Jag är probabilist

Jag anser att den bästa modellen för verkligheten är probabilistisk, dvs icke-deterministisk. Anledningen är att världen är för komplicerad för att vi ska kunna förstå den i detalj.

Notera att detta bara är en modell - jag uttalar mig inte om huruvida världen är deterministisk, utan jag säger bara att en deterministisk modell av världen (som förstås inkluderar alla människor) skulle vara näst intill omöjlig att greppa. Detta har heller inget att göra med kvantmekanik, som är en väldigt bra probabilistisk modell för verkligheten.

Det jag menar är att exempelvis icke-triviala konsekvenser av handlingar från vårt perspektiv sällan är deterministiska (sic!), eftersom vi sällan har möjlighet att få full vetskap och hur framtiden ser ut. Istället består ett valalternativ av en uppsättning konsekvenser med tillhörande sannolikheter. (Detta har jag berört i ett tidigare inlägg).

En viktig följd av detta är att en handling kan vara rätt även om den gav negativt utfall, vilket av någon underlig anledning låter mer kontraintuitivt än det motsvarande en handling kan vara fel även om den gav positivt utfall (tänk dig någon som tar en stor risk för en liten vinst, men har turen att klara sig undan).

Huruvida man gjort rätt val eller inte påverkas alltså inte alls av vilken konsekvens som blev det faktiska utfallet. Att köpa en lott är lika rätt/fel alla gånger, oavsett det råkar vara den vinnande lotten eller inte. Den förälder som låter sitt barn gå ensamt till grannen och leka gör lika mycket rätt/fel varje gång, och har ingen anledning att ångra sig extra mycket för just den gång som barnet blir överkört och dör. (Precis som den förälder som låter sitt barn gå ensamt över en hårt trafikerad motorväg gör lika mycket rätt/fel varje gång, oavsett barnet klarar sig eller inte.)

Dock kan förstås utfallet påvisa brister i analysen som ledde fram till beslutet, exempelvis felaktig uppskattning av sannolikhet eller konsekvensvärdering. Föräldern kanske inser att vägen var farligare än väntat (eller att barnet var mer omtyckt än väntat), och kan då ångra alla gånger den riskerat sitt barns liv.

För mig innebär denna modell i praktiken att jag tar ganska lätt på när folk, inklusive mig själv, gör saker som får negativa konsekvenser, eftersom det inte bevisar att de gjort fel. Det är trots allt oftast motiverbart att utsätta sig för en liten risk att något väldigt dåligt händer, och följaktligen händer det att folk råkar ut för hemska saker utan att någon har gjort något fel.

Notera att detta liknar, men inte är samma sak som klyschan "alla gör misstag ibland", ty "misstag" innebär "felbedömning", medan jag menar att "alla gör handlingar som får negativa konsekvenser ibland".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mail:(publiceras ej)
URL:
Kommentar: