med en busschaufför som flera gånger släppte bromsen så fort dörrarna stängdes, så att bussen ryckte till under fötterna på de passsagerare som ännu inte hunnit till sina platser), tog en annan buss vinkelrätt mot den förra, och sedan promenerade jag uppför en lång backe till en annan ändhållplats. Där gick jag på buss nummer 34, som tog mig tvärs igenom stan ända till polygonen.

På just 34:an, men inte någon annan linje vad jag har sett, visades förväntad tid kvar till ankomst till tågstation, vilket var praktiskt eftersom jag då visste om jag behövde oroa mig för att komma för sent eller inte.

Övriga observationer:
* Mitt resekort har 14 stämplar, så jag har "sparat" €9.90 på det.
* Det finns ingen regelbundenhet alls för Grenobles bussar. I alla tidtabeller och på alla hållplatser står varje tid utskriven för sig och det är sällan som en buss går exakt en timme efter en annan buss.
* Många hållplatser i såväl Grenoble som Paris är döpta efter gator och torg genom att man avlägsnar "-gatan"/"-torget"-ekvivalenten. Dessutom döpts många gator och torg efter historiska personer. Alltså har många hållplatser rena personnamn, exempelvis "Victor Hugo".
* På kartan (och därmed även i verkligheten) är staden uppdelad i en massa små kommuner. Jag har besökt, i ordning: Grenoble, Échirolles, Pont-de-Claix, Seyssinet-Parisset, Fontaine, Sassenage, La Tronche, Corenc, Meylan, Saint-Martin-d'Hères, Gières, Saint-Martin-le-Vinoux, Saint-Égrève, Eybens och Poisat.
* I vissa bussar och spårvagnar finns ståplatser med en avlång dyna i bakhöjd som man kan luta sig mot.
* Den moderna spårvagnsmodellen (Alstom Citadis 402) är uppdelad i 7 vagnar. De udda vagnarna har en boggi var med hjul, medan de jämna vagnarna har två dörrpar var och fullt låggolv. Strömavtagaren sitter över vagn 3. Vid vissa hållplatser finns ett kort staket, som vagn 5 stannar vid. De äldre och kortare vagnarna stannar dock med bakänden vid staketet, så jag misstänker att staketet förhindrar antingen koppelåkande mellan multade vagnar eller att folk går över gatan mellan två spårvagnar.

Middag
Jag åt middag på Quality Burger. Till skillnad från de andra gångerna jag ätit middag var restaurangen inte nästan helt tom, men alla andra satt bara och drack te/kaffe/läsk.

Jag åt en "suprème cheese"-burgare som var ganska god, för €7.25. En stor skillnad mot i Sverige är att majonnäs ingick (och ketchup också, förstås). På pommesen stod det att de inte saltar utan man får göra det själv, vilket påminde mig om något jag läste i förrgår. I övrigt skryter de med: att inte ha GMO; att ingen burgare får stå mer än 10 minuter och ingen pommes mer än 5; att köttet är 100% nöt, muskel och spårbart tillbaks till vilken "bovin" det kom ifrån; att en specialist genomför 162 kontroller av ingredienserna och köket varje morgon; samt att Frankrikes Quick-restauranger totalt skickar 9000 prov på analys hos ett oberoende labb varje år.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mail:(publiceras ej)
URL:
Kommentar: