pelli

Jag stekte en baconliknande produkt till middag idag, och blev positivt överraskad av att det på undersidan av förpackningen faktiskt stod "this product is raw and must be fully cooked before use".

Tidigare idag var jag på fikarast på fluidinstitutionen, och då nämnde en av forskarna att förvånansvärt många vegetarianer betraktar bacon som en grönsak. En annan kallade fenomenet "smaklökarnas triumf över principerna".

Här är mina resultat på varje enskild kurs:
ESS 96, PSM 93, SVF 95, AFD 93, CNV 81, WPS 94.

Jag blev väldigt förvånad över fyra av de sex resultaten:
* Jag fick bäst resultat på uppsatsen. Vi hade tidigare blivit intalade att det är lätt att få ett bra betyg på en uppsats men mycket svårt att få ett jättebra betyg.
* SVF var mitt bästa prov. Här misstänkte jag, och fick bekräftat, att poängen korrigerats för att provet var lite för svårt.
* CNV var, med god marginal, mitt sämsta prov - här tappade jag 19 poäng, jämfört med 7 för mina två näst sämsta prov.
* AFD var mitt näst sämsta prov, trots att jag hade mest tid över på det.

I morse gick vi till Senate House för att höra resultaten. Årets bästa Part II-student fick ett hattlyft som var så litet att jag missade det - uppläsaren tyckte det passade eftersom han vann med så liten marginal. Part III-uppläsaren brydde sig inte om att lyfta på hatten alls.

Part III-studenterna är indelade i två grupper :
* De som läser Part III som sista året i ett 4-årigt undergrad-program i Cambridge, och får MMath (Master of Mathematics).
* De som tagit kandidatexamen någon annanstans och läser Part III som ett fristående master-år, och får MASt (Master of Advanced Study).
Den enda skillnaden är att resultaten presenteras på två olika listor - bedömningen och betygssättningen sker gemensamt.

Här är lite statistik på betygsfördelningen distinction/merit/pass för olika grupper:
* Alla (221 st): 41.6% / 24.4% / 33.9%
* MMath (87 st): 59.8% / 28.7% / 11.5%
* MASt (134 st): 29.2% / 21.6% / 48.5%
* Trinity (42 st): 71.4% / 16.7% / 11.9%
* Trinity MMath (24 st): 70.8% / 12.5% / 16.7%
* Trinity MASt (18 st): 72.2% / 22.2% / 5.5%

Vi ser att högsta betyg - distinction - generellt ges till dubbelt så stor andel MMath:are som MASt:are (fast samma skillnad syns inte inom Trinity). En del i förklaringen till detta är nog att vi som är inne på vårt fjärde år här är vana vid systemet - särskilt hur proven går till, vilken typ av frågor det är, och hur man bäst förbereder sig. Sedan kan man också undra ifall intagningen utifrån är lite slappare med flit eftersom de inte har lika detaljerad information på de ansökande - hellre släppa in några för mycket än råka gå miste om någon man ville ha.

I toppen var det extra intressant. MASt:are lyckades knipa 1:a-, 3:e- och 4:e-platsen (alla trinitarianer, inkomna från varken USA eller västeuropa). 2:a- och 5:e-platsen gick till MMath:are som varken var Trinitarianer eller hade setts i topp 10 under något tidigare år. Detta är något förvånande, men inte väldigt - tidigare år bestod toppen av folk som kunde göra många uppgifter fort, medan detta år främst avgjordes av hur noggrant man kunde lösa problemen. Först på plats 6-9 kom folk som hade presterat bra tidigare år.

En möjlig anledning till att det inte finns någon term för den som är bäst i Part III (jämfört med "Senior Wrangler" för Part II) är att alla är mycket mer specialiserade och skriver olika prov. Exempelvis finns det vad jag vet endast ytterligare en person som har tagit samma uppsättning prov som jag. Intressant nog var topp 1-7 alla rena matematiker - den bästa tillämpade matematikern kom på plats 8.

Imorgon läses resultaten upp i Senate House, och precis som förra året kan vi kolla vad vi själva fick online på CamSIS idag. Som vanligt får man bara reda på betyget, dvs "Pass", "Pass with merit" eller "Pass with distinction". (Man kan förstås också faila, och då läses ens namn helt enkelt inte upp i Senate House.) Det är en ganska stor andel som får högsta betyg (distinction), så resultaten är egentligen inte så intressanta.

Imorgon avslöjar förhoppningsvis en hatt-tippning under uppläsningen vem som var bäst (fast det är endast inofficiellt). Eventuellt kan en träskedsuppvisning också avslöja vem som var sämst (dvs godkänd med minsta möjliga marginal)

En skillnad mot tidigare år är att resultaten för varje individuellt prov också är officiellt. Därmed kommer min blunder i Slow Viscous Flow att vara med mig för evigt. Dessa resultat får vi dock inte reda på förrän senare.

För att få reda på (den inofficiella) rankingen måste vi förlita oss på rykten som sipprar ut från diverse Directors of Studies.

Denna termin har jag endast kokat pasta när jag lagat mat själv. Idag tog jag så fram stekpannan för första gången, för att steka ris. Detta omfattar dock att riset först kokas, och tyvärr hade jag glömt bort hur mycket vatten man ska ha till riset. Jag provade att ha 150% så mycket vatten (i mätglasvolym) som ris, men det blev lite för geggigt, så jag fick spendera extra tid under stekningen på att värma bort lite av vattnet igen.

Idag när vi skulle gå på lunch i Hall blev vi ombedda av en porter att ta en omväg för att undvika Nevile's court. På omvägen såg vi en vit skåpbil backa in som det stod "RAF BOMB DISPOSAL" på, och när vi kom fram till Great Court vällde det ut folk från Hall.

Det visade sig vara ett bombhot, och en timme senare var Hall fortfarande stängt, så vi gav upp och åt på McDonald's istället.

Wave Propagation and Scattering var en riskabel kurs eftersom halva kursen förelästes av en inkopetent föreläsare. Efter drygt två av tre timmar hade jag lite halvbra svar på tre frågor, men jag hade inte lust att fixa till resten av dem så jag gav mig på den fjärde uppgiften trots att man bara får poäng för tre. Därmed lämnade jag in tre och en halv uppgift.

Nu är det dags att festa!

Convection gick ganska bra. Jag var lite orolig för denna kurs, eftersom provet är annorlunda upplagt: Istället för att man får välja 3 av 4 frågor, så ska man ge sig på alla 5 frågor, vilka är värda 10, 10, 20, 20 och 40 poäng. Dessutom är examinatorn känd för sina extremt svåra prov. Dock var inte 40-poängaren var allt för elak, och det var tur att den uppgift jag inte kunde var bara värd 10 poäng.

Astrophysical Fluid Dynamics var lätt som en plätt. Den första uppgiften tog 20 minuter och de andra två 40 minuter var, så jag hade gott om tid att kontrollera mina svar. Nu ska jag förbereda mig inför torsdagens prov, som antagligen kommer att vara jättesvårt.

Slow Viscous Flow är kursen jag anser mig kunna bäst, men jag gjorde riktigt dåligt ifrån mig på provet - jag skulle gissa att jag får ca 60%. Nu är det dags att oroa mig för morgondagens prov.

I eftermiddags hade jag mitt första prov, i Perturbation and Stability Methods.

Såhär har mitt pluggschema sett ut:
4/5: Inlämning av uppsats. Start på provförberedelse.
4/5 - 24/5: Fas 1. Spendera ca 3 dagar per kurs på att gå igenom hela innehållet (ca 1 dag), inlämningsuppgifter (ca 1 dag), gamla prov (ca 1 dag).
25/5 - 29/5: Fas 2: Spendera 1 dag per kurs på gamla prov igen.
30/5 - 8/6: Fas 3: Spendera 1 dag innan varje prov på slutrevision av den aktuella kursen.
Nu har jag alltså "ledigt" i två dagar, och sedan är det fullt upp med två halvdagar plugg följt av en halvdag prov från och med söndag till och med fredag.

Dagens prov gick skapligt. Jag körde fast halvvägs igenom uppgift 1, så jag fick ge upp den och lösa 2-4 lite snabbare för att kompensera. (Officiellt får man bara försöka sig på 3 av 4 uppgifter, men det som egentligen händer är att de rättar allt och sedan får man poäng för de 3 bästa.) Jag fick slut på tid, så slutet på en uppgift blev inte så genomtänkt, men det är inte något allvarligt.

För sisådär 10 år sedan fanns det en radiokanal, FM 95.5 MHz, som spelade samma tre instrumentala musikstycken (att det var MIDI maskerades av ljudkvaliteten) om och om igen (förutom när de hade egentliga radiosändningar, vilket nästan aldrig hände). Jag tyckte särskilt mycket om ett av styckena, så jag var glad över att alltid ha det tillgängligt på radio.

Så småningom glömde jag dock bort detta, och när jag senare försökt lyssna igen har den klassiska fyllnadsmusiken varit ersatt med annat. Jag har nu med Googles hjälp lyckats ta reda på att kanalen drivs av Linköpings Närradioförening, och i verksamhetsberättelsen från 2002 nämns tre stycken komponerade av Pasi Sivula (last.fm, Myspace), varav ett var min efterlängtade favorit: "Min - In the Lap of the Dragon".

Efter slutfört uppdrag i förrgår åkte jag tillbaks till UK igår morse.

I höstas invigdes en ny väg till Skavsta, men det var först denna gång som flygbussen använde sig av den och jag fick se den nya rondellen. På håll såg det ut att gå en cykelväg tvärs över den lilla rondellen, men vid närmare anblick såg jag at det var rondellkonst i form av en liten landningsbana, se länken ovan, dock utan ett uppblåsbart flygplan.

Sedan en tid tillbaka har man också monterat bommar vid infarten till busshållplatserna på Skavsta, men jag har inte lyckats lista ut hur de kontrolleras. Denna gång såg jag någon sorts sensor monterad på en påle vid bommen. Frågan är om det är en kamera, en radiomottagare, eller helt enkelt en detektor som öppnar bommen för allt som är högt nog för att antagligen vara en buss snarare än en bil.

Vid ombordstigningen verkade det som att de inte var klara med alla kontroller innan passagerarna släpptes på, så alla var tvungna att gå på där bak till att börja med, medan flygplatspersonal fortfarande var kvar framme vid cockpit. Därmed var min favoritplats (längst bak till höger) upptagen när jag kom ombord, trots att jag var ganska långt fram i kön. Jag var tvungen att gå sju rader fram för att få en fönsterplats till höger, men det var det värt.

Det verkar nämligen som att planet alltid (oavsett riktning) flyger så att man kan se Jönköping, Linköping och Norrköping på höger sida om planet, och jag fick en riktigt bra överblick denna gång. Under båda flygningarna för denna blixtvisit fick jag också se en gloria. Jag skulle gissa att det är ganska vanligt att se så länge det finns moln under planet och solen står högt nog att planets skugga inte hamnar för långt bort. Så länge man flyger NYO-STN på förmiddagen och STN-NYO på eftermiddagen finns det alltså all anledning att sitta på höger sida i planet.

När vi taxade ut mot startbanan hade ett mindre jetflygplan just landat, och stod vid taxibanan som ledde till änden av startbanan och väntade på att vi skulle passera (karta). Vi taxade då ut via nästa taxibana, och påbörjade starten från 250m in på banan. Det kändes lite konstigt, men jag antar att om startbanan är lång nog så måste man inte nödvändigtvis börja från änden.

Vid ett tillfälle i luften påbörjade piloten ett meddelande med "Ryanair.... Ladies and gentlemen, [...]". Jag gissar att det är kommunikation med ATC som brukar inledas med "Ryanair XXXX" som identifikation?

På Stansted satt det skyltar som bad om ursäkt för eventuella förseningar i passkontrollen på grund av stridsåtgärd (industrial action). Det blev första gången jag fick stå i en oförsumbar kö (ca 30 pers) till automat-chip-pass-kontrollen.

Utanför tågstationen i Cambridge var rödljusen i en T-korsning avstängda och ersatta med tillfälliga rödljus som släppte fram fordon från ett av de tre hållen i taget. Det verkade inte så ineffektivt jämfört med originalljusen, men den resulterande bilkön ringlade sig flera kvarter bort, ända fram till Parker's Piece (700 m enligt google maps).

I fredags var det middag för badmintonklubben som avslutning på året. För M5, som jag varit lagkapten för, kan de gångna terminerna sammanfattas som följer:

I höstas återtog vi den prestigefyllda titeln sämsta laget i Cambridge, genom att endast vinna en av sex matcher. Vi har varit ganska bekväma med att spela i åttonde och lägsta divisionen eftersom det inte finns någon risk för relegering, men det visade sig till våren att det fanns så många lag att de skapade en nionde division, och vi blev som enda lag från åttonde divisionen placerade där tillsammans med fem nytillkomna lag. Vi gjorde sedan bättre ifrån oss, och vann två matcher. Just nu ligger via tvåa i divisionen enligt tabellerna, men 6 av 15 matcher i divisionen spelades aldrig och när walkover-poängen delas ut kommer vi inte ha någon chans att avancera.

Just nu är jag hemma i Sverige på blixtvisit. Jag gav mig själv god marginal genom att börja planera (bortsett från att köpa flygbiljetter) först igår morse, när flyget skulle gå på eftermiddagen. De två begränsande faktorerna var att man måste checka in 4 timmar i förväg, och köpa tågbiljetterna 2 timmar i förväg (om man inte vill köpa dem på stationen, vilket egentligen inte har några nackdelar förutom kö).

Detta är den första resan STN<-->NYO (bortsett från min intervjuresa för fyra år sedan) som jag:
* Reser utan incheckat baggage
* Reser utan dator (men med iPad)
* Har "vätska" (lypsyl) att visa upp i säkerhetskontrollen
* Tar tåget till Stansted.

När jag var liten hade jag ett digitalt piano, som hade tre demostycken förinspelade. Eftersom knapparna bara hette "Demo n" för n=1,2,3 och eftersom jag aldrig tittade i manualen minns jag styckena endast efter läte och inte namn. Nu, sisådär 10 år senare, är jag ganska säker på att ett av dem var "Jesu, Joy of Man's Desiring", men de andra två minns jag inte så väl. Två kandidater är Chopins Minutvals och Grande Valse Brilliante i Ess-dur, men nyligen dök ett tredje stycke upp i mitt huvud som känns mer rätt.

Jag har dock inget minne av att ha hört stycket de senaste åren, och jag hade ingen aning om vad det heter, så jag fick söka på Musipedia. Det visade sig vara Chopins Nocturne i Bess-moll. Det faktum att jag kan de två första takterna tillräckligt bra för att återskapa dem medan jag knappt känner igen resten av stycket alls stämmer väl överens med teorin att det är ett demostycke på mitt piano, eftersom sådana alltid startas från början och sällan lyssnas igenom ända till slutet.

Om någon har en alternativ teori för var jag kan ha hört detta stycke ifrån är jag väldigt intresserad att ta del av den.

Bonuspoäng till den som kan lista ut vilken av alla Roland-digitalpianomodeller jag hade baserat på demostyckena.

Vid lunchtid idag är det deadline för att lämna in sin Part III essay och anmäla sig till slutproven, så i morse kontrolläste jag min uppsats en sista gång innan jag tog en morgonpromenad till CMS för att lämna in den tillsammans med anmälningsblanketten.

I Part III är provsystemet annorlunda mot föregående år. Istället för att alla skriver samma fyra prov med frågor från varje kurs har vi nu ett prov per kurs. Kurserna är värda antingen 3 units (24-föreläsningskurs) eller 2 units (16-föreläsningskurs). Totalt kan man skriva prov för upp till 19 units, och medelpoängen beräknas utifrån de 17 units som man gjort bäst ifrån sig på.

För att undvika temporal kollision är proven helt enkelt schemalagda efter föreläsningsschemat. Exemelvis examineras under första provtillfället (tor 31/5 förmiddag) alla kurser som förelästes kl 9-10 ti/to/lö i Michaelmas-terminen. Totalt finns det 18 provtillfällen, varav 16 motsvarar de fyra standardtimmarna 9-13 över två dagpariteter och två terminer och resterande två behandlar strökurser. Därmed går sista provet tis 12/6 eftermiddag.

Man kan välja att skriva en essay värd 3 units (så den ersätter en 24-föreläsningskurs), och det är vad jag har spenderat de senaste tre veckorna på att göra. Min uppsats handlar om hur en ytas akustiska egenskaper förändras när den är i rörelse relativt luften, eftersom ett gränsskikt bildas vid ytan. Detta är intressant för ljuddämpning i exempelvis flygplansmotorer, luftkonditioneringssystem och avgasrör.

Till proven har jag valt följande kurser, alla 3 units:
* Perturbation and Stability Methods (Tor 31/5 eftermiddag)
* Slow Viscous Flow (Mån 4/6 förmiddag)
* Astrophysical Fluid Dynamics (Tis 5/6 eftermiddag)
* Convection (Tor 7/6 förmiddag)
* Wave Propagation and Scattering (Fre 8/6 eftermiddag)

I morse blev jag lite förvånad när landskapet utanför flygbussen gick från grått till vitt. På Skavsta föll det blötsnö, och fönstret vid min favoritplats (längst bak till höger) blev täckt med ett lager snö (som dock blåste bort vid starten). Jag var glad över vädret, för det innebar att jag återigen fick bevittna en avisning. Jag noterade att avisningsvätskan var orange, och funderade på ifall det var så främst för att appliceraren skulle kunna se var han/hon hade applicerat. Dock blev jag lite ledsen över att det var så molnigt att jag bara fick en liten skymt av Linköping från ovan.

Min någorlunda jämnåriga sätesgranne var lite nervös över att flyga för första gången. Det fick mig att undra över hur många ombord det var som flög för första gången. Jag gav mig genast in på en överslagsberäkning (som småningom utmynnade i "om alla flyger i genomsnitt 50 gånger per liv, så flyger var 50:e person ombord för första gången"), medan min medpassagerare gav ett mycket enklare approximativt svar: "barnen". (Med mindre påhittad statistik: varje år omsätts 1% av sveriges befolkning på 9 miljoner medan ca 27 miljoner flygresor genomförs, så det är 27/(0.01*9) = 300 snarare än 50. Dock är det nog så att de som flyger mest inte flyger Ryanair...)

Vi spelade Dots and Boxes, och jag kom på att man kunde underlätta poängräkningen och öka spänningen genom att skriva sin aktuella poäng i rutorna man tog (istället för bara något som identifierar vems rutan är), förutsatt att man använder pennor som ser olika ut. Jag fick även reda på att den engelska leken "Sardines" (där en person gömmer sig, resten letar, och när man hittar gömstället så klämmer man in sig själv med) existerar i Sverige också, men under okänt namn.

Efter landningen på Stansted ställde sig de flesta i de långa köerna framför den manuella passkontrollen, medan jag snabbt gled igenom chip-passkontrollen. Jag blev därmed den första att få tag i sin väska från bagagebandet, och sedan sprang jag raka vägen till tåget. På vägen hamnade jag jämsides med en annan springande resenär, och vi utbytte ett leende. När vi äntligen fick tåget i sikte hade vi redan missat avgångstiden, men vi hade två till springande passagerare framför oss, och konduktören släppte på oss allihop.

Jag tog en taxi från tågstationen till Burrell's Field, och fick reda på att det ruskiga vädret inte alls var bra för affärerna - ty folk var ändå inte mer villiga att åka taxi, men däremot blev det mer trafik på de redan hårt belastade vägarna i Cambridge. Jag kom fram lagom till lunch, och allt som allt tog resan sex och en halv timme.

Jag har använt mig av Dropbox under en längre tid som extra backup av mina dokument. För att även backa upp mina foton skulle det krävas mer utrymme än man kan få gratis, så jag skulle behöva betala $99/år för 50GB plats.

Efter att länge ha tvekat över detta bestämde jag mig idag för att hosta upp pengarna och uppgradera mitt Dropbox-konto. Det gick bra ända tills jag skulle betala med kort, och inte fick lämna fältet "State/Province" tomt. Man var till och med tvungen att ange delstat/provins även om man bodde i Vatikanstaten. Av principskäl avbröt jag då transaktionen.

Jag kommer ändå i fortsättningen vara skyddad mot dataförlust av en off-site-backup: När jag är i Linköping är det ett USB-minne, och när jag är i Cambridge är det en stationär dator. Och när jag reser är jag extra säker, för då har jag ju båda två!

Idag hajade jag till när jag såg en TT-artikel med rubriken "Ondskans tempelriddare rannsakas". Vem är "ondskans tempelriddare"? Google ger i nuläget 1200 träffar på söktermen, men om man exkluderar artikelrubriken blir det än så länge inga träffar kvar.

Läser man artikeln får man reda på att det är Anders Behring Breivik det handlar om. Har TT:s journalist själv hittat på ett nytt smeknamn åt honom, eller är det översatt från ett annat språk, där smeknamnet är vedertaget? Jag skulle gissa på det förstnämnda, baserat på den poetiska klangen i resten av artikeltexten:

"[...] Bombhundar strök runt tv-bolagens scenbyggen och mediestöket fick byggnaden att likna en bikupa i rusningstid. [...] Den hjärtformade ön i den lilla insjön där Breivik mördade 69 människor, syns helt oförändrad av händelserna i somras. Fåglar kvittrar, vårblommor tränger sig fram. Men i strandkanten syns ännu spår efter Breiviks mordorgie."

För övrigt irriterar jag mig regelbundet på TT-artiklar som har så lite specifik information att det är nästan omöjligt att söka efter mer detaljer om händelserna. Ett exempel, som senare åtgärdades, var TT-artikeln "Vitamintillskott kan ge tidigare död". Artikeln bestod ursprungligen endast av de tre första styckena (fram till "...receptbelagda."), och innehöll därmed endast "Köpenhamn/Danmark", "A-, C-, E-vitaminer och betakaroten" och "300 000" som specifik information. Det är nästan så lite att även om jag råkade hitta studien så skulle jag ändå inte kunna verifiera att det var rätt studie!

EDIT: Jag har nu hittat en till artikel, "Ondskans tempelriddare i rätten", publicerad samma dag, med samma poetiska klang. Jag misstänker därmed att den är skriven av samma författare.