pelli

Idag när jag stod och tvättade ris genom sköljning i kastrullen (jfr ett tidigare inlägg) funderade jag på silar, såll och durkslag. Jag kom inte fram till varför vi har tre ord för i princip samma sak, men jag noterade att engelsmännen också verkar skilja på sieve (sil/såll) och colander (durkslag).

Jag formulerade även en hypotes att durkslag heter durchschlag på tyska, vilket verkar stämma.

Igår morse när jag spelade Realm of the Mad God noterade jag att det fanns två spelare (utav ca 80 i en realm) med snarlika namn. Jag sprang runt lite för mig själv, och en stund senare teleporterade först den ena till mig, och sedan den andra också. Jag undrar om det var ett sammanträffande, eller om de kände varandra.

Här är iallafall konversationen som följde:

Idag testade jag att använda ett hål istället för en kikare, och det gick sisådär:



Jag upprepade också förra experimentet med en bättre kamera. Dock syns inga moln denna gång.

I morse var det vackert väder, så jag bestämde mig för att prova att observera solen med en kikare. Det var lättare än jag väntat mig:



Jag kunde till och med observera solens rörelse i realtid, och på eftermiddagen fångade jag det på film med min mobilkamera:

Vi kan observera solens vandring indirekt genom att exempelvis notera en skuggas position med en stunds mellanrum, eller genom att titta på snabbspolad film. Dock rör sig solen för långsamt för att vi under normala förhållanden ska kunna observera rörelsen i realtid, exempelvis genom att se en skugga förflytta sig.

En idé jag hade för att observera solens rörelse var att använda en riktigt lång skugga. Solen går ett varv per dygn, och multiplicerar man det med en tillräckligt lång skugga kan man få en skaplig hastighet längst ut. För några år sedan provade jag att använda Katedralskolans skugga på ca 50 m, vilket ger en hastighet omkring 4 mm/s. En sådan hastighet är synlig för blotta ögat, men tyvärr var skuggan så suddig att rörelsen ändå inte gick att urskilja - gränsen mellan "skuggad" och "upplyst" var i storleksordningen centimeter.

Jag antog att det var atmosfäriska störningar som låg bakom skuggans suddighet, men igår gav min kompis en bättre teori: Solen är inte en punkt. Precis som du kan täcka för halva solen med handen (men använd månen om du vill prova i verkligheten!) kan en punkt vara delvis skuggad, för att det skuggande föremålet endast täcker en bit av solskivan sedd från punkten.



Enligt Wikipedia är solens diameter cirka en halv grad sedd från jorden, dvs 1/720 ≈ 0.0014 varv. Solen färdas denna sträcka på ca 24/720 timmar = 2 minuter. Detta innebär att en observerad punkt under 2 minuters tid ser solen delvis skuggad, och alltså befinner sig i det diffusa gränslandet mellan "skuggad" och "upplyst". Sett från observatörens perspektiv förflyttar sig det diffusa bandet sin egen bredd på 2 minuter.

Om vi antar att ögat uppfattar rörelse endast om det ser skillnad på två "bilder" med en sekunds mellanrum, så måste det kunna särskilja drygt 100 olika grader av skuggning i det diffusa området för att se det röra sig, vilket är högst osannolikt. Problemet i allmänhet med att observera solens rörelse i realtid är alltså att man måste kunna observera solens position till en noggrannhet av 1% av dess diameter. Om man bygger ett gigantiskt solur med en extra mekanisk visare som följer gnomonens skugga, så kan man observera visarens rörelse i realtid, men skuggans rörelse och det faktum att visaren och skuggan följs åt kan endast observeras indirekt.

Det går faktiskt att observeras solens rörelse i realtid om man använder sig av linser för att fokusera ljuset. Experiment nr 1 i Lära på Lek (som jag skrivit om tidigare) beskriver hur man projicerar en bild av solen på en vägg i ett mörkt rum med hjälp av en kikare (vänd åt det vanliga hållet, men titta inte i den!) och en spegel (för att sätta bilden på en vägg som inte är upplyst). Eftersom bilden av solen är skarp bör man kunna urskilja dess rörelse trots att den tar hela två minuter på sig att förflytta sig sin egen diameter.

Med en fattigmanslins, dvs ett hål, kan man också skärma av tillräckligt mycket av solen för att observera att den förflyttar sig. Nyckeln är att hålet begränsar ljusstyrkan i centrum av fläcken, så att ett smalare område är diffust. Faktum är att det diffusa områdets bredd är lika med hålets diameter. Om man släpper in ljus genom ett millimeterstort hål i ena änden av ett 10 m långt rum får man en ca 10 cm stor ljusfläck på motsatta vägensom förflyttar sig med hastighet ca 1 mm/s. Då dess diffusa kant är 1 mm bred borde det gå att urskilja att den rör sig.


Apropå solens vandring har jag funderat på ifall solrosor verkligen följer solen eller om de bara har en inprogrammerad dygnscykel, dvs vad skulle hända om exempelvis solen plötsligt stannade på himlen, eller om den började gå i sick-sack? Wikipedia svarar att solrosor inte alls roterar (fast svenska Wikipedia håller inte med). Dock finns det blommor som följer solen, vissa direkt genom att rotera mot ljuset, och vissa indirekt genom att följa en dygnscykel.

(Detta inlägg skrevs ur ett geocentriskt perspektiv av bekvämlighet. Jag är egentligen inte geocentrist.)

Igår kväll gick jag och lade mig vid 11 som förberedelse för att förlora en timme under natten, och jag lade min klockradio med displayen nedåt eftersom jag fortfarande är ovan vid ljuset.

När jag vaknade i morse visade min mobil klockan 11. Eftersom jag antog att mobilen inte ställer om sig automatiskt (precis som min förra mobil) var jag förvånad över att ha sovit i ett halvt dygn, och klättrade upp ur sängen eftersom klockan redan var 12. På väg ner till köket blev jag tillfrågad att ställa om alla klockor i huset, så det faktum att köksklockan också visade 11 stämde överens med min världsbild.

Det var först när jag satte mig vid datorn en halvtimme senare och den också visade 11.30 som jag började tveka, eftersom min dator brukar ställa om sig automatiskt. Då gick jag tillbaks till mitt rum och vek upp klockradion, som bara visade 10.30.

Paradoxalt nog tjänade jag alltså en timme på sommartidsomställningen!

Igår kväll tvättade och packade jag på tre timmar, och tidigt i morse släpade jag ner mina saker till förvaringen. Jag lämnade massor marginal för hemfärden idag, så jag satt ute och njöt av solen en timme på Parker's Piece vid flygbusshållplatsen och ytterligare en timme på Stansted vid flygbusshållplatsen där. (På vägen dit noterade jag att det fanns gratis WiFi på bussen, och sedan satt jag och surfade lite på iPad:en varje gång en buss stannade för att lasta av passagerare vid flygplatsen.)

På Stansted åt jag hoisinbiffäggnudlar, vilket jag har gjort några gånger tidigare. Denna gång åt jag också räkchips. Tillredningen går till såhär: Basmaten (ris / risnudlar / äggnudlar) ligger redan nerbäddad i en kartongask. De 12 olika fyllningarna man kan välja mellan ligger i olika grytor. Personalen slevar upp en av dem ovanpå basmaten, väger asken för att bekräfta, och stoppar sedan in den i en mikro på 90 sekunder. Under tiden maten värms betalar man, och på vägen ut tar man med sig en förpreparerad påse räkchips.

Som vanligt gick jag ifrån huvudterminalbyggnaden så fort gatenumret (48) kom upp på informationsskylten, men när jag anlände vid byggnaden som huserar gate 40-59 någon minut senare hade det redan ändrats till nummer 40. Vid gaten tjuvlyssnade jag på personalen som talade bakom ryggen på mig, och fick reda på att planet denna gång skulle bära ca 150 passagerare (det finns plats för knappt 200) och 50 incheckade väskor.

Vi landade som vanligt lite tidigt, närmare bestämt 10 minuter tidigt. Denna gång tog avstigningsproceduren endast 15 minuter, så jag hann med den tidigare flygbussen, som avgick 10 minuter efter ordinarie landningstid. Dock väntade den fem minuter extra så att de flesta från mitt flyg hann med ändå, och det var ett ganska klokt val för antalet passagerare ökade från 7 till 20 under denna väntan.

Några minuter innan vi åkte hörde jag en medpassagerare säga i sin mobiltelefon att bussresan skulle ta 80 minuter, vilket jag reagerade på eftersom det tar 50 minuter till Norrköping och 90 minuter till Linköping. På uppmaning från sin samtalspartner gick personen sedan fram till busschauffören och frågade, och gick prompt av och ställde sig i Stockholmsbusskön. Nästa gång jag hör någon uppge fel restid ska jag alltså påpeka att de kanske sitter på fel buss.

För mer än ca sju år sedan läste jag någonstans att förare av tunga fordon hjälper varandra vid omkörning genom att den omkörda föraren blinkar med helljusen när det omkörande ekipaget har kommit tillräckligt långt att det är säkert att byta tillbaks till högerfilen. (Jag vet att det har varit så lång tid eftersom jag observerade något som möjligen skulle kunna vara detta på vägen till Österrike.) Idag fick jag det äntligen bekräftat när flygbussen körde om en postenlastbil med släp.

När vi nästan var framme i Linköping kom jag på att jag glömt äta en liten låda pasta som jag köpt med mig från Stansted, men den slank snabbt ner.

Lena Mellin skrev idag en artikel på Aftonbladet ("Långsamt går det åt rätt håll") om jämställdhet.

Bildtexten lyder "På alla områden utom ett är 50 procent idealet, då delar kvinnor och män lika. Går utvecklingen mot 50 procent så går den alltså i rätt riktning. Enda undantaget är lönen. Där är idealet 100 procent, det vill säga att kvinnor tjänar lika mycket som män.", vilket visar god förståelse för vad jämställdhet är.

Den som gjorde själva grafiken har dock inte förstått detta: "Andelen kvinnliga landshövdingar" har ökat från 52% till 57%, vilket är ett steg bort från jämställdhet, men har stämplats som "BÄTTRE", medan "andel dagar i föräldraförsäkringen som tagits ut av kvinnor" har minskat från 77% till 76% men har stämplats som "SÄMRE" - trots att det står i artikeln att "Enligt den senaste statistiken tog papporna ut ytterligare en procent av det totala antalet dagar. Grattis, både pappor och mammor."!

Jag läste just en artikel på Naturskyddsföreningens blogg om insektsförvirrning som ersättning för bekämpningsmedel. Idén är att sprida ut en falsk parningsdoft över odlingarna så att skadeinsekterna inte hittar till varandra för att para sig.

Min spontana undran är förstås hur detta är bättre än vanliga bekämpningsmedel: Det är ju också "kemikalier", samt kommer få problem med resistens eftersom det utsätter insekterna för evolutionärt tryck.

De fördelar jag kan tänka mig är att dessa doftämnen inte behöver appliceras i lika stor mängd som insektsgift, samt att de har en större chans att vara ofarliga för människor och natur (men man kan ju aldrig vara riktigt säker när man manipulerar moder natur - eller hur?).

(Detta är ett gammalt inlägg som legat färdigskrivet i produktionskön i drygt två månader, men som tydligen aldrig publicerades.)

Här är tre saker jag spenderade 10 pund på [i slutet av förra terminen]:

1. När min kusin kom på besök åkte vi buss från tågstationen in till centrum för 2 * £1.40. Jag betalade med en tia och fick en massa mynt i växel. Efter besöket promenerade vi tillbaks till stationen, och sedan kände jag mig lat så jag provade att ta en taxi för första gången. Det kostade £7.20 från tågstationen hem till min dörr, så jag gav chauffören exakt de mynt jag fått från busschauffören.

2. Efter terminens slut gick jag till en barberare och fick håret klippt. Jag sade åt honom att ta av motsvarande två månader (vilket vi kom överens om att översätta till en tum), och han lyckades tydligen bra med det för mina föräldrar [märkte att jag klippt mig först några veckor in på lovet]. Jag fick studentrabatt (gäller mån-tors), och betalade då £10 istället för £13.50.

3. Jag lät frisyren vila en dag, och sedan begav jag mig till en fotoaffär (typ Expert) för att ta ett passfoto (dock inte till ett pass - det tas ju på plats i polishuset nuförtiden). Expediten ledde mig till ett hörn av butiken, rullade ner en vit skärm framför varuhyllan, och kopplade loss en av kamerorna som stod på visning för att ta bilden med. Efter att han tagit bilden tog han fram en miniskrivare, som skrev ut 2x3 passfoton på ett fotopapper i full färg genom att skicka igenom papperet flera gånger och applicera en grundfärg i taget.

Förra terminen hade jag en kurs gemensam med en trevlig amerikan som läste en lite bredare blandning av både ren och tillämpad matematik. Han brukade alltid skriva "AMDG" längst upp i hörnet på sina papper, vilket jag till en början antog var hans initialer eftersom det inte var kursen (som hette PSM) och hans förnamn började på A.

En gång hade jag för mig att jag såg honom i Trinity, så för att ta reda på vilket college han gick på försökte jag slå upp honom i universitetets epostadresssregister, men hittade ingen med dessa initialer. Senare provade jag google istället, och fann att enligt wikipedia står AMDG för "ad maiorem dei gloriam" ("till guds större ära") och skrivs av jesuiter högst upp på deras papper. Detta stämmer väl överens med observationen att han alltid har med sig en ring och på sig en pikétröja som det står "jesuit [stad]" på.

På den sällan använda herrtoan utanför Part III-rummet i CMS finns två rum med varsin toalett. Jag har tidigare funderat på att det optimala tillståndet för dem torde vara att den ena har sitsen uppfälld medan den andra har sitsen nerfälld kombinerat med att båda dörrarna är öppna så att man snabbt får en överblick över situationen och kan välja den toalett som redan är i önskat läge. Så idag hände det sig att toaletterna var i exakt detta tillstånd, och efter att först ha instinktivt rört mig mot fel toalett eftersom ljuset redan var tänt där insåg jag att detta var mitt drömscenario och valde den korrekta toaletten istället. (Och så undrar jag förstås om jag borde ha valt fel toalett och utsatt mig för lite extra möda och infektionsrisk i utbyte mot att inte aktivera det rörelsesensorstyrda lyset på den andra toaletten också.)

Denna utläggning om toalettsitsar påminner mig om en gammal VDM (fransk FML) om hur sittkissarna vann över ståkissarna genom att avlägsna toalettlyset.

För övrigt har jag ingen sympati för de som klagar på att folk lämnar sitsen uppfälld. Jag är själv sittkissare och jag har aldrig ens regaret på att min far lämnat sitsen uppfälld. En viss förklaring är dock att jag som uppväxt ståkissare har lärt mig att instinktivt fälla ner sitsen när jag vill sitta, och detta utan att tänka onda tankar om föregående användare.

Jag anser bestämt att man inte ska ändra toalettsitsens läge efter användning av hänsyn till nästa användare. Detta tjänar ingenting till eftersom arbetet att ändra läge på sitsen är lika mödosamt för båda parter, och dessutom riskerar man att ha ändrat sitsens läge i onödan ifall nästa person (som kanske är en själv igen) vill ha det läge man ursprungligen använde. Undantag till denna regel är om man exempelvis bor med en handikappad person som har svårigheter att själv ändra läge på sitsen, eller om man är helt säker på vem som kommer använda toan härnäst (eftersom vederbörande redan är i rummet eller har deklarerat sina intentioner utifrån) samt dennes preferenser.

Dock godtar jag argumentet att exempelvis locket ned ser trevligare ut eller är mer praktiskt (men jag undlåter mig att fälla värderingar om huruvida det är värt mödan).

Idag drack jag för första gången läsk till middag i Hall. Anledningen var att jag ville ha en vattenflaska till badmintonmatchen efteråt, och att Sainsbury's stänger vid 5 på söndagar, så jag var tvungen att köpa en flaska i Hall. Den billigaste flaskan kostade £1 (ca 10 kr), och för det priset kunde jag få antingen coca-cola eller vatten (medan en mindre flaska juice kostade £1.60). Valet föll förstås på läsken, som jag drack upp under måltiden för att sedan kunna fylla flaskan med vatten inför själva matchen.

För övrigt har jag tidigare köpt vätska för flaskans skull två gånger.

Idag under en badmintonmatch frågade halva motståndarlaget (3 pers) om toaletten (som ligger i en annan byggnad) samtidigt. På vägen dit skämtade de om att det var ett lagtoabesök. Då slog det mig att jag aldrig tänkt på att konceptet att kissa i kors kanske inte finns i England. Jag frågade såväl motståndarlaget som mitt eget lag, och ingen av dem hade hört talas om något liknande.

Aftonbladet rapporterar att två Ryanairpiloter varnar om dåliga arbetsvillkor som kan leda till ökad olycksrisk. Detta är förstås dåliga nyheter för mig, men frågan är om det är värt att byta till något av de andra alternativen.

1. Aktuell färdväg:
Flygbuss/tåg Cambridge-Stansted (1h)
Ryanair Stansted-Skavsta (2h, "riskfyllt")
Flygbuss Skavsta-Linköping (1,5h)

2. SAS:
Flygbuss/tåg Cambridge-Heathrow (3h)
SAS Heathrow-Arlanda (2,5h)
Tåg Arlanda-Linköping (3h)

3. KLM:
Tåg+tunnelbana Cambridge-London City Airport (2h)
KLM London City Airport - Amsterdam (0,5h)
KLM Amsterdam - Linköping (2h)

Hur många kilometer extra på marken motsvarar den ökade risken att flyga med Ryanair? Kan det till och med vara värt en extra cykel av start och landning om den utförs av KLM? (antagligen inte)

En liten väntevärdesuträkning: Ryanair flög enligt egen utsago över 443 000 flighter förra året. Om vi antar att de kraschar ett flyg en gång om året, och att jag i genomsnitt har (motsvarande) 50 år kvar att leva, så förlorar jag en timmes levnadstid i kraschrisk varje gång jag väljer att flyga med dem. Ur genomsnittslevnadstidssynpunkt är det då bara värt att välja en säkrare färdväg om den inte slösar mer än en timme extra av mitt liv.

I morse gjorde jag pannkakor till frukost istället för stekt ägg. Då mitt kök inte är fullt utrustat försökte jag vispa smeten i en matlåda med ett par pinnar. Dock var det svårt att få smeten klimpfri, så efter en stunds fruktlöst vispande satte jag istället på det tättslutande locket, och skakade matlådan våldsamt i några sekunder. Det fungerade.

När jag köper schampo i UK kräver jag främst att flaskan ska vara genomskinlig så man kan se hur mycket som återstår. Schampot jag köpte denna gång hade en extra bonus: flaskan är designad att stå uppochner, och öppningen är konstruerad så att inget läcker ut när man inte klämmer på flaskan.

Den enda nackdelen är det luktar som WC-anka (eukalyptus och citrus).

När jag bokade dagens biljett valde jag morgonflyget, som avgick 7.05, av misstag. Därmed var jag tvungen att ta flygbussen som avgick 4.00 från Linköping.

När jag lämnade in mitt bagage på Skavsta, vid 05.30, hörde jag något ljud i bakgrunden, men tänkte inte på vad det var förrän flygplatspersonalen beklagade sig över fåglarna som bosatt sig i taket och kvittrade oavbrutet.

I väntan på att få gå igenom passkontrollen insåg jag hur man känner igen passkontrollanterna (bortsett från på uniformen), så att man kan förbereda sig på att köa framför deras bås. De är den enda flygplatspersonalen som rör sig bland resenärerna bärandes på kaffekoppar, ty ingen annan har ett stillasittande jobb.

Ute på plattan i Skavsta stod många flygplan, och vårt hade bara påstigning fram. Därmed blev det extra tomt omkring min favoritplats (längst bak till höger i planet, 33F), eftersom de flesta inte tänkte på att man ändå kan komma av fort via bakdörren på Stansted.

När vi kom fram till Stansted körde piloten först fel. Flygplatsen har tre långa byggnader där flygplan kan lägga till - låt oss kalla dem A (gate 1-19), B (gate 20-39), C (gate 40-59). Alla gånger förutom en har flyget avgått ifrån och ankommit till C, som är förbunden med huvudbyggnaden via en gångbro. Denna gången svängde vi in framför A, stannade tvärt, stod stilla en stund, vände, och taxade ut igen.

Dock stannade vi vid byggnad B, som trots att den ligger på ungefär samma avstånd från huvudbyggnaden som C endast är förbunden med den via ett automatiserat tågsystem som tar en omväg via den avlägsnaste byggnaden A. Därmed tog det mig över 10 minuter att ta mig ifrån planet, genom passkontrollen, och till bagagebandet. Tidigare har jag lyckats gå av planet sist (vid byggnad C) och komma fram innan bagaget, men denna gång kom bagaget först trots att jag var på första tåget ifrån byggnad A.

I väntan på bussen till Cambridge såg jag en ny bussmodell, som hade en väldigt osmickrande puckel, samt destinationsskylten placerad i midjehöjd under vindrutan istället för ovanför den: Volvo B9R Plaxton Elite. Någon som kan förklara syftet med detta, förutom att passagerarna ska kunna titta lite uppåt?

Vanligtvis flyger jag med senare flyg, och tar då bussen på eftermiddagen eller kvällen. Då är det antingen redan mörkt, eller så brukar jag sitta på höger sida av bussen för att slippa solen. Eftersom bussen denna gång gick 9.00 på morgonen satt jag därmed istället på vänster sida, och såg två saker jag inte sett förut:

Första gången vägen slutar vara enkelriktad sitter det en skylt som påminner om att det är "drive on left" på fyra olika språk.

I Duxford ligger ett Imperial War Museum och man kan se flera stora gamla stridsflygplan från motorvägen.

Mina föräldrar gjorde en stor uppoffring för mig: De talade ursprungligen teochew med varandra, men när jag föddes gav de upp sitt modersmål och började prata mandarin med varandra och mig - det var bättre för mig att kunna kommunicera med alla kineser istället för bara släkten hemma i Swatow.

Eftersom jag lärt mig mandarin främst från mina föräldrar "bryter" jag på teochew trots att jag inte talar det. Denna brytning härstammar från att ljuden -n, zh-, ch-, sh-, r- och f- saknas i teochew. När jag inte tänker mig för uttalar jag då felaktigt:
* -n som -ng
* zh-, ch-, sh- som z-, c-, s-
* r- som z- (jämför hur engelskans chair och franskans chaise är samma ord)
* men inte f- som h-, utan tvärtom har mina föräldrar överkompenserat för denna brist genom att ibland felaktigt uttala h- som f-.

Ett ljud som fattas i både mandarin och teochew är v-. Jag tror mandariner brukar kunna uttala "DVD" rätt, medan teochewer säger "dii buii dii".

Det är svårt att läsa baklänges eftersom vi normalt inte läser ord bokstav för bokstav utan mer som en helhet. Exempel (börja allra längst från höger): "tehleh ne mos rem natu vatskob röf vatskob dro resäl etni tlamron iv mosretfe segnälkab asäl tta tråvs rä ted". Jämför med en omvänd mening: "helhet en som mer utan bokstav för bokstav ord läser inte normalt vi eftersom baklänges läsa att svårt är det".

Då varje kinesiskt tecken är ett eget ord, typ, är det inte så mycket svårare att läsa kinesiska baklänges eller vertikalt jämfört med normalt. Detta innebär att man har lite mer frihet med hur man ordnar text, exempel:

* Ursprungligen skrev man uppifrån och ner, från höger till vänster, så egentligen borde jag kallat vertikalt för "normalt". I skönlitteratur är detta fortfarande vanligt.

* På skyltar ovanför dörren på antika hus (samt efterapande moderna hus) ska man läsa från höger till vänster.

* I storstädernas shoppingdistrikt har affärer ofta stora vertikala skyltar (bärandes affärens namn) som löper ner längs husfasaden.

* På bussar, lastbilar och flygplan ska man ofta läsa texten från fören, så på högersidan av fordonet står texten "baklänges" (från höger till vänster). (Enligt google gör China Southern så, men inte Air China.)

* Det går att skriva fraser på vägbanan, vertikalt. Frågan är dock om man ska skriva uppifrån och ner, som folk är lite mer vana vid att läsa, eller nerifrån och upp, så att tecknen dyker upp framför bilen i rätt ordning. I praktiken varierar man, men det är oftast standardfraser såsom "小型车" (småbilar), eventuellt plus "道" (fil), samt ortsnamn, så avsaknaden av en standard oraskar inte så mycket problem.

Övrigt spånande:

* Finns kinesiska korsord? Kanske skriver man ett tecken per ruta och har ledtrådar för fraser istället för ord, men det kan omöjligen vara lika kul eftersom ett tecken bara betyder några få saker, jämfört med en bokstav som kan ingå i ord med extremt varierande betydelse.

* I kinesiskt schack (象棋, xiàngqí) använder man cirkulära pjäser med tecken på. Jag gissar att man hade uppfunnit symboler eller figurer om kinesiska istället hade haft avlånga ord som inte är så lätta att passa in i cirklar eller kvadrater.