Tecken
Det är svårt att läsa baklänges eftersom vi normalt inte läser ord bokstav för bokstav utan mer som en helhet. Exempel (börja allra längst från höger): "tehleh ne mos rem natu vatskob röf vatskob dro resäl etni tlamron iv mosretfe segnälkab asäl tta tråvs rä ted". Jämför med en omvänd mening: "helhet en som mer utan bokstav för bokstav ord läser inte normalt vi eftersom baklänges läsa att svårt är det".
Då varje kinesiskt tecken är ett eget ord, typ, är det inte så mycket svårare att läsa kinesiska baklänges eller vertikalt jämfört med normalt. Detta innebär att man har lite mer frihet med hur man ordnar text, exempel:
* Ursprungligen skrev man uppifrån och ner, från höger till vänster, så egentligen borde jag kallat vertikalt för "normalt". I skönlitteratur är detta fortfarande vanligt.
* På skyltar ovanför dörren på antika hus (samt efterapande moderna hus) ska man läsa från höger till vänster.
* I storstädernas shoppingdistrikt har affärer ofta stora vertikala skyltar (bärandes affärens namn) som löper ner längs husfasaden.
* På bussar, lastbilar och flygplan ska man ofta läsa texten från fören, så på högersidan av fordonet står texten "baklänges" (från höger till vänster). (Enligt google gör China Southern så, men inte Air China.)
* Det går att skriva fraser på vägbanan, vertikalt. Frågan är dock om man ska skriva uppifrån och ner, som folk är lite mer vana vid att läsa, eller nerifrån och upp, så att tecknen dyker upp framför bilen i rätt ordning. I praktiken varierar man, men det är oftast standardfraser såsom "小型车" (småbilar), eventuellt plus "道" (fil), samt ortsnamn, så avsaknaden av en standard oraskar inte så mycket problem.
Övrigt spånande:
* Finns kinesiska korsord? Kanske skriver man ett tecken per ruta och har ledtrådar för fraser istället för ord, men det kan omöjligen vara lika kul eftersom ett tecken bara betyder några få saker, jämfört med en bokstav som kan ingå i ord med extremt varierande betydelse.
* I kinesiskt schack (象棋, xiàngqí) använder man cirkulära pjäser med tecken på. Jag gissar att man hade uppfunnit symboler eller figurer om kinesiska istället hade haft avlånga ord som inte är så lätta att passa in i cirklar eller kvadrater.
Då varje kinesiskt tecken är ett eget ord, typ, är det inte så mycket svårare att läsa kinesiska baklänges eller vertikalt jämfört med normalt. Detta innebär att man har lite mer frihet med hur man ordnar text, exempel:
* Ursprungligen skrev man uppifrån och ner, från höger till vänster, så egentligen borde jag kallat vertikalt för "normalt". I skönlitteratur är detta fortfarande vanligt.
* På skyltar ovanför dörren på antika hus (samt efterapande moderna hus) ska man läsa från höger till vänster.
* I storstädernas shoppingdistrikt har affärer ofta stora vertikala skyltar (bärandes affärens namn) som löper ner längs husfasaden.
* På bussar, lastbilar och flygplan ska man ofta läsa texten från fören, så på högersidan av fordonet står texten "baklänges" (från höger till vänster). (Enligt google gör China Southern så, men inte Air China.)
* Det går att skriva fraser på vägbanan, vertikalt. Frågan är dock om man ska skriva uppifrån och ner, som folk är lite mer vana vid att läsa, eller nerifrån och upp, så att tecknen dyker upp framför bilen i rätt ordning. I praktiken varierar man, men det är oftast standardfraser såsom "小型车" (småbilar), eventuellt plus "道" (fil), samt ortsnamn, så avsaknaden av en standard oraskar inte så mycket problem.
Övrigt spånande:
* Finns kinesiska korsord? Kanske skriver man ett tecken per ruta och har ledtrådar för fraser istället för ord, men det kan omöjligen vara lika kul eftersom ett tecken bara betyder några få saker, jämfört med en bokstav som kan ingå i ord med extremt varierande betydelse.
* I kinesiskt schack (象棋, xiàngqí) använder man cirkulära pjäser med tecken på. Jag gissar att man hade uppfunnit symboler eller figurer om kinesiska istället hade haft avlånga ord som inte är så lätta att passa in i cirklar eller kvadrater.
Kommentarer